Dagens fundering - Böcker på tåg

Efter en kommentar hos mig så började jag tänka på det här med när man ser att andra sitter och läser på tåg. Jag måste erkänna att jag blir nyfiken. Jag kan inte låta bli att lite diskret försöka se vilken bok se läser. Speciellt om jag inte har någon egen bok. Läser någon en tidning så kan jag inte heller låta bli att läsa lite över axeln. Eller rättare sagt, jag försöker låta bli, men det blir ändå så att jag läser lite. Blir ni nyfikna på vad andra läser när ni åker tåg och liknande? Har ni läst över axeln på någon?

Jag är hemskt feg av mig och vågar tyvärr inte initiera något samtal om böckerna jag ser mina medpassagerare läser. Dels vet jag ju inte om de tycker det är jobbigt att bli störda i sitt läsande och dels vet jag ju inte om de vill prata ens. Så jag sitter där tyst och betraktar och önskar att vore modig nog att börja prata med dem! Har ni vågat prata med era medassagerare om böckerna de läser?

Sekten av Jan-Sverre Syvertsen

En tonårstjej hittar sin bästa vän mördad under ett träd. Båda flickorna tillhör en sekt. Polisen Lisa och psykologen Sander tar tag i fallet. Boken handlar också om en treåring som kidnappats i Grekland.

På något sätt så gillar jag boken, men jag tappar tråden lite då och då. Jag vet inte om det är att jag är okoncentrerad eller om det är att bokens två historier som förvirrar mig. Det är ett intressant fall och jag gillar att en av huvudpersonerna är en psykolog, men det är lite svårt för mig att få grepp om boken. Jag kommer dock att läsa nästa bok, för något har den här boken.

Betyg: 3 av 5

Dagens fundering - Musik och böcker

Jag har haft en av de härligaste läsupplevelserna när jag lyssnade på musik medan jag läste. Det var lugn avslappningsmusik och bara jag se boken blir jag alldeles lugn och harmonisk. Men jag brukar inte så ofta lyssna på musik när jag läser. Jag vet inte riktigt varför. Fast om det är för trallvänlig musik är det nog risk att jag tappar lite av min koncentration. Hur är det för er? Lyssnar ni på musik medan ni läser? Tycker ni att det kan förhöja läsupplevelsen eller distraherar det? Har ni tips på någon bra läsmusik?

Dagens fundering - Samma boksmak?

Jag har funderat över min boksmak och min mammas. Vi har inte riktigt samma boksmak. En del böcker som jag har läst kan jag tipsa henne om och jag vet att hon kommer att gilla dem! Men så finns det böcker som hon aldrig skulle läsa och aldrig skulle tycka om. Det finns även böcker som jag inte läser av de som hon läser. Min pappa läste sällan böcker. Om han läste böcker skulle det handla om bilar, fackböcker. Så vi hade definitivt inte samma boksmak!!! Jag undrar om det finns någon som har samma boksmak som sina föräldrar? Hur ser det ut för er? Har ni samma boksmak som era föräldrar eller skiljer det sig mycket?

Mystiska Milla och spökskolan av Unni Lindell & Fredrik Skavlan

Det här är en bok som jag är säker på kommer att bli en favoit hos många barn. Uttrycket Uggi kommer vi att få höra i tid och otid. Boken är nummer ett i en serie. Den kommer ut i mars.

Jag gillar att teckningarna är i färg!

Boken handlar om spöket Millan som bor på tyglagret i tygfabriken. Hon har förlorat sin mamma (som blivit tagen för vilket tyg som helst och uppsydd). Millan är lite krånglig och besvärlig tycker de andra spökena. Så börjar hon i Spökskolan och efter en mislyckad dag får hon i uppdrag att spöka för en pojke. Denne pojke kommer sedan att följa med henne på ett äventyr som hon åker på för att ställa till rätta en sak som hon gjort.

Dagens fundering - vilken bok hade du velat vara författare till?

Vilken bok hade du velat vara den som skrev?

Det finns böcker som jag verkligen önskar att det varit jag som skrivit av en eller annan anledning. Böcker som jag beundrar eller är fashinerad av vad de åstadkommit. Jag hade gärna skrivit Den vises sten, första Harry Potter boken. Jag hade velat vara den som fick miljontals barn att läsa. Jag hade velat skapa den underbara magiska världen. Jag hade velat vara den som skrev Da Vinci koden. Tänk att få så många människor att vallfärda till platser som beskrivs i boken. Tala om att inspirera. Jag hade velat vara den som skrev Stolthet och fördom. Att skriva en sådan bok som fortfarande läses av så många, en klassiker. Att skriva om starka kvinnor i en tid då det inte var en självklarhet. Jag skulle verkligen också velat vara den som skrev Sagan om ringen. Tänk vilken fantasi och att hitta på ett eget språk! Wow! Det finns många fler böcker som jag hade velat vara den som skrev, bland annat Häxan och lejonet men jag slutar här.

Så berätta nu: Vilken/vilka böcker önskar du dig vara författare till? Och varför?

Livets aviga och räta av Kate Jacobs

Det här en enkel, varm och trevlig bok om en kvinna som äger en garnaffär i New York. I hennes affär startas en fredagsklubb dit olika kvinnor kommer och sitter och stickar. Det handlar om dessa kvinnor, men även om kvinnans dotter som hon har uppfostrat på egen hand. Och pappan som plötsligt dyker upp i bilden. Lite klichéartad och smörig men ändå helt okej. Det är en sån där härlig mysig avkopplingsbok!

Jag har sedan sett att bokens filmrättigheter har köpts av Julia Roberts. Filmen ska ha premiär 2010. Och det är en film som jag tänker se!

Betyg: 4 av 5

Dagens fundering - Matsugen?

Har ni läst någon bok som får det att vattnas i munnen utan att det är en receptbok. När jag började läsa Jan Mårtenssons böcker upptäckte jag att det verkligen kan bli så. När jag läste den första boken (fast inte första i ordningen) så blev jag så sugen att gå till en resturang och beställa in en god fiskrätt med ett underbart glas vitt vin. Jag har även läst böcker som får mig att bli så sugen på att baka en god chokladkaka eller att äta hummer (vilket jag aldrig gjort). Tänk att vissa böcker kan förmedla en sådan kärlek till mat! Det behöver inte vara utförliga utläggningar heller, utan det handlar nog mer om att välja de rätta orden. Nu är jag fruktansvärt nyfiken på vilka böcker som gjort er matsugna (eller godis, kak, tårt osv- sugna)? Vad är det som gjort er så sugna? Dela gärna med er av något citat!

Dagens fundering - Våra bokhyllor

Eftersom jag såg att några nämt sina egna bokhyllor så blev jag nyfiken. Hur ser det ut hemma hos er? Det gör ju liksom ihop med föregående inlägg då jag gillar att titta i folks bokhyllor.

Jag har sorterat böcker efter sort. Mina lärarböcker står i en bokhylla, sorterat efter matte, svenska osv. Där står även mina pärmar, sorterade likadant. Det är egentligen TVÅ! stora bokhyllor med sådana böcker och pärmar. Så har jag en annan bokhylla där det är mest barnböcker (mina gamla kittyböcker osv) . Fast där har jag även satt in pocketböcker eftersom ett hyllplan är så lämpligt för det. I en annan bokhylla har jag kokböcker längst ner. Olästa böcker på ett hyllplan, lexikon på ett hyllplan och så har min man sina kursböcker på ett hyllplan. I ytterligare en annan bokhylla har jag ett hyllplan där jag samlat ihop mina favoritböcker. Så finns det fler hyllplan med t ex trädgårdsböcker, handböcker av olika slag. Men summan av kardemumman är att jag sorter mina böcker efter vilken sort de är. Någon ytterligare sortering hinner jag inte med just nu. Jag är bara glad att de står i bokhyllan och inte på mitt skrivbord. Ett tag hade jag böckerna på sätt och vis färgsorterat (mina skräckböcker och hriminalböcker var mörka och fick stå för sig medan kärleksromanerna var mer färgglada och fick står tillsammans) och ett tag hade jag alla böcker bokstavssorterat efter författare. Men inte längre.

Hur ser det ut hos er??? Hur sorterar ni in era böcker i bokhyllan?

Tävling om Vargbröder

Tävlar hos Zirathi om boken Vargbröder. Hoppas fortfarande på att jag ska ha tur någon gång och vinna. För mig är det inte tredje gången gilt utan snarare trettiotredje gången gilt. Men spännande är det i alla fall!

Dagens fundering - Andras bokhyllor

När jag kommer på besök hos någon som har bokhylla i sitt vardagsrum, så går jag snabbt dit och tittar när chans ges. Jag kan inte låta bli. Jag gör det för att se om vi har några böcker gemensamt och för att se om denne person har någon bok som jag inte sett förrut. Kanske man kan få ett boktips om man har tur! Jag älskar att se sprängdfyllda bokhyllor. Massvis av böcker som samsas om utrymme. Det ger verkligen ett hemtrevligt intryck. Även om det är någon som jag varit hos förrut så kan jag inte låta bli att besöka bokhyllan vid tillfälle. Det är så spännande! Tycker ni om att spana in andras bokhyllor eller är jag ensam om denna egenhet?

Dagens fundering - Andras tankar

Jag tycker det är så spännande att höra hur andra tänker kring böcker. Därför är jag med i två läsecirklar och därför har jag också börjat skriva "Dagens fundering". Även om jag inte alltid hinner kommentera era inlägg, då mitt liv är lite trassligt nu med alldeles för lite sömn och barn sjuka ofta, kan jag säga att jag verkligen uppskattar alla kommentarer. Så fortsätt gärna (mycket gärna!!!) skriva kommentarer på mina inlägg när ni känner att ni vill dela med er av era tankar.

Jag är som sagt med i två olika läsecirklar. En består av mig och några vänner. Vi läser två böcker, som vi turas om att välja ut, till varje gång. Sedan träffas vi varannan månad, fikar hos någon av oss och pratar om böckerna. Naturligtvis pratar vi även om andra saker! Den andra är en läsecirkel anordnad i vår kommun. Den består av mig, en tjej till, en ledare och ett gäng glada pensionärer. Till varje gång läser vi en bok som valts ut av vår ledare. Vi träffas några gånger per år. Jag uppskattar båda lika mycket men på olika sätt. Det är kul att träffas och prata böcker med ett gäng tjejer i samma ålder, men det är också kul att träffas i en läsecirkel med människor i olika åldrar! Det ger mig väldigt mycket båda två! Man kan få riktiga aha-upplevelse av att höra hur andra tänker kring en bok!

Tycker ni liksom jag att det är spännande att höra andras tankar kring böcker och att läsa? Är ni med i någon läsecirkel? Hur ser den ut i så fall?

Dagens fundering - Barnböcker

Jag funderar om de böcker som jag läst som barn har satt djupare spår hos mig än böcker som jag läst som vuxen. Eller är det bara att man hade bättre minne som barn? De böcker som jag minns att jag tyckte om som barn har ett rosa skimmer över sig. Det är det mer sällan att vuxenböcker har. Det är fler barnböcker som jag bara måste ha kvar i min bokhylla än vuxenböcker. Är det ett bevis att de böckerna var en större läsupplevelse för mig? Eller är det bara det faktum att barndomens saker är så nostaligiska att man gärna bevarar dem för att på något sätt återuppleva barndomen eller kanske mer bestämt vissa känslor från barndomen. Några böcker som gör mig alldeles varm i hjärtat bara av att se dem är Kalle och chokladfabriken, Narnia-serien, Mio min mio, Det blåser på månen samt Alfons Åberg-böckerna.

Vad tycker ni? Vad tror ni? Vilka böcker från barndomen är speciella för er?

Mörkrets hjärta av Joseph Conrad

Ja vad ska man säga om den här boken som räknas som en av våra klassiker. Det vimlar av ord som svartingar och negrer... vilket gör att man märker att boken inte är skriven i nutid. Afrikas män och kvinnor skildras som vildar och djur. Inte har man heller höga tankar om kvinnor i boken. Det är en intressant bok. En mörk bok med en otäck stämning där de vita kolonisatörerna skildras som giriga män som roffar åt sig skatter och som promt ska erövra. Boken är fylld av symbolik och undertoner. Det är en tung bok, fast den bara 122 sidor. Från början fick jag verkligen läsa om och läsa om. Jag tappade tråden hela tiden. Det kan ju också bero lite på sömnbrist, men mot slutet hade jag dock kommit in i boken. Avslutningsvis kan jag säga att det är en välskriven bok, men att den kräver en del av läsaren! Man kan inte slöläsa den, men det är väl värt att man fått kämpa lite för att läsa den! Jag tror också att det här är en bok som till och med blir ännu bättre om man läser om den!

Betyg: 4 av 5

Pocket & trix - första paketet

I fredags dök första paketet upp. Slet upp det så fårt jag kom in!!!! Hade tänkt blogga om det igår, men eftersom jag bara sovit 1½ timme på hela natten (suck!!!), så fick det bli idag istället.

Jag fick boken En sorts kärlek av Ray Kluun. Det ska bli spännande att läsa den!!! Ett rött te som luktar fantastiskt gott. Några kolor som jag delade med maken. En påse non-stop- liknande godis som man kanske kan ha på tårtor. Funderar om jag kan göra en tårta till brorsan av det (den första av flera födelsedagar nu på våren och sommaren). Vi (min man och jag) älskar att göra motiv-tårtor och fina tårtor över huvudtaget. Vi är inte så avancerade att vi köpt några verktyg än, men hittills så har det blivit bland annat både Musse pigg, lejon och miniräknare. Vad jag ska göra till brorsan vet jag inte än, men klurar på om det går att använda godiset på något sätt. Tips motaget tacksamt!

Tack min hemlige kompis för ett trevligt paket!

Dagens fundering - Se film efter att man läst boken?

Det är den där eviga frågan om man ska se filmen efter att ha läst boken. Den aktualiserades igår när min man ville se Låt den rätte komma in. Jag är verkligen kluven när det gäller den frågan. Jag tycker sällan det är att de har lyckats få till filmen såsom jag tänkt boken i mitt huvud. Ibland blir filmen så annorlunda så att det blir svårt att känna igen boken. Fast ibland lyckas de. Anne på Grönkulla är ett sådant exempel.

Dessutom tycker jag att det är lättare att se en film som inte är baserat på en bok som blivit favoritbok. Är det en favoritbok så vill jag ju inte att de ska göra om den för mycket och jag vill att personerna ska se ut ungefär som jag tänkt mig dem! Är det en bok som jag bara tyckt varit okej, så bryr jag mig inte på samma sätt när jag ser filmen! Det handlar väl också om att inte ha för stora förväntningar. Man får snarare se bok och film som två separata ting baserade på samma idé. Då gör det mycket mindre eller ingenting om saker i filmen är annorlunda än i boken!

För övrigt så tycker jag att det är lättare att se filmen först och sedan läsa boken. Jag har upptäckt att jag då bryr mig mindre saker och ting skiljer sig mellan bok och film. Fast å andra sidan så vill jag ju egentligen läsa boken först!

Vad är era tankar kring böcker och film? Ser ni filmer gjorda efter böcker eller undviker ni dem? Tycker ni att det gör något att de är annorlunda? Ser ni helst filmen först eller läser boken?

Dagens fundering - Tilltalande bokpersoner?

När jag inte kunde sova inatt låg jag och funderade över vilka karaktärer som jag verkligen tyckt om i böcker. Bara för att man tyckt om en bok så behöver det ju inte betyda att man verkligen gillar någon karaktär i boken. Det var svårare än jag trodde att hitta personer som jag är förtjust i. Jag kom till sist fram till att det är en handfull karaktärer som jag av en eller annan anledning tagit till mitt hjärta. Det är bland annat: Lisbeth Salander i Millenium-triologin är en sådan karaktär. Hon är en sådan där tuff, intelligent, kantig tjej som jag inte kan låta bli att tycka om. Nalle Puh en annan. Han är ju en sån mysig liten björn som är så snäll. Anne på Grönkulla för att hon var så härligt fantiserande och drömmande.

Vilka karaktärer har du tagit till ditt hjärta?

Den trettonde historien av Diane Setterfield

Det här var en spännande ( och tjock ;) ) bok, inspirerad av viktorianska 1800-talsromaner . Jag sträckläste den med lite paus för sömn!

Den handlar om en kvinna som heter Margaret Lea. Hon arbetar i sin pappas antikvariat. En dag får hon plötsligt brev av en författarinna, Vida Vinter, som vill att Margaret skriver en biograf om henne. Margarat läser bara böcker (masor av böcker) skrivna av döda författare (som t ex Brontë) och även bara gjort biografier/uppsatser om döda författare. Hon har dock lagt märke till att när människor får fatt i Vida Vinters böcker verkar de blir trollbundna. På kvällen efter att hon fått brevet tar hon av nyfikenhet ut en bok av Vida Vinter som de har i kassaskåpet. Hon vet inte varför den står där, för där brukar bara värdefulla gamla böcker stå. Men hon läser den och blir trollbunden själv av boken. Detta leder till att hon åker till författarinnan för att höra hennes historia. Hon har blivit lovad att få höra den sanna historien och inte en av alla dessa lögner som Vida Vinter brukar sprida ut.

Betyg: +4 av 5

Dagens fundering - Tjocka böcker

När blir en bok för tjock för att man/folkmassan ska idas läsa den? Än så länge har inte en boks tjocklek helt stoppat mig om jag är intresserad av den, men skjutit upp att läsa den det har jag.

Däremot finns det böcker som jag gått förbi, när jag tyckt de sett riktigt tjocka ut. Jag har känt att jag inte haft tid att investera i en sådan bok. Om jag inte har blivit rekommenderad denna tjocka bok eller den ser väldigt, väldigt spännande ut på framsidan eller har en mycket, mycket intressant titel, så drar jag inte ut den från bokhyllan på biblioteket.

Jag undrar om tjocka böcker har större procentandel outläst än andra böcker. Jag kan erkänna att det finns böcker som jag inte läst ut som varit tjocka, men jag undrar om det inte mer beror på att boken slutat intressera mig. Men det kan ju hänga ihop... att den är tjock och att jag slutat intressera mig för den. För visst är det på något sätt att en tjock bok kräver mer av läsaren än en normaltjock bok? Eller?

Sedan funderar jag vidare på när räknas en bok som tjock. Skulle man kunna sätta en gräns vid ett visst antal sidor? Hur lika eller olika tycker vi egentligen? Vad räknar du som tjockbok? Går du efter sidantal eller hur tjock boken ser ut?

Dagens fundering - Omläsningar

Hur många av er läser om böcker som ni har läst? Hur många har en favoritbok som ni läser om och om igen? När jag var barn hade jag ett par favoritböcker som jag verkligen läste om och om igen. Det fanns nog fler böcker också som jag läste om, men det är de som jag kommer ihåg. Som vuxen blir det allt mer sällan att jag läser om böcker. Det finns ju hela tiden så många nya böcker att läsa och min Att-läsa-lista växer hela tiden trots att jag läser mer just nu än på många år. Men visst finns det böcker som jag skulle vilja läsa om! Tycker ni att böcker förändras när ni läser om dem? Jag kan känna så ibland. Att man upptäcker nya saker i boken som man inte lagt märke till förrut. Men ibland är böcker densamma från gång till gång. Jag läser om dem för att jag tycker om vissa delar i boken. Jag vill skratta år det där som jag tycker är så roligt. Jag vill njuta av den där meningen eller stycket som är så bra skrivet. Jag vill återigen vara i den där magiska världen och känna den där känslan jag får då. Vad är det som gör att ni läser om böcker? Och vilka böcker läser ni om?

Gudar och gudinnor i antik mytologi

Jag köpte denna bok på bokrean och jag är så glad över den! Den är väldigt bra upplagd med släktträd, så man kan se hur gudarna och gudinnorna hänger ihop. Dessutom är det många underbara bilder av målningar av gudarna och gudinnorna som man kan titta på. Jag tycker antikens gudar och gudinnor är faschinerande, så den här boken passar verkligen mig. I den kan jag slå upp och läsa om de gudar och gudinnor som jag är intresserad av.

Betyg: +4 av 5

Dagens fundering - Reflektering

Vissa böcker läser jag långsammare. Jag stannar upp och reflekterar och drömmer mig bort medan andra böcker slukas med hull och hår på någon/några timmar. En del böcker reflekterar jag över efteråt. Jag undrar över vissa saker i boken och ibland hamnar jag från ett ämne till något helt annat. En del böcker lämnar kvar spår länge, länge hos mig. Jag kan fundera över dem i år efteråt. En del böcker ger mycket att fundera över, medan andra ingenting. En bok som gav mig mycket att reflektera över var Sofies värld av Jostein Gaarder. När jag läste den så funderade jag mycket över själva funderandet. När jag läste Svinalängorna av Susanna Alakoski så begrundade jag missbruk och barnen som påverkas. När jag läste Vägen av Cormac McCarthy så funderade jag mycket över vår framtid, världens framtid. Reflekterar du? Hur reflekterar du? Vilka reflektioner vill du dela med dig av?

Dagens fundering - Resor

Tänk vad det är fantastiskt med böcker!!! Fast jag inte har så gott ställt, så kan jag resa världen runt! Bara i år har jag bland annat rest till Tokyo/Japan, vandrat i Spanien, varit i Sydamerika och Indien. Jag har även rest i tiden! Jag har bland annat rest till första hälften av 1900-talet i Kanada, andra världskriget i Tyskland och till 30-talet i Karlskrona. Även om inte allt är sant i böcker så ger de en upplevelse av landet eller tiden. En del resor är mer bestående än andra! Resan till Kina med boken Att leva är en sådan resa som kommer att stanna hos mig länge, länge, men även pilgrimsvandringen i En kvinnas resa. Vilka resor har ni gjort och vilka är det som gjort mest intryck hos er?

Svarta sekunder av Karin Fossum

Nioåriga Ida cyklar iväg till kiosken, men när hon inte kommer hem kontaktar mamman polisen. Kommissarie Konrad Sejer kopplas in. Skallgångskedjor skickas ut, men Ida är försvunnen! Vad har hänt?

Jag tycker att Karin Fossum är mycket bra på att skriva om människor och känslor. Karaktärerna känns trovärdiga. MEN... Det förvånar mig faktiskt att just den här boken utsågs till bästa utländska kriminalroman av Svenska Deckarakademien 2002. Jag tycker inte att den är dålig, men den är inte heller lysande! Det var en ganska förutsägbar bok. Jag listade ut rätt tidigt hur allt hängde ihop. Men om man bortser från det så är det en bra story.

Betyg: 3 av 5

Dagens fundering - Bokomslag?

En del inbundna böcker har ju omslag runt boken av papper när man köper dem. Det har jag funderat mycket över. De där omslagen blir ju så lätt fula och då ser ju böckerna inte så fina ut i bokhyllan. Men tar man bort omslaget så gillar jag inte heller hur boken ser ut. Jag vill ha utseendet som med omslag. Jag undrar varför man väljer att sätta pappersomslag runt böckerna istället för att göra hårdpärmen så som omslaget ser ut? Är det billigare eller finns det andra orsaker till det? Den enda nyttan som omslaget har för mig är som bokmärke. Men eftersom jag inte vill att omslaget ska bli trasigt så tar jag ofta av det och lägger undan det tills jag läst boken klart! Så jag skulle verkligen kunna vara utan det!!! Vad tycker ni? Omslag eller inte? Fördelar/nackdelar?

Utan blod av Alessandro Baricco

Ännu en riktigt bra bok av Alessandro Baricco. Det är en grym bok, men bra! Jag gillar hur författarens historier utvecklar sig.

Boken börjar med att tre män tar sig in i ett ödsligt beläget hus och skjuter kallblodigt ihjäl en man och hans son. Mannens dotter är gömd i en liten håla i golvet. En av mördarna, en pojke, upptäcker henne men låter henne vara.

Betyg: +4 av 5

Dagens fundering - Läsa klart?

Läser ni klart alla böcker som ni påbörjar? Förr gjorde jag alltid det. Hade jag påbörjat en bok, så skulle den läsas klart! Jag vet inte varför jag gjorde så. Kanske var det av rädsla att missa något? Kanske var det av nyfikenhet? Eller så var det bara den sorts uppfostran som jag fått - det man påbörjat avslutar man!

Men numera så läser jag inte klart alla böcker. Tycker jag verkligen inte om en bok eller inte är sugen på att läsa den så känner jag inte tvånget att avsluta boken. Är jag lite sugen på att veta slutet (fast inte vill läsa hela boken), så läser jag slutet. Men känner jag inte för att läsa boken så lägger jag bara undan den. Ibland kan det hända att jag påbörjar den på nytt senare.

Jag resonerar som så att eftersom det finns så många böcker som jag vill läsa och jag har svårt att få tiden att räcka till, så ödslar jag inte tiden på en bok som jag inte har lust att läsa!

Hur tänker ni?

Silke av Alessandro Baricco

Vilken underbar, underbar bok! Så tunn, men ändå så innehållsrik!!! Boken gav definitivt mersmak! Den här författaren beundrar jag verkligen! Hur kan man skapa något så stort med så små medel? Wow!

Jag tänker inte berätta något om handlingen utan bara uppmana er att läsa den! Jag hoppas att den ger er lika mycket!!!

Betyg: 5 av 5

Sängläge av Sarah Bilston

Underhållande bok om Quinn som blir ordinerad sängläge under graviditetens tre sista månader pga för lite fostervatten. Hon börjar skriva dagbok om vad som händer i hennes liv och trots att hon ligger på soffan hela dagarna händer det en hel del. Det är en rolig och charmig bok.

Betyg: -4 av 5

Dagens fundering - Ljudböcker

En sommar för ungefär 10 år sedan upptäckte jag hur mysigt det kan vara att lyssna på en ljudbok medan man promenerar. Jag lyssnade på Om de bara kunde tala av James Herriot. Det var Helge Skoog som läste och jag verkligen myste medan jag promenerade. Sedan upptäckte jag att det är väldigt bekvämt med ljudböcker medan man solar på utlandsemestern med. Speciellt eftersom jag måste ha glasögon för att läsa böcker, men lyssnar man på ljudböcker kan man bara njuta av att göra ingenting! Det är bara vid dessa två tillfällen som jag kan lyssna på ljudböcker. Jag har försökt lyssna medan jag städar, men det fungerar inte. Jag hör inte vad de säger när jag dammsugar. Jag har försökt att lyssna på kvällen innan jag ska sova, men plötsligt så har jag förlorat mig i tankar och missat flera minuter. Jag prövade att lyssna på ljudböcker medan jag ammade och det gick väl sådär. Den äldre dottern kom hela tiden inskuttande och vill prata och visa saker. Så det gav jag snart upp. Nu är det inte så ofta längre som jag lyssnar på ljudböcker, för det finns helt enkelt inte tid för det. Lyssnar ni på ljudböcker? När gör ni det? Varför gör ni det?

Tänk förresten att ljudböcker så plötsligt slog igenom. Hur kom det sig? I början när de fanns så var det knappt någon som lyssnade på ljudböcker. Vad är det som har förändrats i dagens samhälle eftersom ljudböcker blivit så stort? Är det efterfrågan som gjort att så många böcker även kommer som ljudböcker eller är det tvärtom att man satsade på att ge ut många ljudböcker som har gjort att så många upptäckt dessa?

För alla äldre med dålig syn måste det ju vara underbart att det finns så mycket ljudböcker numera. Då kan man fortfarande uppleva böcker fast man inte kan läsa själv. Man är heller inte beroende av att någon kommer och läser för en. Man får väl bara hoppas att när man själv är gammal att man inte både blir blind och döv, för böcker kan jag inte vara utan!

Hantverkarskräck av Tim Lihoreau

Det här är en sån där bok som man tar och läser i lite då och då. Den handlar om olika sorters fobier. Inte riktiga utan sådana där som Imitorfobi - rädsla att tala med någon på deras dialekt, Agemenofobi - rädsla att ställa sig i fel kö och intenimitempofobi -rädsla att stanna för länge när man blir bortbjuden. Den här boken driver med vårt moderna liv och fobier. När man läser boken får en stunds är en rolig läsning.

Betyg: +3 av 5

Dagens fundering - Självbiografi eller inte?

Efter att ha läst Tokyo natt och En kvinnas liv började jag fundera. Hur mycket i böcker är självbiografiskt och hur mycket är fantasi? Hur stor roll spelar det om det är självbiografiskt eller inte? Hur vågar man som författare använda tydligt självbiografiskt inslag? Hur mycket funderar vi som läsare över om det är självbiografiskt eller inte? Vad är det som gör att vi börjar fundera?

En del böcker verkar innehålla mer självbiografiska inslag än andra. Det klart att författare plockar material och erfarenheter från sitt eget liv. Man använder sina egna erfarenheter och sedan sin förmåga att fantisera och att tänka sig in i hur det kan vara. Jag tror inte att allt i böcker måste vara självupplevt. Man kan skriva en helt otroligt fantastiskt bok om ett något som inte är självupplevt. Men till det så använder man sin egen erfarenhet av sorg, glädje, skräck och förväntan. Man har ju gått igenom mycket under den tid man levt, även om man inte varit med om just det man skriver om. Så kan man ju naturligtvis använda andras erfarenheter också.

Jag tycker att det är fantastiskt modigt att skriva så pass självutlämnande att man kan ana att i alla fall vissa delar är självbiografiska i en bok. Jag undrar hur man vågar dela med sig av sig själv så? Och om det inte är en smula självbiografiskt - varför väljer man i så fall att skriva så att det kan uppfattas så?

När en bok är skriven i jag-form och påminner om författarens liv så tycker jag att man direkt funderar över halten av sanning i berättelsen. Eller när det är ett väldigt bra skildrat livsöde. Inte för att jag tycker att det påverkar hur bra (eller dålig) jag tycker boken är utan bara för att jag blir så nyfiken. Jag blir nyfiken på författaren bakom boken.

Vad är era tankar? Brukar ni fundera kring om en bok är självbiografisk eller inte? Vad är det som gör att ni funderar?

Tokyo natt av Elin Lindqvist

Det är en okej debut för någon så ung. Och visst märks det att boken är skriven av en 19-åring. Det märks i språket. Det märks på hur huvudpersonen tänker om sig själv och hur det analyseras massor om hur och varför. Så där som man själv gjorde i tonåren.

Boken handlar om Karolina som föddes i Japan. Hon har bott på lite olika platser runt om i världen sedan dess. När hon är tjugo flyttar hon till Tokyo för att bo där ett år. Hon tänker lämna ett destruktivt liv bakom sig och börja ett nytt liv. Jag tycker så synd om denna tjej, som inte har någon fast hållpunkt i sitt liv. Inte någon riktig tillhörighet någonstans. Som hela tiden rusar vidare. Jag funderade lite över att hon var så sugen på att flytta till Japan, men när hon är där så umgås hon så lite med japaner. Det bästa med boken är de inblickar som man får av Japan och Tokyo. Japan verkar vara ett intressant land och så totalt olikt Sverige.

Jag kan inte låta bli att undra över hur mycket i boken som är självbiografiskt. Det är ju så mycket i boken som stämmer med författarens liv. Men jag vet att Elin säger att det inte är en självbiografisk bok, men att det började som en samling halvsanna dagboksanteckningar.

Betyg: 3 av 5

Dagens fundering - Olästa böcker

Är det bra att ha massor med olästa böcker i bokhyllan eller känns det betungande? Så länge jag har varit läsande har jag haft böcker i bokhyllan som är olästa. Numera finns väldigt många böcker i min bokhylla som jag inte har läst. Böcker som väntar på den perfekta dagen att läsas. För mig har det varit så att det måste finnas böcker i min bokhylla som jag inte har läst, så att jag har något att läsa om jag vill läsa. Jag tycker om att gå till bokhyllan (eller rättare sagt bokhyllorna) och se mina olästa böcker och veta att De kan jag läsa om jag vill. De olästa böckerna är för mig skatter likaväl som de lästa böckerna. Tänk där bland de olästa böckerna kanske den bästa boken någonsin gömmer sig!!! Men jag funderade i morse på: När blir det för många olästa böcker i en bokhylla? Kan det bli för många? Skulle man må bättre av att bara ha några få olästa böcker i bokhyllan? Vad tycker ni? Hur ser det ut hemma hos er?

Dagens fundering - Inspirerad?

Jag har ju precis läst En kvinnas resa och då kände jag mig så inspirerad att göra en vandring. Även om jag inte kan genomföra det just nu så blev jag riktigt, riktigt sugen på att vandra. Jag som aldrig haft lust till det tidigare. En annan bok som inspirerat mig är Brudskeppet. Den inspirerade mig till att prata med mamma om vad hon mindes av andra världskriget och tiden just efteråt. En Fengshui-bok inspirerade mig till att göra en stor rensning här hemma. Sophies värld inspirerade mig till att filosofera. Jag har märkt att böcker kan inspirera till stort som till smått. Tänk vad otroligt fantastiskt det är att bli inspirerad! Man hämtar kraft från en persons ord, nedskrivna i en bok, till att göra något i sitt eget liv! Har du blivit inspirerad av böcker? Hur har du blivit inspirerad?

En kvinnas resa av Agneta Sjödin

Boken är en delvis självbiografisk berättelse om en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Den är skriven med stor värme! Rent litterärt så hade jag dock önskat mig lite mer. Det känns som om boken kunde ha berättat mer om vad som försigår i huvudet på Maria, som bokens huvudperson heter. Men jag blev riktigt sugen på att vandra när jag läste boken och det är ett bra betyg på boken!

Betyg: 4 av 5

Dubbla slag av Malin Persson Giolito

Malin släpper in oss i en värld där det inte går att kombinera barnafödande, hämtning på dagis och att lyckas som advokat. Om man inte jobbar mer än heltid så hamnar man ohjälpligt efter och ses snett på.

Dubbla slag handlar om den blivande trebarnsmamman som abetar på advokatbyrå. Hon märker att man plötsligt räknar bort henne. Det handlar också om vardagen hemma, gravid, med man och två barn.

Jag tycker att det här är en bra debut och att det är en viktig bok. Det finns nog många arbetsplatser där det ser ut som i denna bok.

Betyg: 4 av 5

Dagens fundering - Dåliga böcker?

Jag har funderat kring böcker som man inte tycker om. Är det en dålig bok eller har man bara läst den vid fel tillfälle? Kanske är det så att ibland ger man sig på för svåra böcker vid en tidpunkt då man inte klarar svåra böcker. Kanske man vid en annan tidpunkt inte är mottaglig för allför romantiska böcker eller för sorgtyngda böcker. Jag har, som relativt nybliven mamma till barn nummer två, t ex väldigt svårt just nu för böcker som handlar om barn som far illa. Så dessa böcker tycker jag inte om just nu. Om jag läste dem för 5 år sedan så hade de säkert varit bra. En dag när jag var väldigt trött läste jag Slakthus 5 och totalsågade den. Jag gav den en ny chans en annan dag när jag sovit bättre... och det var som natt och dag. Den var ju bra! Är det så med alla böcker som man läser, att om man hade läst dem vid ett annat tillfälle hade de varit bättre? Vad tror ni?

Dagens fundering - Gränser?

När jag lärde mig läsa så lärde jag mig att biblioteket var en fantastisk plats! Innan jag började skolan hade jag aldrig varit där, men sedan blev det min favoritplats. Jag minns hur jag lånade påsvis med böcker, som jag bar hem och sedan bar tillbaka. Aldrig ifrågasatte bibliotekarien min förmåga att läsa alla dessa böcker. Jag har hört historier om barn som bara fått låna tre böcker. Jag är glad att jag inte drabbades av detta. För det var en stor upplevelse att bära hem alla böckerna (trots tyngd) och sedan rada upp dem brevid mig hemma. Å andra sidan kan man kanske tycka att barn ska lära sig måttfullhet. För detta att jag lånade högvis med böcker finns fortfarande kvar som vana. Jag har väldigt svårt att komma ut från biblioteket med mindre än 5 böcker. Det är inte alltid att jag lämnar tillbaka alla böckerna som jag lånade förra gången när jag kommer nästa vecka/nästa gång till biblioteket. Då kan man ju tycka att det är ett slöseri att jag har de olästa böckerna hemma hos mig. Jag ockuperar ju dem så att säga. Ibland händer det ju till och med att jag lånar om någon enstaka eftersom jag inte kommit mig för att ta itu med de böckerna. Vad tycker du? Ska man få låna hur många böcker som helst? Eller ska det finnas någon gräns?

Under tiden av Katarina Bjärvall

Jag slår ihop boken och inser att jag haft förmånen att läsa en fantastiskt bra bok som handlar om Sverige idag. Det är en bok som känns fräsch och verkligsförankrad. Den speglar den tid vi lever i på ett bra sätt och karaktärerna känns trovärdiga. Jag tycker om det behagfullt lugna tempot som är i boken och språket är underbart!

"Skymningen växte fram ur håligheterna under Essingelden och ur grottorna under träden på tomten, Mörkret lade sig tätt kring huset, kröp in till Sten där han satt i sin ftölj, löste upp alla konturer och bäddade in rummet".

Vad handlar då boken om? Kort sagt: En bilolycka som förändrar livet för flera personer. Den högaktuella flyktingfrågan. Svårigheter med föräldrar och barn.

Betyg: 5 av 5

Dagens fundering - Första boken? Första läsningen?

Kommer du ihåg den första boken du läste? Det gör tyvärr inte jag. Jag har sökt och sökt i mitt minne men inte lyckats komma på det. Däremot kommer jag ihåg läseboken vi hade i ettan. Det var då jag lärde mig läsa. Så i och för sig så kanske det kan klassas som den första boken som jag läste. Men jag tänkte mer på den första skönlitterära boken som inte skolan tillhandahöll. Hur kan jag ha glömt den? Den borde ju ha satt djupa spår hos mig eftersom jag ÄLSKAR att läsa och har älskat det sedan jag lärde mig läsa. Är det så att boken inte spelade någon roll då utan jag var så upptagen i det fantastiska att jag faktiskt lärt mig läsa, efter att ha längtat så länge? Fast jag kommer inte heller ihåg den där stunden då jag knäckte läskoden, trots att jag verkligen längtat efter att kunna. Kan det ha varit så att jag inte riktigt förstod att jag kunde läsa först? Att det tog ett tag innan det faktum att jag verkligen kunde läsa sjönk in? Jag undrar hur många som kommer ihåg den där stunden då de knäckte läskoden. Är det något som man lägger på minnet? Eller är det något som snabbt glöms bort?

Vinnaren är...

Så är det dags att presentera vinnaren. Jag vill dock först passa på att tacka alla som var med i tävlingen eller utlottningen kanske det borde heta. Kan det heta tävling även om man inte gör något egentligt tävlingsmoment? I alla fall var det verkligen jättekul att ni var med!!! Jag visste inte att det var så roligt att anordna något sådant. Det ger faktiskt mersmak. Dottern tyckte det var jättespännande att dra en vinnare. Efter lite strul med vinstdragningen (nä, fråga inte) så är jag nu stolt över att presentera vinnaren:

Grattis Ango! Du vann!!!

Jag hoppas att du ska tycka om boken!!!

Jag hittade inte din mejladress Ango,

men mejla mig din adress så ska jag skicka boken!