Visar inlägg med etikett Q&A. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Q&A. Visa alla inlägg

tisdag 19 maj 2020

Frågor och svar med Marie-Louise Marc

Jag har fått den stora äran att ställa några frågor till Marie-Louise Marc.

(Foto lånat av Printz Publishing)

Din bok är ju landsbygd-feelgood. Vad är din dröm att uppleva när det gäller landsbygd?
– Jag vill ha doften av gräs, ladugård, kor, getter, hundar och katter ... Djuren är viktiga. Jag älskar djur och har gjort sedan jag var liten och fick vara med och handmjölka, mocka och åka hölass i Jämtland. Jag hade ”min egen” fjällko, Rafta, som jag kliade under hakan tills hon somnade. Jag minns fortfarande hennes långa ögonfransar och varma blöta nos. Kunde inte motstå att ta med det i Juni, juli, halva augusti. Sedan är jag imponerad av bönder – där kan man tala om multitasking. De ska kunna förlösa en get, ha koll på när det ska sås och sköta bokföring och inköp. Själv blir jag svettig bara av att deklarera en gång om året. Jag vurmar för de småskaliga jordbruken där bönderna kan namnen på alla sina djur och blir berörda när det drar ihop sig till slakt. Kanske har jag en romantisk syn på livet på landsbygden, men det var så härligt att få gå loss i min kärlek till de böljande ängarna och ljusa sommarnätterna och skapa en berättelse utifrån det.

Vad vill du berätta för någon som vill läsa din nya bok?
 – Den handlar om människor och relationer mellan olika generationer, om längtan efter kärlek och tillhörighet och om att våga bejaka sig själv och den man är. Tycker du om feelgood hoppas jag att du tycker om den här. 

Hur var det att skiljas från Betty och påbörja något nytt?
– Det var dubbla känslor, spännande och vemodigt på samma gång. För mig har Betty en särskild betydelse eftersom Bettys värld var min debutbok och där öste jag hejvilt ur egen fatabur. Jag jobbade i många år som journalist på bland annat ELLE och Amelia och använde erfarenheterna från tidningsbranschen som inspiration till Bettytrilogin. Särskilt första delen utspelar sig till stor del i redaktionsmiljö på en glamorös damtidning i Stockholm. Jag hade väldigt kul när jag skrev de böckerna, och Betty lever kvar i mig – hon är ju jag liksom. Samtidigt längtade jag efter att skriva något helt nytt, en berättelse som utspelades i en annan miljö, och när Jämtlandsidén växte fram förrförra sommaren i min lilla stuga norr om Östersund blev jag helt såld. Att skriva en bok innebär att tillbringa många, långa månader i samma miljö, med samma karaktärer, och det underlättar om man väljer en plats där man trivs och vill vara. I den nya boken kunde jag använda mig av mina rötter och min barndoms somrar hos min mormor på Raftsjöhöjden. Visserligen har jag döpt om byn till Storsjöhöjden och jag har fått flytta på en del gårdar för att det ska passa handlingen bättre, men det är i alla fall där Hanna träffar sin gamla tonårskärlek Mattias, getbonden. Jag har tillägnat Juni, juli, halva augusti min mormor som tack för alla ljuvliga sommarlov och jag tror hon sitter på ett fluffigt moln någonstans där uppe i himlen och vinkar stolt.

Vad kan du ge för tips till oss som har svårt att slutföra saker?
– Jag är mästare på att skjuta upp saker jag inte vill göra. Tvättkorgen kan växa, räkningarna betalar jag i sista minuten. Att skriva däremot ser jag som ett jobb och där är jag disciplinerad och plikttrogen som en gammal märr. Upp med tuppen och sätta sig vid datorn är vad som gäller. Har jag en deadline ser jag till att hålla den, det har jobbet som journalist lärt mig. Jag tror det handlar om att skaffa sig en motivation. En morot. ”Inte sugen på att träna?” Men tänk vad skönt efteråt, och du slipper få ont i ryggen. ”Ingen lust att rensa ogräs?” Men tänk vad fint det blir i rabatten när det är klart. ”Inte hågad att ringa gamla moster?” Men tänk vad glad hon blir och det i sig är en belöning. ”Ingen inspiration till att skriva?” Men tänk vad härligt när du är klar med det där kapitlet/stycket/meningen som legat och skavt som en sten i skon. Jag tror att vi alla helst väljer den lättaste vägen, men försöker man se det positiva som hägrar när det är gjort blir det mindre betungande.

Du älskar ju feelgood. Men varför tycker du att man ska man läsa feelgood?
 – Jag tycker att feelgood är som honung för själen och hjärtat. Man kan krypa upp i soffan och plötsligt befinna sig i en helt annan värld. Att låta sig uppslukas av en bra bok funkar som återhämtning. Man får vara med i andra människors liv och kan ställa sitt eget åt sidan. Särskilt i tider som nu när mycket känns ovisst och vi peppras med corona-nyheter. Då är eskapismen i en härlig feelgoodroman välgörande. Förlösande, rent av. En undersökning, jag minns inte vilken, kom fram till att människor som läser feelgood blir mer empatiska. Rena fredsduvan ju! Själv älskar jag trassliga relationer och ett hoppfullt slut. Allt behöver inte ordna upp sig, det gör det sällan i verkliga livet heller, men jag vill kunna stänga boken med ett leende på läpparna och tänka: ”Livet är rätt härligt ändå”. Sista frågan.

Vilket feelgood-tips vill du ge och varför?
 – Jag vill tipsa om en fullkomligt underbar bok, Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman. Den handlar om en ung kvinna som skapat sig fyrkantiga rutiner för att klara av tillvaron, och hon trivs med det. Tills det inträffar något som ställer hennes liv på ända och hon blir tvungen att hitta nya förhållningssätt, och därmed upptäcker hon nya sidor hos sig själv. Den är rolig, rörande, hjärtskärande, befriande och gick rätt in i hjärtat på mig. Jag vill också tipsa om Livet efter dig av Jojo Moyes, den okrönta feelgooddrottningen. Den boken tog mig med storm på en flygresa till New York. Jag hulkade som ett barn och fick servetter av kvinnan i sätet bredvid. För mig står Livet efter dig för allt en bra feelgoodroman ska ha: Härligheter, besvärligheter, svåra utmaningar och ett hoppfullt slut, om än inte det jag hade tänkt mig. Att jag strax därefter hade privilegiet att intervjua Jojo Moyes var en ynnest. Vänlig och trevlig satt hon där och berättade om sitt författande och sitt liv och jag tänkte: ”Hon lever min dröm.” Två månader senare blev jag uppsagd från jobbet på grund av en omorganisation och chockad, knäckt och med ett tilltufsat självförtroende bestämde jag mig. Det var nu eller aldrig. Jag ville så innerligt gärna förverkliga min författardröm. Och så började skriva Bettys värld ... Det kanske finns en mening med allt. 
Tack snälla för att jag fick vara med i den här intervjun.