Tand för tunga av Per E Åsberg

Tand för tunga är en fängslande och underhållande deckare som skickligt väver samman aktuella teman som klimatförändringar och teknologiska innovationer och finansvärldens mörka spel.

Berättelsen dras igång med ett makabert fynd,  en mänsklig tunga på en grill i Humlegården och redan där fångad man av den spännande och oförutsägbara handlingen.

I samband med att tungan hittas försvinner Shira Jacobis bästa vän Emelie. Shira, som arbetar som receptionist på ett bemanningsföretag, tar över Emelies jobb på ett fondbolag och hamnar mitt i en härva av hemligheter och faror. Ryktet om en banbrytande teknik som sägs kunna rädda världen från klimatkollaps når hennes öron och plötsligt är hon i centrum för något mycket större än hon kunnat ana.

Jag tyckte mycket om att följa Shira. Jag tycker att det är genialt att ha en receptionist som huvudperson. Vilka fina möjligheter att snappa upp information, speciellt eftersom hon arbetar åt ett bemanningsföretag och har flera arbetsplatser.

Förutom Shira så dyker en annan huvudperson upp, den bufflige it-teknikern Janne. Han har något charmigt och eget som gör att jag inte kunde låta bli att tycka om honom också. 

Tand för tunga är en bok som verkligen fick mig i sitt grepp. Intrigen är både smart och spännande och jag ser fram emot att läsa mer i serien.

Glaskvinnan av Ramona Ivener

Jag har länge tänkt att jag ska läsa Ramona Iveners böcker och nu när jag har läst denna mörka nagelbitare känner jag verkligen att jag har missat något som inte gett mig in i serien tidigare. Glaskvinnan är den femte fristående boken om kriminalkommissarie David Ritter och den här gången ställs han inför sitt kanske mest personliga fall. När dottern till en av landets rikaste män försvinner från en prestigefylld internatskola tar David sig an fallet som en personlig tjänst till familjen. Men snart blir fallet betydligt mer komplicerat. En annan flicka från samma skola hittas mördad med glasbitar i ögonen och tiden rinner ut för att hitta Vinges dotter. 

Ramona Ivener imponerar verkligen med sin förmåga att hålla spänningen vid liv genom hela boken. Historien är både intensiv och obehagligt fängslande.  Det var flera ögonblick där jag tänkte: ”Det här ska jag aldrig utsätta mig för.” Jag ryser bara jag tänker på det.

Jag tyckte också om hur miljöerna beskrivs, allt från internatskolans isolerade värld till de mörka och otäcka platser där morden sker. Det gör boken omöjlig att lägga ifrån sig.

Nu får jag ta mig an de andra böckerna i serien.

Spår av Sofia Weiss

Spår är den tredje boken i Sofia Weiss rysartrilogi om Moa. Och oj, vilken kuslig och härlig berättelse det är!

Den här gången tvingas Moa tillbringa höstlovet på en gammal konstnärsgård med sin mammas nya pojkvän Micke och hans dotter Jaque. Dessutom finns ett övergivet mentalsjukhus, Stora Eneberg, i närheten. Det visar sig vara en plats som bär på mörka och skrämmande hemligheter. 

Från första sidan sög boken tag i mig. Sofia Weiss har en fantastisk förmåga att bygga upp stämning. Det är otäckt och man vet inte vad som ska hända eller hur det ska sluta.

Moa är en karaktär som är lätt att tycka om. Hon är smart, modig och känslosam. Det är lätt att känna med henne, särskilt när hon kämpar med det svåra i bonusfamiljen och samtidigt sina övernaturliga förmågor.

Jag tycker om hur Sofia Weiss skildrar Jaque och Mias relation och hur den utvecklas. Det känns trovärdigt och genuint.

Spår är en perfekt bok för barn i åldern 9–12 som älskar mysterier och skrämmande berättelser, men också vill ha en berättelse om vänskap, lojalitet och mod.

Emily Wildes encyklopedi över älvornas liv

Det finns böcker som känns som att träda in i en annan värld, och Emily Wildes Encyklopedi över älvornas liv är precis en sådan. Heather Fawcett har skapat en berättelse som är helt förtrollande.

Emily Wilde är en annorlunda huvudperson. Hon är forskare och älskar att gräva ner sig i sitt arbete om älvor. Människor, däremot, är inte riktigt hennes grej. Hon är ganska kantig och rätt så klumpig i sociala sammanhang, men det gör henne bara ännu mer intressant.

När hon anländer till en avlägsen by för att studera en särskilt gåtfull typ av älvor, tvingas hon både handskas med byborna och den plötsliga ankomsten av Wendell Bambleby, hennes charmige (men irriterande) kollega.

Det är en underbar fantasy med ett fantastisk världsbygge. Älvväsendena är levande och spännande, med sina egna regler och faror. Samtidigt är relationerna mellan karaktärerna minst lika viktiga. Emily må vara motvillig till att skapa band, men långsamt utvecklas en värme i hennes interaktioner.

Språket är också ett stort plus. Heather Fawcett skriver med ett skarpt öga för detaljer och en härlig glimt i ögat. Det är lätt att fastna i hennes värld. Nu längtar jag efter bok nummer två.

Liket på Tallholmen av Katarina Bivald

Liket på Tallholmen av Katarina Bivald träffade helt rätt hos mig. Det är en bok som bjuder på både spänning, charm och en klurig pusseldeckargåta.

Liket på Tallholmen är den fjärde delen i serien om författaren Berit Gardner, som har en förmåga att snubbla över mordgåtor när hon egentligen borde fokusera på sitt skrivande. 

I denna del har Berit dragit sig tillbaka till sin släktstuga på Ängsö i Stockholms skärgård. Kriminalkommissarie Ian Ahmed, som brutit sitt ben, befinner sig också där. När ett mord inträffar blir Ian fast besluten att avslöja sanningen. För ovanlighetens skull tvekar Berit inför att blanda sig i, men det visar sig vara svårt att hålla sig undan när skärgården plötsligt fylls av poliser, misstänkta och ytterligare lik. 

Berit är en sådan huvudperson som jag bara älskar. Hon är smart, lite motvillig i sin hjälteroll och ändå så mänsklig. Hennes funderingar och filosoferande slog an en sträng hos mig. Och samspelet mellan Berit och Ian? Det är helt underbart! Det finns en fin kemi mellan dem.

Och miljöerna – åh, miljöerna! Katarina Bivald fångar skärgårdens stämning så levande att den blev en viktig del av berättelsen och hjälpte till att förstärka historien.

Jag är så glad att jag fick tillbringa tid med Berit och Ian på Ängsö och hoppas att många fler får chansen att göra detsamma.

Luna och Superkraften: Stölden

I nionde boken i den älskade serien Luna och Superkraften är det någon som stulit Lunas blå sten. Det enda som kan hjälpa henne att hålla ordning i kaoset med allas tankar som hon hör. Hon måste hitta den innan hon blir tokig. Men vem kan ha tagit den?

Det här är en bok som fångar både spänning och humor. Det vardagliga balanseras med det magiska. Boken tar också upp viktiga frågor om bland annat rätt och fel, som vävs in så naturligt i berättelsen att man nästan inte märker det. 

Luna är en huvudperson som många kan känna igen sig i. Hon är snäll, lite osäker ibland, men också  nyfiken och modig. Jag tror detta är en av anledningarna till att serien är så älskad.

En annan anledning är illustrationerna. De kompletterar inte bara berättelsen på ett fantastiskt sätt, utan de förmedlar också en djup värme och kärlek till både karaktärerna och historien. Varje bild känns genomtänkt och full av liv, vilket gör att de förstärker läsupplevelsen.

Språket är lättläst och medryckande, vilket gör att boken passar perfekt för barn i åldern 9–12 år och håller dem engagerade från början till slut. Det skapar läslust.

Älskade Betty av Katarina Widholm

Älskade Betty är en underbar läsupplevelse. Jag har verkligen älskat hela serien om Betty och det känns vemodigt att den nu, med denna bok, har nått sitt slut. Det gjorde att jag läste extra långsamt så att det underbara skulle räcka längre.

En av anledningarna till att jag är så förtjust i denna bok och serien i stort är hur skickligt Katarina Widholm fångar tidens atmosfär. Med sin känsla för detaljer och miljöer gör hon det lätt att leva sig in i berättelsen och boken blir ett fängslande tidsdokument.

I Älskade Betty får vi följa Betty in i 1950-talet. Sorgen efter maken Olof vilar fortfarande tungt över henne, samtidigt som skuldkänslor över Martin Fischer finns i hennes tankar. Dottern Martina är 17 år och har slutat i skolan. Hon ägnar sig åt sångstudier och skriver kåserier i tidningen. Sonen Anders har börjat på en ny skola och har problem med skolkamraterna.

Jag tycker om hur Katarina Widholm skildrar relationerna i boken, speciellt Bettys försök att förstå och stötta sina barn.

Älskade Betty är både vemodig och hoppfull och knyter ihop serien på bästa sätt. Det är ett känslosamt och fint avslut med huvudpersonen Betty, som har kommit att kännas som en vän. Jag kommer sakna henne. 

Hemligheten i Frostköping av Eva Hildén

Det är så roligt att få komma tillbaka till Frostköping och möta tvillingarna Rut och Rakel igen. 

Återigen bjuds vi på fängslande juldeckare, men den här gången får vi dessutom följa med på en riktigt nervkittlande skattjakt.

Eva Hildén målar upp en underbar julstämning i Frostköping med den snöiga staden, den mysiga antikaffären och doften av lussebullar.

Rut och Rakel besöker sin morfar Gunnar i den lilla staden Frostköping. Han driver en antikaffär och de ska hjälpa honom inför julen. Men snart börjar märkliga saker hända. En vän till morfar har nyligen gått bort och morfar har ärvt hans tillhörigheter. Men det är något mystiskt med hans försvunna katt. Det visar sig att tvillingarna inte är de enda som letar efter katten, två mystiska män är också ute efter den. Tvillingarna, som inte kan motstå ett mysterium, bestämmer sig för att ta reda på vad som pågår. 

Rut och Rakel är två härliga huvudpersoner som är både smarta och modiga. Jag gillar deras dynamik och sättet de samarbetar på. Morfar Gunnar är också en favorit. Han bidrar också till värmen i berättelsen. 

Hemligheten i Frostköping är en berättelse som bjuder på både värme och äventyr. Den passar alldeles utmärkt för 9-12 åringarna, antingen att läsa själv eller som högläsning. 

Stjärnfall över Åstol av Anne-Lie Högberg

Stjärnfall över Åstol är en varm och stämningsfull roman som tar läsaren tillbaka till den charmiga västkustön Åstol.

Det är den andra delen i serien "Öarnas ö" och den här gången är det vinter på Åstol. Donna har börjat känna sig hemma på Åstol och är i full gång med att planera en ny konstutställning samtidigt som hon hjälper till med julmarknaden. Samtidigt utvecklas hennes relation med Lars, färjekapten och son till pensionatets ägare. Och när Lars och Donna börjar städa ur hans morföräldrars hus kommer gamla hemligheter upp till ytan.

Anne-Lie Högberg väver in både värme och djup i sina berättelser. Man möts av både vardagsdramatik och de känslomässiga utmaningar som gör karaktärerna så trovärdiga. Dessutom innehåller berättelsen familjehemligheter, som ger berättelsen en extra nerv.

För att inte tala om miljöerna! Jag tycker så mycket om den där charmiga och kärleksfulla beskrivningen av Åstol. Miljöerna är så levande att det känns som att jag själv går runt på de smala gränderna eller blickar ut över det kalla vinterhavet. Ön känns nästan magisk med sina frostklädda hus och glimrande ljus. 

Stjärnfall över Åstol är en bok som både värmer och berör.

Frost i trädgårdskaféet av Jenny Clevström

Att återvända till handelsträdgården, där det nyöppnade kafét är en del av vardagen, är som att hälsa på gamla vänner. Det är så lätt att känna sig hemma i den mysiga miljön och med karaktärer som jag kommit att tycka mycket om.

I den här boken är det december på Äppelgården och jag tycker att författaren lyckas fånga stämningen på ett fantastiskt sätt. Den snötäckta gården, de tända ljusen, julblommorna och den härliga julmarknaden skapar en underbar inramning. Och så julbaket! Beskrivningarna av hasselnötskaka, lussebullar och andra godsaker gör att man nästan kan känna doften av nybakat när man läser. Jag blev hungrig flera gånger om.

Men det är inte bara mys och glädje. Pommie är bekymrad. Frank beter sig märkligt och spenderar ovanligt mycket tid på kurortshotellet. Vad är det egentligen som pågår? Dessutom är det saker som försvinner på kaféet. Vem ligger bakom det?

Frost i trädgårdskaféet är en bok som sprider både värme och julstämning. Den vintriga miljön och de charmiga karaktärerna gör det svårt att inte drömma sig bort till handelsträdgården. Jag ser redan fram emot nästa gång jag får återvända dit och möta Pommie och de andra igen.

Den förlorade arvtagaren

Den förlorade arvtagaren är den andra boken i Jennifer Lynn Barnes spännande serie Arvspelen. Även om den första boken fortfarande är min favorit, mycket tack vare det fascinerande huset, så är även denna uppföljare både underhållande och nervkittlande.

I denna del får man återigen följa Avery, vars liv tog en dramatisk vändning när hon oväntat blev arvtagare till Tobias Hawthornes förmögenhet. Det dyker upp fler mysterier att lösa, och även om gåtorna är något färre den här gången, så gör de att jag bara låste läsa vidare.

Huset, med sina hemligheter och labyrintliknande gångar, spelar inte lika stor roll i denna bok, vilket jag saknar lite. Jag uppskattar dock hur författaren låter berättelsen balansera mellan action, intriger och relationer, vilket gör läsupplevelsen både varierad och beroendeframkallande. Varje karaktär har sina egna motiv och dolda agendor och man får fler ledtrådar om familjen Hawthornes förflutna. 

Jag har stora förhoppningar om nästa del och frågan är hur jag ska kunna vänta tills den kommer ut på svenska.

Mitt medelroliga liv och Vera Svansons dagbok för teaterapor

Jag älskar Moa de Bruins böcker. 

I Mitt medelroliga liv får Moa de Bruin mig att brista ut i gapskratt till saker som: ”Mamma menar att all form av kolsyra fräter på tänderna. Vanliga ungdomar  gömmer alkohol från sina föräldrar. Jag gömmer Loka citron.”  Humorn är klockren är berättelsen är så underhållande att jag inte kan lägga undan boken när det egentligen är sovdags.

Den 15-årige Algot Andersson charmar mig med kaoset som omger honom. Han lyckas fixa prao hos optikern No more Synfel för att Armina som han är kär i. Allt dokumenteras i bloggen, som är är ett framtvingat skolprojekt. 

Vilken underbar bok 12-15-åringarna får njuta av!

Lyckan är gjord. För lika underhållande är Vera Svansons dagbok för teaterapor och närsynta, som tyvärr är sista boken i serien. Även här skrattar jag rakt ut redan under läsningen av bokens första sidor. Vera och hennes familj är obetalbara. Vill man bli på bra humör ska man läsa den här boken för 9-12 åringar.

Min stjärna för alltid av Sofie Sarenbrant

Den här boken är något extra.

Man kan se redan på omslaget att det är en hästbok och kärleken till hästar förmedlas verkligen smittande. När man läser vill man genast springa till ett stall och rida och sköta om en häst. Det är härligt att få leva det livet ett tag i berättelsens värld.

Det som är finare dock är att Sofie Sarenbrant får läsaren att förstå vilken tröst och stöd hästar kan ge. Hur de kan hjälpa ett barn att klara saker. Hur livsviktiga de kan vara. 

Fast saken som jag totalt älskar boken för är hur Sofie Sarenbrant får fram hur det är att ha autism. Miras svårigheter, det hon kämpar med och hur hon känner sig är träffsäkert skildrat. Det är fint att det här får vara en självklar del i boken och bli ett naturligt sätt att ge förståelse för autism. Samtidigt som vissa saker och situationer kan många känna igen sig i och tycka är skönt att få läsa om.

Min stjärna för alltid är den tredje delen i serien om Mira och Månen. Det är en enastående berättelse som fått en speciell plats i mitt hjärta.

Spökbyrån: Fallet med den grymma leken av Kristina Ohlsson

I den nyaste delen av Spökbyrån blir det riktigt otäckt då lindanserskan ramlar från linan eftersom någon saboterar den. Clown-Charlie blir oskyldigt anklagad och Elsa och Kalle försöker ta reda på vem som egentligen är skyldig. Det verkar vara ett riktigt elakt spöke.

Precis som i tidigare delar är det en spännande berättelse i färgsprakande förpackning. Deckarduon ger läsglädje och man vill bara fortsätta läsa om dem. 

Det roliga är att serien fungerar både på lågstadiet och mellanstadiet. Det blir en språngbräda till mellanålderns kapitelböcker.

Lodurs skugga: Det förlorade minnet

Det förlorade minnet är andra delen i den spännande fantasyserien Lodurs skugga, när nordisk mytologi blandas med nutida klimatkris. 

Det är lätt att fastna tack vare drivet i berättelsen, men också för att Nannas sorg över sin mammas död skildras så berörande. Man förstår hur hon känner och engagerar sig i hennes öde. Engagerar sig gör man även i Nonna och Halvars mot Lodur, ibland på det nagelbitande sättet.

Berättelsen passar bra för 9-12-åringarna.

”Det är sommarlov och vädret blir allt varmare. Nanna förstår att något måste vara fel i den andra världen. Gång på gång åker hon till Eketorp, men det tycks vara omöjligt att komma tillbaka till Halvars värld. Under en badutflykt med bästa kompisen Lilly känns det plötsligt som om hon ska drunkna, och när hon äntligen tar sig upp till ytan är hon tillbaka hos Halvar. Det är bråttom, berättar han. De måste ta sig med båt till norra Öland för att hitta den tredje ödesgudinnan och få henne att minnas vem hon är. Först med hennes hjälp kan de besegra den fruktansvärda Lodur. Misslyckas de riskerar både Nannas värld och den här att gå under. Men Lodurs ryttare är dem på spåren.”

Sömngångaren av Lars Kepler

Som alltid har Lars Kepler lyckats få till en otroligt spännande intrig. Samtidigt är det en grym och otäck historia, så är man känslig får man se upp. Det är många obehagliga och blodiga detaljer. Men om man fixar det har man en förträfflig läsupplevelse framför sig, av den nagelbitande sorten.

Boken handlar om en gärningsman som attackerar sina offer med yxa och styckar dessa. Vid en brottsplats hittas en ung kille sovande med en avhuggen arm som huvudkudde. Det visar sig att han brukar gå i sömnen. Är han förövare eller vittne?

Huvudmannen och brölet från vildmarken samt Kapten kalsong och den stora toalettattacken

Böckerna om Hundmannen och Kapten Kalsong är en dundersuccé bland barnen. Dav Pilkey vet verkligen vad barnen vill ha. Särskilt killarna som är lite svåra att locka att läsa kastar sig över varje ny bok. Faktiskt så fungerar det ända upp i sexan.

Hundmannen och brölet från vildmarken är inget undantag. Jag hinner inte mer än plocka upp den så har den blivit en lång lista på de som vill läsa. 

Vad är det då som gör att de kastar sig över den? Jo, den magiska kombinationen av humor och spänning. Och då måste jag lägga till att det är precis den humor som tilltalar barn. Deras sorts humor.  Så har vi även det lockande serieromanformatet, som gör det lättläst. Bilderna måste man ju bara älska i sitt utförande och färgstarka utseende. Man fångas verkligen av det.

Kapten Kalsong och den stora toalettattacken i färg är lika rolig den. Här är mer text att läsa, eftersom det är en kapitelbok. Det handlar om två 10-åriga killar, som har problem med den elaka rektorn. Ibland får man även läsa huvudpersonernas serie om Kapten Kalsong. 

Jag är glad att man valt att göra en nylansering och ge ut denna bok i färg, för den ger verklig läsglädje.

Min sista önskan av Caroline Säfstrand

Åh, vad jag älskar att besöka Ven tillsammans med Caroline Säfstrand. Hon målar upp det så att jag bara vill boka en resa dit på en gång. Det kände jag redan i första boken och ännu starkare ni i andra.

En annan sak som gör att jag faller för berättelsen är att den berör och trollbinder. Det handlar om hemligheter som engagerar och väcker tankar. Intrigen är smart uppbyggd och det är en finstämd historia.

”Hemligheternas ö”  är en serie man vill återvända till.

Hitta hem av Elenore Holmgren

Att få återvända till mysiga Lindö och alla personerna är faktiskt som att komma hem. 

Denna gång fick jag lära känna och förstå Susanne bättre. Det förändrade min syn av henne och jag uppskattade det verkligen.

Jag tycker om hur författaren porträtterar sina karaktärer. Hon får mig att tycka om att läsa om dem. Alla har något som gör att man fastnar för dem.

Jag tycker också att författaren får till en fin balans av svärta och humor. Dessutom finns det en sådan härlig värme i berättelsen.

Det går ju inte annat än att hoppas på en bok till!

Det sista kapitlet av Åsa Hellberg

Det var nästan så att jag inte ville börja på boken, för jag ville inte skiljas från den här världen och den här släkten. Samtidigt har jag längtat så mycket efter boken. Det gick ju inte annat än att kasta sig över den.

Och vilken läsning sedan. Jag var uppslukad från första till sista sidan. Boken var minst lika bra som jag hade hoppats på och jag är glad över vilket fint slut serien fick.

Åsa Hellberg visar i Sista kapitlet, liksom i övriga böckerna i trilogin, vilken fantastisk författare hon är. Hon väcker historien till liv, framför allt kvinnornas historia, och drar in läsaren i berättelsen så att man känner att man är där. Man engagerar sig och det känns som att man känner personerna. Man både lider med dem när det är svårt och gläds när livet är ljust och det går bra.

Det är sannerligen en släktsaga att älska. Har du inte läst den så finns det ingen tvekan - läs!