Satsa allt av Claire Powell

Satsa allt är en intressant relationsroman om ett par som har glidit ifrån varandra och har allt svårare att kommunicera med varandra. Det är sorgligt och ibland gör det ont att läsa, men här finns också en del humor.

De blir bjudna på en lyxsemester av mannens bror och hamnar på en exklusiv resort i ett varmt land tillsammans med brodern, hans flickvän och deras buttra pappa. Brodern vill visa upp hur bra han har det och det blir nästan som en uppvisning av det perfekta livet.

Men för paret blir semestern något helt annat. Den lyxiga omgivningen blir en stark kontrast till hur de egentligen har det. Det gör ont i mig att se hur långt ifrån varandra de har hamnat och hur svårt de har att nå fram till varandra.

Mycket handlar om att hålla uppe en perfekt fasad, trots att verkligheten bakom den ser helt annorlunda ut. Avundsjuka och familjedrama gör inte heller situationen enklare.

Jag tycker att Claire Powell är väldigt träffsäker när hon skriver om det vardagliga och om familjedynamik. Det är relationer som skaver och människor som inte alltid säger det de egentligen tänker eller känner. Det känns mänskligt och äkta, och just därför blev jag så berörd av berättelsen. Samtidigt finns det en del humor som lättar upp allt det svåra.

Satsa allt känns aktuell och fick mig att tänka på hur lätt det är att visa upp en bild av att allt är bra, även när verkligheten egentligen ser helt annorlunda ut.

Kära Ada av Annelie Sylvan

Kära Ada är en helt underbar berättelse. Varm, fin och tänkvärd, men också gripande. Det är en bok som väckte många tankar hos mig under läsningen.

92-åriga Ada lever ett stilla och ensamt liv när hon plötsligt får ett brev från sonen Sverker, som försvann ur hennes liv för tjugo år sedan. Nu vill han komma hem. Brevet väcker både hopp och gamla sår och får Ada att se tillbaka på sitt liv och fundera över hur det blev.

Jag tycker mycket om hur Annelie Sylvan beskriver åldrandet och ensamheten. Adas röst blev väldigt tydlig för mig och det var intressant att få följa henne både i nutid och dåtid, när hon ser tillbaka på sitt liv. Hon fångar fint hur det kan vara att vara gammal och se tillbaka på sitt liv. På alla val man gjort, saker man ångrar och sådant man önskar hade blivit annorlunda. På hur lätt det kan bli fel och hur ett helt liv kan ta en annan riktning än man tänkt sig.

Under läsningen började jag också fundera på vad jag själv kommer att se tillbaka på när jag är 90 år. Men jag tänkte också på min mamma och min faster. På deras liv, deras erfarenheter och allt de har varit med om. Det är något jag verkligen tycker om med en bok – när den får mig att börja tänka på mitt eget liv och människorna omkring mig.

Familjebanden och hur relationer förändras genom livet är en annan del jag tyckte mycket om. Och det finns ett fint hopp om försoning. Kanske är det aldrig för sent att förlåta eller att försöka hitta tillbaka till varandra, även om det har gått många år.

Kära Ada är en varm, fin och gripande berättelse om åldrande, ensamhet, familj, kärlek, ånger och hopp. En bok som berörde mig och som jag kommer att tänka på länge.

Dagarna jag älskade dig som mest av Amy Neff

Amy Neffs Dagarna jag älskade dig som mest är en stillsam, vacker och ganska hjärtskärande berättekse om kärlek, familj, livsval och om att själv få bestämma hur det ska sluta.

Evelyn och Joseph har levt ett långt liv tillsammans. När Evelyn får en dödlig diagnos bestämmer de sig för att avsluta sina liv på egna villkor. Inte direkt, men om ett år. Det här året blir deras avskedsgåva till varandra och till sina tre vuxna barn.

Och ja, det låter tungt. Det är tungt ibland. Men det är också varmt, fullt av minnen, små vardagsögonblick och en fin blick för hur kärlek kan se ut efter decennier tillsammans.

Jag gillade verkligen hur historien rörde sig mellan dåtid och nutid. Man får följa Evelyn och Joseph som unga, när allt börjar, och som äldre, när det ska ta slut. Det är fint att se ett helt liv som har levts tillsammans, med både lycka och sorg på vägen.

Jag läste sista sidorna med tårar i ögonen och ett lugn i kroppen. Vissa avsked gör ont, men också gott. Det här är en sådan berättelse. 

En idealisk äkta man av Erica James

Den här romanen är en tankeväckande skildring av familjeband, kärlek och hur livet kan förändras snabbt.  

Louisa och Kip har varit gifta i nästan fyrtio år och har tillsammans byggt ett stabilt liv och uppfostrat tre vuxna barn. Deras liv verkar lugnt och harmoniskt – tills Kip oväntat berättar att han vill skiljas och flytta ihop med en ny kvinna. För att göra situationen ännu mer komplicerad visar det sig att den nya kvinnan är sonen Angus ex-flickvän.

Berättelsen fångar känslorna och konflikterna som uppstår när livet plötsligt vänds upp och ner. Det är lätt att känna igen sig i de känslor av förvirring, ilska och förlust som alla karaktärerna går igenom. Jag gillar också hur författaren skildrar Louisa, som både är stark och sårbar. Det känns genuint och jag kände för henne under hela boken.

Trots att handlingen inte bjuder på de största överraskningarna, tycker jag att den är intressant och att karaktärernas utveckling är det som gör den så bra. Språket i boken är lättillgängligt utan att förlora djup.  

Romanen fångar verkligen den där känslan av att allt känns som kaos, men att det finns en möjlighet att hitta sin väg tillbaka.

Trädgårdsmästarens dotter av Marcus Jarl

Trädgårdsmästarens dotter är en ljuvlig läsning. En sådan som gör att man läser längre på kvällen än man borde.

Marcus Jarl skriver så man ryser av välbehag. Det är ett vackert språk som flyter fram mellan sidorna som en porlande bäck. Han gör det underbart lätt att uppslukas av handlingen med sina väl valda ord. 

Dessutom är han i sanning relationsromanernas mästare. Han får fram det komplexa och svåra samtidigt det kärleksfulla. Romanen väcker känslor och är berörande, så pass att jag glömmer att det är en berättelse.

Jag trollbinds totalt av denna historia med temat arv och miljö. Där också blommor får ta sin plats och där hemligheterna breder ut sig. Allt blir en helhet som ger den finaste läsupplevelsen.

Syskonfejden av Moa Herngren

När man öppnar en bok av Moa Herngren vet man att man kommer få läsa en briljant relationsroman, där man få se saker ur olika synvinklar. Denna gång handlar det om tre syskons upplevelser av barndomen och deras relation idag. Hur de hanterar allt som händer efter pappans död.

Syskonfejden hade kunnat vara en spänningsroman och jag hade inte kunnat sitta mer klistrad vid sidorna. Moa Herngren skildrar både syskonskapet och det som skaver lysande och träffsäkert. Det är relaterbart och så bra, så bra. Helt klart en av vårens bästa svenska böcker.

Segla på ett moln av Birgitta Bergin

Berättelsen är så fin, så fin. Jag blev helt golvad av denna historia om en kvinnlig vänskap som runnit ut i sanden, men som sedan tas upp igen. 

Att jag blev berörd är att uttrycka det milt. Jag har gråtit, skrattat och känt djupt med huvudpersonerna Tove och Chanelle.  Birgitta Bergin skildrar deras vänskap insiktsfullt och levande. Med en varm hand leds man genom deras historia.

Att läsa denna fina relationsroman är att tas med på en tänkvärd resa med Tone och Chanelle. Det är vackert och välskrivet och relationsskildringarna är underbara. Birgitta Bergin hittar verkligen rätt med denna bok. Det är det bästa hon skrivit.

I bokens början förlorar Tone både sin man och jobb. Då får hon ett telefonsamtal från Chanelle, hennes gamla barndomskompis som hon tappat kontakten med. Chanelle vill att hon följer med på en segeltur och som förr lyckas hon övertala Tone. Ska de lyckas reparera som vänskap?

Om en syster av Marcus Jarl

Marcus Jarl skapar magi med sina karaktärer. Han får dem att stiga ut ur sidorna och får mig att som läsare att känna hur de känner. Jag förundras av hur verkligt författaren får det att bli. Till exempel blir jag alldeles rörd över hur Bettan från förskolan fixar en avokadokärna till Julia, eftersom hon glömt det att ordna det till sitt barn Truls. Var på vippen att berätta det för min sambo innan jag kom ihåg att Bettan fanns i bokens värld.

Så har vi relationen mellan systrarna. Den är komplicerad och saker skaver. Det är precis det som författaren är så bra på. Han får till det på ett sätt som är engagerande och berörande, men även tänkvärt.

En annan sak som gör att boken blir så speciell är hur vardagen på Neonatalavdelningen skildras. Det märks att Marcus Jarl vet vad han pratar om. Jag fascineras, men framför allt har jag fått ännu större respekt för de som arbetar där. 

Det är inte konstigt att Marcus Jarl blivit en av mina favoritförfattare. Han har återigen bevisar att han förtjänar platsen i mitt hjärta.

Raka vägen hem av Klara Grede

En fin relationsroman om tre syskon som återvänder hem inför pappans begravning. 

De tre syskonen Isa, Jack och Robin har svårt att prata med varandra om saker som betyder något. Framför allt så pratar de inte om systern Indra som dog när de var yngre.

Jag tycker om hur författaren skriver. Hur hon berättar om de komplicerade familjerelationerna och om att vara fast i det förflutna. 

Den karaktär som jag tyckte mest om är 16-åriga Fanny, dotter till Isas sambo Emil. Jag gillade hur hon är en sorts katalysator och får saker att hända. Det är skönt att hon kan uttrycka känslor, eftersom syskonen har så svårt med det. Det blir en bra motvikt. Det är även intressant att följa hennes och Isas relation och se hur den utvecklas.

Brittas arv av Eleonore Holmgren

Det var underbart att få komma tillbaka till Lindö och återse karaktärerna från ”Sista sommaren”.

Precis som i förra boken är relationerna trassliga, men också fina och varma. Karaktärerna är härliga och man kommer dem så nära. De är skildrade med stor värme oavsett om de har sina bättre eller sämre stunder.

En annan sak som författaren lyckas med, är att få läsaren att verkligen vara med i berättelsen. Man är där  med personerna och i miljön.

Så visst har Eleonore Holmgren lyckats med sin fortsättning av ”Sista sommaren”. Jag tyckte mycket om att läsa ”Brittas arv”.

Skilsmässan av Moa Herngren

Moa Herngren har återigen skrivit en pricksäker historia som engagerar. 

Man får följa två huvudpersoner, Niklas och Bea som är gifta i 30 år. En dag kommer han inte hem. Bea får efter mycket oro tag i honom och får bara veta att han behöver tänka. Bea tänker att han snart kommer komma hem igen och de kommer skratta åt det. Men är det så enkelt?

Just att man får läsa båda personernas syn på saker och ting gör den så bra. Man får en nyanserad bild på allting som hänt och händer och en helt annan förståelse för situationen. Moa lyckas på ett briljant sätt porträttera personernas känslor, så att man kan leva sig in i det ännu mer.

Det är en sorglig och tänkvärd berättelse som skaver och som jag tror att många som lever i en relation kan känna igen sig i.

En fenomenal relationsroman som ger en känslomässig berg-och-dalbana.