Om en syster av Marcus Jarl

Marcus Jarl skapar magi med sina karaktärer. Han får dem att stiga ut ur sidorna och får mig att som läsare att känna hur de känner. Jag förundras av hur verkligt författaren får det att bli. Till exempel blir jag alldeles rörd över hur Bettan från förskolan fixar en avokadokärna till Julia, eftersom hon glömt det att ordna det till sitt barn Truls. Var på vippen att berätta det för min sambo innan jag kom ihåg att Bettan fanns i bokens värld.

Så har vi relationen mellan systrarna. Den är komplicerad och saker skaver. Det är precis det som författaren är så bra på. Han får till det på ett sätt som är engagerande och berörande, men även tänkvärt.

En annan sak som gör att boken blir så speciell är hur vardagen på Neonatalavdelningen skildras. Det märks att Marcus Jarl vet vad han pratar om. Jag fascineras, men framför allt har jag fått ännu större respekt för de som arbetar där. 

Det är inte konstigt att Marcus Jarl blivit en av mina favoritförfattare. Han har återigen bevisar att han förtjänar platsen i mitt hjärta.

Raka vägen hem av Klara Grede

En fin relationsroman om tre syskon som återvänder hem inför pappans begravning. 

De tre syskonen Isa, Jack och Robin har svårt att prata med varandra om saker som betyder något. Framför allt så pratar de inte om systern Indra som dog när de var yngre.

Jag tycker om hur författaren skriver. Hur hon berättar om de komplicerade familjerelationerna och om att vara fast i det förflutna. 

Den karaktär som jag tyckte mest om är 16-åriga Fanny, dotter till Isas sambo Emil. Jag gillade hur hon är en sorts katalysator och får saker att hända. Det är skönt att hon kan uttrycka känslor, eftersom syskonen har så svårt med det. Det blir en bra motvikt. Det är även intressant att följa hennes och Isas relation och se hur den utvecklas.

Brittas arv av Eleonore Holmgren

Det var underbart att få komma tillbaka till Lindö och återse karaktärerna från ”Sista sommaren”.

Precis som i förra boken är relationerna trassliga, men också fina och varma. Karaktärerna är härliga och man kommer dem så nära. De är skildrade med stor värme oavsett om de har sina bättre eller sämre stunder.

En annan sak som författaren lyckas med, är att få läsaren att verkligen vara med i berättelsen. Man är där  med personerna och i miljön.

Så visst har Eleonore Holmgren lyckats med sin fortsättning av ”Sista sommaren”. Jag tyckte mycket om att läsa ”Brittas arv”.

Skilsmässan av Moa Herngren

Moa Herngren har återigen skrivit en pricksäker historia som engagerar. 

Man får följa två huvudpersoner, Niklas och Bea som är gifta i 30 år. En dag kommer han inte hem. Bea får efter mycket oro tag i honom och får bara veta att han behöver tänka. Bea tänker att han snart kommer komma hem igen och de kommer skratta åt det. Men är det så enkelt?

Just att man får läsa båda personernas syn på saker och ting gör den så bra. Man får en nyanserad bild på allting som hänt och händer och en helt annan förståelse för situationen. Moa lyckas på ett briljant sätt porträttera personernas känslor, så att man kan leva sig in i det ännu mer.

Det är en sorglig och tänkvärd berättelse som skaver och som jag tror att många som lever i en relation kan känna igen sig i.

En fenomenal relationsroman som ger en känslomässig berg-och-dalbana.