Det sista fallet av Johan Lier Horst

Jag blir alltid glad när det kommer en ny bok om William Wisting. Det är en serie som jag vet kommer att bjuda på en riktigt bra läsupplevelse och Det sista fallet gjorde mig inte besviken.

Den här gången får man följa två parallella efterforskningar och jag drogs in lika mycket i Williams utredning som i Lines. Jag tyckte om att få följa båda två och spänningen hölls uppe ända till slutet.

En av sakerna jag tycker bäst om med den här serien är relationen mellan William och Line. Den känns äkta och är en av seriens stora styrkor. Jag uppskattar också att William känns jordnära och lätt att tycka om.

Precis som i de tidigare böckerna bygger Jørn Lier Horst upp spänningen steg för steg. Det är ett lugnt och metodiskt polisarbete där varje ny ledtråd för berättelsen framåt och när allt till slut faller på plats blir det riktigt spännande.

Det sista fallet är en riktigt bra och lättläst deckare som visar varför William Wisting fortfarande är en av mina favoritpoliser.

Sommardagar vid sjön av Sarah Morgan

Jag kan faktiskt inte tänka mig en sommar utan en ny bok av Sarah Morgan. Hennes berättelser har blivit en tradition för mig och Sommardagar vid sjön gör att det känns som att semestern äntligen har börjat.

Det här är en varm och mysig feelgoodroman med härliga miljöer som gjorde att jag gärna hade tillbringat några fler sommardagar med karaktärerna. Boken är dessutom otroligt lättläst och sidorna bara flyger förbi.

Sarah Morgan har en fantastisk förmåga att skapa människor som man snabbt börjar tycka om och bry sig om. Jag blev verkligen engagerad i deras liv och ville veta hur allting skulle sluta. Hon skildrar vänskap, svek och relationer med både värme och eftertanke.

Sommardagar vid sjön är en fin, berörande och hoppfull berättelse som passar perfekt att läsa i hängmattan eller på stranden. Hon visar återigen varför hon är en av mina självklara favoritförfattare när det gäller somrig feelgood.

Salta pärlor av Katarina och Niklas Ekstedt

Jag var helt övertygad om att huvudpersonen i Salta pärlor hade funnits på riktigt. Faktum är att jag började googla honom innan det gick upp för mig att han faktiskt var påhittad. Det säger en hel del om hur övertygande den här berättelsen är.

Det här är en varm, intressant och väldigt underhållande roman där maten har en självklar huvudroll. Miljöerna och matbeskrivningarna är så levande att det är svårt att inte bli sugen på något riktigt gott. Själv blev jag sugen på att boka bord på en bra restaurang, men också på att ställa mig i köket och laga mat.

Samtidigt är det mycket mer än en bok om mat. Det är också en fascinerande kärlekshistoria som växer fram på ett fint och trovärdigt sätt. Relationerna känns äkta och jag tyckte om att följa hur de utvecklades under berättelsens gång.

Salta pärlor är en roman fylld av god mat, starka känslor och en berättelse som känns förvånansvärt verklig. Den lämnade mig både inspirerad och hungrig.

Yesteryear av Caro Clare Burke

Det finns böcker som är underhållande för stunden och så finns det böcker som får tankarna att fortsätta snurra långt efter att sista sidan är läst. Yesteryear av Caro Claire Burke tillhör definitivt den senare kategorin.

Det här är en mörk, fascinerande, obehaglig och fullständigt beroendeframkallande roman med flera lager. Samtidigt finns det en satirisk ton och en gnutta humor. Jag visste aldrig riktigt var berättelsen var på väg och det gjorde att jag bara ville läsa vidare.

Jag tänker faktiskt inte säga särskilt mycket om handlingen. Det här är en bok som gör sig bäst om man går in i den utan att veta alltför mycket. Ju mindre man vet, desto bättre blir läsupplevelsen.

Det jag däremot kan berätta är att huvudpersonen Natalie är en Tradwife-influenser med många miljoner följare. Hon är inte särskilt sympatisk – och det är heller inte meningen att hon ska vara det. Hon är självupptagen, saknar empati och verkar mest bry sig om sitt eget varumärke. Ändå lyckas författaren skriva henne på ett sätt som gör att jag inte kunde sluta läsa. Jag ville förstå henne, förstå hur hon tänkte och se vad hon skulle göra härnäst. Det är fascinerande hur en karaktär som är så svår att tycka om ändå kan vara så intressant att följa.

För mig är Yesteryear en bok som stannar kvar. Den är inte bara spännande och beroendeframkallande, utan också en berättelse som säger något om vår samtid – om sociala medier, influencerkulturen och vår tids besatthet av att skapa content. Om hur det vi ser på våra skärmar bara visar en noggrant utvald del av verkligheten – om det ens är verkligheten. 

Det är en fantastisk bokcirkelbok. Jag är övertygad om att den skulle leda till långa diskussioner, eftersom det finns så mycket att tolka, ifrågasätta och prata om. Jag ville diskutera den med någon både under tiden jag läste och efteråt. Det finns många teman att fundera över, men mer än så tänker jag inte säga, eftersom det skulle förstöra läsupplevelsen.

Det här är en bok som utmanar, provocerar och väcker frågor. Precis den sortens läsupplevelse jag tycker allra mest om. 

Lavendelträdgården av Lucinda Riley

Det var ett tag sedan jag läste något av Lucinda Riley och under läsningen kom jag på mig själv med att tänka: Just det, det är ju därför jag tycker så mycket om hennes böcker.

Hon har en fantastisk förmåga att kombinera en fängslande berättelse med intressant historia. Den här gången får vi lära känna några av kvinnorna i den franska motståndsrörelsen under andra världskriget, samtidigt som vi får följa en berättelse om familjehemligheter, svek och kärlek. Jag tycker om hur hon gör historiska händelser till en självklar del av berättelsen, så att jag både blir uppslukad av romanen och samtidigt lär mig något nytt.

Det är just den kombinationen som jag tycker att Lucinda Riley är så skicklig på. Hon bygger upp levande miljöer och skapar karaktärer som känns verkliga, samtidigt som hon väcker nyfikenhet kring den tid och de människor hon skriver om. Jag sveptes med i berättelsen från början till slut och när jag lade ifrån mig boken kände jag inte bara att jag hade haft en härlig läsupplevelse, utan också att jag hade fått en större förståelse för den historiska period hon skildrar.

Lavendelträdgården blev en fin påminnelse om varför Lucinda Riley länge har varit en av mina favoritförfattare. Det här är precis den sortens roman som får mig att försvinna in i en annan tid för en stund och sedan stänga boken med känslan av att ha fått med mig något mer än bara en bra historia.

Son av Thomas Enger & Johana Gustawsson

Son av Thomas Enger & Johana Gustawsson är en skickligt uppbyggd deckare där spänningen hela tiden stegras. Den obehagliga känslan ligger ständigt och lurar under ytan. Jag visste aldrig riktigt vem jag kunde lita på och varje ny pusselbit väckte fler frågor än den besvarade.

Det var Kari Voss som fick mig att verkligen fastna för berättelsen. Hon är expert på kroppsspråk och minne och arbetar som psykolog i mordutredningen. Hennes specialitet är att avgöra om människor talar sanning eller ljuger, och det var väldigt fascinerande att följa hur hon läser av personer, upptäcker lögner och ser sådant som andra missar.

Det jag också tycker mycket om är att Kari får vara mer än bara den skickliga psykologen i utredningen. Vi får också möta en mamma som lever med sorgen efter sin försvunne son. Hennes smärta känns äkta och gör henne till en väldigt mänsklig och trovärdig huvudperson. 

Thomas Enger och Johana Gustawsson har skrivit en välskriven, tät och intensiv deckare där både handlingen och karaktärerna håller mycket hög nivå. Miljöerna känns levande och bidrar till den mörka och spännande stämningen.

Och så det där slutet. Jag var inte beredd på den cliffhangern. Den sista sidan gjorde mig bara ännu mer nyfiken och nu känns väntan på nästa bok alldeles för lång.

Jag förstår verkligen varför Son är nominerad till Årets bok. Jag älskade helheten – karaktärerna, handlingen, spänningen och sättet historien berättas på. Det här är en riktig sträckläsningsbok och en av de bästa deckarna jag har läst i år.

Hem till Halsterö av Michaela von Kügelgen

Har du fortfarande inte upptäckt Halsteröserien? Då tycker jag verkligen att det är dags.

Jag blev positivt överraskad av den första boken Sommar på Villa Hilda och Hem till Halsterö  är minst lika underbar. Det här är precis en sådan feelgoodroman som jag älskar – varm, charmig och fylld av människor som känns lätta att tycka om och bry sig om. Dessutom utspelar den sig i skärgårdsmiljö och jag älskar böcker som utspelar sig där. 

Det är också väldigt roligt att få lära känna några av de karaktärer som bara skymtade förbi i den första boken. Visst är det något speciellt med serier där man får återvända till en värld och upptäcka mer om karaktärerna?

Berättelsen är fin och vacker, stundtals sorglig, men samtidigt hoppfull. Den påminner om att livet inte alltid blir som man har tänkt sig, men också om hur mycket gemenskap och omtanke kan betyda när tillvaron förändras.

Det här är en serie som jag verkligen hoppas att fler hittar till. Hem till Halstetö är en fin och stämningsfull roman som gjorde mig varm i hjärtat och fick mig att längta tillbaka till skärgården och människorna som bor där.

Min sämsta väninna av Malin Lundskog

Min sämsta väninna av Malin Lundskog är en varm, tankeväckande och lättläst roman med mycket hjärta. Med fin humor berättar den om vänskap, relationer och om modet att våga förändra sitt liv.

Sabina och Erika har varit oskiljaktiga sedan barndomen, trots att de är varandras motsatser. När Sabina för en gångs skull tar ett steg som bryter deras invanda mönster ställs allt på ända och deras långa vänskap får plötsligt en oväntad vändning.

En av bokens allra största styrkor är miljöbeskrivningarna. Författaren säljer verkligen in Knippla och när boken var slut kände jag bara en sak – dit vill jag åka och det helst på en gång.

Min sämsta väninna är en sådan där bok som man tar till sitt hjärta, där värme, eftertanke och underbara miljöer går hand i hand.

Vi brukade bo här av Marcus Kliewer

Det här är exakt den sortens bok som får en att vilja tända alla lampor hemma.

Vi brukade bo här av Marcus Kliewer är psykologisk skräck med en kuslig och obehaglig stämning som håller en på helspänn.

När Charlie och Eve köper ett avskilt hus i bergen till vrakpris ser de en chans till snabb vinst. Men när en familj dyker upp och säger att de en gång bott där förändras allt. Det som först verkar vara ett oskyldigt besök utvecklas snart till något djupt obehagligt

Själva idén i sig är djupt oroande redan från första början och ju längre in i berättelsen man kommer desto mer skev känns verkligheten. Svaren blir färre istället för fler och den krypande känslan av att något är fullständigt fel växer sig bara starkare. 

Insprängda annonser, utskrifter från radiosändningar, tidningsartiklar och annat material förstärker känslan av att man själv försöker lägga pusslet kring vad som egentligen pågår och gör läsningen ännu mer intensiv.

Vi brukade bo här är en kuslig, säregen och väldigt intressant berättelse som är svår att skaka av sig och som jag helt säkert kommer att tänka på länge.

A Curse for True Love av Stephanie Garber

A Curse for True Love är en sådan där avslutning som både fyller hjärtat och samtidigt lämnar ett tomrum efter sig. Jag har älskat att få befinna mig i den här trilogin och nu när sista sidan är läst känns det märkligt tomt.

Jag älskar hur det känns som att läsa en saga. Magi, förbannelser, gamla legender – och så alla dessa känslor. Det är en sådan härlig mix.

Genom hela berättelsen finns en magisk, nästan drömlik ton. Det är både vackert och lite mörkt och definitivt helt omöjligt att lägga ifrån sig.

I den här sista delen faller många bitar på plats, samtidigt som vissa frågor lämnas obesvarade. Kanske är det också ett sätt att öppna upp för fler berättelser i samma universum, med andra karaktärer i fokus.

Samtidigt är jag inte säker på att jag ens vill ha alla svar. Det finns något fint i att inte få allt förklarat, i att låta vissa saker stanna kvar som små frågetecken.

Och karaktärerna… som jag kommer sakna dem. Att få följa Evangeline och Jacks har varit något alldeles speciellt och deras historia kommer stanna kvar hos mig länge.

Den här trilogin har verkligen tagit en självklar plats i mitt hjärta.

Skyfall av Ginstmark

Skyfall av Johanna Ginstmark är en den tredje boken i serien och en deckare där stämningen är tung och relationerna komplicerade. En obehaglig känsla finns genom hela läsningen och det var precis så där mörkt som jag vill ha. 

Jag blev också engagerad i karaktärerna och önskade flera gånger att jag hade kunnat kliva in i berättelsen och hjälpa dem. Det kan ha hänt att jag faktiskt pratade med dem en gång eller två.

Det regniga och molntäckta Österlen är dessutom en perfekt inramning till en berättelse fylld av hemligheter, lögner och sådant som länge hållits dolt. Det bidrar till den smygande spänningen.

Det här är en bok som verkligen kryper in under huden och passar dig som gillar spänning med både nerv, mörker och mycket känsla.

Sirenernas sång av Emilia Hart

Sirenernas sång drog in mig i sin värld utan att jag riktigt märkte det. Plötsligt var jag mitt i en berättelse där havet bär på något uråldrigt och hemlighetsfullt och där magisk realism flyter in i verkligheten så naturligt att gränserna suddas ut.

Språket är vackert, mjukt och målande och låter miljöerna få ta den plats de förtjänar. Samtidigt är kvinnoporträtten fyllda av sorg, längtan och kraft. Deras liv flätas samman på ett sätt som verkligen berör.

Det här är en roman som växer genom stämningar, relationer och hemligheter. Mystiken ligger som ett dis över berättelsen och gör läsningen trollbindande.

Immortal Consequences av I.V. Marie

Immortal Consequences av I.V. Marie fick mig att tappa tidskänslan helt. Den var trollbindande från start till slut och jag älskade verkligen idén med Blackwood – skolan dit man kommer efter döden. En skola i skärseldens utkant där man övar sig på att skörda själar och den enda vägen ut är att bli utvald till Decennialen, en serie magiska prövningar som hålls en gång vart tionde år.

Jag gillar verkligen bokens koncept. Boken gav mig tydliga vibbar av både Harry Potter och Hungerspelen, men med en egen mörkare ton och twist som gör att den känns som något helt eget.

Jag gillade också att vi får följa sex olika karaktärer – Wren, August, Irene, Masika, Olivier och Emilio. Det gör att berättelsen hela tiden skiftar perspektiv och bygger upp lager av hemligheter som långsamt avslöjas.

Spänningen håller i sig genom hela boken och det blir en sådan där läsupplevelse där man är så uppslukad att man blir lite chockad när man plötsligt är på sista sidan.

Faderns Monica Rehn

I Fadern är stämningen är tät och obehaglig redan från första sidorna och ju längre in jag kommer desto mer kryper berättelsen innanför skinnet. Det är intensivt, nervigt och väldigt svårt att lägga ifrån sig boken.

Det här är den tredje delen i serien Oskyldig till dess motsatsen bevisats och precis som i de tidigare böckerna finns här en smart intrig där jag hela tiden försöker förstå hur allt hänger ihop, samtidigt som berättelsen tar oväntade vägar.

Monica Rehn är jurist och det märks. Det ger berättelsen en trovärdighet som gör att allt känns extra nära och verkligt. Kombinationen av det juridiska och det psykologiska fungerar väldigt bra och skapar en obehagskänsla som ligger kvar även när jag lagt ifrån mig boken.

Det här är mörkt, spännande och riktigt obehagligt på bästa sätt. En psykologisk thriller i ordets rätta bemärkelse.

När morgonen gryr i Paris av Karolina Schützer

När morgonen gryr i Paris är en riktig pärla till bok. Det är varmt, mysigt och precis en sådan berättelse som jag behövde just nu.

Den parisiska miljön är helt underbar och Karolina Schützer lyckas få staden att kännas levande på ett sätt som gör att jag längtar dit. Maten spelar också en stor roll i berättelsen och beskrivningarna är så lockande att jag både blev sugen på att äta och faktiskt också på att laga mat själv.

Det här är den tredje boken om gänget på Lelulu, men den här gången får Haley stå mer i centrum. Jag tyckte mycket om att få lära känna henne bättre och komma henne närmare.

Som grädde på moset finns det också en härlig dos kärlek som fick mig att läsa vidare med ett leende på läpparna.

När morgonen gryr i Paris är en varm och charmig feelgoodroman fylld av vänskap, kärlek, matglädje och en miljö som är svår att inte förälska sig i. En bok att krypa upp med när man vill ha några riktigt mysiga lästimmar.

Där vinden dansar av Louise Strömberg

Jag blev verkligen tagen av Där vinden dansar.

Den är sorglig, vacker och varm på samma gång. Jag fastnade direkt i både Toves historia i nutid i Arkösund och Märtas liv i Amerika i slutet av 1800-talet. Släkthistorien som sakta nystas upp trollband mig.

Och karaktärerna… jag tyckte verkligen om dem. Särskilt Carola. Hon är en sådan där person som man önskar fanns i ens eget liv. Full av livsglädje och kärlek, men samtidigt rak och säger vad hon tycker.

Det berörde mig hur ursprungsbefolkningen lyftes fram i berättelsen. Det var gjort med en sådan värme och respekt och det är en av de saker som dröjde sig kvar längst hos mig.

Det här är en bok som verkligen slog an något i mig. Den känns äkta, viktig och så nära och jag vet att jag kommer tänka på den länge.

Det yttersta mörkret av Christoffer Holst

Det yttersta mörkret var en av årets mest efterlängtade böcker för mig. Som jag har längtat efter att få återvända till Cilla Storm och den härliga värld som Christoffer Holst har byggt upp. Och precis som väntat blev jag inte besviken. Om det är något jag har lärt mig genom åren så är det att Christoffer Holst alltid levererar.

Det här är precis det som gör att jag älskar Cilla Storm-serien. Det finns en spännande mordgåta i botten, men samtidigt är det så mycket mer än bara en deckare. Holst är en mästare på att skapa den där mysiga, gemytliga känslan som gör att man vill stanna kvar i berättelsen långt efter att boken är slut. Det är charmigt, underhållande och väldigt svårt att lägga ifrån sig.

Som vanligt spelar mat och vin en stor roll, och jag blir alltid lika sugen på både god mat och ett glas vin när jag läser. Christoffer Holst har en oslagbar förmåga att väva in livsnjutandet i sina berättelser utan att det tar fokus från spänningen.

Det yttersta mörkret är helt enkelt mysdeckare när den är som allra bäst. En varm, charmig och underhållande läsupplevelse med en väl avvägd dos spänning. Jag läste med ett leende på läpparna och kände den där särskilda läsglädjen som bara vissa böcker lyckas framkalla. Läslust deluxe. Jag blir faktiskt lite lycklig av att läsa den här serien

Den tolfte spelaren av Robert Hedman och Lena Risberg

Den tolfte spelaren är en spännande och välskriven deckare, där jag snabbt drogs in i mordgåtan.

Något jag uppskattade extra mycket hur trovärdigt polisarbetet skildras. Utredningen får ta plats och det märks att författarna har lagt stor vikt vid detaljerna. Det gör berättelsen både realistisk och engagerande.

Fotbollskopplingen ger dessutom boken en egen prägel. I dessa VM-tider känns det extra roligt att läsa en deckare där fotbollsvärlden spelar en så central roll. Även för mig som främst läser för spänningens skull tillför miljön och temat något extra till berättelsen. Man behöver verkligen inte vara fotbollsintresserad för att uppskatta berättelsen. Miljön tillför bara en extra dimension.

Karaktärerna är också en av bokens styrkor. De känns intressanta och mänskliga jag tyckte om att tillbringa tid med dom. 

Kombinationen av en välbyggd intrig, trovärdigt polisarbete och intressanta karaktärer gör Den tolfte spelaren till en riktigt underhållande deckare som jag gärna rekommenderar vidare.

Hennes sista andetag av Taylor Adams

Hennes sista andetag är en otroligt spännande thriller som jag läste i ett svep, eftersom det var helt omöjligt att lägga den ifrån mig.

Taylor Adams bygger upp en mörk och obehaglig stämning, där spänningen är nervkittlande och känslan av fara finns i varje kapitel.

Det som verkligen gjorde starkast intryck på mig var den extrema klaustrofobin. Stora delar av berättelsen utspelar sig i grottmiljö och det var stundtals så obehagligt att jag fick påminna mig om att jag satt tryggt hemma i soffan.

Jag är faktiskt väldigt glad att jag besökte Lummelundagrottorna innan jag läste den här boken, för efteråt känner jag inte direkt någon längtan att ge mig ner i en grotta igen.

Hennes sista andetag är en intensiv och skrämmande thriller som höll mig i ett järngrepp hela vägen. Så otroligt bra! 

Allt var bättre förr av Maria Gustavsdotter

Jag älskade Allt var bättre förr från början till slut och blev fullständigt uppslukad av både människorna och tiden den skildrar.

Maria Gustavsdotter lyckas så skickligt fånga början av 1970-talet och den kvinnosyn som präglade samhället då. Det är trovärdigt, levande och stundtals provocerande på ett sätt som verkligen väcker känslor. Jag satt flera gånger och kokade av ilska över Kerstins man Karl. Och hans mamma gjorde mig inte mindre frustrerad direkt. Det är just det som gör boken så bra, att karaktärerna känns så äkta att man reagerar på dem som om de var verkliga människor.

Jag är också imponerad över hur naturligt tidsandan vävs in i berättelsen. Maria Gustavsdotter har gjort ett noggrant arbete för att skapa en trovärdig skildring av tiden.

Det här är dessutom en perfekt bokcirkelbok eftersom den väcker så många tankar och känslor. Det finns mycket att diskutera kring relationer, kvinnors villkor, normer och hur samhället förändrats genom åren.

Allt var bättre förr är en underbar och oerhört välskriven roman som både engagerar, berör och gör en arg på helt rätt sätt.