En skärgårdssommar av Anna Win

Med Skärgårdssommar bjuder Anna Winther på ännu en hjärtevärmande berättelse fylld av vänskap, kärlek och somrig skärgårdsmagi.

Det är så härligt att återse alla välbekanta karaktärer från En skärgårdsjul – människor man lärt känna och bryr sig om. De är levande, varma och medmänskliga på ett sätt som känns ända in i hjärtat. 

Anna Winthers beskrivningar av skärgården är inte bara vackra, de är också fulla av liv. Det doftar hav, känns solvarmt mot huden och det är nästan som att man sitter där själv på en brygga med kaffekopp i handen.

Skärgårdssommar är en riktig pärla till feelgood – hoppfull, charmig och full av hjärta. Helt enkelt en bok du inte får missa i sommar.

Berättelsen om ditt liv av Lucy Dillon

Det finns böcker som smyger sig in i hjärtat redan från första sidan. Berättelsen om ditt liv är precis en sådan berättelse. Kärleksfull, hoppfull och vacker. Precis allt jag älskar Lucy Dillons böcker för.

När huvudpersonen Beth lite motvilligt dras in i ett skrivprojekt på det lokala äldreboendet – där de boende får dela med sig av sina livsberättelser – händer något. Det är så fint och inspirerande att läsa om hur dessa minnen och berättelser får ta plats och hur de långsamt får henne att börja skriva sin egen historia igen.

Det är något särskilt med att följa Bettys resa – från att känna sig vilsen till att sakta hitta tillbaka till sig själv. Det är lågmält, men starkt. Inspirerande utan att bli tillrättalagt. Och mitt i allt finns Tomsk, den kloka, trygga hunden som jag älskar från första stund. Så fin!

Berättelsen om ditt liv är en berättelse om att vi alla bär på våra historier. Det är vackert, rörande och framför allt en bok att njuta av. Lucy Dillon har återigen skrivit en roman som får mig att både le, tänka och stanna upp en stund.

Monstermanifestet: Jägaren av Sanna Norlin

Jägaren är en fartfylld och spännande berättelse med rejält driv – perfekt för slukare i åldern 9–12 år som gillar magi, monster och mystiska hemligheter. Här är kapitlen korta, cliffhangers många och det är nästan omöjligt att lägga boken ifrån sig.

En mörk augustinatt förändras allt för blyga Luna. Det börjar med ett märkligt hårstrå, men inom några minuter har hon förvandlats till en varulv – något hon aldrig kunnat ana. Att redan känna sig annorlunda i skolan är en sak. Men att också vara ett monster? Det gör inte saken lättare.

Och som om det inte vore nog dyker Idris upp – en ny kille i klassen som verkar veta mer än han borde om vad Luna är. Det visar sig snart att han också bär på en hemlighet.

Det jag gillar allra mest är hur Sanna Norlin lyckas få in både det övernaturliga och det högst mänskliga i sin berättelse. Det handlar om att vara annorlunda, om vänskap och mod, men också om att våga ta plats och stå upp för den man är. Och allt detta i ett tempo som aldrig saktar ner.

Det här är första delen i serien Monstermanifest – en mörk, magisk och nervkittlande berättelse med en huvudperson man vill följa hela vägen.

Djävulens bästa trick av Anders Roslund

Djävulens bästa trick är en sån där bok som fullständigt tar tag i en och vägrar släppa taget.

Det är den nionde delen i Roslunds serie om Ewert Grens och Piet Hoffmann och jag är fortfarande lika uppslukad. Det säger en hel del.

Det här är en välskriven och spännande berättelse, med ett rappt språk och en intrig som både underhåller och väcker tankar. Anders Roslund väver skickligt in samhällsaktuella referenser och lyckas ge en annorlunda vinkel på frågor som ofta känns igen från nyhetsflödet.

Det är mörkt, intensivt och med oväntade perspektiv som stannar kvar. Jag gillar verkligen att följa karaktärer som jag lärt känna genom åren. Det finns en styrka i det – att få se dem utvecklas, bära sina erfarenheter, göra nya val.

Det är också något särskilt med författare som fortfarande, så här långt in i en serie, lyckas överraska och hålla kvar läsaren med stadig hand.

Djävulens bästa trick är en riktigt stark deckare. Den är genomtänkt, intensiv och otroligt välgjord. En bok att sträckläsa. En bok att älska.

Där lavendelfälten blommar av Carina Nunstedt

Carina Nunstedt har skrivit en fin, varm och inspirerande roman. Det handlar om sorg, om att läka långsamt och om att hitta sin plats i livet på nytt. Allt är skrivet med kärlek – till karaktärerna, till miljöerna, till berättandet.

Med sina levande och ömsinta karaktärer får berättelsen en extra kraft och närvaro. Jag följer Lisa, Julia och Michelle och deras liv och resa känns både äkta och nära.

Det är inte många böcker som får mig att vilja boka en enkelbiljett, men Där lavendelfälten blommar gör precis det. De underbara miljöerna, från charmiga Nice och alla vackra platser vid Rivieran till lavendelfälten, är så kärleksfullt skildrade att det var svårt att lämna dem när boken var slut.

Där lavendelfälten blommar är en berättelse som berör, som ger hopp och som stannar kvar. En vacker påminnelse om livets skörhet, men också dess förmåga att ge nya chanser.

Boken är första delen i serien Rivieradrömmar.

Sommar på Villa Hilda av Michaela von Kügelgen

Det är något särskilt med böcker som lyckas skapa sommarstämning från första sidan och som innehåller en värme som smittar av sig. Sommaren på Villa Hilda är precis en sådan berättelse. Lättläst, charmig och med glimten i ögat, vilket gör att jag trivs från början till slut.

Karaktärerna är trivsamma och mänskliga. Jag tycker om att de inte är tillrättalagda utan bär på egna bekymmer, drömmar och längtan, precis som vi alla gör.

Vi får följa journalisten Thomas och den tidigare kändiskocken Louise, som i hemlighet skriver på en bok. Deras vägar korsas ute på skärgårdsön Halsterö, där tar de jobb på det slitna pensionatet Villa Hilda, som precis ska starta upp verksamheten igen efter att ha varit nedlagt sedan 1970-talet. Båda är lite kantstötta och båda hoppas på en nystart. 

Miljöskildringarna är ljuvliga. Jag älskar känslan av skärgård med saltstänkta klippor, vackra vyer och måsskrik i fjärran. Det är som att få kliva in i en liten, somrig bubbla.

Sommaren på Villa Hilda är feelgood när den är som mest hjärtevärmande. En bok att läsa med något läskande i skuggan en varm dag eller ta med till stranden och bara försvinna bort en stund. En stillsam och fin läsupplevelse som lämnar efter sig ett leende.

Den barmhärtiga döden av Lindahl och Jinghede

Den barmhärtiga döden av Lena Ljungdahl och Anna Jinghede är en gastkramande och otäck historia med en intrig som är både fantastiskt välbyggd, smart och trovärdig. Det är fascinerande att se hur alla trådar vävs samman. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken, så uppslukad blev jag.

En kvinna och ett barn hittas skjutna i en bil på en skärgårdsfärja. Ingen vet vem kvinnan är, men det står snabbt klart att det inte är ett slumpmässigt dåd. Parallellt får Nikki i uppdrag att infiltrera ett nätverk i Malmö. Hon tvingas tänja gränser – både yrkesmässiga och personliga – och den där tunna linjen mellan rätt och fel blir allt suddigare.

Jag gillar verkligen hur författarna lyckas kombinera det actionfyllda med det psykologiska. Nikki är en komplex huvudperson – professionell, men också mänsklig och lätt att känna med. Hennes inre kamp ger tyngd åt berättelsen och det gör att jag hela tiden vill läsa vidare, inte bara för att få veta hur det går, utan för att jag faktiskt bryr mig. 

Tredje delen i serien om Nikki Kahn lever sannerligen mer än upp till förväntningarna. 

Om du vill läsa något riktigt spännande som både engagerar och kryper under huden – då är Den barmhärtiga döden ett måste.

Sommarminnen av Sarah Morgan

För mig är det sommar på riktigt först när jag får sjunka ner i en bok av Sarah Morgan och Sommarminnen är inget undantag. Hon fångar sommarkänslan på ett underbart sätt.

Den här berättelsen har allt jag vill ha: vänskap, kärlek, sorg och familjehemligheter. Sarah Morgan är en mästare på att skriva om kvinnlig vänskap, särskilt över generationsgränser. Det känns så äkta, så inkännande och alltid med värme. Boken är trollbindande på det där lugna och välbekanta sättet som är så typiskt för henne.

Miljön är underbar. Jag älskar att befinna mig på Cape Cod bland strandhus, sanddyner och glittrande saltstänkt hav. Det är ren sommarnjutning.  

Karaktärerna är precis som man vill ha dem i en riktig feelgood: härliga, väldigt mänskliga och framför allt mysiga att tillbringa tid med.

Sommarminnen är feelgood när den är som bäst – perfekt för hängmattan, solstolen eller en stilla kväll på altanen. Ett måste varje sommar!

Vikten av att ha tjocka sulor av Cathrine Brunzell

Vikten av att ha tjocka sulor är en underhållande feelgood, men inte den där sockersöta sorten. Här ryms också mörker, ångest och livets mindre smickrande sidor. En mörk feelgood helt enkelt, som både fick mig att skratta och tänka till.

Huvudpersonen Pål är långt ifrån en klassisk feelgoodhjälte. Han är ganska osympatisk och har svårt att ta sig ur sina egna invanda mönster. Ändå lyckas Cathrine Brunzell få mig att bry mig om honom. Jag tycker om att följa honom, få vara med i hans liv och se alla nyanser – även de kantiga och jobbiga. 

Relationen mellan Pål och Folke är något jag verkligen fastnade för. Den är varm, rolig och så fint skildrad – en av bokens stora höjdpunkter.

Det här är en engagerande berättelse som blandar humor och svärta på ett sätt som känns äkta. Den är en påminnelse om att livet kan vara ganska trassligt, men att det också fullt av små glimtar av hopp.

Kunglig kärlek: Drömbilder av Maria Gustavsdotter

Drömbilder är en lågmäld men intensivt känslofylld berättelse om förbjuden kärlek, sorg och längtan.

Det är tredje delen i serien Kunglig kärlek, men den är helt fristående. Den här gången står kronprinsessan Victoria i centrum, tillsammans med kronprins Gustav och hans adjutant Gustav von Blixen.

Det som gör extra starkt intryck på mig  är hur författaren lyckas gestalta Victorias inre liv, trots att det inte finns några bevarade dagböcker eller brev med hennes egna ord. Hon broderar fram ett möjligt inre, med varsamhet och respekt och det känns både trovärdigt och gripande. Maria Gustavsdotter skriver fram en passion som känns både intensiv och sorglig. Det känns i hjärtat när man läser boken.

Jag tycker också mycket om hur författaren låter Victorias intresse för fotografering ta plats. Det ger berättelsen en extra dimension.

När romanen tar sin början är kronprinsessan Victoria gravid med sitt tredje barn, men blir allvarligt sjuk. Tiden efter förlossningen präglas av lång återhämtning. Och när sommaren kommer reser kronprinsparet till Tullgarns slott, en plats Victoria älskar och finner ro i.

Med på resan är Gustav von Blixen, kronprinsens adjutant, som redan från början funnits vid deras sida. Men på Tullgarn händer något. Där förändras tonen mellan Victoria och von Blixen. Det som tidigare varit vänligt och respektfullt får en annan laddning.

Vi får också följa kronprinsparet och von Blixens resa till Egypten. En resa som blir ytterligare ett steg bort från det kontrollerade hovlivet och djupare in i känslor som inte får finnas.

Drömbilder är en fin roman som bär på ett vemod. En berättelse om längtan, plikt och den kärlek som aldrig riktigt fick finnas. En sådan som gör ont i hjärtat, men som jag är glad att jag har läst.

Kom ihåg mig av Abby Jimenez

Kom ihåg mig är välskriven, varm och hjärtskärande – på samma gång. Jag läser med en klump i halsen men också med ett leende, för det här är en berättelse som är både smärtsam och full av kärlek.

Abby Jimenez skriver så inkännande om demens, om hur det är när minnet som sviker och ens mamma inte längre kommer ihåg en. När någon man älskar försvinner, bit för bit, framför ens ögon. Det gör ont att läsa, men det känns också viktigt.

Det handlar också om vad som händer när man tvingas leva långt ifrån den man älskar allra mest. Hur håller man fast vid kärleken när livet drar åt olika håll? Det här är en storslagen och drabbande kärlekshistoria, där känslorna verkligen får ta plats. 

Abby Jiménez skriver med en sådan ömhet. Hon fångar sorgen, frustrationen och kärleken. Kom ihåg mig är en romance som verkligen berör mig. Den påminner om att kärlek inte alltid är enkel, men att den kan vara alldeles, alldeles värd det.

Blekjorden av Ulrika Lagerlöf

Blekjorden är fortsättningen på den älskade Hjortronmyren och det är verkligen fint att få återvända till Djupsele och möta karaktärerna igen.

Det här är en lågmäld, men stark berättelse som stannar kvar. Ulrika Lagerlöf skriver med både nerv och känsla för det som ligger under ytan – relationerna, lojaliteterna, svårigheterna och stoltheten som ofta präglar livet på landsbygden.

För mig slår den här romanen an något extra. Jag är uppvuxen med skogen. Min pappa ägde skog, liksom min farfar, och samtalen kring skogsbruk var en självklar del av vardagen. Därför känns det både intressant och djupt trovärdigt att läsa om konflikterna kring skogsägande och skogsbruk, familjeband, och vad det egentligen innebär att vårda ett arv – både det i jorden och det mellan människor.

Särskilt berörd blev jag av de delar som utspelar sig i dåtid – de griper tag på ett sätt som går rakt in i hjärtat.

Blekjorden berättar, stilla och engagerande, om det som verkligen betyder något. Om rötter, tillhörighet och val som formar liv. Jag tyckte mycket om den.

Mord under solen: Intrig i Amalfi av Anders och Anette de la Motte

Det är något särskilt med en riktigt välgjord pusseldeckare. När man får vara med och klura – inte bara på vem som är mördaren, utan också på vem som ens kommer att bli mördad. I Intrig i Amalfi dröjer det nämligen innan själva mordet sker och jag älskar det. Man hinner fundera, misstänka, bygga egna teorier – och det är riktigt, riktigt roligt.

Miljöbeskrivningarna är otroliga. Jag ville boka en biljett till Italien direkt. Det är som att man känner doften av citrusträd, hör sorlet från piazzan och känner den där ljumma vinden från havet.

Och maten! Alltså… beskrivningarna av mat och dryck är så levande att jag blev både hungrig och törstig under läsningen. Jag ville ha espresso (och då dricker jag inte ens det), limoncello, Lemon martini och en uteservering med rutiga dukar – helst allt på en gång.

Det här är en riktigt charmig och underhållande historia, fylld av blinkningar till klassiska deckare men med en helt egen ton. Anders och Anette de la Motte har skapat en pusseldeckare som känns både elegant och lättsam, med lagom mycket spänning och mycket personlighet.

Jag älskar den här boken – för gåtans skull, för miljön, för språket och för att den är så full av läsglädje. En perfekt blandning av mord, mat och medelhav!

En sommar utan dig av Carley Fortune

Det finns böcker som liksom definierar en årstid. Carley Fortunes romaner har blivit sommar för mig – på riktigt. Det är som att jag kliver in i en värld av solsken, pirr och hjärtklappning varje gång jag öppnar en av hennes böcker och En sommar utan dig är inget undantag.

Det här är sååå mysig läsning. Allt jag vill ha i en sommarroman finns här: en romantik man bara älskar, en plats man vill flytta till och en berättelse som känns innerlig. Jag slukade den – men ville samtidigt dra ut på den, för att få stanna kvar i känslan lite längre.

Miljöerna är ljuvliga. Det utspelar sig på Prince Edward islands och jag fick Anne på Grönkulla-vibbar direkt – ni vet den där känslan av blommande ängar, havsbris, verandor och sommarkvällar som aldrig tar slut. Carley Fortune skriver med en sådan värme och detaljrikedom att jag kände mig helt hemma där.  

Kärlekshistorien är både vacker och välskildrad, med precis lagom mycket längtan och pirr. Lucy och Felix har en så fin dynamik. Det är känslor som bubblar under ytan, samtidigt som det finns ett djup och en sårbarhet som gör att det aldrig blir ytligt. Jag gillar hur Fortune låter relationerna vara trassliga, förvirrande och ibland lite smärtsamma.

Carley Fortunes böcker är sommar för mig och En sommar utan dig är ännu ett bevis på varför. Den är helt perfekt att läsa i hängmattan en solig dag och låta sig svepas iväg av – eller bara drömma sig bort i, oavsett väder.

Atmosfär av Taylor Jenkins Reid

Taylor Jenkins Reid lyckas, som så ofta, få mig att känna för något jag inte ens visste att jag var intresserad av. Den här gången tar hon med mig till 1980-talets rymdprogram och in i livet hos kvinnliga astronauter – ett ämne jag inte trodde skulle beröra mig så starkt. Men det gör det.

Förutom att lyfta fram ett spännande och ofta bortglömt kapitel i kvinnohistorien är Atmosfär också en innerlig kärlekshistoria. Men inte bara mellan två människor, utan också till en systerdotter, till vänner, till drömmar, rymden och jobbet.

Boken handlar dessutom om sådant som många kan känna igen sig i: krångliga familjerelationer, vänskapens betydelse och längtan efter att få följa sitt hjärta. Och framför allt är det en berättelse som griper tag och väcker känslor på djupet. Gud, vad jag grät. 

Det är något med Taylor Jenkins Reids sätt att skriva som gör att allt känns verkligt. Karaktärerna är levande, relationerna komplexa och historien berättas så närvarande att man snarare befinner sig i berättelsen än läser den.

Atmosfär är en bok som tar med dig ut i rymden, men landar rakt i hjärtat. Den påminner mig om varför jag älskar att läsa.

Vårkänslor på gotländska av Kristin Emilsson

Att få återvända till Julia, Petter och gänget på Gotland är en ren njutning. Vårkänslor på gotländska är tredje delen i Kristin Emilssons charmiga feelgoodserie – och den är precis så ljuvlig, varm och hjärtevärmande som jag hoppades. 

Miljön är lika inbjudande som alltid. Gotland i vårskrud, med blommor som slår ut, ett glittrande hav och de charmiga kullerstensgator, gör att det är lätt att drömma sig bort. Emilsson fångar det gotländska så fint och levandegör platsen på ett sätt som gör att man nästan känner dofterna och hör måsarna skrika.

Men det är karaktärerna som verkligen bär den här berättelsen. De är härliga, mänskliga och älskvärda. Jag tycker särskilt mycket om hur relationerna skildras, både kärleksrelationerna i dess olika skeenden och så det där starka vänskapsbandet. Emilsson har en så fin blick för människor – deras liv, drömmar och problem – och det märks i varje scen.

Språket flyter lätt och gör det till ren glädje att läsa. Det här är charmigt, lättläst och fullt med värme och känsla. En sådan bok där man både skrattar till, känner igen sig och stannar upp ibland. Jag njöt av varje sekund och ville inte att det skulle ta slut.

Och nu, efter sista sidan, saknar jag både Gotland och karaktärerna. Tur att böcker går att läsa om – för det här är en serie jag gärna återvänder till.

Timmen är slagen av Linda Ståhl

Timmen är slagen är en riktig bladvändare. En sån där bok man bara vill läsa ett kapitel till av… och sen ett till. Det är spännande, oförutsägbart och skrivet med både nerv och värme.

Berättelsen tar avstamp i varje förälders mardröm – ett barn som försvinner. Linda Ståhl skildrar rädslan och paniken så träffsäkert att det känns i magen. Jag kunde verkligen relatera till den där oron som tar över allt, den där maktlösheten. Det är starkt och välgjort.

Samtidigt är det inte bara en spänningshistoria. Det är också en bok med karaktärer man vill följa. Jag tycker särskilt mycket om Reub, den icke-binära polisen som känns så levande och verklig. Hela teamet känns genomtänkt och intressant och relationerna dem emellan ger berättelsen extra djup.

Spänningen byggs upp skickligt. Sakta men säkert får man veta mer, bit för bit, och hela tiden drivs historien framåt på ett sätt som gör att man bara måste få veta hur allt hänger ihop. Det är en skickligt vävd historia, där varje detalj spelar roll.

Linda Ståhl imponerar – igen.

Livets ekvation av Sofia Lundberg

Livets ekvation är en stark och otroligt berörande berättelse som på ett både nära och respektfullt sätt visar Alzheimer från två håll – både inifrån och utifrån.

Texten växlar mellan dåtid och nutid. I dåtiden får vi följa Jack genom hela hans liv – från barndom till nutid. Han har haft ett rikt och omväxlande liv, fullt av oväntade händelser. Trots det vet hans dotter Malin nästan ingenting om vem han egentligen var innan han blev hennes pappa.

I nutid möter vi Malin, som kämpar för att få vardagen att fungera tillsammans med sin pappa, samtidigt som hon jonglerar sitt eget liv och alla dess krav.

Romanen ger en fördjupad förståelse i vad demens och Alzheimer gör med en människa och hur mycket anhöriga måste kämpa. Det gör stundtals riktigt ont att läsa. Samtidigt är det en finstämd och varm skildring av relationen som växer fram mellan far och dotter. 

Sofia Lundberg har skrivit sin finaste bok hittills. Språket är mjukt, nära och vackert. Det ger berättelsen precis den ton den behöver. Livets ekvation stannar kvar i mina tankar och mitt hjärta.

Första position av Anna Lönnqvist

Jag slukade den här berättelsen med ett bultande hjärta.

Balettvärlden skildras med en närvaro som imponerar. Den är både magisk och skoningslös och det märks att Anna Lönnqvist gjort sin research. Jag kunde verkligen se det framför mig: repetitionerna, slitningarna, pressen och passionen. Allt känns äkta och är fångat med fingertoppskänsla.  

Men det är inte bara miljöerna som griper tag, utan också känslorna. Det är starkt och sårbart. Den där första, stora kärleken som formar en, som sätter spår och aldrig riktigt bleknar är så fint skildrad. Även andra känslor och erfarenheter skildras med stor närvaro, känslighet och djup. Det här är en berättelse som bär både ljus och mörker, hopp och sorg.

Språket är som dansen i sig – elegant, flytande, med styrka bakom varje rörelse. Anna Lönnqvist har skrivit en roman som inte bara berättar, utan berör på djupet.

Barfota forever av Angeli Sjöström Hederberg

Det här är en bok om att våga – våga prata, våga vara den man är, våga möta andra men också en berättelse om mobbning.

Maja har varit med om något som gjort att hon nästan slutat prata. När hon och mamma flyttar till Stenberga för att börja om, är det inte så att allt plötsligt blir lätt. Skolan är ny, människorna också. Och Maja bär fortfarande på det där som skaver inuti. Men så kommer sommaren och med den ett hundläger. Där finns pratglada och energifulla Daria, som kanske kan bli en ny vän om Maja vågar släppa in henne. Men där finns också Isabelle. Den där typen som vet precis hur man gör för att trycka till någon, utan att det alltid märks.

Det är en berättelse att känna igen sig i. Jag tycker författaren lyckas bra med att beskriva både Majas känslor och situation. Det gör ont att läsa ibland, på det där sättet som känns sant. Man blir arg över hur hon blir behandlad, men också glad över de små stunder där något vänder.

Hundarna spelar en fin roll i historien. Inte som söta sidokaraktärer, utan som närvarande och förstående vänner. Trygga, lojala, alltid där. Vad är väl mer trofast än en hund?

Barfota Forever är en fin berättelse som rymmer mycket: ensamhet, vänskap, mod och tillhörighet. En berättelse för 9-12 åringarna som verkligen berör.