Kom ihåg mig av Abby Jimenez

Kom ihåg mig är välskriven, varm och hjärtskärande – på samma gång. Jag läser med en klump i halsen men också med ett leende, för det här är en berättelse som är både smärtsam och full av kärlek.

Abby Jimenez skriver så inkännande om demens, om hur det är när minnet som sviker och ens mamma inte längre kommer ihåg en. När någon man älskar försvinner, bit för bit, framför ens ögon. Det gör ont att läsa, men det känns också viktigt.

Det handlar också om vad som händer när man tvingas leva långt ifrån den man älskar allra mest. Hur håller man fast vid kärleken när livet drar åt olika håll? Det här är en storslagen och drabbande kärlekshistoria, där känslorna verkligen får ta plats. 

Abby Jiménez skriver med en sådan ömhet. Hon fångar sorgen, frustrationen och kärleken. Kom ihåg mig är en romance som verkligen berör mig. Den påminner om att kärlek inte alltid är enkel, men att den kan vara alldeles, alldeles värd det.

Blekjorden av Ulrika Lagerlöf

Blekjorden är fortsättningen på den älskade Hjortronmyren och det är verkligen fint att få återvända till Djupsele och möta karaktärerna igen.

Det här är en lågmäld, men stark berättelse som stannar kvar. Ulrika Lagerlöf skriver med både nerv och känsla för det som ligger under ytan – relationerna, lojaliteterna, svårigheterna och stoltheten som ofta präglar livet på landsbygden.

För mig slår den här romanen an något extra. Jag är uppvuxen med skogen. Min pappa ägde skog, liksom min farfar, och samtalen kring skogsbruk var en självklar del av vardagen. Därför känns det både intressant och djupt trovärdigt att läsa om konflikterna kring skogsägande och skogsbruk, familjeband, och vad det egentligen innebär att vårda ett arv – både det i jorden och det mellan människor.

Särskilt berörd blev jag av de delar som utspelar sig i dåtid – de griper tag på ett sätt som går rakt in i hjärtat.

Blekjorden berättar, stilla och engagerande, om det som verkligen betyder något. Om rötter, tillhörighet och val som formar liv. Jag tyckte mycket om den.

Mord under solen: Intrig i Amalfi av Anders och Anette de la Motte

Det är något särskilt med en riktigt välgjord pusseldeckare. När man får vara med och klura – inte bara på vem som är mördaren, utan också på vem som ens kommer att bli mördad. I Intrig i Amalfi dröjer det nämligen innan själva mordet sker och jag älskar det. Man hinner fundera, misstänka, bygga egna teorier – och det är riktigt, riktigt roligt.

Miljöbeskrivningarna är otroliga. Jag ville boka en biljett till Italien direkt. Det är som att man känner doften av citrusträd, hör sorlet från piazzan och känner den där ljumma vinden från havet.

Och maten! Alltså… beskrivningarna av mat och dryck är så levande att jag blev både hungrig och törstig under läsningen. Jag ville ha espresso (och då dricker jag inte ens det), limoncello, Lemon martini och en uteservering med rutiga dukar – helst allt på en gång.

Det här är en riktigt charmig och underhållande historia, fylld av blinkningar till klassiska deckare men med en helt egen ton. Anders och Anette de la Motte har skapat en pusseldeckare som känns både elegant och lättsam, med lagom mycket spänning och mycket personlighet.

Jag älskar den här boken – för gåtans skull, för miljön, för språket och för att den är så full av läsglädje. En perfekt blandning av mord, mat och medelhav!

En sommar utan dig av Carley Fortune

Det finns böcker som liksom definierar en årstid. Carley Fortunes romaner har blivit sommar för mig – på riktigt. Det är som att jag kliver in i en värld av solsken, pirr och hjärtklappning varje gång jag öppnar en av hennes böcker och En sommar utan dig är inget undantag.

Det här är sååå mysig läsning. Allt jag vill ha i en sommarroman finns här: en romantik man bara älskar, en plats man vill flytta till och en berättelse som känns innerlig. Jag slukade den – men ville samtidigt dra ut på den, för att få stanna kvar i känslan lite längre.

Miljöerna är ljuvliga. Det utspelar sig på Prince Edward islands och jag fick Anne på Grönkulla-vibbar direkt – ni vet den där känslan av blommande ängar, havsbris, verandor och sommarkvällar som aldrig tar slut. Carley Fortune skriver med en sådan värme och detaljrikedom att jag kände mig helt hemma där.  

Kärlekshistorien är både vacker och välskildrad, med precis lagom mycket längtan och pirr. Lucy och Felix har en så fin dynamik. Det är känslor som bubblar under ytan, samtidigt som det finns ett djup och en sårbarhet som gör att det aldrig blir ytligt. Jag gillar hur Fortune låter relationerna vara trassliga, förvirrande och ibland lite smärtsamma.

Carley Fortunes böcker är sommar för mig och En sommar utan dig är ännu ett bevis på varför. Den är helt perfekt att läsa i hängmattan en solig dag och låta sig svepas iväg av – eller bara drömma sig bort i, oavsett väder.

Atmosfär av Taylor Jenkins Reid

Taylor Jenkins Reid lyckas, som så ofta, få mig att känna för något jag inte ens visste att jag var intresserad av. Den här gången tar hon med mig till 1980-talets rymdprogram och in i livet hos kvinnliga astronauter – ett ämne jag inte trodde skulle beröra mig så starkt. Men det gör det.

Förutom att lyfta fram ett spännande och ofta bortglömt kapitel i kvinnohistorien är Atmosfär också en innerlig kärlekshistoria. Men inte bara mellan två människor, utan också till en systerdotter, till vänner, till drömmar, rymden och jobbet.

Boken handlar dessutom om sådant som många kan känna igen sig i: krångliga familjerelationer, vänskapens betydelse och längtan efter att få följa sitt hjärta. Och framför allt är det en berättelse som griper tag och väcker känslor på djupet. Gud, vad jag grät. 

Det är något med Taylor Jenkins Reids sätt att skriva som gör att allt känns verkligt. Karaktärerna är levande, relationerna komplexa och historien berättas så närvarande att man snarare befinner sig i berättelsen än läser den.

Atmosfär är en bok som tar med dig ut i rymden, men landar rakt i hjärtat. Den påminner mig om varför jag älskar att läsa.

Vårkänslor på gotländska av Kristin Emilsson

Att få återvända till Julia, Petter och gänget på Gotland är en ren njutning. Vårkänslor på gotländska är tredje delen i Kristin Emilssons charmiga feelgoodserie – och den är precis så ljuvlig, varm och hjärtevärmande som jag hoppades. 

Miljön är lika inbjudande som alltid. Gotland i vårskrud, med blommor som slår ut, ett glittrande hav och de charmiga kullerstensgator, gör att det är lätt att drömma sig bort. Emilsson fångar det gotländska så fint och levandegör platsen på ett sätt som gör att man nästan känner dofterna och hör måsarna skrika.

Men det är karaktärerna som verkligen bär den här berättelsen. De är härliga, mänskliga och älskvärda. Jag tycker särskilt mycket om hur relationerna skildras, både kärleksrelationerna i dess olika skeenden och så det där starka vänskapsbandet. Emilsson har en så fin blick för människor – deras liv, drömmar och problem – och det märks i varje scen.

Språket flyter lätt och gör det till ren glädje att läsa. Det här är charmigt, lättläst och fullt med värme och känsla. En sådan bok där man både skrattar till, känner igen sig och stannar upp ibland. Jag njöt av varje sekund och ville inte att det skulle ta slut.

Och nu, efter sista sidan, saknar jag både Gotland och karaktärerna. Tur att böcker går att läsa om – för det här är en serie jag gärna återvänder till.

Timmen är slagen av Linda Ståhl

Timmen är slagen är en riktig bladvändare. En sån där bok man bara vill läsa ett kapitel till av… och sen ett till. Det är spännande, oförutsägbart och skrivet med både nerv och värme.

Berättelsen tar avstamp i varje förälders mardröm – ett barn som försvinner. Linda Ståhl skildrar rädslan och paniken så träffsäkert att det känns i magen. Jag kunde verkligen relatera till den där oron som tar över allt, den där maktlösheten. Det är starkt och välgjort.

Samtidigt är det inte bara en spänningshistoria. Det är också en bok med karaktärer man vill följa. Jag tycker särskilt mycket om Reub, den icke-binära polisen som känns så levande och verklig. Hela teamet känns genomtänkt och intressant och relationerna dem emellan ger berättelsen extra djup.

Spänningen byggs upp skickligt. Sakta men säkert får man veta mer, bit för bit, och hela tiden drivs historien framåt på ett sätt som gör att man bara måste få veta hur allt hänger ihop. Det är en skickligt vävd historia, där varje detalj spelar roll.

Linda Ståhl imponerar – igen.

Livets ekvation av Sofia Lundberg

Livets ekvation är en stark och otroligt berörande berättelse som på ett både nära och respektfullt sätt visar Alzheimer från två håll – både inifrån och utifrån.

Texten växlar mellan dåtid och nutid. I dåtiden får vi följa Jack genom hela hans liv – från barndom till nutid. Han har haft ett rikt och omväxlande liv, fullt av oväntade händelser. Trots det vet hans dotter Malin nästan ingenting om vem han egentligen var innan han blev hennes pappa.

I nutid möter vi Malin, som kämpar för att få vardagen att fungera tillsammans med sin pappa, samtidigt som hon jonglerar sitt eget liv och alla dess krav.

Romanen ger en fördjupad förståelse i vad demens och Alzheimer gör med en människa och hur mycket anhöriga måste kämpa. Det gör stundtals riktigt ont att läsa. Samtidigt är det en finstämd och varm skildring av relationen som växer fram mellan far och dotter. 

Sofia Lundberg har skrivit sin finaste bok hittills. Språket är mjukt, nära och vackert. Det ger berättelsen precis den ton den behöver. Livets ekvation stannar kvar i mina tankar och mitt hjärta.

Första position av Anna Lönnqvist

Jag slukade den här berättelsen med ett bultande hjärta.

Balettvärlden skildras med en närvaro som imponerar. Den är både magisk och skoningslös och det märks att Anna Lönnqvist gjort sin research. Jag kunde verkligen se det framför mig: repetitionerna, slitningarna, pressen och passionen. Allt känns äkta och är fångat med fingertoppskänsla.  

Men det är inte bara miljöerna som griper tag, utan också känslorna. Det är starkt och sårbart. Den där första, stora kärleken som formar en, som sätter spår och aldrig riktigt bleknar är så fint skildrad. Även andra känslor och erfarenheter skildras med stor närvaro, känslighet och djup. Det här är en berättelse som bär både ljus och mörker, hopp och sorg.

Språket är som dansen i sig – elegant, flytande, med styrka bakom varje rörelse. Anna Lönnqvist har skrivit en roman som inte bara berättar, utan berör på djupet.

Barfota forever av Angeli Sjöström Hederberg

Det här är en bok om att våga – våga prata, våga vara den man är, våga möta andra men också en berättelse om mobbning.

Maja har varit med om något som gjort att hon nästan slutat prata. När hon och mamma flyttar till Stenberga för att börja om, är det inte så att allt plötsligt blir lätt. Skolan är ny, människorna också. Och Maja bär fortfarande på det där som skaver inuti. Men så kommer sommaren och med den ett hundläger. Där finns pratglada och energifulla Daria, som kanske kan bli en ny vän om Maja vågar släppa in henne. Men där finns också Isabelle. Den där typen som vet precis hur man gör för att trycka till någon, utan att det alltid märks.

Det är en berättelse att känna igen sig i. Jag tycker författaren lyckas bra med att beskriva både Majas känslor och situation. Det gör ont att läsa ibland, på det där sättet som känns sant. Man blir arg över hur hon blir behandlad, men också glad över de små stunder där något vänder.

Hundarna spelar en fin roll i historien. Inte som söta sidokaraktärer, utan som närvarande och förstående vänner. Trygga, lojala, alltid där. Vad är väl mer trofast än en hund?

Barfota Forever är en fin berättelse som rymmer mycket: ensamhet, vänskap, mod och tillhörighet. En berättelse för 9-12 åringarna som verkligen berör.

Dagarna jag älskade dig som mest av Amy Neff

Amy Neffs Dagarna jag älskade dig som mest är en stillsam, vacker och ganska hjärtskärande berättekse om kärlek, familj, livsval och om att själv få bestämma hur det ska sluta.

Evelyn och Joseph har levt ett långt liv tillsammans. När Evelyn får en dödlig diagnos bestämmer de sig för att avsluta sina liv på egna villkor. Inte direkt, men om ett år. Det här året blir deras avskedsgåva till varandra och till sina tre vuxna barn.

Och ja, det låter tungt. Det är tungt ibland. Men det är också varmt, fullt av minnen, små vardagsögonblick och en fin blick för hur kärlek kan se ut efter decennier tillsammans.

Jag gillade verkligen hur historien rörde sig mellan dåtid och nutid. Man får följa Evelyn och Joseph som unga, när allt börjar, och som äldre, när det ska ta slut. Det är fint att se ett helt liv som har levts tillsammans, med både lycka och sorg på vägen.

Jag läste sista sidorna med tårar i ögonen och ett lugn i kroppen. Vissa avsked gör ont, men också gott. Det här är en sådan berättelse. 

Sa du bonjour? av Jenny Clevström

Det är något alldeles särskilt med böcker som, precis som Sa du bonjour?, andas sommar, nybakat och nya möjligheter. Det är en varm, charmig och feelgoodig mellanålderspärla. Ett riktigt mysigt sommarlovs-äventyr.

Alba har planerat sin sommar minutiöst. Tillsammans med bästa vännen Yoko ska hon driva deras YouTube-kanal om bakning till nya höjder. De är redo. Det här är deras stora grej! Men så får Albas mamma ett författarstipendium och plötsligt står hela familjen med flyttväskorna i ett gammalt hus i Montmartre. Och inte ens ugnen fungerar.

Det är så lätt att känna igen sig i Alba och den där känslan av att vilja kontrollera, planera, förverkliga något, för att sedan kastas rakt in i det oförutsägbara. Jenny Clevström skildrar det hela med lätt hand och träffsäkerhet.

Och miljöerna - åhh! Paris är inte en glansig kuliss, utan underbart levande. Det är trånga lägenheter, gamla kullerstensgator, charmiga miljöer, historiska platser, ljuvliga caféer och fantastiska bakverk. Det är en bok som doftar Paris och gör att man faller pladask. Den väcker också lusten att baka.

Sa du bonjour? är fin, rolig och varm berättelse som får mig att vilja boka en enkelbiljett till Paris – och baka massor med gott förstås.

Kostermorden: Den femte dagen av Åsa Hellberg

Att byta genre är inte enkelt. Men när Åsa Hellberg gör det känns det självklart – nästan lekande lätt. Med Den femte dagen tar hon klivet från feelgood och historiska romaner till spänning, men utan att förlora sin röst. Hon tar med sig det hon gör allra bäst, nämligen karaktärer och relationer som berör och ett berättande med känsla och närvaro. Därtill ett underbart läsflyt.

Den femte dagen är den första delen i en ny deckarserie som utspelar sig på Koster och det är både spännande och känslomässigt engagerande.

Åsa Hellberg bygger skickligt upp karaktärerna och hon gör att man snabbt engagerar sig. 60-åriga Vega är en sådan intressant karaktär. Hon är stark i sin ensamhet, lite kantig men äkta. Jag tycker mycket om dynamiken mellan henne och Leopold, hennes vän och poliskollega. Det finns en respekt och värme där som ger berättelsen ytterligare djup.

Och miljön...  Kosteröarna blir mer än bara en kuliss. Åsa Hellberg fångar öarnas vindpinade skönhet, doften av salt hav och den där ständiga känslan av att alla vet allt om alla – men ändå inte. Det finns hemligheter här och en stämning som kryper under huden. 

Kriminalinspektör Vega Varg har planerat en lugn helg i sin stuga när en ung man hittas död bakom en sjöbod. Vega känner honom. Han har lekt med hennes barn. Sådana mord händer inte här. Men när ytterligare en kropp hittas, blir det tydligt att något mycket mörkare lurar under ytan.

Den femte dagen är en spänningsroman som bjuder på både gåtor och känslor. En överraskande bladvändare som skapar ett begär efter mer. 

Runaway kid av Petrus Dahlin

Det är något särskilt med böcker som inte bara berättar en historia – utan får en att känna den. Runaway Kid är en sån bok. Den fångar mig från första sidan med sin närvaro.

Kid kallar sig själv för just det – Kid. Hon lever i ett hem som inte är tryggt. När ett dåligt skämt spårar ur och får allvarliga konsekvenser, slungas hon in i en ny verklighet: ett jourhem, en annan värld. Men i allt det nya finns också något vackert. En möjlighet att bli sedd för den man verkligen är.

Det jag tycker så mycket om med Runaway Kid är hur Petrus Dahlin fångar det där svåra i att vara barn i en värld där vuxna inte alltid orkar, ser eller förstår. Kid är inte bara modig, hon är också trött. Arg. Ensam. Men någonstans i allt det där finns också ett litet, envis hopp. 

Det här är en bok som säger mycket mellan raderna. Om vad en familj kan – och inte kan – vara. Om vikten av att bli sedd. Och om hur mycket en enda människa kan betyda, bara de vågar stanna kvar. Jag läste klart den och blev sittande. Tänkte på alla barn som Kid. På hur lätt det är att missa dem, om man inte tittar noga.  

Runaway Kid är en lågmäld men stark berättelse som stannar kvar länge. Den är skriven för mellanåldern, men borde läsas av vuxna också.

Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink

Det är inte ofta jag läser något som känns så rått, så smärtsamt och så poetiskt på samma gång. William Älgebrinks debut Huset vid Pärlälvens slut är en sådan bok. Den drabbar med sitt språk, sin stämning och inte minst med sin huvudperson, Dylan Häggström, som bor ensam i ett hus vid Pärlälven.

Dylan lider av en psykisk sjukdom som får honom att tro att han är död inifrån, och för att ”överleva” dricker han blod. Det är lika obehagligt som sorgligt.

Det som verkligen fångade mig är hur William Älgebrink lyckas skildra mörkret utan att helt förlora människan. Dylan är inte bara ett monster, han är ett skadat barn i en vuxen kropp. Det finns scener där jag kände en sådan ömkan för honom, mitt i all brutalitet. Det blir aldrig överdrivet – bara djupt mänskligt och djupt tragiskt.

Språket är något alldeles extra. Poetiskt och exakt. Ibland känner man både äckel och empati på en och samma sida, och det är precis den typen av litteratur jag dras till. Den som vågar hålla kvar blicken även när det gör ont.

Huset vid Pärlälvens slut är inte en bok man slukar i ett svep. Den kräver närvaro. Och den gör ont. Men det är också en bok som stannar kvar, inte bara i huvudet, utan i magen och hjärtat. Den väcker frågor om psykisk ohälsa, skuld, vad ensamhet gör med oss och om det någonsin går att bli hel igen när man en gång gått sönder.

Sågverk av Frida Ajo

Sågverk är en spännande hemvändardeckare, som fångade mig från första sidan.

Det är något extra spännande när huvudpersonen tvingas att både konfronteras med gamla minnen men också möter nya hot i en barndomsby där alla vet ens namn och vem man var. Klara är en stark huvudperson som jag kände med. Hon är sårbar, envis och rak.  

Vi får följa Klara Gård, som återvänder till den lilla bruksorten Gryckvik i Dalarna. Hon har lämnat ett krossat förhållande och en avbruten polisutbildning bakom sig, och har undvikit byn i många år – inte minst efter att hennes lillasyster Natalie försvann därifrån spårlöst. Men när en grannpojke, Sam, också försvinner, blir Klara indragen. Ju mer hon nystar, desto fler hemligheter kryper fram i ljuset. 

Frida Ajo är skicklig på att skapa en tät, krypande stämning. Miljöerna är levande beskrivna och skapar en känsla av både närhet och instängdhet.

Det här är en riktigt bra start på serien Gryckviksmorden och jag ser verkligen fram emot att läsa mer om Klara och vad som väntar henne i kommande delar.

Jakten av Elle Kennedy

Jag älskar att plocka upp en bok av Elle Kennedy.

För det första - omslaget! Hur underbar är inte det?!? Helt omöjligt att bli annat än stjärnögd över.

För det andra. Man får precis vad man är ute efter. En underbart charmig och het berättelse i collegemiljö. Snabba repliker med karaktärer som roar. Jag fnissar till både här och där. Samtidigt finns det en sårbarhet och ett djup, då det också handlar om besvärliga situationer och svårigheter.

I centrum står Summer Di Laurentis. Hon är färgstark, utåtriktad och vill mycket, men kämpar också med känslan av att inte riktigt passa in. När hon tvingas byta skola och flytta in i ett hus fullt av hockeykillar, möter hon Colin ”Fitzy” Fitzgerald – tystlåten, reserverad, och långt ifrån den typen hon brukar falla för.

Det här är collegeromance med både ett djup och en glimt i ögat. Det är så otroligt lätt att både komma in i boken och hållas kvar i berättelsen som både underhåller och väcker känslor.

Efter stormen av G.D. Wright

Vilken otroligt gripande kriminalroman. Jag har inte hämtat mig än.

En stormig dag i Beachbrook förvandlas till en tragedi när två barn sveps ut i havet. Endast ett av dem återvänder levande. Var det en olycka, eller döljer sig något mer bakom händelsen? Poliserna Sue Willmott och Mike Adams kallas in för att utreda fallet.

Berättelsen är välskriven och karaktärerna känns både äkta och trovärdiga. Det är lätt att leva sig in i deras känslor och dilemman. särskilt eftersom författaren låter oss komma dem riktigt nära – in i deras psyken och tankar. Sorgen, frustrationen, tvivlen – allt känns. 

Boken är svår att lägga ifrån sig och lämnar en kvar med många tankar efter sista sidan. Så gillar du kriminalromaner med djup och känsla, då är Efter stormen ett måste.

Allt vi aldrig avslutade av Rebecca Yarros

Allt vi aldrig avslutade är en sån där roman som smyger sig in, trevande och stillsamt och sen träffar rakt i hjärtat. Läsningen började långsamt, men snart satt jag där helt uppslukad, med rinnande tårar och hjärtat i halsgropen.

Efter en smärtsam skilsmässa söker Georgia Stanton en nystart på sin gammelmormors gård i Colorado. Där möter hon Noah Harrison, en charmig men envis författare som vill avsluta hennes gammelmormors oavslutade roman – en kärlekshistoria från andra världskriget. Men det blir mer än bara en bok. När de börjar skriva tillsammans vecklas en gammal och en ny kärlekshistoria ut – och det förflutna får liv på ett sätt som ingen av dem är riktigt beredd på.

Boken växlar mellan dåtid och nutid, mellan andra världskriget och dagens Colorado, och jag älskade båda perspektiven. Även om Scarletts och Jamesons kärlekshistoria fick en alldeles speciell plats i mitt hjärta. 

Det är historisk romance, nutida kärlek, magisk stämning och hundra olika känslor i en och samma bok. Det här är en berättelse som påminner om varför jag läser: för att känna allt. Det är en roman som både värmer och gör ont.

 

Flykten av Jane Harper

Flykten är en berättelse som smyger sig på, stillsamt men obevekligt. Jane Harper vet verkligen hur man skriver spänning utan att ta till stora gester.Det är de små sakerna, skiftningarna i samtal och tystnaden mellan raderna som gör att jag sitter där med teorierna snurrande i huvudet och en växande känsla av att något inte stämmer.

Och det är mer än bara en försvunnen kvinna. Det är en berättelse om sorg och familjeband. Jag uppskattar särskilt hur hon väver samman spänning med känslomässigt djup. Hon ger berättelsen ett djup.  

Miljöerna gör sitt. Vinfälten, soluppgångarna och den australiska hettan – allt är så levande beskrivet att jag nästan kände doften av jorden och solen mot huden. En plats som både rymmer skönhet och något som gnager.

I Flykten återvänder Aaron Falk till Marralee, en liten stad i södra Australien, för att vara med på sitt gudbarns dop och den lokala festivalen. Men mitt i allt det festliga tar Kim Kim Gillespies försvinnande förra året också plats. Hon lämnade sin bebis i barnvagnen utanför festivalen och gick. Sedan dess har ingen sett henne.

Flykten är lågmält spännande, skickligt berättad och full av mänsklig värme och smärta. Jag ville bara läsa vidare. Inte bara för att få veta vad som hänt Kim, utan för att jag brydde mig om alla de andra också.