Kriget av Pascal Engman

Thriller, Gängkriminalitet,

Kriget är en oerhört välskriven och drabbande thriller som känns skrämmande aktuell. Pascal Engman skildrar droger, våld och gängkriminalitet på ett sätt som känns både verklighetstroget och obehagligt nära. Det här är en berättelse som gör ont att läsa, just för att den känns så verklig.

Jag fastnade direkt i handlingen och hade svårt att lägga boken ifrån mig. Karaktärerna är komplexa och dialogerna känns äkta, vilket gör dem ännu mer trovärdiga. Engman lyckas också skildra de människor som hamnar mitt i våldet och konsekvenserna av den kriminella världen, något som gjorde starkt intryck på mig.

Kriget är mörk, otäck och stundtals smärtsam läsning. Det är en berättelse om en fruktansvärd verklighet som många människor lever i och flera gånger kände jag både ilska och sorg över det jag läste. Samtidigt finns det ljusglimtar av hopp, vänskap och medmänsklighet som bryter igenom mörkret. Det här är en bok som jag kommer att rekommendera om och om igen.

Hennes sista andetag av Taylor Adams

Hennes sista andetag är en otroligt spännande thriller som jag läste i ett svep, eftersom det var helt omöjligt att lägga den ifrån mig.

Taylor Adams bygger upp en mörk och obehaglig stämning, där spänningen är nervkittlande och känslan av fara finns i varje kapitel.

Det som verkligen gjorde starkast intryck på mig var den extrema klaustrofobin. Stora delar av berättelsen utspelar sig i grottmiljö och det var stundtals så obehagligt att jag fick påminna mig om att jag satt tryggt hemma i soffan.

Jag är faktiskt väldigt glad att jag besökte Lummelundagrottorna innan jag läste den här boken, för efteråt känner jag inte direkt någon längtan att ge mig ner i en grotta igen.

Hennes sista andetag är en intensiv och skrämmande thriller som höll mig i ett järngrepp hela vägen. Så otroligt bra! 

Pojkarna från södra Möre av Henrik Hollbox

Pojkarna från södra Möre är en suggestiv och krypande otäck berättelse som gav mig en obehaglig känsla redan från första sidan.

När den fjortonårige Felix hittas död på en flotte i Ljungbyån avskrivs dödsfallet som naturligt. Men Felix pappa Ola vägrar acceptera förklaringen, samtidigt som journalisten Nancy de Vries börjar gräva i fallet. Snart leder spåren till en mystisk husvagn och ett trettiofem år gammalt försvinnande som fortfarande kastar sin skugga över bygden.

Det jag tycker allra bäst om är den kusliga stämningen. Miljöerna känns så levande och det finns något mörkt och hotfullt under ytan genom hela berättelsen. Jag tyckte också om hur författaren hela tiden leker med gränsen mellan dröm och verklighet. Vad är egentligen på riktigt och vad är det inte? Den osäkerheten förstärker den obehagliga känslan som följer med genom hela boken.

Det här är en bok för dig som uppskattar lågmäld men intensiv spänning, där miljön och stämningen är minst lika viktiga som själva handlingen.

Det här är första delen i en spänningsserie.

En dag ska vi återvända av Carina Bergfeldt

En dag ska vi återvända är en bok som berörde mig djupt. Det var inte en berättelse som jag kunde sträckläsa, hur gärna jag än ville veta vad som skulle hända. Jag behövde ta pauser eftersom det stundtals gjorde så ont att läsa om hur slavarna behandlades. Det är svårt att förstå att människor har fått utstå sådana grymheter och man skäms över att Sverige haft en slavkoloni.

Carina Bergfeldt skildrar både människorna och deras öden på ett sätt som gör att allt känns verkligt. Jag levde mig helt in i berättelsen och fick en stark känsla för hur livet kunde se ut under den här tiden. Det märks att mycket arbete ligger bakom boken och jag tycker att hon lyckas göra historien både levande och lätt att ta till sig.

Det är en bok som väcker många tankar och känslor och som man vill prata om så fort man har läst klart den. Jag tror att den skulle passa perfekt i en bokcirkel eftersom det finns så mycket att diskutera och reflektera kring. För mig blev det också en bok som jag behövde bearbeta efteråt.

En dag ska vi återvända är första delen i Gustaviasviten och vilken början det är. Jag är redan nyfiken på fortsättningen.

Om den här boken inte blir nominerad till Årets bok blir jag faktiskt förvånad. Det här är en helt fantastisk läsupplevelse som får högsta betyg av mig.

Ur djupen ropar jag av David Lagercrantz

Ur djupen ropar jag är en mörk och psykologisk deckare där spänningen hela tiden finns i bakgrunden och växer sig starkare ju längre man läser.

Det jag tycker bäst om är hur mycket fokus som ligger på människorna och deras drivkrafter. Jag tycker också att  det är intressant hur David Lagercrantz blandar verklighet och fiktion.

Boken har en mörk ton och en obehaglig känsla som följer med genom berättelsen. Jag var nyfiken från början till slut och ville läsa vidare för att få veta hur allt hängde ihop. Även om jag inte blev helt uppslukad är det en välskriven och spännande deckare med ett intressant psykologiskt djup.

Olgas bok av Katarina Wennstam

Olgas bok är visserligen inte särskilt lång, men den rymmer förvånansvärt mycket.

Det jag tycker så mycket om med Katarina Wennstams böcker är att de, precis som denna, alltid lär mig något nytt samtidigt som de är så underhållande. Jag hade till exempel ingen aning om hur hårt livet kunde vara i East End på 1880-talet, särskilt inte för kvinnorna. Katarina Wennstam har en fantastisk förmåga att göra historien levande och intressant och måla upp miljöerna så att de känns verkliga.

I den här fristående berättelsen får vi komma Olga närmare och ta del av hennes tankar och känslor och se hur hon formas av den tid och de villkor hon lever under.

Samtidigt får vi en tydlig bild av kvinnors levnadsvillkor under den här tiden. Katarina Wennstam skildrar det på ett sätt som gör det lätt att leva sig in i, och jag slås gång på gång av hur väl hon lyckas få mig att känna mig förflyttad till en annan tid.

Det är en berättelse som innehåller både historia och tankeväckande perspektiv. Precis som alltid när jag läser Katarina Wennstam lägger jag ifrån mig boken med känslan av att ha fått med mig något mer än bara en berättelse.

Okuvliga kvinnors klubb av Katryn Stockett

Okuvliga kvinnors klubb är en sådan där bok som gör att jag blir fullständigt uppslukad. Trots att den är en riktig tegelsten känns den aldrig lång. Tvärtom ville jag bara fortsätta läsa och tillbringa mer tid tillsammans med karaktärerna.

Det här är en berättelse om systerskap och starka kvinnor som vägrar ge upp, även när livet gör allt för att sätta hinder i vägen. Jag kom karaktärerna väldigt nära och brydde mig om dem på riktigt. Deras glädje och sorg blev också min och många gånger satt jag med en klump i magen och hoppades att allt skulle ordna sig.

Boken är full av värme, humor och sorg. En berättelse som väcker känslor och som stannar kvar i hjärtat. Det har gått många år sedan jag läste Kathryn Stocketts debutroman Niceville och föll för hennes berättarkonst. Med Okuvliga kvinnors klubb visar hon återigen vilken fantastisk historieberättare hon är. För mig var den här långa väntan mer än värd det.

Allt var bättre förr av Maria Gustavsdotter

Jag älskade Allt var bättre förr från början till slut och blev fullständigt uppslukad av både människorna och tiden den skildrar.

Maria Gustavsdotter lyckas så skickligt fånga början av 1970-talet och den kvinnosyn som präglade samhället då. Det är trovärdigt, levande och stundtals provocerande på ett sätt som verkligen väcker känslor. Jag satt flera gånger och kokade av ilska över Kerstins man Karl. Och hans mamma gjorde mig inte mindre frustrerad direkt. Det är just det som gör boken så bra, att karaktärerna känns så äkta att man reagerar på dem som om de var verkliga människor.

Jag är också imponerad över hur naturligt tidsandan vävs in i berättelsen. Maria Gustavsdotter har gjort ett noggrant arbete för att skapa en trovärdig skildring av tiden.

Det här är dessutom en perfekt bokcirkelbok eftersom den väcker så många tankar och känslor. Det finns mycket att diskutera kring relationer, kvinnors villkor, normer och hur samhället förändrats genom åren.

Allt var bättre förr är en underbar och oerhört välskriven roman som både engagerar, berör och gör en arg på helt rätt sätt.

Var är de vuxna? av Nina Lykke

Var är de vuxna? av Nina Lykke är precis en sådan roman jag hoppades på - och fick. Det är skarpt, skavigt och fullt av den där bitska humorn som jag gillar så mycket. 

Vi får följa Ida, snart 60 och parterapeut, som inte bara analyserar sina patienters relationer utan också sina egna. Genom henne får vi en berättelse som fångar vardagen och samtidigt handlar om ansvar, föräldraskap och vad som händer när vuxna människor slutar vara just vuxna.

Framför allt är det intressant är hur Lykke skildrar dagens curlingkultur. Det finns en tydlig och träffsäker kritik mot ett samhälle där barnens behov ofta får ta över helt, utan att någon riktigt sätter gränser.

Nina Lykke skriver med en humor som gör att jag småler hela vägen, samtidigt som det finns ett allvar som träffar en öm punkt. Det är just den kombinationen jag tycker hon är så bra på – det roliga som aldrig blir bara roligt utan som sätter fingret på sådant som skaver i dagens samhälle. Det blir en läsning som både underhåller och väcker tankar.

Över ån av Harald och Barbara Kjellström

Över ån är en sån där deckare som är lätt att fastna i direkt. Redan från början dras jag in i historien och sen vill jag bara läsa vidare.

Det här är första delen i Harald och Barbara Kjellströms nya kriminalserie och det märks att de hittat ett bra driv i berättandet. Korta kapitel och spänning som byggs upp gör att boken går snabbt att läsa, på ett bra sätt.

Jag fastnar också för den äldre polisen Göran och hans nyexade kollega Farida. De känns som vanliga människor och det gör dom både trovärdiga och lätta att tycka om. Jag gillar också vänskapen som växer fram mellan Göran och den äldre läkaren Sten.

Boken tar upp tunga ämnen som mäns våld mot kvinnor, makt och hur vissa brott kan tystas ner när fel personer har inflytande. Men det handlar också om hämnd och gränsen mellan rätt och fel. Vad händer när rättssystemet inte räcker till? Och vad är man själv beredd att göra då? Det är såna frågor som stannar kvar efteråt.

Trots att vi får följa flera olika perspektiv blir det aldrig rörigt. Allt hänger ihop på ett sätt som gör att spänningen hela tiden byggs upp.

Över ån är spännande och väldigt berörande. Den gav definitivt gav mersmak.

Kvinnorna i huset av Lina Arvidsson

Kvinnorna i huset är en psykologisk thriller som kryper in under huden redan från första sidan. Den där obehagliga känslan som skaver växer bara starkare ju längre in i berättelsen man kommer.

Efter ett ödesdigert beslut under en konferenskväll rasar Evas liv samman. Tyngd av skuld försöker hon göra det rätta och bjuder in änkan till mannen som drabbats. Men det som börjar som ett försök till försoning glider snabbt över i något betydligt mörkare.

Det jag älskar mest är osäkerheten. Jag visste aldrig var jag hade karaktärerna och ändrade uppfattning flera gånger. Den där känslan av att inte kunna lita på någon påminner om Freida McFadden och gör att spänningen hela tiden ligger på helspänn.

En riktigt smart, mörk och beroendeframkallande thriller.

Innan löven faller av Åsa Liabäck

Innan löven faller träffar rakt i hjärtat. I denna andra del i Stångån-serien visar Åsa Liabäck ännu en gång vilken otrolig förmåga hon har att porträttera människor och känslor på ett sätt som känns alldeles äkta.

Det som berörde mig allra mest är hur hon skriver om psykisk ohälsa ur en förälders perspektiv. Hon fångar precis den där maktlösheten, oron och den försiktiga lättnaden när ens barn har mått dåligt, varit hemmasittare och sedan sakta börjar hitta tillbaka. Det är så tonsäkert, lyhört och respektfullt. För att inte tala om träffsäkert. Känslorna tumlar omkring i mig medan jag läser.

Jag tycker också väldigt mycket om att den delen av berättelsen får ta plats genom pappans perspektiv. Det känns både viktigt och ovanligt och det gör något extra med berättelsen.

Romanen handlar även om Inger, som blivit änka efter sextio år. Hennes ensamhet och sorg fångas också så fint och går rakt in i mig. Jag brydde mig så mycket om henne.

Naturligtvis handlar boken om så mycket mer, men det lämnar jag åt läsaren att få upptäcka själv.

Vad som dock slår mig under läsningen är att alla karaktärer känns trovärdiga, som människor av kött och blod. Det märks att Åsa Liabäck skriver med stor omtanke om sina karaktärer. Det finns en värme i berättelsen, ett medmänskligt och inkännande sätt att se på människor, även i deras svåraste stunder. Hon får en som läsare att genuint tycka om dem.

Det jag också tycker mycket om är att hon lyckas skriva om svårigheter utan att det känns hopplöst. Det finns ett ljus där någonstans hela tiden. Ett hopp, även när mörkret är som tyngst.

Det här är en berättelse som man bara älskar.

För evigt glömd av Emmelie Uggla

För evigt glömd av Emmelie Uggla är en sådan bok som bara hugger tag direkt. Jag var fast från första stund.

Boken öppnar med Clara får veta att hon har obotlig cancer och det träffade mig rakt i magen. Det är något i hur det skildras som gör att det känns väldigt nära och berörande. Och mitt i allt detta dras hon, via sin podd, in i ett fall som är lika märkligt som det är obehagligt: människor som dödförklarats trots att de lever. Där och då var jag såld.

Uggla låter flera berättelser löpa parallellt och jag älskar hur jag hela tiden tvingas tänka om, koppla ihop trådar och ifrågasätta det jag tror mig veta. Det finns en ständig känsla av att allt kan vända när som helst.

Det finns också mycket som skaver i den här berättelsen. Det är familjer som gått sönder och hemligheter som ligger och trycker. Och mitt i allt det där finns relationen mellan Clara och hennes pappa, som gör starkt intryck på mig. Den är så skör och trevande. Jag märker hur jag nästan håller andan ibland, bara för att jag så gärna vill att de ska hitta fram till varandra.

Ju längre jag läste, desto svårare blev det att lägga ifrån sig boken. Mot slutet satt jag verkligen helt uppslukad. Det är intensivt, oväntat och väldigt, väldigt bra.