Löften i skymningen av Heléne Holmström

Det är något speciellt med varuhus. Därför blev jag extra glad när jag såg att Löften i skymningen av Heléne Holmström utspelar sig i just en sådan miljö.

Jag njöt verkligen av miljöbeskrivningarna av Varuhuset Hartman. Dels för att de är så levande, men också för att den där känslan av lyx och elegans är så härlig att få kliva in i som läsare. Den där extravaganta atmosfären är fångad på ett sätt som gör miljön till en av bokens stora styrkor.

Sedan går det inte att sticka under stolen med att familjeintriger och dolda agendor är väldigt underhållande att läsa om, särskilt i kombination med romance. Jag tyckte också mycket om hur berättelsen låter lyx och flärd möta det enklare och mer vardagliga.

Mot slutet dras tempot upp och det är svårt att lägga boken ifrån sig. Jag tycker mycket om när en berättelse rymmer både dramatik, relationer och romantik – och här finns allt det. För mig blev det här en riktigt härlig läsning och jag ser redan fram emot att få återvända till Varuhuset Hartman i nästa del.

Våldets ö av Hjorth & Thorsson

Det som slår mig redan från första sidan är vilken lyckad författarduo Hjorth & Thorsson är. Det märks att de vet vad de gör. Tempot sitter, storyn är väldigt spännande och det hela är filmiskt berättat. 

Jag älskar den isländska miljön. Det karga och dramatiska landskapet är som klippt och skuret för en deckare, speciellt en med så otäcka inslag som denna har. Naturen blir verkligen en del av berättelsen och förstärker både stämningen och spänningen.

Huvudpersonerna är något författarna lyckats oerhört bra med. De har skapat två poliser så är väldigt olika, men dom kompletterar varandra fint. Två karaktärer man direkt vill fortsätta följa. 

Våldets ö är en mörk och intensiv deckare där både miljö och karaktärer gör berättelsen starkt fängslande.

Kärlek på grekiska av Lucy Dillon

Ibland kommer en bok precis när man behöver den som mest. Kärlek på grekiska av Lucy Dillon är en sådan läsning. Lättsam, charmig med mycket värme inramad av en ljuvlig grekisk miljö.

Vi får följa en brokig samling människor, alla med sitt bagage, sina sorger och sina förhoppningar. Av alla dessa fastnade jag särskild för 80-åriga Evelin. Hon är helt underbar.

Kärlek på grekiska är en varm berättelse om att det aldrig är för sent. Inte för kärlek. Inte för vänskap. Inte för att börja om. En bok som lämnar efter sig en känsla av hopp. Och ibland är det precis det man behöver.

Det mörka av Sharon Bolt

Jag kan nästan inte tänka mig en mer träffande titel. Det mörka är en bok som verkligen lever upp till sitt namn. Inte bara för att den är spännande och otäck, utan för att det som skildras ligger skrämmande nära vår egen verklighet.

Det är en tät och nervkittlande läsning. Men det är också en berättelse som väcker tankar och oro. För det är just igenkänningen som gör den så svår att värja sig mot. Det mörka finns inte bara i boken. Det finns i strukturer, i forum och i slutna rum där hat får växa.

Det här är en bok som skakar om. Som gör mig rädd på riktigt. Och när jag slog igen den var det inte bara pulsen som dröjde sig kvar, utan också en känsla av obehag som inte ville släppa taget.

Det mörka stannar kvar.

Yllans snillrika systrar av Malin Sturesson

Ibland börjar man läsa en bok och vet redan från första sidan att man kommer älska den. Det här är en sådan bok.

Yllans snillrika systrar tar oss till början av 1900-talet i Kristianstad, till Skånska Yllefabriken eller Yllan som den kallas. Klara och Elin arbetar sida vid sida i fabriken. Genom deras kapitel i boken får vi följa kvinnors vardag, deras slit och de begränsade möjligheter som tiden gav dem.

Det som gör starkast intryck på mig är hur trovärdigt allt känns. Författaren målar upp miljöerna med sådan närvaro att jag med lätthet förflyttas bakåt i tiden Jag hör maskinerna, känner tröttheten i kroppen efter en lång arbetsdag och den där blandningen av uppgivenhet och hopp. Det märks att det ligger gedigen research bakom, men den tar aldrig över. I stället vävs kunskapen in så naturligt att jag lär mig massor utan att ens tänka på det. Det här är så mycket mer än en charmig historisk berättelse.

En stor del av romanen handlar om vänskap. Jag tänker att i en tid då kvinnor hade så lite makt över sina liv blir vänskap deras trygghet och kraft. Detta systerskap skildras så fint och innerligt att det verkligen griper tag i mig. Men det hade inte berört lika starkt om inte karaktärerna känts så levande och mänskliga. Det känns som att jag träffat Elin, Klara och även de andra på riktigt. Som att att de bara finns en tidsresa bort.

Yllans snillrika systrar är en rörande och engagerande roman om arbete, systerskap och kvinnors kamp. En berättelse som fick en plats i mitt hjärta.

Inte den du tror av Lisa Jewell

Hur väl känner du egentligen någon?

Inte den du tror av Lisa Jewell är en mörk, krypande och fullständigt obehaglig thriller som kryper under huden med det mest skrämmande man kan föreställa sig – människor som ser helt vanliga ut men som inte är det.

Det här är berättelsen om en narcissist som ljuger lika lätt som han andas. En charmör. En expert på att vrida verkligheten tills den passar honom. Lisa Jewell ger oss en kuslig inblick i en psykopats tankevärld

Jag blev på riktigt arg när jag läste den här boken. Det kröp i kroppen av frustration över hur enkelt han manipulerar kvinnor. Och det värsta är hur logisk han låter i sitt eget huvud.

Korta kapitel driver läsningen framåt, även när tempot saktar ner. Obehaget växer sida för sida. Jag var fast från första stund och behövde veta hur långt det skulle gå. Även när jag anade vad som skulle hända var jag helt uppslukad. 

Sammantaget: En mörk och obehaglig berättelse om en man som ser vanlig ut på ytan men är något helt annat i verkligheten. En otäck påminnelse om hur lätt man kan luras av charm och lögner.

Längtan till landet i fjärran av Sarah Lark

Längtan till landet i fjärran  är finalen i Sarah Larks Nya Zeeland-trilogi. Det är romanserie som för varje del lagt lager på lager i en mäktig släktkrönika. Det här är en riktig tegelstensroman, men en sådan som man nästan vill ska vara ännu tjockare.

Berättelsen fortsätter i samma anda som de tidigare böckerna och vi får följa två kvinnor, kusinerna Lilian och Gloria, som växer, kämpar och formas av sina livsval. De är två helt olika personligheter med olika drivkrafter, men de binds samman av släktens historia.

Alla böcker i trilogin har varit intensiva och känslomässigt drabbande, men den här delen tog hårdast. När Gloria till slut brister gjorde jag det också. Det är inte en lättläst roman i bemärkelsen lättsam, utan en berättelse som kräver känslomässig närvaro.

Samtidigt finns det saker som skavde. Jag tyckte att Kura och Williams självupptagna “lyckliga” tillvaro lämnade en bitter eftersmak. Det kändes helt enkelt inte rättvist. Jag vet inte heller om jag helt kan förlika mig med aspekterna av ett visst giftermål i slutet. 

Men kanske är det just det som gör en släktsaga levande? Att man inte håller med om allt. Att man önskar andra öden för vissa karaktärer. Att man känner så starkt att det nästan gör ont.

Det här är ett värdigt och magnifikt avslut på en episk trilogi. Trådar knyts ihop, samtidigt som känslan av att berättelsen skulle kunna fortsätta i all oändlighet dröjer sig kvar. För det är ju så med stora släktkrönikor - de tar egentligen aldrig slut.

Och jag måste säga något om omslagen. De är lika vackra som innehållet är storslaget. Tillsammans bildar de en serie som verkligen pryder sin plats i bokhyllan.

Tanter på tåg av Jessika Devert

Jag blev helt förälskad i Tanter på tåg av Jessika Devert. Det är en ljuvlig och hjärtevärmande berättelse som rymmer hela känsloregistret – från skratt till sorg, från irritation till djup värme. Boken var otroligt lätt att komma in i och under vad som kändes bara som en kort stund hade jag plötsligt läst flera hundra sidor 

Jag älskade hur vänskapen mellan de två 60-åriga kvinnorna, Sollan och Cina, skildras – så träffsäkert och varmt att det gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Att följa dem både i vardagen och på deras resa i Europa, full av upptåg, skratt och kvinnlig styrka, var helt underbart.

Men mitt i fnisset finns också de allvarliga stunderna. Skildringen av att drabbas av cancer och hur det påverkar både den som är sjuk och alla runt omkring är gripande och nära. Samtidigt känns boken aldrig tung eftersom Jessika Devert blandar in den härligaste humor på ett naturligt sätt.

Tanter på tåg är en varm, rolig och berörande berättelse om vänskap, mod och små tokigheter som gör livet så mycket roligare. Den är sprudlande och hjärtevärmande. En riktig fullträff som jag önskar att alla fick läsa. 

Samla liv av Malin Haawind

Vilken författare hon är, Malin Haawind. Jag trodde nog aldrig att det skulle vara så intressant att läsa en roman om ett museum och det är precis det som visar vilken berättare hon är. Efter att ha läst Samla liv ser jag Nordiska museet med helt nya ögon och jag känner plötsligt ett starkt behov av att gå dit igen. Det var alldeles för länge sedan sist.

När jag läser ser jag miljöerna så tydligt framför mig. Museets salar, föremålen, stämningen – allt blir levande. Samtidigt är det människorna som står i centrum. Vi får följa tre huvudpersonerna i deras liv och vardag och det är just där, i det stillsamma och till synes lilla, som magin uppstår. Malin Haawind skriver fram sina karaktärer med sådan värme och närhet att det nästan känns som att befinna sig inne i deras huvuden.

Berättelsen är tankeväckande och allvarlig men med en humor som gör den mänsklig och varm. Språket är vackert, precist och underbart.

Samla liv är en lågmäld och finstämd roman som påminner om att människors liv och berättelser är lika mycket värda att bevara som föremålen i ett museum.

Bokcirkelchatt

Här är länken till chatten.

Banjo Baby av Jenny Jägerfeld

Banjo Baby av Jenny Jägerfeld är helt underbar. Det är en  berättelse som sprakar av humor, livsglädje och värme, samtidigt som den ger en nära och trovärdig bild av hur det kan vara att leva med Tourettes syndrom och dyslexi.

Vi har mött Märta (eller Mörten, som hon kallas) tidigare i Comedy Queen, där hon var Sashas bästa kompis. Här är rollerna ombytta: Sasha kliver åt sidan och Mörten får stå i centrum. Och vilken huvudperson hon är. Spretig, kreativ, känslostormig, rolig och fullständigt omöjlig att inte tycka om. Det finns en sådan smittande livskraft i henne.

Jenny Jägerfeld skriver med en självklarhet och värme som gör att man verkligen förstår hur Tourettes och dyslexi kan prägla vardagen. Det är aldrig tillrättalagt eller pedagogiskt påklistrat – bara levande, mänskligt och äkta.

Och som jag tycker om Mörtens familj. Framförallt den gulliga och roliga men fullständigt utmattande lillebrorsan och den arbetslösa mamman som gör alla tokiga med sina storslagna projekt. Relationerna är kärleksfulla, röriga och väldigt igenkännbara.

Och så musiken. Mörten älskar att spela banjo och driver sin egen YouTube-kanal, Banjo Baby, där hon lägger upp filmer. Via kanalen kommer hon i kontakt med Alma de Palma, som Mörten blir väldigt förtjust i. Genom hela boken spelar hon dessutom in meddelanden på kassettband, som en sort dagbok, till sin stora idol Dolly Parton.

Banjo Baby är en bok som bubblar av personlighet och hjärta. Den är rolig och varm, men också viktig. Framför allt är det en berättelse om att få vara sig själv fullt ut och om att bli sedd och älskad precis som man är.

En andra chans av Rebecca Yarros

En andra chans av Rebecca Yarros är en oemotståndlig och berörande kärlekshistoria om att möta rätt person vid fel tidpunkt.

Som alltid när jag läser något av Rebecca Yarros, oavsett om det är fantasy eller romance, så fastnar jag totalt. Sidorna bara flyger fram medan jag följer huvudpersonerna både i nutid och dåtid. Jag kände verkligen varje känsla tillsammans med dem och ibland smög sig en liten tår fram. Dessutom är kemin mellan dem så självklar och fin.

Och det här med böckerna! Att de läser, stryker under meningar och lämnar dem till varandra. Jag älskar verkligen den detaljen.

Kort sagt: Det här är en varm och känslostark romance som verkligen berörde mig.

Stormbarn av Cecilia Lidbeck

Vad ska man sätta i händerna på ett mellanstadiebarn som gillar spännande dystopiska berättelser? För mig är svaret enkelt: Stormbarn av Cecilia Lidbeck.

Det här är en mörk och skickligt berättad historia som känns kusligt trovärdig. En sådan där bok som stannar kvar och som man vill prata om efteråt.

Vi följer Elli och hennes hund Harry genom ett härjat landskap. Det tog faktiskt en liten stund innan jag förstod att Harry var en hund och jag tänker att Cecilia Lidbeck har gjort det helt medvetet.

Elli och Harry är på väg norrut, till staden där Ellis gammelfarbror bor. Familjen sagt att de skulle flytta dit om allt blev ännu värre, eftersom det sägs vara bättre där. Men nu är det bara Elli och Harry, eftersom mamma och pappa aldrig kom tillbaka efter den senaste stormen.

På vägen kämpar Elli ständigt för att hitta mat och drickbart vatten. Hon slår följe med en grupp barn som också blivit ensamma i kollapsen. Men vem kan man egentligen lita på när det är brist på allt?

Det som berörde mig mest är hur realistisk världen känns. Det känns som att det skulle kunna hända, precis som en bra dystopi ska få en att känna. Samhället har inte gått under helt, men inget fungerar som förr. Det är stora problem med bland annat strömmen och så kommer överraskande stormar och skyfall som förstör.

Stormbarn är en mörk men också väldigt mänsklig berättelse om överlevnad, tillit och vad barn tvingas bli när vuxenvärlden brister. En bok som skaver och berör och som jag varmt rekommenderar till läsare från cirka 10 år och uppåt.