Ishjärta av Lars Wilderäng

Jag tycker det är härligt att läsa en spännande spionroman, särskilt om man liksom författaren Lars Wilderäng är kunnig i ämnet. Det gör det lite extra spännande och känns mer verkligt.

Det blir en läsning som känns aktuell i och med allt kring Ryssland och Ukraina, men man får även en återblick på när Covid bröt ut och en påminnelse om hur det var. 

Det här är tredje boken om agenten Hanna Hjerta. Det handlar om att Sveriges källa i de innersta kretsarna i Kreml vill hoppa av och försvinna spårlöst innan storkrig bryter ut i Europa. Det innebär en uppgift för Särskilda Omständigheter vid den svenska militära underrättelsetjänsten.

Det är en läsning som både intresserar mig och fascinerar mig. Allt från när Hanna Hjerta arbetar till funderingar på hur ensamt agentlivet. Men det som jag gillar allra bäst är just skildringarna av agentarbetet. Det är något med det som gör att jag fastnar. Det läser jag gärna mer av.

Om du var min av Christina Erikson

Svartåsviten börjar mer än lovande. Vilken bok!

Jag öppnar boken, börjar läsa och på ett ögonblick färdas jag tillbaka till 1700-talet. Jag ser allt så tydligt framför mig, men även mina andra sinnen aktiveras. Vinden får även mina ögon att tåras och jag känner hur vedervärdigt inspektor Röse luktar. Det är skickligt skrivet av Christina Erikson. Hon får verkligen till det.

Det hon också gör är att hon tar en verklig person, Christina Sporre som på riktigt levde under 1700-talet, och berättar hennes historia på ett sätt att det känns verklighetstroget. Det är fiktion, men författaren skriver med tidstypiska detaljer som gör att jag blir övertygad om att det var så här hon levde sitt liv. Historienörden i mig älskar (förutom att jag får befinna mig i 1700-talet) att Christina Erikson berättar kvinnornas historia. Alla dessa kvinnor på Svartå som glömts bort, men som vi läsare kommer få lära känna i Svartåsvitens 21 stycken delar. Det gör mig glad.

En annan sak som också gör mig glad är att författaren beskriver inte bara Christina Sporre och hennes familj liv - de rikas liv, utan hon skildrar även hur det är för en vanlig människa den här tiden. Det gör att romanen växer. Hon får mig att engagera mig i de olika karaktärernas liv och bry mig vad som händer. Det känns som att jag är med i deras liv.

Sist men inte minst så har vi romance-biten. Det är precis så där härligt som historisk romance ska vara. Det finns en bra balans av kärlek och intriger, eskapism och vackra miljöer samt mörker och ljus.  Jag njuter av att läsa. 

Det här var ren läsglädje. Som du nog förstår nu så älskade jag boken. Därför känns det skönt att ha mycket mer att längta efter. 

Glasmannen av Anders de la Motte

Finns det någon större lycka än när man börjar läsa en bok och man från start inser att det kommer bli helt fantastiskt bra?

Anders de la Motte visar med denna andra bok i deckarserien Asker att han hittat så rätt, så rätt med denna serie. Det finns mycket som samverkar till att boken blir både snillrik och lysande.

Det första som slår mig är hur till synes enkelt han får mig på kroken. Redan från start är jag fast och man hade fått bända manuskriptet ut händerna på mig. För frivilligt hade jag inte lämnat ifrån mig det. Det finns ett driv som är trollbindande. Jag uppslukas totalt.

Jag ska inte säga att jag blir fixerad av Blockön och Stjärneholm, men nog blir jag mer än bara intresserad. Författaren får huvudpersonens besatthet att smitta av sig på mig och också få mig att vilja veta mer om båda. När jag läser vill jag åka dit, utforska och ta reda på mer. 

Sedan har vi detaljerna. Åh, dessa väl uttänkta, precisa detaljer som gör miljöbeskrivningarna levande. Som gör att man tar steget in i dem. Som gör att karaktärerna flyttar ut från sidorna. Som gör hela historien till något speciellt.

Och när vi ändå nämner karaktärerna, Anders de la Motte får mig nyfiken på och intresserad av dem. Alla karaktärerna, såväl de man tycker om som de andra. Jag vill förstå vad som driver dem. Hur de fungerar. Allra mest intressant är relationen mellan Leo Asker och hennes manipulerande pappa Per, Prepper-Per. Men det som står ut är även hur författaren får minsta bi-karaktär att bli fängslande.

Så njuter jag av hur författaren både får till och får ihop själva storyn om Leo Asker och Martin Hill. Med Pepper-Per som dyker upp igen. Kroppen som hittas i närheten av Pers gård och mordutredningen som dras igång. Dessutom allt kring Stjärneholm och den mytomspunne Gunnar Irving.

Men jag undrar dock: Anders varför lämnar du mig med ett sådant slut? Jag har så många frågor nu. Framför allt - hur i allsin dar ska jag kunna vänta till nästa år?

Barnhemmets hemlighet av Elin Holmberg

Barnhemmets hemlighet är lätt att komma in i och har det där spännande med lite rysligheter som 9-12 åringar gillar.

Det passar speciellt bra för den som inte vill ha det för läskigt, men som gärna vill ha en spännande spökdeckar-historia. Den kombon tyckte jag författaren lyckades bra med.

12-åriga Clara följer med sin pappa och hans tjej Malin till Tjällvattnet, där de köpt ett hus som de ska fixa till så de kan öppna ett Bed & Breakfast. Men det händer oförklarliga saker i huset. En dag står det plötsligt Hjälp! på en av väggarna. Malin blir också allt blekare och blekare. Vad är det som händer?

Det är något med hemsökta hus som är lockande. Dessutom när en sådan berättelse levereras med en verklig historisk händelse, som i denna bok med Sandöbron som rasade 1939. Då blir det extra intressant.

Barnvakten av Joyce Carol Oates

Det här är en berättelse som kröp under huden på mig. Obehaglig men också tragisk och smärtsam. 

Det handlar om hemmafrun Hannah som lever i Detroit på 1970-talet. Hon är hustru till en framgångsrik affärsman, men inleder en affär med en man som hon träffat på ett välgörenhetsevenemang. Det är en affär som är allt annat än sund. Samtidigt härjar en seriemördare i Detroit, som kallas barnvakten.

Det finns något hypnotiskt i texten. Jag kan inte slita mig från den, även när jag skulle behöva ta en paus. Joyce Carol Oates vänder och vrider på sätt att berätta en historia på sitt alldeles egna unika sätt. Jag imponeras (som många gånger förr) av författarens skicklighet.

Det finns mycket innehåll i romanen. Författaren skildrar klassklyftor och ojämlikheter. Kvinnans roll under denna tidsperiod och skillnaden mellan svarta och vita. Förutom detta även våld i olika former. Hon gör det med bravur.

Men det är också en berättelse är krävande att läsa. Jag känner mig helt slut när jag läst sista sidan. 

Raka vägen hem av Klara Grede

En fin relationsroman om tre syskon som återvänder hem inför pappans begravning. 

De tre syskonen Isa, Jack och Robin har svårt att prata med varandra om saker som betyder något. Framför allt så pratar de inte om systern Indra som dog när de var yngre.

Jag tycker om hur författaren skriver. Hur hon berättar om de komplicerade familjerelationerna och om att vara fast i det förflutna. 

Den karaktär som jag tyckte mest om är 16-åriga Fanny, dotter till Isas sambo Emil. Jag gillade hur hon är en sorts katalysator och får saker att hända. Det är skönt att hon kan uttrycka känslor, eftersom syskonen har så svårt med det. Det blir en bra motvikt. Det är även intressant att följa hennes och Isas relation och se hur den utvecklas.

Ransom time av Lena Karlin och Åsa Schwartz

Det är inte svårt att fastna när det är så här förfärande spännande.

Författarna har skrivit en mycket aktuell krimonalroman som kretsar kring terrorhot och AI. I berättelsen händer några terrordåd vid exakt samma tidpunkt och säkerhetspolisen Alex kopplas in och tar hjälp av robotikprofessor Clara.

Jag är glatt överraskad över hur intelligent skriven den är. Jag får användning för (vad det känns som) alla mina hjärnceller för att hänga med i svängarna. Det är intressant och fängslande. Det är också skrämmande realistiskt och man inser hur sårbart vårt system är. 

Jag tyckte mycket om författarnas tidigare bok Dockfabriken men denna är ett strå vassare.

Supernova av Callum Bloodworth

Jag tror aldrig att jag läst en bok så långsamt. Jag ville verkligen inte att den skulle ta slut och hade en riktig separationsångest de sista sidorna. 

Hur kunde det bli så? Jo, helt enkelt för att romanen är helt underbar. Den hade allt jag vill ha av en ungdomsroman. Man kan känna igen sig utan att det är supermörkt. Den är härlig feelgoodig med en humor och värme som ger ett glimmer till sidorna. Det är en vacker story och jag känner från första stund att jag älskar att befinna sig i detta sockervaddsdoftande universum. 

Jag förälskar mig handlöst i bokens huvudpersoner, Nova och Leo samt relationen mellan Nova och Laura. Jag vill inte lämna dem när berättelsen är slut. Jag vill fortsätta umgås med dem.

Det är så mycket känslor. Precis som det är när man är tonåring. Dessutom stora känslor.

Boken handlar om Nova som blir dumpad, förlorar sitt sommarjobb och bästa vännen Laura åker till London. Men mitt i mörkret så har hon en karta, stjärnor, ett uppdrag att fylla sommaren med färg och börjar en bytestråd i Facebook. Detta leder till både det ena och det andra. Bland annat att hon möter Leo på en  bensinmack.

Tack Callum för att du skänker läsglädje och får mig att känna varför jag älskar att läsa!

Där alla vägar tar slut av Karin Janson

Detta är andra delen om BH-bussen och om att våga följa sina drömmar.

Den här gången går färden till Fårö, där Annie får låna en plats på en campingplats och ska sälja badkläder till turister. Hon behöver få in pengar eftersom hon har en stor räkning på verkstaden.

Man känner igen sig i historien från förra boken Landsvägarnas drottning, så det är lätt att ta vid med denna bok. Jag tycker om att följa med i bussen och möta de människor Annie möter och så givetvis hennes pappa också.

Just att boken utspelar sig på Fårö är så mysigt. Att läsa de härliga miljöbeskrivningarna får mig att längta dit.

Jag föll mer för den första boken, men det betyder inte att jag inte underhölls av denna. Jag kommer definitivt läsa nästa bok.

Zulusystrar

Jisses vilken fin bok Zulusystrar är.

Nu har jag hittat en bok som jag bara måste läsa för min klass. Den handlar om en lärare i Hörnefors som känner en lärare i Johannesburg, Sydafrika och de har bestämt att deras klasser (årskurs 6) ska brevväxla med varandra.

Det är så kul att den utspelar sig delvis i Hörnefors. Där bor min mamma och mina syskon med familjer. Jag har även gjort en lärarpraktik på skolan där, så det känns som om boken beskriver hemma för mig. 

Jag tänker på alla barn som bor i Hörnefors. Så roligt för dem att få känna igen sig. Men det är också roligt att få besöka en liten ort uppe i norr, för de som inte varit där. Eller få besöka Sydafrika. Få se något annat. Vidga sina vyer.

Det är fint hur det handlar om att ha saker gemensamt med någon som bor någon annanstans i världen. Dessutom hur vänskap kan växa fram med någon oväntad. Att man kan få en vän på en annan plats än för man själv bor- OM man vågar öppna sig och dela med sig av sig själv.

Boken får en extra liten stjärna för att breven som de två barnen skickar till varandra i berättelsen är utformade grafiskt som brev i boken. Det kommer göra att de barn som läser boken kommer känna att det känns mer verkligt och blir mer engagerade.

Dottern i Paris av Kristin Harmel

Kristin Harmel lyckas alltid skriva berättelser som jag fastnar i.

Dottern i Paris är en andra världskriget-berättelse utifrån mammors perspektiv. Det märks att författaren är engagerad i ämnet, vilket gör att jag också blir det. Visst lyckas jag rätt tidigt lista ut hur det förhåller sig, men för mig var inte det viktigt. Det viktiga var vad det som hände gjorde med de drabbade. Berättelsen berörde mig.

Förutom detta så är det en fin skildring av att skapa konst, både träsniderier och målande. Det fascinerade mig. Jag är riktigt okonstnärlig, men författaren lyckades få mig att förstå känslan i skapande och hos konstnären.

Det ska bli spännande att se vad författaren levererar härnäst. 

Ett lyckligare slut av Johanna Schreiber

Visst älskar man böcker som utspelar sig i förlagsvärlden? Speciellt om de är välskrivna, precis som denna!

Det här är tredje och avslutande delen i serien om Schantz förlag. Jag kommer sakna att få befinna mig i den här världen, för jag har njutit enormt. Det har varit lätt att leva sig in i den tack vare alla små detaljer som författaren kryddat berättelsen med. 

Det som också gör boken så bra är att Johanna Schreiber skriver träffsäkert och roligt, utan att för den skull göra det för sockervaddigt glatt. Det finns en allvarlig sida. I denna bok handlar det om att ha ett alkoholberoende, men även om psykisk ohälsa.

Huvudpersonerna är ekonomichefen Daniel och förlagets chef Karin och det var intressant att få följa dem och lära känna dem på ett annat sätt.

Du som inte läst någon av böckerna i trilogin har tre bra böcker att se fram emot. Det blir en härlig höstläsning för dig! Till dig som läst de andra två kan jag säga: Du har ett bra avslut på trilogin framför dig.

Kärlekshypotesen av Ali Hazelwood

Den här TikTok-sensationen till bok tyckte jag om.

Jag ÄLSKAR att huvudpersonen är en forskar-doktorand, som vill hitta ett sätt att upptäcka bukspottkörtelcancer tidigare. Det är så underbart med smarta kvinnor i litteratur, men extra mycket i romance. Men det är också själva grejen med forskning och universitetsmiljö som jag tycker om. 

En rolig detalj apropå vetenskap är att varje kapitel börjar med en hypotes. Jag ser fram emot varje kapitel och att få se vilken hypotes som kommer härnäst.

Boken handlar om doktoranden Olive och professorn Adam. Olive vill se sin bästa vän Anh lycklig, men hon vägrar dejta Olives ex av hänsyn till Olive. För att övertyga Anh om att hon redan har ett nytt förhållande på gång kysser hon första bästa man som går förbi. Det blir professor Adam, som anses vara en skitstövel. Det hela slutar, förvånansvärt nog för Olive, att hon både njuter av kyssen samt att Adam senare föreslår att de fejk-dejtar.

Jag tycker det är roande med fejk-dejting historien. De hamnar i en del roliga situationer. Överhuvudtaget innehåller berättelsen en hel del underbar humor. Men det finns också en härlig sorts kemi mellan huvudpersonerna. Man vet att de är menade att vara tillsammans. Det är bara att de inte förstår det själva. Visst är berättelsen förutsägbar, men jag skulle inte ha tyckt lika mycket om den ifall den inte hade varit det.

Kärlekshypotesen är en riktigt mysig och härlig romance i bästa Hallmark-anda.