måndag 18 februari 2019

Före och efter Klea av Jesper Danielsson

Före och efter Klea är en riktigt spännande halv-dystopisk berättelse. Den handlar om tre killar, som har övertalat sina föräldrar att de ska få ensam-sommarlov, dvs vara hemma och slippa fritids. De träffar Klea som är från framtiden. Om ca 20 år är Sverige helt förändrat. Till det sämre. 


Betyg: 4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Före och efter Klea
Författare: Jesper Danielsson
Antal sidor: 280
Förlag: BonnierCarlsen
Utgivningsår: 2017
ISBN: 
9789163892141
Finns t ex hos: AdlibrisBokus
cdon

Amy, Aron och anden av Ulf Stark


Amy, Aron och anden är en varm och humoristisk berättelse om två barn som brukar leka på skroten. En dag hittar de en ensam och sur ande i en oljekanna. Ju mer de lär känna honom desto trevligare blir han och dessutom försvinner hans osynlighet allt mer.


Betyg: 4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Amy, Aron och anden 
Författare: Ulf Stark
Antal sidor: 123
Förlag: BonnierCarlsen
Utgivningsår: 2017
ISBN: 
9789163888717
Finns t ex hos: AdlibrisBokus
cdon

söndag 17 februari 2019

Upplevelser i Stockholms natur


En bok att införskaffa nu inför vår och sommar är Upplevelser i Stockholms natur

Där kan man bland annat  läsa om var man kan se olika djur och växter. Den innehåller otroligt fina foton på allt från Ljungblåvinge och Grönkremla till Rådjur och Härfågel.




Det finns flera olika kartor med förklaringar över vad området heter och vad man kan se där. Det finns faktatexter till de arter som presenteras i boken. Författarna berättar även om höjdpunkter för de olika områdena.





Det finns tips om vilka böcker man kan läsa om man vill veta mer. Det finns även tips på hur man själv kan bli en bättre naturfotograf.

Kort sagt det är en fantastisk bok. Den gör mig helt hänförd. Tala om att förenkla för människor att ta sig ut och få fina naturupplevelser och veta vad man ser. 

Bor man inte i Stockholmsområdet så kan man njuta av boken i alla fall. Alla dessa vackra foton och korta, men ändå informationsspäckade texter gör boken värd att läsas bara för det.




Betyg: 5 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Upplevelser i Stockholms natur: Platser, kartor, guider
Författare: Erik Hansson, Oliver Karlöf, Vide Ohlin

Antal sidor: 301
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: 2019
ISBN:
9789188647665
Finns t ex hos: AdlibrisBokuscdon
cdon

Gråleken av Maria Sveland

Gråleken är en förförande roman. Man börjar läsa och utan att veta hur det gick till är man fast. Det är en historia som tar plats och är obekväm, men som är sååå bra! Det är en tankeväckande och fascinerande berättelse om hur ett förhållande kan utvecklas till att bli destruktivt. Gråleken är allt annat än en grå historia.


Handling: Julia och Jesper åker med sin fem månader gamla dotter till Anholt, en ö i Kattegatt mitt emellan Sverige och Danmark, där de fått låna ett hus över sommaren. Med miljöombyte och lugn och ro hoppas de hitta tillbaka till varandra efter några omtumlande månader då gräl och missförstånd alltmer tagit över deras samliv. En ständigt pågående maktkamp som gått så långt att de mest vardagliga situationer utlöser tärande dispyter. Deras respektive olikheter gör inte saken lättare. Julia kommer från ett övre medelklasshem i Stockholm, Jesper är uppvuxen i Skellefteå i en familj utan akademiska poäng eller kulturellt kapital. Den olikhet de från början fascinerades av hos varandra blir alltmer ett föremål för irritation och förakt. Väl framme i huset på den märkliga ön med en öken som upptar stora delar av landskapet, blir ingenting som de hade hoppats. Tvärtom växer ångesten och klaustrofobin, förstärkt av ökenlandskapet som breder ut sig framför dem. Julia dricker alltmer för att stå ut och snart tycker hon sig se syner och höra oförklarliga ljud. Är det bara inbillning, en konsekvens av vinet?

Betyg: +4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Gråleken
Författare: Maria Sveland
Antal sidor: 294
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: 2019
ISBN: 
9789150941692
Finns t ex hos: AdlibrisBokus
cdon

lördag 16 februari 2019

Triangel av Nic Stone

Det är omöjligt att inte älska Triangel. Helt omöjligt! Den har de rätta ingredienserna. Den har en underbar vänskapshistoria, samtidigt som det är en magisk berättelse om tonårsförälskelse och ovanpå det en fin berättelse om identitet och hitta vem man är. 

På ett sätt önskar jag att den funnits när jag varit tonåring, för att jag vet att jag skulle vara galen i den. Samtidigt är jag glad att jag läser den nu, för jag tokälskar läsupplevelsen. Det är som en Dawson Creek-berättelse i en moderniserad och bättre version. Jag älskade varje sekund jag satt och läste och jag vill verkligen inte att boken redan ska vara slut. Vilken fantastisk bok!

Handling: En kille (Courtney) som är kär i sin bästa kompis Jupiter. Han vet att hon tyvärr är lesbisk, men kan ändå inte sluta hoppas. In kommer Rae som de båda gillar och hon tycker om dom båda. Och gillar Jupiter verkligen Coutney bara som kompis? Hur ska det sluta? Vad hoppas jag egentligen på? 


Betyg: -5 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Triangel
Originaltitel: Odd One out
Författare: Nic Stone
Antal sidor: 337
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2019
ISBN: 
9789187879500
Finns t ex hos: AdlibrisBokus
cdon

måndag 11 februari 2019

Kära pappa av Giselle Green


Kära pappa är en underbar feelgood-berättelse som får en att smälta. Man öppnar boken, börjar läsa och så är det kört. Det känns som den passar så bra att läsa nu på vårkanten, när ljuset kommer tillbaka, eftersom den lämnar en med ljus och hopp.

Handling: Den 27-årige krigskorrespondenten Nate lider av posttraumatiskt stressyndrom och kan inte ta sig ut ur huset numera. En dag får han ett brev av 9-årige Adam, som letar efter sin pappa och tycks tro att det är Nate. Adam berättar att han blir mobbad. Adam bor med sin mormor som har svårt att ta hand om honom. Nate försöker hjälpa Adam, men för att göra det måste han ta sig till skolan och prata med Adams nya lärare. 


Betyg: 4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Kära pappa
Författare: Giselle Green
Antal sidor: 429
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: 2019
ISBN: 
9789177797340
Finns t ex hos: AdlibrisBokus
cdon

söndag 10 februari 2019

Pendeln: Ett barnbarn utforskar sin familjs nazistiska förflutna


Pendeln: Ett barnbarn utforskar sin familjs nazistiska förflutna är en otroligt fascinerande bok. Författaren Julie Lindahl funderar över sin familjs nedtystade historia. Vad är sanningen om hennes morfar? Hon får efter en del grävande veta att hennes morfar har tillhört SS i det ockuperade Polen under andra världskriget, och att hennes mormor och morfar flydde till Latinamerika 1960. Julie Lindahl drivs av att ta reda på hela sanningen och reser under sex år genom Tyskland, Polen, Paraguay och Brasilien. Resan förvandlar sättet hon som hon ser sin familj på.

Man tänker inte så ofta på nazisternas familjer. Vilka konsekvenser får det för efterföljande generationer att man har en nazist i familjen? Hur påverkas man? Hur djupt och hur länge? Hur påverkas man av att det tystas ner?  Hur fogar man ihop bilden av en kärleksfull mormor med det man får veta? Jag kan inte sluta tänka på det.

Pendeln: Ett barnbarn utforskar sin familjs nazistiska förflutna är en riktigt intressant bok och genom att Julie Lindahl använder cliffhangers, blir den också oväntat spännande. Jag rekommenderar den varmt för att den ger ytterligare en dimension till vad andra världskriget medfört.


Betyg: +4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Pendeln: Ett barnbarn utforskar sin familjs nazistiska förflutna
Författare: Julie Lindahl
Antal sidor: 310
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019
ISBN: 
9789113084695
Finns t ex hos: AdlibrisBokus
cdon

lördag 9 februari 2019

Tillbakablick

Jag ser tillbaka på de sista åren och inser att det varit tuffa år. Även om jag haft turen att möta kärleken igen, så har det varit riktigt tuffa år. Därför har jag inte alls hunnit eller orkat med att fixa med bloggen som jag hade velat. Samtidigt har böcker varit mitt andningshål. Vilken tur att de funnits och påmint mig om att jag inte är ensam och även gett mig den verklighetsflykt jag behövt. Jag hoppas att detta år ska vara året då det vänder. Året då livet får vara rätt enkelt, istället för en kamp.

Men måste tillägga att även om vissa saker varit urjobbiga så ser jag mig som lyckligt lottad i det stora hela. En exman som jag är god vän med och barn som är världens finaste. Dessutom har jag ju hittat kärleken.

fredag 8 februari 2019

Första namnen klara till Crimetime Göteborg

De här författarna är klara till Crimetime Göteborg under Bokmässan 28-29 september 2019:

Anne Holt (En grav för två)
Christoffer Carlsson (Järtecken)
Camilla Läckberg (En bur av guld
Michael Hjorth/Hans Rosenfeldt (En högre rättvisa). 

tisdag 5 februari 2019

Kvartetten av Aja Gabel

Jag har aldrig sett eller tänkt på musik på det här sättet. Det märks att författaren själv spelar, eftersom hon verkligen förstår musikens väsen och vad det kräver av en musiker att spela, i det här fallet en stråkkvartett.

Kvartetten är en underbar skildring om hur musik påverkar huvudpersonernas relationer. Men också av vänskap och huvudpersonernas utveckling. Det är en berättelse som inte bara roar, utan som även vidgar ens sinnen. Fantastiskt!



Handling: Jana. Brit. Daniel. Henry. Tillsammans bildar de Van Nesskvartetten. Brit är andraviolinist, vacker och tystlåten men ensam och utan familj. På altviolin har vi Henry, ett sorglöst musikaliskt underbarn som alltid haft det lätt för sig i livet. Cellisten Daniel är äldst, en rasande skeptiker som aldrig vill binda sig. På första violin har vi Jana, deras målmedvetna och benhårda ledare. Aja Gabel låter oss följa dessa fyra vänners resa genom livet, deras komplexa relationer till varandra och hur de navigerar den klassiska musikens skoningslösa värld. Tillsammans får de uppleva förkrossande nederlag och sanslösa framgångar, hjärtesorg och bröllop, triumfer och förluster, svek och osviklig lojalitet. Ibland i harmoni med varandra och ibland inte, men alltid bundna till varandra genom vänskap, musiken de skapar tillsammans och hemligheterna de bär på.

Betyg: 4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Kvartetten
Författare: Aja Gabel
Antal sidor: 392
Förlag: Sekwa förlag 
Utgivningsår: 2019
ISBN: 
9789187917745
Finns t ex hos: AdlibrisBokus
cdon

söndag 3 februari 2019

Intervju med Jenny Rogneby

En fin januarieftermiddag mötte jag författaren Jenny Rogneby som skrivit böckerna om Leona. Vi träffades i ett litet rum på Bonnierförlagen. Här kommer vårt samtal:



Hur känns det nu när det är fjärde boken om Leona?
– Med tanke på att jag från början hade tänkt att det skulle bli tre böcker och att jag valde att förlänga serien, så känns det extra roligt att det faktiskt blev så. Att det har funkat så bra så att jag har kunnat ge ut fler böcker än tre. När man har jobbat hårt med en bok är det otroligt skönt att den är ute. Det är så spännande också att se folks reaktioner på det man skrivit och det man jobbat med under ett år. Jättekul!

Känner du att du har mer att gräva i när det gäller Leona?
– Du tänker att du har mer att skriva om efter den här? Ja, jag har redan påbörjat femte boken. Det har jag tänkt ska bli den sista. Egentligen borde man inte säga det med tanke på att jag bestämde att det skulle bli tre och sedan blev det förlängt. Efter det borde jag hållit tyst. (Skratt) Man vet ju aldrig. Men jag känner att fem böcker är lagom. Det kommer bli bra. Det är klart att det skulle finnas mer saker att berätta om henne, men jag har andra idéer som jag vill skriva på. Jag vill testa lite annat också.

Tänker du testa annat inom samma genre eller vill du pröva andra genrer?
-Mitt intresse och mitt kunskapsområde ligger ju inom krim, så att på något sätt kommer det att vara en del av vad jag vill fortsätta med efter Leona också, men det kanske blir något lite annorlunda.

Du är utbildad kriminolog, känner du att det är en trygghet och hjälper dig när du ska skriva?
-Absolut! Och att jag har jobbat inom polisen som brottsutredare. Det jag skriver om har jag jobbat med, även om jag inte skriver om ett fall jag varit med om. Så kunskapen om brott och brottslighet har jag jättemycket nytta av när jag skriver. Det är absolut tryggt. Jag har pratat med andra deckarförfattare som inte har egen erfarenhet av ha jobbat med det och de har det naturligtvis svårare. Då har de oftast någon polis de frågar. Mycket saker kan man naturligtvis läsa sig till, när man gör research, men jag känner verkligen att det är en väldigt bra utgångspunkt att ha den kunskapen. Hade jag inte jobbat med brottsutredning eller utbildat mig till kriminolog, så hade förmodligen inte mina böcker blivit så här. Jag vet inte ens om jag hade börjat skriva då. Det är ju på grund av det som jag började skriva. Som jag fick idéen till här. Det kändes självklart att det skulle bli någonting inom krim som jag skrev, när jag väl satt igång.

Tror du att dina böcker får ett annat innehåll just för att du har den bakgrunden du har mot om man inte har den bakgrunden?
– Ja, det tror jag. En av det mest intressanta delarna av mitt jobb var att hålla förhör med misstänkta, så jag har ganska mycket förhörsscener i mina böcker. Själva utredningen är i fokus, även om jag också har relationer och en väldigt speciell huvudkaraktär. På det sättet märkts det nog att jag har jobbat med det. Jag kanske går mer ingående på vissa delar, som jag kanske inte skulle gjort om jag inte hade jobbat med det. Till exempel kanske man inte väljer att ha en polis som huvudkaraktär, om man inte har jobbat med det. Då kanske man väljer att ha en författare eller en journalist, som man vet mer om och det gör det lättare att skriva. Så ja, jag tror det märks vad man har för bakgrund när man skriver.

Du har valt att skriva om Leona, som bryter mot normer. Jag har förstått att du tycker det är intressant att utforska det att hon bryter mot normer och vad det leder till. Vad har varit utmaningen i att skriva om någon så annorlunda person?
-Det finns tusen utmaningar i att skriva överhuvudtaget. En story som håller hela vägen. En huvudkaraktär som inte bara ska utvecklas i en bok, utan i många böcker. Allt inom skrivande är en utmaning egentligen. Men just att ha en udda huvudkaraktär - jag har inte skrivit något annat så det är svårt att svara på. När man bygger upp en karaktär är det alltid en balansgång. Hur mycket ska jag låta henne göra? Hur udda ska hon få bli? Hon kliver ju verkligen över gränser för vad många människor skulle göra. Hur långt kan jag gå med det? Det har varit en balansgång, men också otroligt intressant. Det är både utmaning och nöjet i det.

Jag har tagit en hel del risker med Leona, om man jämför med hur andra karaktärer är. Jag har medvetet tagit risker, för att jag tycker det är intressant att utforska och se vad som händer. Samtidigt får man tänka på att om Leona hade varit en man, då är det nog mycket av de saker som hon gör som man inte hade en reagerat på, till exempel att hon som kvinna inte är den som tar mest ansvar för barnen i familjen. Bara det är ju kontroversiellt för vissa. I första boken är hon gift och då är det hennes man som vill att de ska flytta till förorten till en villa. Han vill ha ett tredje barn. Han vill bygga familjen och hemmet. Det som traditionellt sätt förväntas av en kvinna. Om det är en man som jobbar mycket och överlämnar ganska mycket ansvar för barnen till kvinnan, då är det inget som man skulle reagera särskilt mycket på. När det är en kvinna som gör det, är det annorlunda. Jag tycker det har varit intressant att se hur man ser på det och vill gärna att läsarna ska tänka på det. Hur skulle man ha reagerat om det var en man som gjorde de här sakerna? 

Att man inom polisen begår brott, det har man sett män göra i filmer och litteratur. Man ser polismän som går över gränsen och tar lite pengar vid sidan av. Man reagerar inte så mycket på det. Men när det är en kvinna då är det plötsligt som att det är lite värre bara för att den kvinna. Det känns som att ramarna hur en kvinna ska vara en lite tajtare. Så det har jag tyckt varit väldigt intressant och viktigt att ifrågasätta.

En del saker är ju riktigt otäcka i den här boken. Hur klarar du att skriva om otäcka saker?
-Jag vet inte om jag är härdad av jobbet. Jag har nog blivit det (skratt). Jag ska villigt erkänna att när jag gjorde research, så tyckte jag det jag läste var obehagligt. Jag blev nedstämd. Det var skrämmande och otroligt obehagligt, det som unga personer kan läsa om på internet. På det sättet blev jag väldigt påverkad. Jag blir påverkad av de böcker jag skriver. Som förra boken då jag skrev om organhandel och gjorde ganska mycket research om organhandeln ute i världen. Det var ruskiga historier om hur människor blir av med sina kroppsdelar och blir lurade på dem. De vill tjäna pengar på att sälja en njure och så slutar det med att de blir lurade på pengarna och släpps ut och blir sjuka. De får ingen eftervård och dessutom kommer de hem till sin by och blir dåligt behandlade. Det är fruktansvärt att tänka sig. Så det är klart att jag blir påverkad av det jag skriver. Men jag har ju också en bakgrund av att jobba med ganska tunga och svåra ämnen i mitt jobb som brottsutredare, så jag är ju van vid det och kan förhålla mig distanserat till det. Jag skriver fiktion, även om det utgår från verkligheten. Men jag tycker också det är intressant, vissa saker vet man inte så mycket om. Jag är till exempel inte säker på att folk vet att det finns sådana här sajter som ungdomar kan hamna på.

Du måste ju ha vetat någonting om det för att kunna börja skriva, men hur fick du reda på det?
– Jag ville skriva om ungdomar den här gången. Just det här med psykisk ohälsa bland ungdomar känns så aktuellt. Jag har själv kommit i kontakt med det ganska mycket som polis och har träffat ungdomar som har hamnat snett på olika sätt. Det ville jag skriva om. Och när jag började fundera på det här, så är det i just den här ungdomsperioden som många mår dåligt. Det ena ledde till det andra när jag började läsa och googla lite och fundera på vad jag ville skriva. Just när det handlar om ungdomar ville jag ta upp ett samhällsproblem som jag tycker är viktigt.

Finns det något som du känner du inte skulle klara av att skriva om, som är för mörkt och hemskt?
– Det finns det säkert. Jag kan inte komma på något nu. Det kanske snarare är så att jag väljer hur jag vill skildra det. Jag har valt bort att skildra grova våldsscener ingående eller grotta in mig i likdelar, som en del författare tycker är nödvändigt för deras historia. Jag vet inte om det är det att jag har jobbat med det, men jag finner ingen underhållning i det, utan jag tycker det med det psykologiska är intressant. Så mindre blod och mer psykologiskt tänker jag. Jag skriver om det jag tycker är intressant. Eftersom jag skriver om nutid, så tycker jag det är viktigt att ta upp samhällsproblem. I den här boken är det ungdomar. Boken innan organhandel. Boken före det självmordsbombare. Så det är ofta aktuella ämnen jag har valt. Men som sagt inte för mycket våld beskrivet detaljerat. Men sedan kan det vara obehagligt ändå. Det är ju en genre där det ofta är obehagligt. Det får man köpa om man läser deckare. Men sedan hur det skildras är det som är det intressanta, tycker jag.

Kan det vara så att du ser någonting på tv eller läser någonting i tidningarna som du tycker är intressant och tänker att du vill skriva en bok om?
– Ja, så kan det vara. Det var lite så med tredje boken om organhandel. Där tror jag att jag såg någon artikel någonstans om en pojke som hade blivit kidnappad och fått någon kroppsdel utopererad utan att föräldrarna visste det. Det var ju fruktansvärt. Jag kan få inspiration från vad som helst egentligen. Nyheter, vad som händer i samhället, film och till och med musik. Jag kan tänka: vilken skön stämning det var i den här låten. Det måste jag komma ihåg och ta med som en stämning i en viss scen.

Hur gör du när du ska sitta ner och skapa stämningar i böcker?
– Ja, hur gör jag praktiskt? Jag har ju inte långa miljöskildringar i mina böcker, utan jag försöker sätta stämningar i början av scenen. Om Leona kommer in i ett rum, så vill jag inte skriva varenda pryl som finns i det i rummet. Det skulle ju bli att rabbla upp. Man vill ändå att en läsare ska få en liten bild av hur det ser ut. Då försöker jag tänka vilka saker som Leona skulle uppmärksamma i rummet. Då har det varit till exempel som i första boken, som många har kommenterat, att hon reagerar på hur bordet är. Hon är lite speciell i sitt tankesätt. Hon skulle reagera på att en penna ligger fel. Sådant som andra kanske inte skulle uppmärksamma. Jag vill berätta något som säger något om karaktären. När jag sätter mig ner och skriver en scen, ser jag scenen som en film i huvudet. Då blir det att jag får med stämning när jag skriver. Jag ser det framför mig. Ibland blir det som jag har skrivit ner inte riktigt som jag såg det och då får jag jobba vidare med det. Om jag kort ska beskriva hur jag jobbar, så är det som att berätta en film jag sett för någon.

Skriver du varje dag?
- Ja, det gör jag. Nu är det väldigt mycket annat i och med att jag är i princip precis i lanseringsfasen. Jag gör mycket intervjuer och så. Då hinner jag inte med att skriva. Annars försöker jag skriva varje dag, för att jag tycker att när man är borta från boken lång tid är det ibland svårt att komma tillbaka. Det blir en startsträcka innan man kommer igång. Fast ibland är det bra att vila från manuset. Man ser det lite med andra ögon när man kommer tillbaka. Det borde jag kanske var bättre på. Efter varje inlämning brukar jag försöka ta några dagar ledigt. Bara för att få lite distans, sen när jag sätter igång igen. 

Är det någon annan som läser dina texter eller är det bara vid inlämningarna som du får feedback?
– Jag är ganska restriktiv med att folk får läsa, för varje person man låter läsa har ju olika synpunkter. I vissa skeden av skrivandet kan det bli väldigt förvirrande om det är många som tycker saker, speciellt eftersom Leona är en karaktär som folk har väldigt mycket tankar runt omkring. Då gäller det att tänka på vad sitt eget huvudsyfte med karaktären var, så att synpunkterna inte stör huvudsyftet. 

När jag skrev första manuset då hade jag inget förlag, då hade jag skrivit hela manuset och skickat in det och sedan den började vi bearbetar och jobba med det. Men nu har jag ju ett förlag jag kan bolla med. Så jag bollar oftast med vad jag har tänkt, en liten synopsis: ”Så här har jag tänkt med nya boken, vad tänker ni om det?” Så man är lite på samma bana innan jag börjar skriva.

Så har jag en tidigare kollega från polisen som läser också. Jag frågar honom om det är något som verkar konstigt, för man blir rätt blind för sin text. Nu jobbar jag inte heller kvar, så det kan ju vara saker som har förändrats sedan jag jobbade inom polisen som jag behöver veta. Så en tidigare kollega läser, min pojkvän läser också samt förlaget. Det är de som läser innan det ens släppts.

Brukar du be om feedback på korta stycken från pojkvännen?
- Nej, det brukar inte vara kortare stycken. Det är snarare att han läser hela första utkastet. Efter jag har skrivit första utkastet läser han, sedan brukar han inte läsa mer faktiskt. Så han läser inte ens sista versionen. Då blir det mer att vi pratar om ändringar jag funderar på att göra. Att jag frågar hur det låter för någon som inte skriver. Bara för att få en synpunkt och kunna bolla lite. 

Läser du själv böcker?
Inte så mycket som jag skulle vilja. Jag har också en trave hemma, som säkert du och de flesta har. (Skratt). Men innan jag började skriva själv så hade jag i princip inte läst någon deckare. Jag läste mycket biografier och faktaböcker, men inte så mycket fiktion och inte deckare. Men nu, så fort någon av mina författarkollegor kommer ut med en bok, så vill jag läsa den. Om jag är mitt inne i en skrivperiod, då känns det jobbigt att sätta sig och läsa en lång text vid sidan av. Vid vissa perioder läser jag ganska lite. Andra perioder, när jag till exempel har lämnat in, då är det roligt att kunna läsa. Då har det blivit att jag läser en del krim. Sedan jag har börjat skriva själv har jag blivit väldigt nyfiken på hur andra skriver sina deckare.

Har du någon favorit?
Jag kan inte säga att jag har någon favoritförfattare. Jag älskar variation. Jag tycker det är så häftigt att se när författare har skrivit något och man märker på språket att det här är verkligen den personens sätt att skriva. Efter jag har börjat skriva själv, har det förstört lite av läsningen om jag ska vara ärlig. Man ser text på ett helt annat sätt. Man analyserar det på ett annat sätt. Man förstår varför författaren gjort på vissa sätt. 

Betyder det att du försöker läsa så många olika författare som möjligt? 
– Ja, jag försöker göra det. För jag tycker det är inspirerande när man läser någon ny författare som har hittat ett eget sätt att skriva på. Gärna debutanter. Det säger väldigt mycket om tiden att de fått ge ut manus på det sättet de har valt att lägga upp storyn.

Läser du fortfarande biografier?
– Ja, jag gör det. Jag läser ganska brett. Jag är inte en sådan som läser bara krim. Jag läser absolut andra böcker också. Vanliga romaner, som inte handlar om brott. Biografier också. Jag tycker det är intressant med biografier med människors upplevelser, liv och vad de berättar om sig själva och vad de har gjort för val i livet.

Vad läser du just nu?
- Jag läste ganska nyligen ut Mikael Persbrants bok, som jag började läsa, la undan en stund och sedan återkom till. Väldigt intressant om hans liv och hur han framställts i media. Hur han ser på det. Jag läser också Camilla Grebes Dvalan. Vi skulle vara på nyhetsmorgon tillsammans och jag tänkte att jag skulle hinna läsa den innan, men hann tyvärr inte. Så jag håller på med den nu.

När du läser det här

Den 1:a februari började bra för min del. Jag tokfastnade nämligen  i boken När du läser det här. Jag vet inte vad jag hade väntat mig när jag började läsa, men inte det här. 

När du läser det här är en mycket annorlunda bok, där hela historien berättas utifrån sms, mejl och blogginlägg med tillhörande kommentarer. Jag föll som en fura, både för upplägget och historien. Det fungerar alldeles utmärkt att berätta en historia på det här sättet. 

Via alla mejl och sms som skickas och erhålls samt blogginläggen byggs huvudpersonerna upp och man lär känna dom. Jag förundras över hur mycket mejl och sms kan berätta om en person. Det digitala livet avslöjar mer om oss än vi tänker på.

I När du läser det här får man lära känna Smith, vars vän och kollega Iris har dött i cancer. Han saknar henne så mycket att han mejlar henne ibland fast hon är död. Hans nya, och ibland väldigt klantiga, praktikant Carl hittar Iris utskrivna blogg med en lapp om att hon vill ge ut det. Smith visste inte ens att hon hade en blogg. När Smith hör av sig till systern Jade vill hon inte alls att bloggen ska ges ut. Jade har förlorat fotfästet efter systerns död. 

 När du läser det här är en varm berättelse om att försöka hitta sätt att gå vidare efter en tragisk förlust. Den blandar allvar med satir och humor på ett sätt som gör att man inte värja sig. Läs den!


Betyg: +4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: När du läser det här
Originaltitel: When you read this
Författare: Mary Adkins
Antal sidor: 417
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2019
ISBN: 
9789187879494
Finns t ex hos: AdlibrisBokus
cdon

torsdag 31 januari 2019

Yinyoga: Mindre stress och en friskare kropp

I Yinyoga är varje övning är noga beskriven i text med bra bilder till. Det finns även beskrivet modifikationer och alternativ. Det står vad man ska tänka på och fördelar, men även kontraindikationer. Det gör att boken känns genomtänkt och trygg att använda. Jag gillar speciellt att det finns skräddarsydda pass i slutet, där man får hjälp med att sätta ihop övningar.
I en text i Yinyoga står det:



Det tycker jag känns både skönt och inspirerande. Yinyoga är en bok som känns lätt att använda. Den smälter bort mitt motstånd att pröva Yinyoga. Så nu kör vi!

Betyg: +4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Yinyoga: Mindre stress och en friskare kropp
Författare: Johanna Wickström
Antal sidor: 157
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019
ISBN: 
9789113090412
Finns t ex hos: AdlibrisBokus, cdon