När jag började läsa boken blev jag så inne i berättelsen så jag höll på att missa tåget. Nästa gång jag läste tog jag ett tillfälle när jag visste att jag inte behövde avbryta. Givetvis ringde en telefonförsäljare då. Jag, som vanligtvis är väldigt snäll, morrade till honom att jag inte hade tid att prata.
Sommardagar i kollektivet är 100 % ljuvlig läsning. Jag är så glad att jag redan innan jag läste visste att det skulle komma en bok till, för annars hade jag haft djup separationsångest i slutet av boken.
Callum har en fantastisk förmåga att skriva hjärtevarmt med en fin humor. På ett sätt att man tar huvudpersonerna till sitt hjärta och vill inget annat än att umgås med dem. Han skriver också så levande att han övertygar mig om att Kollektivet finns där på riktigt liksom alla personerna. Jag glömmer att det är en berättelse och vill flytta in. Åtminstone komma på besök. Helst dagligen.
Jag fullkomligt älskade boken. Det är en glittrande diamant i sommarutgivningen och jag vet redan nu att jag kommer räkna den som en av de bästa böcker jag läst i år. Naturligtvis kommer jag att tipsa ihjäl alla jag möter och pratar med om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar