Det är en krypande och obehaglig spänning som ökar i intensitet ju längre man kommer i berättelsen. Jag kan verkligen inte sluta läsa när jag kommer en bit in i berättelsen. Jag är helt fast.
Om jag ska berätta handlingen i korta drag, så handlar det om en mamma (Maja) med två barn (Saga och Nemo) som tvingas fly från Sverige till Gran Canaria när hennes man blir mördad. Det är egentligen mamman som skulle mördas för att hindra henne att vittna i en gängrelaterad mordrättegång. Mamman och barnen tvingas byta identitet och får inte berätta för någon vem de är.
Det handlar också om en familj som redan bor på Gran Canaria. De lever lyxliv men deras liv skaver. De har barn i ungefär samma ålder som Saga och Nemo och mamman i den familjen vill bli vän med Maja. Men det är svårt när man måste vara vaksam.
Gabriella Ullberg Westin är duktig på att skildra karaktärer och speciellt barnen är fint skildrade i denna bok. Författaren får läsaren att förstå hur jobbigt det är för dem. Särskilt Nemo, storebror, känner jag lite extra för. Mamman Maja irriterar mig ibland, men samtidigt tänker jag att det är inte lätt att vara i hennes situation. Även Tindra (tonåringen i den andra familjen) är en karaktär som jag känner lite extra för. Hon har det inte heller lätt med allt i sin familj och med pojkvännen.
Jag tycker också att författaren är mycket skicklig på att få läsaren att förstå hur det är att bli tvungen att byta identitet och att leva i rädsla. Så hemskt att leva så!
Det här skulle bli en bra tv-serie.