Huvudpersonen Pål är långt ifrån en klassisk feelgoodhjälte. Han är ganska osympatisk och har svårt att ta sig ur sina egna invanda mönster. Ändå lyckas Cathrine Brunzell få mig att bry mig om honom. Jag tycker om att följa honom, få vara med i hans liv och se alla nyanser – även de kantiga och jobbiga.
Relationen mellan Pål och Folke är något jag verkligen fastnade för. Den är varm, rolig och så fint skildrad – en av bokens stora höjdpunkter.
Det här är en engagerande berättelse som blandar humor och svärta på ett sätt som känns äkta. Den är en påminnelse om att livet kan vara ganska trassligt, men att det också fullt av små glimtar av hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar