Älskade Betty är en underbar läsupplevelse. Jag har verkligen älskat hela serien om Betty och det känns vemodigt att den nu, med denna bok, har nått sitt slut. Det gjorde att jag läste extra långsamt så att det underbara skulle räcka längre.
En av anledningarna till att jag är så förtjust i denna bok och serien i stort är hur skickligt Katarina Widholm fångar tidens atmosfär. Med sin känsla för detaljer och miljöer gör hon det lätt att leva sig in i berättelsen och boken blir ett fängslande tidsdokument.
I Älskade Betty får vi följa Betty in i 1950-talet. Sorgen efter maken Olof vilar fortfarande tungt över henne, samtidigt som skuldkänslor över Martin Fischer finns i hennes tankar. Dottern Martina är 17 år och har slutat i skolan. Hon ägnar sig åt sångstudier och skriver kåserier i tidningen. Sonen Anders har börjat på en ny skola och har problem med skolkamraterna.
Jag tycker om hur Katarina Widholm skildrar relationerna i boken, speciellt Bettys försök att förstå och stötta sina barn.
Älskade Betty är både vemodig och hoppfull och knyter ihop serien på bästa sätt. Det är ett känslosamt och fint avslut med huvudpersonen Betty, som har kommit att kännas som en vän. Jag kommer sakna henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar