Svinalängorna av Susanna Alakoski

Det är en tragisk bok om att växa upp i ett hem med föräldrar som har problem med spriten. Stunder där pappan slår mamman, när de båda är fulla, och som inte kan ta hand om sina barn varvat med stunder då allt är helt okej förutom att de är fattiga. Jag tänkte hela tiden medan jag läste den: Vilken tur att att jag inte haft det så här. Vilken tur att jag inte utsätter min dotter för det här! För det är så jag ser det. Det är ödes slump vilka föräldrar vi får. Jag skulle aldrig utsätta min dotter för något sådant, men det finns dom som gör det. Jag tror verkligen att de älskar sina barn, men det hjälper inte dom att hålla sig ifrån spriten, drogerna eller vad det nu är. Det är så tragiskt, så tragiskt! Boken känns så trovärdig att man undrar om det är självupplevt eller bara bra inlevelseförmåga.