Jag funderar om de böcker som jag läst som barn har satt djupare spår hos mig än böcker som jag läst som vuxen. Eller är det bara att man hade bättre minne som barn? De böcker som jag minns att jag tyckte om som barn har ett rosa skimmer över sig. Det är det mer sällan att vuxenböcker har. Det är fler barnböcker som jag bara måste ha kvar i min bokhylla än vuxenböcker. Är det ett bevis att de böckerna var en större läsupplevelse för mig? Eller är det bara det faktum att barndomens saker är så nostaligiska att man gärna bevarar dem för att på något sätt återuppleva barndomen eller kanske mer bestämt vissa känslor från barndomen. Några böcker som gör mig alldeles varm i hjärtat bara av att se dem är Kalle och chokladfabriken, Narnia-serien, Mio min mio, Det blåser på månen samt Alfons Åberg-böckerna.
Vad tycker ni? Vad tror ni? Vilka böcker från barndomen är speciella för er?
3 kommentarer:
Ja, vi är nog många som njuter av den annalkande våren nu. Livet känns hoppfullt och lättare igen :)
Är det inte lite som med första kärleken - den får en särskild plats i hjärtat just på grund av att den är först!
Flera av dina favoriter finns även på min lista. Särskilt sådana som Det blåser på månden och Kalle och Chokladfabriken som min pappa läste för mig och min bror!
Jag tror att saker man gillade när man var liten faktiskt var en större upplevelse, för att man hade inte så mycket att jämföra med och hade inte hunnit bli kritisk ännu. :) Ju mer erfarenhet, vana och kunskap man får, desto mer sällan kommer de där stora wow-upplevelserna.
Skicka en kommentar