Min stjärna för alltid av Sofie Sarenbrant

Den här boken är något extra.

Man kan se redan på omslaget att det är en hästbok och kärleken till hästar förmedlas verkligen smittande. När man läser vill man genast springa till ett stall och rida och sköta om en häst. Det är härligt att få leva det livet ett tag i berättelsens värld.

Det som är finare dock är att Sofie Sarenbrant får läsaren att förstå vilken tröst och stöd hästar kan ge. Hur de kan hjälpa ett barn att klara saker. Hur livsviktiga de kan vara. 

Fast saken som jag totalt älskar boken för är hur Sofie Sarenbrant får fram hur det är att ha autism. Miras svårigheter, det hon kämpar med och hur hon känner sig är träffsäkert skildrat. Det är fint att det här får vara en självklar del i boken och bli ett naturligt sätt att ge förståelse för autism. Samtidigt som vissa saker och situationer kan många känna igen sig i och tycka är skönt att få läsa om.

Min stjärna för alltid är den tredje delen i serien om Mira och Månen. Det är en enastående berättelse som fått en speciell plats i mitt hjärta.

Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind

Det är något fint som Malin Haawind ger mig och alla andra läsare. En chans att både lära känna hushållerskan Malin Blomsterberg, Ellen Key och tiden men också att reflektera vem man hade varit om man hade haft samma förutsättningar som Malin Blomberg hade. 

Om jag hade levt under 1900-talets början som en hushållerska hade jag då varit en läsande person? Vad hade jag läst? Hur hade jag fått tillgång till böckerna? Allt detta sveper genom mitt huvud medan jag läser.

Under läsningen blir jag slagen av häpnad över hur väl Malin Haawind har skildrat karaktärerna. De, liksom tiden, kommer till liv och skapar en fängslande, inkännande och trovärdig läsning. Fakta och fantasi skapar en magisk enhet.

Den som följer en stjärna vänder inte om är en berättelse som står ut. En roman som man inte glömmer.

Till träden av Ella-Maria Nutti

Det är en förmån att få läsa en sådan briljant berättad historia. Författaren får fram så mycket i sin berättelse trots att sidantalet är knappt.

Allt sägs inte rakt ut. Vissa saker får läsaren förstå mellan raderna. På samma gång är meningarna kärnfulla och Ella-Maria Nutti formulerar sig träffsäkert. Det gör att jag är där på kalfjället med pappan och hans dotter och både ser och känner allt. Från hur skotern vibrerar till hur dottern känner skammen över att inte känna fjället bättre. Olyckan med skotern och vandringen i den blå timmen. Tystnaden som finns mellan pappan och dottern. Utanförskap hon känner, då hon inte lärt sig det samiska språket. Känslan av att ha berövats det samiska arvet.

Berättelsen gjorde starkt intryck på mig och den gör att jag känner mycket. Berörd minst sagt. Det finns en vemodig stämning som breder ut sig och en sorg över vad som varit och hur det kunde ha varit.

I allt njuter jag av det vackra språket och tänker att den här berättelsen kommer jag inte kunna lämna. Den kommer jag att återkomma till.

Spökraketen av Tobias Söderlund

Spökraketen är fantastisk berättelse som kommer trollbinda 9-12 åringarna. En bok som skapar bokslukare.

När jag läser blir jag både glad och förundrad. Tobias Söderlund har den magiska förmågan att skriva berättelsen så att känns att den är för barn. Även om jag som vuxen också tycker mycket om boken så är det inte mig som författaren har i fokus när han skriver. Spökraketens målgrupp är barnen. Språket och hur det är berättat är i samklang med åldersgruppen. Det är inte en vuxen som skriver hur han tror att barn vill ha det. Det är en författare som skriver i barns universum.

Jag blir också så exalterad över ämnet. Vi har alldeles för få sci-fi berättelser för barn. Jag är så glad att just Tobias valt att skriva en sådan bok, eftersom han gör det helt fantastiskt bra. Det är nervkittlande och fängslande. Jag önskar den här berättelsen hade funnits när jag var barn.

I boken har han infogat ufo-berättelser som cirkulerat genom tiderna, i form av att ena huvudpersonen skrivit ner dessa som ett arkiv. Det var just sådana historier som jag läste som barn som gjorde mig intresserad av sci-fi. Jag vet att även barn i dag tycker de är kittlande läsning, så det kommer absolut vara en av de sakerna de tycker om och som skapar lässug. 

Men sedan så får huvudpersonerna möta en utomjording och det är riktigt pulshöjande. Vad vill den? Är den farlig? Vad ska hända?

Som det inte är spännande nog så infogar Tobias Söderlund ytterligare en dramatisk komponent. Jag vill inte avslöja den, men det gör att jag kan inte läsa fort nog i jakten på hur det går. I den jakten möter jag nya spänningsfyllda moment som driver läsningen vidare. Ja, författaren vet verkligen hur han ska hålla läsaren fängslad.

Med andra ord så får Spökrakten högsta betyg av mig och det som är viktigast - jag är helt säker på att den får det av barnen också. Tobias Söderlund är sannerligen en av våra bästa barnboksförfattare. 

Kunglig kärlek av Helena Dahlgren

Det är med fingertoppskänsla som Helena Dahlgren har skildrat prins Bertil och Lilians kärlekshistoria. Hon har skildrat det hela smakfullt, respektfullt och med en känsla för 1940-talets London. Hon får det att kännas som att jag reser tillbaka i tiden och är en liten fluga på parets vägg, som ser och hör allt.

Språket är underbart och utförandet är förtjusande. Fakta och fiktion möts på bästa sätt i denna kärlekshistoria.

Jag kan bara applådera och tacka!

Sommardagar i kollektivet av Callum Bloodworth

När jag började läsa boken blev jag så inne i berättelsen så jag höll på att missa tåget. Nästa gång jag läste tog jag ett tillfälle när jag visste att jag inte behövde avbryta. Givetvis ringde en telefonförsäljare då. Jag, som vanligtvis är väldigt snäll, morrade till honom att jag inte hade tid att prata.

Sommardagar i kollektivet är 100 % ljuvlig läsning. Jag är så glad att jag redan innan jag läste visste att det skulle komma en bok till, för annars hade jag haft djup separationsångest i slutet av boken.

Callum har en fantastisk förmåga att skriva hjärtevarmt med en fin humor. På ett sätt att man tar huvudpersonerna till sitt hjärta och vill inget annat än att umgås med dem. Han skriver också så levande att han övertygar mig om att Kollektivet finns där på riktigt liksom alla personerna. Jag glömmer att det är en berättelse och vill flytta in. Åtminstone komma på besök. Helst dagligen.

Jag fullkomligt älskade boken. Det är en glittrande diamant  i sommarutgivningen och jag vet redan nu att jag kommer räkna den som en av de bästa böcker jag läst i år. Naturligtvis kommer jag att tipsa ihjäl alla jag möter och pratar med om den.

Vi var vargar av Sandrine Collette

”Vi var vargar” är en berättelse jag aldrig kommer att glömma. Ibland så hjärtskärande och mörkt att det gjorde ont och hela tiden en stark och gripande läsupplevelse.

Förhållandet mellan pappan och sonen, sedan Liam kommit hem och hittat den 5-årige sonen under sin döende fru Ava, är komplicerat. Liam förstår att det skett en björnattack och att Ava har skyddat sonen Aru. Liams värld kollapsar. Han står kvar med en son han knappt känner efter att ha varit borta på jakt så mycket och hans älskade fru är död. När han begravt sin fru tar han med Aru på en ridtur för att lämna honom till några släktingar. Han hinner ju inte ta hand om honom och dess hus ligger flera timmar från närmaste granne.

Läsaren får följa Liams blottade och rättframma tankar. Det gör att man kommer nära. Texten är vacker i sin kärvhet. Författaren målar också upp en vild och oförsonlig natur som bidrar till läsupplevelsen. 

Som sagt, den här berättelsen kommer finnas kvar i mig.

Syskonfejden av Moa Herngren

När man öppnar en bok av Moa Herngren vet man att man kommer få läsa en briljant relationsroman, där man få se saker ur olika synvinklar. Denna gång handlar det om tre syskons upplevelser av barndomen och deras relation idag. Hur de hanterar allt som händer efter pappans död.

Syskonfejden hade kunnat vara en spänningsroman och jag hade inte kunnat sitta mer klistrad vid sidorna. Moa Herngren skildrar både syskonskapet och det som skaver lysande och träffsäkert. Det är relaterbart och så bra, så bra. Helt klart en av vårens bästa svenska böcker.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén

Den här berättelsen gick raka vägen in i mitt hjärta. Jag förstår alla hyllningar den fått. Den bara måste bli en av de nominerade till Årets bok, annars förstår jag ingenting.

Med värme, ömhet och vemod berättar Lisa Ridzén om den 89-årige Bo, som bor tillsammans med sin hund Sixten. Sixten är hans allt sedan hans fru flyttar till demensboende och inte längre känner igen honom. Hans son hävdar dock att Bo inte kan ta hand om Sixten längre och att Sixten borde flytta till någon annan.

Jag pratade med min 89-åriga mamma om boken och åldrandet. Hon slog huvudet på spiken när hon sa att Bo nog ville få åldras och ha kvar sin värdighet och att det är svårt när andra vill hjälpa och man tycker att man kan själv.

Själva hantverket är fantastiskt. Allt från språket till hur berättelsen är upplagt med Bos tankar och minnen till de noteringar som hemtjänsten gör efter varje besök. Det är svårt att förstå att författaren är en debutant.

Lisa Ridzén har lyckats skapa en berättelse som är genuin och berörande samtidigt som den ger eftertanke. Det är en historia som stannar kvar i ens inre och lever vidare. 

Vulcan av Nino Mick

Det här vet jag redan nu att jag kommer se tillbaka som en av årets bästa läsupplevelser.

Just att det är något eget och inte liknar något annat imponerar stort på mig. Dessutom så är det fantastiskt  bra genomfört. 

Berättarrösten i form av de 46 flickor som dog i branden på tändsticksfabriken tillför berättelsen det lilla extra. Jag älskar också att det är skrivet på västgötska. På något sätt får författaren mig att höra rösterna så tydligt i mitt huvud när jag läser. Överhuvudtaget är språket både vackert och poetiskt. Det är en njutning att läsa.

Det är en fantastisk arbetarskildring. Det är en historisk roman där berättelsen är levande och detaljerna är förträffliga. Författaren får mig att förstå livet i början på 1900-talet för människorna i Tidaholm, med fattigdom och facklig kamp. Framför allt är det kvinnornas villkor och vardag som står i centrum. Allt slit de utstår.

Jag kan tipsa om att läsa boken i bokcirkel. Det är intressant att prata om den.

Maud Martha av Gwendolyn Brooks

Det här är en äkta pärla. Den är enastående i sin poetiska och skarpa enkelhet. Redan från första sidan slås jag av hur brilliant Gwendolyn Brooks formulerar sig. Det är ljuvligt att läsa.

Det är ögonblicksbilder från Maud Marthas liv, under barndomens 1920-tal i Chicago till 1940-tal. Man får ta del av hennes tankar, intryck och iakttagelser. Det blir en inblick i hur det är att växa upp som svart kvinna under den här tidsperioden. Om det lilla i vardagen men med dold samhällskritik. Trots att den är skriven på 1950-talet är den aktuell fortfarande. 

Oavsett det är en så tunn bok, tar den tid att läsa. Man behöver stanna upp i läsningen och fundera och ta in. Det här är en berättelse som jag kommer återvända till.

Förinta världen ikväll av Stina Jackson

Den här boken berör mig in i mitt innersta. Starka känslor blandas med det vackraste språket. Som Stina Jackson beskriver saker, personer och omgivningar. Det är ljuvligt i allt det mörka. Det är magi med ord!

Det är inte en bok att läsa om man vill ha Feelgood, men om man vågar läsa om andra känslor och saker som skaver så är det definitivt en bok att välja.

Det är en mammas kärlek och oro för sin dotter, som befinner sig så många mil hemifrån. En skildring av en ung kvinna som tappat fotfästet och lever ett destruktivt liv. Av en trasig man som söker efter kärlek och vill skydda och rädda den unga.

Det är bara så bra!

Det här är Babylon av Safiya Sinclair

Jag har läst en helt fantastisk bok.

Det är en biografi som är trollbindande och berörande. Författaren bjuder in mig i hennes värld, hennes barndom och ett liv som jag inte hade någon kunskap om. Hon skriver så vackert, så poetisk och så målande att jag njuter av varje sida samtidigt som jag berörs uti varenda del av min kropp. Det märks att författaren är poet.

Jag känner mig tacksam att få ha läsa boken. Den har vidgat mina vyer, min horisont. Det ger något extra. Min kunskap innan om Rastafari och Jamaica var i princip obefintlig. Men tack vare denna biografi om författarens uppväxt i en strikt rastafarifamilj på Jamaica och hennes fars patriarkala åsikter och styrande så vet jag så mycket mer.

Men inte bara det. Den åskådliggör en ung persons drömmar och kamp. Det komplexa förhållandet till föräldrar. Jag önskar att den här kunde nomineras till Årets bok, så pass berörde den mig och så fint skriven är den.

Utgiven av @bazarforlag 

De fenomenala fruntimren på Grand Hotel

Att få åka tillbaka i tiden och få vara med på tidigt 1900-tal när Wilhelmina Skogh blir VD för Grand Hôtel, det är en läsning som är finare än jag riktigt kan förklara. Framförallt för att man får så mycket värdefull kvinnohistoria - även om det är en skönlitterär bok, men också får veta så mycket om hotellets historia eftersom Ruth Kvarnström-Jones gjort en sådan grundlig research. Det är välskrivet i varje detalj.

Det är en berättelse som är trollbindande. Man följer Ottilia, Wilhelmina och de andra med fascination och glädje. Författaren skildrar så fint hur det är för de som arbetar på hotellet likväl hur det är att vara en kvinnlig VD vid den här tiden. Tänk att kvinnor då ansågs vara sin mans ägodel. Det är ofattbart. 

Detta är sannerligen en pärla. Namnet på serien (Stockholms pärlor) kunde inte vara bättre. Jag kommer kasta mig över nästa bok. Jag hoppas att den inte dröjer alltför länge.

Skinn av Sara Strömberg

Jisses så bra Sara Strömberg skriver. Jag älskade både Sly och Skred, men den här måste jag säga är ännu bättre.

Miljöbeskrivningarna är helt underbara. De karga fjällmiljöerna är så levande. Sara Strömberg vet precis vilka detaljer hon ska lägga in för att det ska bli så bra. Kylan kryper in och dofterna känns. Allt finns där framför ögonen på en.

Karaktärerna är också något som sticker ut. Det finns en omsorg i skildrandet av varje karaktär, som är både tilltalande och som ger berättelsen det lilla extra. De känns äkta. Den egensinniga 60-åriga Vera är min favorit bland antihjältar. Hon är mänsklig och hennes kantighet och kämpande med att våga vara sårbar samtidigt som hon är en arbetsnarkoman gör henne så intressant.

Det som slår mig när jag läser är hur jordnära berättelsen känns. I allt från karaktärerna till  vardagsproblematik, men även samefrågan som kommer in.

I denna bok tar Vera sig an ett Cold case eftersom lokaltidningarna fått i uppdrag av koncernen att göra en reportageserie om ett sådant. Vera får uppdraget att granska ett yxmord som skedde för 28 år sedan, då en pappa och två barn mördandes och mamman försvann. Läsaren får följa en både spännande och intressant jakt på sanningen.

Sara Strömberg berättande har både sinnrikhet och finess. Jag imponeras av det jag läser. Hon är definitivt en av våra största svenska deckardrottningar.

En förbjuden bok av David Levitan

David Levitan skriver helt underbara böcker.

Denna gång för mellanstadiet om en bok föräldrar vill förbjuda på grund av rädsla. Att bannlysa böcker är ett aktuellt ämne och jag är glad att David skrivit en bok om den som man kan använda som diskussion och för att väcka tankar. Jag tycker det är farligt att begränsa vilka böcker som barn får läsa och ser på fasa på det som händer bland annat i USA. Vi kan ju inte sätta bubbelplast kring barnen. Hur ska de bli empatiska och förstå världen om de inte får läsa om alla möjliga människor och situationer?

Boken tar också upp om att stå upp för saker man vet är rätt. Att man som barn kan engagera sig och att man också har en röst. 

Boken passar väldigt bra för högläsning, även om den naturligtvis kan läsas på egen hand.

Berättelsen är uppdelad i tre delar. Dels får man läsa boken som föräldrarna vill bannlysa samt de samtal som klassen har kring den. Sedan handlar det också om 11-årige Donovan, vars mamma inte tycker att hennes son och de andra barnen är redo för den sorts läsning som hon tror boken är. Den tredje delen handlar om Gideon, som får en ny vän när Robert börjar i klassen. De tre delar blandas och är markerade med var sin symbol så man ska förstå vad det handlar om.

”En förbjuden bok” är skrämmande och hoppfull på samma gång samt mycket välskriven.

Pestblommor av Mats Strandberg

Wow! Jag vet inte hur Mats Strandberg gör för att alltid lyckas, men han har skrivit ännu en fantastisk bok.

Jag föll pladask för denna fina gotiska berättelse för 12-15 års åldern, som utspelar sig pestens år 1710. Då ett par syskon är tvungna att flytta från sin pappa i huvudstaden till sin moster i en herrgård på landsbygden.

Mats Strandberg bygger upp stämningen så den omger läsaren. Det är suggestivt, kusligt, sorgligt, fint och otäckt om vartannat. Berättelsen väcker med andra ord mycket känslor.

Det är sorgligt med mamman och allt kring pesten. Mats Strandberg får läsaren att förstå hur hemskt det måste ha varit när ens älskade drabbades. Men han får oss också att känna avsky för den otäcka mostern och prästen och de avigsidor som religion uppvisade. Jag ryser bara jag tänker på mostern och vad hon gjorde och sa.

Däremot är det fint med kärleken mellan syskonen. Mats Strandberg gestaltar den så vackert och åskådligt,  bland annat i meningen: ”Jag lyckades få Ebba att äta.”

Man kan inte heller annat än att älska de svartvita illustrationerna. De har hand i handske med texten och är både stämningsfulla och vackra. Jag skulle kunna betrakta dem länge.

Det här är en juvel i utgivningen som bara måste läsas!

Sten i siden av Mikael Niemi

Mikael Niemi är en berättare av rang. Jag förs tillbaka till barndomen och när man lyssnade med stora öron på de vuxna som kunde berättandes konst. Som berättade så fängslande så att man knappt kom ihåg att andas medan deras historia vindlade fram. På samma sätt är det med Sten i siden. Det är trollbindande.

Man skulle kunna säga att det är en fantastisk arbetarroman som beskriver de fattiga vägarbetarnas liv i Tornedalen på 1930-talet. Hur de kämpade med att bryta vägar för en spottstyver. Hur de började organisera sig.

Men det utspelar sig också på 1970-talet, 1990-talet och nutid. Oavsett tid så är det lika fängslande. Mycket tack vare författarens språk.

Den enda jag kan tänka när jag läst klart är: Måtte Mikael Niemi skriva fler böcker!

Presenten av Emma Virke och Emelie Östergren

Det är en fantastisk bokidé i denna underbara bilderbok. En bok i en bok i en bok. Sedan är slutet även något att uppmärksamma. Så spännande och det lockar till fantasi.

Det finns mycket att titta på i de härliga illustrationerna också. Många roliga detaljer!

Den här berättelsen kan man läsa om och om igen. En riktig pärla!

Augustnominerad 2023.

Utgiven av @lillapiratforlaget 

Alla måste söderut av Marie Lundström

När man tipsat så många om boken och tänkt så mycket på den att man är helt övertygad om att man skrivit en recension om den - då har man läst en riktigt bra bok. 

”Alla måste söderut” är berättelse som lever starkt i mig. Det är en berättelse som jag önskar att jag hade oläst, så jag hade kunnat upptäcka den igen. Samtidigt är det en bok som får stanna i min bokhylla för att jag vill kunna läsa den igen. Framför allt vill jag kunna återuppleva den genom att bara titta på den.

Det börjar redan på första sidan med asparna som rös till och sjön som krusade sig motvilligt. Jag blir blixtkär i Marie Lundströms vackra och uttrycksfulla språk och njutläser. Det är en bok där jag får vila i läsningen. Jag får återhämtning och kraft.

Att det sedan platser som man sällan möter i text dyker upp lite kort här och där gjorde sitt till. Det finns något magiskt i att träffa på något från det man fortfarande kallar hemtrakten. Det passar bra ihop med bokens tema om att ha lämnat sin uppväxt och den där vilsenheten om att längta hem till något.

Om du av någon anledning fortfarande undrar om du ska läsa boken, så får du som svar på den frågan ett rungande ja från mig.