Mitt löfte till dig av Caroline Säfstrand

Mitt löfte till dig av Caroline Säfstrand är den tredje och avslutande delen i serien Hemligheternas ö – och det känns faktiskt vemodigt att ta farväl.

Berättelsen utspelar sig på ön Ven. Den ljuvliga, inbjudande miljön står i fin kontrast till den svärta som löper genom berättelsen – familjehemligheter, sår som inte riktigt läkt och sådant som legat begravt alldeles för länge. Caroline Säfstrand är skicklig på att balansera det vackra mot det smärtsamma. Och miljöskildringarna är så levande att de genast får mig att vilja boka en resa till Ven. 

Det är engagerande på det där sättet som gör att man hoppas, oroar sig och vill att det ska gå bra för karaktärerna. Jag ville stanna kvar hos dem, umgås lite till, få följa dem ännu en bit på vägen.

Det här är en underbar bok, men också ett vemodigt avsked. En avslutning som knyter ihop serien på ett fint och känslomässigt sätt, samtidigt som den lämnar ett litet tomrum efter sig. Jag hade gärna stannat kvar lite till på Hemligheternas ö.

Ska hon verkligen dejta honom? av Sophie Cousens

Ska hon verkligen dejta honom? Av Sophie Cousens en riktig liten pärla.

Det här är en charmig romcom med härlig humor och rappa dialoger som sitter perfekt. Samtalen känns levande, kvicka och mänskliga – precis som karaktärerna.

Bakom humorn finns också en fin och verklighetstrogen skildring av hur krångligt, förvirrande, svårt och ibland rätt utmattande dejtande kan vara. 

Ska hon verkligen dejta honom? är en lättläst, underhållande och charmig berättelse som passar perfekt när man vill ha en romcom med hjärta och humor.

Den försvunna förmögenheten av Richard Osman

Den försvunna förmögenheten är ett kärt och efterlängtat återseende med Torsdagsmordklubben – och jag kan bara konstatera att jag fortfarande älskar de här härliga och fullständigt oemotståndliga pensionärerna.

Richard Osman levererar ännu en cosy crime-berättelse fylld av värme, finurliga mysterier och den där alldeles speciella brittiska humorn som får mig att skratta högt. Dialogerna är rappt skrivna, tajmingen sitter perfekt och karaktärerna känns som gamla vänner man alltid blir glad av att träffa igen.

Det är mysigt, smart och underhållande, men också hjärtligt. Bakom mordgåtorna och de kluriga turerna finns omtanke, vänskap och en stor portion livsglädje. Det är just den kombinationen som gör Torsdagsmordklubben så svår att motstå.

Den försvunna förmögenheten är cosy crime när den är som bäst – charmig, varm och vansinnigt trevlig att läsa. Jag rekommenderar boken varmt till alla som vill ha ett klurigt mysterium med både humor och hjärta. 

Burritobanditerna av Petrus Dahlin och Mattias Andersson

Burritobanditerna av Petrus Dahlin, med illustrationer av Mattias Andersson, är en fartfylld och färgsprakande läsupplevelse som känns som en mix av tv-spel och tecknad film.

Här är det action från start, med slagsmål, snabba vändningar och ett högt tempo som gör det lätt att bara läsa vidare. Boken är lättläst och perfekt för den som vill ha spänning utan att behöva kämpa med texten – och de färgglada illustrationerna förstärker känslan av tecknad film på ett snyggt sätt.

Vi får följa Monday, Mira och Bok – tre barn med varsin supertalang. Monday kan flyga, Mira har ett magiskt stridshår och Bok besitter superhörsel. Tillsammans bildar de ett oslagbart team.

När det nya stället BurritoBandits öppnar och plötsligt slår undan benen för Pozzis Pizza Express, som inte längre får sälja några pizzor alls, bestämmer sig barnen för att hjälpa Rossi.

Efter att ha provsmakat varsin burrito inser de snabbt att något inte står rätt till. Det finns något mystiskt – och farligt – bakom den nya restaurangens framgångar.

Det här är en bok som tydligt riktar sig till unga läsare som gillar action, humor och superkrafter. En berättelse som är lätt att ta till sig, rolig att läsa och visuellt lockande. Burritobanditerna känns som gjord för barn som älskar spel, serier och berättelser där det händer något hela tiden. Boken är den första delen i serien Pozzis pizzeria express.

Skärgårdsidyll sökes av Marie-Louise Marc

Redan efter första kapitlet var det klart: jag hade fallit för Skärgårdsidyll sökes av Marie‑Louise Marc.

Det här är en romantisk komedi i sommarskrud - rolig, charmig och full av värme. En sådan bok som får en att le, sucka lite lyckligt och läsa vidare bara för att det är så ljuvligt att befinna sig i berättelsen. Dialogen sitter, tempot flyter fint och hela historien andas sommar, kärlek och ny början.

Berättelsen är dessutom så filmisk att jag ser allt framför mig – skärgården, husen, havet och människorna. Under läsningen växte en stark längtan efter att åka till Blidö, samtidigt som det kändes som att jag redan varit där.

Marie‑Louise Marc påminner mig återigen om varför hon är min favoritförfattare. Jag stänger alltid hennes böcker med hjärtat fyllt av kärlek till berättelsen, och så även denna gång.

Med andra ord: en perfekt bok att krypa upp med i soffhörnet när man vill drömma sig bort till skärgården och låta romantiken ta plats. 

Vampyrens märke, Sveket och Utvald av P.C. & Kristin Cast

Vampyrens märke, Sveket och Utvald av P.C. & Kristin Cast är tre böcker som var förvånansvärt lätta att fastna i. Redan första meningen sätter tonen – och jag fastnade direkt:

”Precis när jag trodde att min dag inte kunde bli värre fick jag syn på den döda killen som stod vid mitt skåp.”

Efter en sådan öppning är det svårt att inte vilja läsa vidare.

Det här är lättläst, underhållande och beroendeframkallande på det där sättet som gör att sidorna bara flyger förbi. Men jag gillar dock inte allt. Det finns några saker som stör mig. Det finns några upprepningar också som jag hade kunnat vara utan. Ibland blir dramat lite väl stort och vissa saker skaver lite. Samtidigt kan det också ha att göra med när böckerna skrevs. De kom ursprungligen 2009, och en del grepp och tonval känns tydligt präglade av sin tid. Det tog dock aldrig överhanden och läsdrivet finns där hela vägen.

Handlingen kretsar kring ett internat för vampyrer, dit ungdomar måste ta sig om de blir märkta med vampyrens märke. Annars dör de. Skolan, hierarkierna, vänskaperna och dramatiken står i centrum och det finns gott om både intriger, svek och känslor längs vägen.

En serie som är lätt att komma in i och svår att lägga ifrån sig – perfekt för dig som vill ha vampyrer, internatskolemiljö och ett tydligt driv som håller läslusten vid liv.

Få dem att lyda av Nina de Geer

Få dem att lyda av Nina de Geer är en obehagligt fängslande läsning.

Intrigen är väl genomtänkt och skickligt uppbyggd. När flera pojkar kidnappas väcks frågorna direkt: vem ligger bakom – och varför? Svaren kommer inte enkelt och just det gör spänningen så effektiv. Här finns oväntade vändningar som faktiskt överraskar.

Det här är en psykologisk thriller där obehaget sitter i stämningen och i människorna, inte i blod och brutalitet. Hotet är subtilt men konstant, och det är precis där boken är som starkast. Jag läste snabbt, nästan rastlöst, för att jag var tvungen att veta mer.

Karaktärerna väcker nyfikenhet och känns värda att följa vidare.

Som debut är det här imponerande – välkomponerat, spännande och med ett tydligt eget grepp. Nina de Geer är definitivt ett namn jag vill läsa mer av.

Allt som var du av Emily Spurr

Allt som var du av Emily Spurr är en oförglömlig, hjärtskärande berättelse som gick rakt in. Jag varken kunde eller ville sluta läsa, trots att det gjorde ont i mig.

10-åriga Rae vaknar. Hunden är där, men bakdörren står öppen och mamman är borta. Och Rae gör det enda hon kan. Hon sköter vardagen, går till skolan, tar hand om Splinter. Trycker undan sanningen tills den nästan inte går att andas runt längre. Men så behöver den vresiga grannen Lettie plötsligt hennes hjälp.

Karaktärerna är verkligen minnesvärda. De berör och letar sig in i mitt hjärta. Rae med sin tysta kamp, Lettie med sina svårigheter och Splinter som en stadig, ordlös tröst. Jag har fortsatt tänka på dem efter att jag läst ut boken.

Det är en gripande bok som gör att jag sitter kvar länge efter sista sidan, omskakad och berörd. Jag är väldigt glad att den här boken hittade hem till mig.

Pojkvännen av Freida McFadden

Det är nästan provocerande hur Freida McFadden  lyckas. Hur hon skriver berättelser som gör att jag fastnar som en fluga på flugpapper, helt oförmögen att slita mig.

Pojkvännen är en sådan bok som lurar mig att tro att jag har koll. Jag tror att jag fattar - och så kommer vändningen som drar undan mattan totalt. En klassisk McFadden med andra ord. Inget är vad det verkar.

Tempot är högt, kapitlen korta och obehaget smyger sig på tills man sitter där och sträckläser som om livet hängde på det. Pojkvännen är ännu ett bevis på att McFadden en mästare på psykologiska spänningsromaner.

Vitön av Bea Uusma

Det är alltid lite nervöst att ge sig på en bok som följer upp en tidigare läsupplevelse som drabbat en med full kraft. När jag läste Expeditionen blev jag helt besatt. Jag slukade sidorna, ville veta mer, tänkte på Andréeexpeditionen långt efter att jag slagit igen boken. Så när jag började läsa Vitön fanns frågan där direkt: kan den här boken framkalla samma känsla?

Svaret är ja. Utan tvekan.

Än en gång blev jag fullständigt uppslukad. Så pass att jag inte hade kunnat sluta läsa ens om jag velat. Tankarna snurrade ständigt kring vad som egentligen kan ha hänt på Vitön. Jag ville sitta där med föremålen från expeditionen, vända och vrida på dem, leta efter ledtrådar som kanske fortfarande gömmer sig i detaljerna. Jag ville – trots min egen fobi – resa till Vitön, bara för att komma närmare gåtan.

Vitön är en djupt fascinerande, nästan hypnotisk bok. Bea Uusma skriver med en sådan närvaro och envis nyfikenhet att den smittar av sig på läsaren. Det här är inte bara en berättelse om en expedition som gick fel, utan om ett mysterium som vägrar släppa taget, som fortsätter leva och växa i ens tankar.

Vitön är helt enkelt beroendeframkallande. Och ännu en gång har Bea Uusma lyckats med det där sällsynta: att få mig fullständigt, obönhörligt besatt av sitt ämne. Man förstår utan tvekan varför boken vann Augustpriset i år.

En bild av död av Frida Gråsjö

Det är så lätt att tycka om En bild av död av Frida Gråsjö. Det här är Cosy crime precis som den ska vara - en pusseldeckare där ledtrådar sakta faller på plats, kryddat med en lagom dos humor som gör läsningen både lättsam och charmig.

Språket är lättläst och flyter på fint, vilket gör att sidorna vänds snabbt. Det är enkelt att hänga med i både karaktärer och intrig, och just den där känslan av “bara ett kapitel till” infinner sig ganska snabbt.

En bild av död är mysig underhållning och en deckare som bjuder på klurigt pussel snarare än brutala överraskningar. Perfekt för dig som gillar cosy crime, småleenden mellan ledtrådarna och en kriminalgåta som roar utan att tynga.

En trivsam och avkopplande läsupplevelse. 

Vargtimme av Jo Nesbø

En antihjälte på botten. En stad i mörker. En mordgåta som skaver.

I Vargtimme tar Jo Nesbø oss till Minneapolis 2016, där polisen Bob Oz befinner sig på botten av sitt liv. Sorg, skuld och dåliga beslut driver honom rakt in i en mordutredning som bara blir mörkare ju längre den pågår. 

Det här är i grunden en klassisk deckare med en riktigt vass mordgåta. Jo Nesbø är i sitt esse när det gäller att bygga spänning, plantera villospår och lura läsaren totalt.

Allt är dock inte klockrent. Ibland blir Bob Pz lite för mycket och persongalleriet lite väl omfattande. Ramberättelsen i nutid är intressant i teorin, men tillför inte så mycket som den kunde ha gjort även om jag uppskattar idén.

Ändå: jag har inte haft tråkigt en sekund. Det är en intensiv, mörk och välkomponerad kriminalroman. Jo Nesbø skriver med precision och han vet exakt hur han ska hålla läsaren i ett fast grepp ända till sista sidan.

Så som jag minns det av Christina Erikson

Så som jag minns det av Christina Erikson är helt underbar läsning. Från första sidan sveptes jag iväg till1800-talet – och jag blev kvar där, trollbunden.

Christina Erikson skriver fram tidsandan med en sådan omsorg och närvaro att det känns som en tidsresa på riktigt. Miljöerna, människorna, detaljerna i vardagen – allt andas 1800-tal.

Berättelsen rör sig mjukt mellan kärlek och tragik och just den balansen gör romanen så stark. Det finns ömhet och hopp, men också förluster och smärta, vävda i varandra i den ljuvaste – och mest hjärtskärande – blandning.

Svartå herrgård – en plats som redan i den första trilogin i Svartåsviten kändes levande och laddad, fördjupas ytterligare här. Svartå är mer än en miljö; det är en plats fylld av minnen, livsöden och berättelser som jag vill följa vidare.

Så som jag minns det är en roman att läsa långsamt, att sjunka in i och stanna kvar i. När man väl har börjat vill man inte lämna berättelsen – eller Svartå herrgård. En bok för dig som älskar historiska skildringar med känsla och djup.

Och jag kan bara säga: tack och lov att fler böcker väntar, för jag hade varken velat eller kunnat lämna Svartå bakom mig ännu.