Det kan inte bli träffsäkrare än så här av hur det känns och kan vara att drabbas att utmattningssyndrom. Det är mycket fint och varmt skildrat och författaren lyfter hur lätt det kan vara att hamna i det hela som högpresterande kvinna. Tala om att ge insikt till de som inte drabbats, öppna ögonen på de som är på väg in i det och bekräfta de som är eller varit där.
I det hela har Veronica Linarfve smugit in humor, som gör att man även får skratta lite. Det är välgörande och en fin balans till det jobbiga.
En annan fin del av berättelsen är de viktiga bina. Dessa är kärleksfullt beskrivna och jag blir engagerad i dem. Precis som de lär huvudpersonen saker, så lär jag mig också en del. I sommar vill jag ta tag i att fixa min trädgård för att hjälpa dem.
Den här romanen får du bara inte missa!
