Man kan se redan på omslaget att det är en hästbok och kärleken till hästar förmedlas verkligen smittande. När man läser vill man genast springa till ett stall och rida och sköta om en häst. Det är härligt att få leva det livet ett tag i berättelsens värld.
Det som är finare dock är att Sofie Sarenbrant får läsaren att förstå vilken tröst och stöd hästar kan ge. Hur de kan hjälpa ett barn att klara saker. Hur livsviktiga de kan vara.
Fast saken som jag totalt älskar boken för är hur Sofie Sarenbrant får fram hur det är att ha autism. Miras svårigheter, det hon kämpar med och hur hon känner sig är träffsäkert skildrat. Det är fint att det här får vara en självklar del i boken och bli ett naturligt sätt att ge förståelse för autism. Samtidigt som vissa saker och situationer kan många känna igen sig i och tycka är skönt att få läsa om.
Min stjärna för alltid är den tredje delen i serien om Mira och Månen. Det är en enastående berättelse som fått en speciell plats i mitt hjärta.
