Jag föll pladask för denna fina gotiska berättelse för 12-15 års åldern, som utspelar sig pestens år 1710. Då ett par syskon är tvungna att flytta från sin pappa i huvudstaden till sin moster i en herrgård på landsbygden.
Mats Strandberg bygger upp stämningen så den omger läsaren. Det är suggestivt, kusligt, sorgligt, fint och otäckt om vartannat. Berättelsen väcker med andra ord mycket känslor.
Det är sorgligt med mamman och allt kring pesten. Mats Strandberg får läsaren att förstå hur hemskt det måste ha varit när ens älskade drabbades. Men han får oss också att känna avsky för den otäcka mostern och prästen och de avigsidor som religion uppvisade. Jag ryser bara jag tänker på mostern och vad hon gjorde och sa.
Däremot är det fint med kärleken mellan syskonen. Mats Strandberg gestaltar den så vackert och åskådligt, bland annat i meningen: ”Jag lyckades få Ebba att äta.”
Man kan inte heller annat än att älska de svartvita illustrationerna. De har hand i handske med texten och är både stämningsfulla och vackra. Jag skulle kunna betrakta dem länge.
Det här är en juvel i utgivningen som bara måste läsas!
