Det här är utan tvivel en av årets bästa ungdomsromaner. Eller det är att begränsa den. Det är egentligen en av årets bästa romaner inom skräck/gotiska spänningsromaner.
Sara Bergmark Elfgren skriver övertygande och lockar med läsaren in i en värld där man inte riktigt vet om det är verklighet eller inte. Det är krypande läskigt. Både stämningar och miljöer målas upp och författaren använder dig av dessa till det yttersta. Man befinner sig i spökhuset på Gröna Lund, i replokalen, på scenen och i pojkrummet och förflyttas med lätthet mellan dessa. De blir en del av handlingen och inte bara kulisser.
Författaren skildrar även tonårens känslor, med trovärdighet. Längtan efter att passa in. Osäkerhet. Psykisk ohälsa. Allt får på ett självklart sätt plats.
Författaren lyckas även förmedla huvudpersonernas kärlek till Death Metal-musiken. Man blir intresserad och nyfiken. Det spelar ingen roll ifall man inte vet något innan. Genom huvudpersonerna får man en bild av den.
Berättelsen tar sin start på Gröna Lund, där Kasper ska sommarjobba. Han möter Iris som är ett fan av Kaspers pappas death-metalband Dark Cruelty på 80-talet. Det gör att Kasper börjar fundera över vad som egentligen hände Grim, sångaren i bandet. Han hittades död i en tunnel, utan en en fastslagen dödsorsak. Kasper börjar forska i det hela och saker börjar hända. Samtidigt så får man följa pappa Håkan under händelserna på 80-talet. När Grim kommer med i bandet och allt som händer därefter.
