Vi brukade bo här av Marcus Kliewer

Det här är exakt den sortens bok som får en att vilja tända alla lampor hemma.

Vi brukade bo här av Marcus Kliewer är psykologisk skräck med en kuslig och obehaglig stämning som håller en på helspänn.

När Charlie och Eve köper ett avskilt hus i bergen till vrakpris ser de en chans till snabb vinst. Men när en familj dyker upp och säger att de en gång bott där förändras allt. Det som först verkar vara ett oskyldigt besök utvecklas snart till något djupt obehagligt

Själva idén i sig är djupt oroande redan från första början och ju längre in i berättelsen man kommer desto mer skev känns verkligheten. Svaren blir färre istället för fler och den krypande känslan av att något är fullständigt fel växer sig bara starkare. 

Insprängda annonser, utskrifter från radiosändningar, tidningsartiklar och annat material förstärker känslan av att man själv försöker lägga pusslet kring vad som egentligen pågår och gör läsningen ännu mer intensiv.

Vi brukade bo här är en kuslig, säregen och väldigt intressant berättelse som är svår att skaka av sig och som jag helt säkert kommer att tänka på länge.

A Curse for True Love av Stephanie Garber

A Curse for True Love är en sådan där avslutning som både fyller hjärtat och samtidigt lämnar ett tomrum efter sig. Jag har älskat att få befinna mig i den här trilogin och nu när sista sidan är läst känns det märkligt tomt.

Jag älskar hur det känns som att läsa en saga. Magi, förbannelser, gamla legender – och så alla dessa känslor. Det är en sådan härlig mix.

Genom hela berättelsen finns en magisk, nästan drömlik ton. Det är både vackert och lite mörkt och definitivt helt omöjligt att lägga ifrån sig.

I den här sista delen faller många bitar på plats, samtidigt som vissa frågor lämnas obesvarade. Kanske är det också ett sätt att öppna upp för fler berättelser i samma universum, med andra karaktärer i fokus.

Samtidigt är jag inte säker på att jag ens vill ha alla svar. Det finns något fint i att inte få allt förklarat, i att låta vissa saker stanna kvar som små frågetecken.

Och karaktärerna… som jag kommer sakna dem. Att få följa Evangeline och Jacks har varit något alldeles speciellt och deras historia kommer stanna kvar hos mig länge.

Den här trilogin har verkligen tagit en självklar plats i mitt hjärta.

Skyfall av Ginstmark

Skyfall av Johanna Ginstmark är en den tredje boken i serien och en deckare där stämningen är tung och relationerna komplicerade. En obehaglig känsla finns genom hela läsningen och det var precis så där mörkt som jag vill ha. 

Jag blev också engagerad i karaktärerna och önskade flera gånger att jag hade kunnat kliva in i berättelsen och hjälpa dem. Det kan ha hänt att jag faktiskt pratade med dem en gång eller två.

Det regniga och molntäckta Österlen är dessutom en perfekt inramning till en berättelse fylld av hemligheter, lögner och sådant som länge hållits dolt. Det bidrar till den smygande spänningen.

Det här är en bok som verkligen kryper in under huden och passar dig som gillar spänning med både nerv, mörker och mycket känsla.

Sirenernas sång av Emilia Hart

Sirenernas sång drog in mig i sin värld utan att jag riktigt märkte det. Plötsligt var jag mitt i en berättelse där havet bär på något uråldrigt och hemlighetsfullt och där magisk realism flyter in i verkligheten så naturligt att gränserna suddas ut.

Språket är vackert, mjukt och målande och låter miljöerna få ta den plats de förtjänar. Samtidigt är kvinnoporträtten fyllda av sorg, längtan och kraft. Deras liv flätas samman på ett sätt som verkligen berör.

Det här är en roman som växer genom stämningar, relationer och hemligheter. Mystiken ligger som ett dis över berättelsen och gör läsningen trollbindande.

Immortal Consequences av I.V. Marie

Immortal Consequences av I.V. Marie fick mig att tappa tidskänslan helt. Den var trollbindande från start till slut och jag älskade verkligen idén med Blackwood – skolan dit man kommer efter döden. En skola i skärseldens utkant där man övar sig på att skörda själar och den enda vägen ut är att bli utvald till Decennialen, en serie magiska prövningar som hålls en gång vart tionde år.

Jag gillar verkligen bokens koncept. Boken gav mig tydliga vibbar av både Harry Potter och Hungerspelen, men med en egen mörkare ton och twist som gör att den känns som något helt eget.

Jag gillade också att vi får följa sex olika karaktärer – Wren, August, Irene, Masika, Olivier och Emilio. Det gör att berättelsen hela tiden skiftar perspektiv och bygger upp lager av hemligheter som långsamt avslöjas.

Spänningen håller i sig genom hela boken och det blir en sådan där läsupplevelse där man är så uppslukad att man blir lite chockad när man plötsligt är på sista sidan.

Faderns Monica Rehn

I Fadern är stämningen är tät och obehaglig redan från första sidorna och ju längre in jag kommer desto mer kryper berättelsen innanför skinnet. Det är intensivt, nervigt och väldigt svårt att lägga ifrån sig boken.

Det här är den tredje delen i serien Oskyldig till dess motsatsen bevisats och precis som i de tidigare böckerna finns här en smart intrig där jag hela tiden försöker förstå hur allt hänger ihop, samtidigt som berättelsen tar oväntade vägar.

Monica Rehn är jurist och det märks. Det ger berättelsen en trovärdighet som gör att allt känns extra nära och verkligt. Kombinationen av det juridiska och det psykologiska fungerar väldigt bra och skapar en obehagskänsla som ligger kvar även när jag lagt ifrån mig boken.

Det här är mörkt, spännande och riktigt obehagligt på bästa sätt. En psykologisk thriller i ordets rätta bemärkelse.

När morgonen gryr i Paris av Karolina Schützer

När morgonen gryr i Paris är en riktig pärla till bok. Det är varmt, mysigt och precis en sådan berättelse som jag behövde just nu.

Den parisiska miljön är helt underbar och Karolina Schützer lyckas få staden att kännas levande på ett sätt som gör att jag längtar dit. Maten spelar också en stor roll i berättelsen och beskrivningarna är så lockande att jag både blev sugen på att äta och faktiskt också på att laga mat själv.

Det här är den tredje boken om gänget på Lelulu, men den här gången får Haley stå mer i centrum. Jag tyckte mycket om att få lära känna henne bättre och komma henne närmare.

Som grädde på moset finns det också en härlig dos kärlek som fick mig att läsa vidare med ett leende på läpparna.

När morgonen gryr i Paris är en varm och charmig feelgoodroman fylld av vänskap, kärlek, matglädje och en miljö som är svår att inte förälska sig i. En bok att krypa upp med när man vill ha några riktigt mysiga lästimmar.

Där vinden dansar av Louise Strömberg

Jag blev verkligen tagen av Där vinden dansar.

Den är sorglig, vacker och varm på samma gång. Jag fastnade direkt i både Toves historia i nutid i Arkösund och Märtas liv i Amerika i slutet av 1800-talet. Släkthistorien som sakta nystas upp trollband mig.

Och karaktärerna… jag tyckte verkligen om dem. Särskilt Carola. Hon är en sådan där person som man önskar fanns i ens eget liv. Full av livsglädje och kärlek, men samtidigt rak och säger vad hon tycker.

Det berörde mig hur ursprungsbefolkningen lyftes fram i berättelsen. Det var gjort med en sådan värme och respekt och det är en av de saker som dröjde sig kvar längst hos mig.

Det här är en bok som verkligen slog an något i mig. Den känns äkta, viktig och så nära och jag vet att jag kommer tänka på den länge.

Det yttersta mörkret av Christoffer Holst

Det yttersta mörkret var en av årets mest efterlängtade böcker för mig. Som jag har längtat efter att få återvända till Cilla Storm och den härliga värld som Christoffer Holst har byggt upp. Och precis som väntat blev jag inte besviken. Om det är något jag har lärt mig genom åren så är det att Christoffer Holst alltid levererar.

Det här är precis det som gör att jag älskar Cilla Storm-serien. Det finns en spännande mordgåta i botten, men samtidigt är det så mycket mer än bara en deckare. Holst är en mästare på att skapa den där mysiga, gemytliga känslan som gör att man vill stanna kvar i berättelsen långt efter att boken är slut. Det är charmigt, underhållande och väldigt svårt att lägga ifrån sig.

Som vanligt spelar mat och vin en stor roll, och jag blir alltid lika sugen på både god mat och ett glas vin när jag läser. Christoffer Holst har en oslagbar förmåga att väva in livsnjutandet i sina berättelser utan att det tar fokus från spänningen.

Det yttersta mörkret är helt enkelt mysdeckare när den är som allra bäst. En varm, charmig och underhållande läsupplevelse med en väl avvägd dos spänning. Jag läste med ett leende på läpparna och kände den där särskilda läsglädjen som bara vissa böcker lyckas framkalla. Läslust deluxe. Jag blir faktiskt lite lycklig av att läsa den här serien

Den tolfte spelaren av Robert Hedman och Lena Risberg

Den tolfte spelaren är en spännande och välskriven deckare, där jag snabbt drogs in i mordgåtan.

Något jag uppskattade extra mycket hur trovärdigt polisarbetet skildras. Utredningen får ta plats och det märks att författarna har lagt stor vikt vid detaljerna. Det gör berättelsen både realistisk och engagerande.

Fotbollskopplingen ger dessutom boken en egen prägel. I dessa VM-tider känns det extra roligt att läsa en deckare där fotbollsvärlden spelar en så central roll. Även för mig som främst läser för spänningens skull tillför miljön och temat något extra till berättelsen. Man behöver verkligen inte vara fotbollsintresserad för att uppskatta berättelsen. Miljön tillför bara en extra dimension.

Karaktärerna är också en av bokens styrkor. De känns intressanta och mänskliga jag tyckte om att tillbringa tid med dom. 

Kombinationen av en välbyggd intrig, trovärdigt polisarbete och intressanta karaktärer gör Den tolfte spelaren till en riktigt underhållande deckare som jag gärna rekommenderar vidare.

Hennes sista andetag av Taylor Adams

Hennes sista andetag är en otroligt spännande thriller som jag läste i ett svep, eftersom det var helt omöjligt att lägga den ifrån mig.

Taylor Adams bygger upp en mörk och obehaglig stämning, där spänningen är nervkittlande och känslan av fara finns i varje kapitel.

Det som verkligen gjorde starkast intryck på mig var den extrema klaustrofobin. Stora delar av berättelsen utspelar sig i grottmiljö och det var stundtals så obehagligt att jag fick påminna mig om att jag satt tryggt hemma i soffan.

Jag är faktiskt väldigt glad att jag besökte Lummelundagrottorna innan jag läste den här boken, för efteråt känner jag inte direkt någon längtan att ge mig ner i en grotta igen.

Hennes sista andetag är en intensiv och skrämmande thriller som höll mig i ett järngrepp hela vägen. Så otroligt bra! 

Allt var bättre förr av Maria Gustavsdotter

Jag älskade Allt var bättre förr från början till slut och blev fullständigt uppslukad av både människorna och tiden den skildrar.

Maria Gustavsdotter lyckas så skickligt fånga början av 1970-talet och den kvinnosyn som präglade samhället då. Det är trovärdigt, levande och stundtals provocerande på ett sätt som verkligen väcker känslor. Jag satt flera gånger och kokade av ilska över Kerstins man Karl. Och hans mamma gjorde mig inte mindre frustrerad direkt. Det är just det som gör boken så bra, att karaktärerna känns så äkta att man reagerar på dem som om de var verkliga människor.

Jag är också imponerad över hur naturligt tidsandan vävs in i berättelsen. Maria Gustavsdotter har gjort ett noggrant arbete för att skapa en trovärdig skildring av tiden.

Det här är dessutom en perfekt bokcirkelbok eftersom den väcker så många tankar och känslor. Det finns mycket att diskutera kring relationer, kvinnors villkor, normer och hur samhället förändrats genom åren.

Allt var bättre förr är en underbar och oerhört välskriven roman som både engagerar, berör och gör en arg på helt rätt sätt.

Var är de vuxna? av Nina Lykke

Var är de vuxna? av Nina Lykke är precis en sådan roman jag hoppades på - och fick. Det är skarpt, skavigt och fullt av den där bitska humorn som jag gillar så mycket. 

Vi får följa Ida, snart 60 och parterapeut, som inte bara analyserar sina patienters relationer utan också sina egna. Genom henne får vi en berättelse som fångar vardagen och samtidigt handlar om ansvar, föräldraskap och vad som händer när vuxna människor slutar vara just vuxna.

Framför allt är det intressant är hur Lykke skildrar dagens curlingkultur. Det finns en tydlig och träffsäker kritik mot ett samhälle där barnens behov ofta får ta över helt, utan att någon riktigt sätter gränser.

Nina Lykke skriver med en humor som gör att jag småler hela vägen, samtidigt som det finns ett allvar som träffar en öm punkt. Det är just den kombinationen jag tycker hon är så bra på – det roliga som aldrig blir bara roligt utan som sätter fingret på sådant som skaver i dagens samhälle. Det blir en läsning som både underhåller och väcker tankar.

Kvinnorna i huset av Lina Arvidsson

Kvinnorna i huset är en psykologisk thriller som kryper in under huden redan från första sidan. Den där obehagliga känslan som skaver växer bara starkare ju längre in i berättelsen man kommer.

Efter ett ödesdigert beslut under en konferenskväll rasar Evas liv samman. Tyngd av skuld försöker hon göra det rätta och bjuder in änkan till mannen som drabbats. Men det som börjar som ett försök till försoning glider snabbt över i något betydligt mörkare.

Det jag älskar mest är osäkerheten. Jag visste aldrig var jag hade karaktärerna och ändrade uppfattning flera gånger. Den där känslan av att inte kunna lita på någon påminner om Freida McFadden och gör att spänningen hela tiden ligger på helspänn.

En riktigt smart, mörk och beroendeframkallande thriller.

Schimpanserna vid Point Nemo av Cecilia Klang

Schimpanserna vid Point Nemo av Cecilia Klang är en varm och inkännande berättelse, men också skavig på ett sätt som gör att den känns på riktigt.

Vi får följa Lisa och hennes pappa Rolf och deras relation är verkligen i centrum. Det handlar om kärlek, men inte bara den fina och självklara, utan också den som kan bli begränsande. När Rolf blir sjuk i cancer tvingas Lisa börja fundera på sitt eget liv – något hon länge undvikit.

Jag gillar verkligen hur man får ta del av bådas perspektiv. Relationerna känns äkta rakt igenom. Cecilia Klang är otroligt skicklig på att skriva fram vanliga människor på ett sätt som gör att man verkligen känner med dem. Jag kommer dem nära, både i tankar och känslor.

Lisa är dock inte alltid lätt att tycka om. Hon är självupptagen och fast i sitt eget, och jag blir faktiskt irriterad på henne flera gånger. Samtidigt är hon så mänsklig i det och bilden av henne förändras också efter hand.

Det är mycket känslor i den här boken – sorg, frustration, värme, humor – allt får plats. Språket är träffsäkert och rakt och balansen mellan det tunga och det lätta fungerar väldigt fint.

En bok som stannar kvar länge i tankarna efter sista sidan. Läs den!

Teknokraternas plan av Fabian Göranson

Teknokraternas plan av Fabian Göranson är andra delen i trilogin om Klara, och det är verkligen här berättelsen tar fart på riktigt.

I första delen, Tvättbjörnarnas stad, lades grunden till världen och karaktärerna, men i denna del händer allt snabbare. Hus rivs utan förvarning, kvarter försvinner och människor tvingas bort.

Klara är nu en del av tvättbjörnarnas gäng – gatubarnen som försöker rädda det som går att rädda. Samtidigt finns hennes mamma där, någonstans i staden, fortfarande letande efter Klara. Och parallellt fortsätter också konflikten med Clownerna, en annan grupp barn, vilket ger berättelsen ytterligare en nerv. 

Det som berör mest är hur allt det välbekanta sakta tas ifrån dem. Hur det som är snett och levande inte får finnas kvar, utan ska bytas ut mot något mer tillrättalagt och enhetligt. Och vad det gör med de som inte passar in i det. 

Berättelsen är både spännande, sorglig och obehaglig, ibland nästan lite mörkare än jag var beredd på. Och det gillar jag.

Illustrationerna är, som i första boken, en stor del av upplevelsen. Jag gillar verkligen hur miljöerna är fyllda av detaljer som bygger upp känslan av staden och berättelsen.

Det här är en bok som passar både yngre och äldre, just för att den går att läsa på olika sätt. Som ett äventyr, men också som något som väcker tankar.

Och mitt i allt finns Klara, med sin längtan efter frihet och en plats att höra till – samtidigt som allt runt henne håller på att raseras.

Vintervila av Christina Erikson kl

Vintervila av Christina Erikson är en starten på en spänningsserie som verkligen väcker nyfikenhet. Det märks hur gediget grundarbetet är. Den isolerade, fiktiva ön känns både levande och trovärdig och persongalleriet sticker ut på ett sätt som gör att man vill veta mer om varenda en av dem. Det märks att mycket tanke har lagts på både miljö och människor.

Det är mycket jag tycker om: miljön, stämningen, de lågmälda humorinslagen och det tydliga drivet i de korta kapitlen som gör att man hela tiden läser bara en sida till.

Men det är karaktärerna som verkligen fångar mig. Poliserna Emelie och Felix, som försöker få ett samarbete att fungera trots att det inte är självklart. Den före detta elitsoldaten Miriam, som motvilligt dras in i det hela. Och så 14-årige Vincent – så träffsäkert beskriven i både tankar och blick. Han ser sådant andra missar och han är en sådan karaktär man tar till sitt hjärta direkt.

Han och Miriam blev snabbt mina favoriter, även om jag tycker mycket om både Felix och Emelie också. Det slog mig flera gånger hur ovanligt det är att tycka om alla huvudpersonerna i en spänningsroman – om man nu inte räknar mördaren.

Det är kanske det bästa betyget en serie kan få: att jag redan nu längtar tillbaka till Yttre Borgö.

Björndråparen av Johanna Holmström

Björndråparen av Johanna Holmström är en deckare där något med stämningen drar in mig direkt. 

När några bärplockare hittar en skjuten björn ute på en myr och tonårsflickan Jenna samtidigt försvinner sätts berättelsen i rörelse på ett sätt som direkt skapar en olustkänsla. I samma veva rapporteras dessutom en varg, som ofta setts tillsammans med björnen, vara skadeskjuten.

Kriminalkonstapel Minna Salminen får i uppdrag att utreda fallen i lilla Kuhmo nära den ryska gränsen och ju längre berättelsen går desto mörkare blir allt. Det är obehagligt på ett sätt som känns väldigt äkta, mycket tack vare miljöerna och känslan av att skogen hela tiden finns där tätt inpå.

Det jag fastnade mest för är hur Johanna Holmström väver samman olika världar. Här finns ungdomar som lever stora delar av sina liv på nätet, samtidigt som gamla strukturer och destruktiva ideal lever kvar i jaktlagen och bland männen som styr efter sina egna regler. Det blir en väldigt obehaglig krock mellan två världar och det är nog också det som gör boken så stark. Allt känns nära och trovärdigt, nästan lite för nära ibland.

Språket är dessutom fantastiskt att läsa.  Det finns ett sådant fint flyt i texten och många formuleringar som bara sitter helt rätt. De finlandssvenska uttrycken ger berättelsen en egen ton och jag tycker det gör mycket för känslan. Det känns levande och väldigt snyggt skrivet.

Berättelsen rör sig mellan flera perspektiv och trådar, men tappar aldrig greppet. Spänningen byggs upp långsamt och säkert, tills det till slut nästan blir omöjligt att lägga boken ifrån sig. Och vilket slut sedan. Dramatiskt, intensivt och precis så starkt som berättelsen förtjänade.

Det här var första gången jag läste något av Johanna Holmström men definitivt inte den sista. Det märks att det här är en författare med full kontroll över både språk och berättande. Och omslaget av Elina Grandin passar romanen perfekt — suggestivt, mörkt och omöjligt att inte dras till.

Ett år till dig av Jenny Clevström

Åh, vad fin romanen Ett år till dig av Jenny Clevström är. Jag tyckte om den redan från första sidan, ja nästan från första raderna. Den har DET som är så svårt att förklara, men som gör att läsningen bara känns rätt i kroppen.

Londonmiljöerna är ljuvliga. Små detaljer, små ögonblick och små blinkningar av kärlek till staden som bygger upp en stämning jag ville stanna i länge.

Och universitetsmiljön… ja, den är som gjord för den här berättelsen. Varm, levande, mysig. Kärlek i universitetsmiljö har något alldeles eget och här skildras det så naturligt och fint.

Men det är inte bara en kärlekshistoria. Det finns också relationer som skaver, gör ont, känns i hjärtat. Särskilt pappa‑relationerna berörde mig djupt. 

Det här är mysigt, varmt och samtidigt så känsligt berättat. Läsningen flyter fram som en dröm. En pärla, helt enkelt.

De saknade sidorna av Alyson Richman

De saknade sidorna av Alyson Richman är en sådan bok som fångar mig direkt. Det finns ett lugn i hur allt berättas. Historien växer fram i sin egen takt, där alla små detaljer långsamt faller på plats, men samtidigt finns det ett driv som gör att jag hela tiden vill läsa vidare.

Vi rör oss mellan dåtid och nutid, från tidigt 1900-tal och Titanics förlisning till ett mer nutida Harvard University där studenten Violet arbetar som assistent på Widener Library. Det handlar också om Harry Widener, vars öde och stora kärlek till böcker vävs samman med Violets liv. Jag tycker verkligen om hur de här två tidsplanen möts.

En av berättarrösterna är Harry, fast inte som levande utan som ande. Det gör berättelsen lite annorlunda och är också en stor del av varför jag tycker så mycket om den. Jag gillar verkligen det greppet och tycker att det är fint gjort.

En annan sak jag älskar är hur starkt kärleken till böcker lyser i berättelsen. Harrys passion för att samla böcker är inspirerande. Jag kunde inte låta bli att googla titlar och författare, och min egen kärlek till gamla böcker förstärktes också av berättelsen.

Språket är vackert och berättelsen rymmer både värme, vemod och en känsla av hopp. Det här är en bok om sorg, kärlek och minnen samt om hur människor kan fortsätta påverka oss långt efter att de inte längre finns här.

De saknade sidorna är en bok som stannar kvar hos mig. Och ja – jag älskade den.