 |
Trilogin har en koppling till Millenniumserien genom Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist, men i övrigt är det här en helt egen berättelse.
Titeln är förresten en kul blinkning till Män som hatar kvinnor, den första boken i Millenniumserien.
Jag har verkligen tyckt om att läsa den här trilogin och det känns lite vemodigt att nu ha kommit till sista sidan. Jag hade gärna läst mer om Svala!
 |
Jag har så svårt för gängkriminalitet och hur det ser ut i verkligheten och jag hade därför lite svårt att läsa längre stycken i taget, trots att jag var grymt nyfiken på vad som skulle hända. Andreas Ek skriver så initierat om gäng och gängkriminalitet. Dialogerna känns klockrena och hela skildringen väldigt verklighetstrogen. Det blev på något sätt jobbigt att komma så nära den världen genom läsningen. Det säger en hel del om hur bra Andreas Ek lyckas med sin skildring.
Det här är dessutom en sådan bok där jag kommer på mig själv med att sitta och hoppas att rånarna ska komma undan. Jag hejar på dem, trots att jag vet att jag kanske inte borde! Det är också en av sakerna jag gillar med berättelsen. Karaktärerna är mångfacetterade och det finns personer som jag verkligen gillar att följa, medan andra väcker helt andra känslor.
Tempot är högt, det är mycket action och berättelsen är både välskriven och underhållande. Och vilken cliffhanger det bjuds på i slutet! Jag vill läsa nästa del NU!
 |
Kaninfarmen av Johan Brännström är min första bok av författaren, men definitivt inte den sista. Det här gav verkligen mersmak! Det är första delen i en ny serie och jag ser redan fram emot att få läsa vidare.
Det är en riktigt ruggig och obehaglig berättelse. Djurplågeri och barn som far illa är inslag som gör läsningen extra otäck. Att läsa om barn som far illa är alltid jobbigt och här blir det extra otäckt. Samtidigt är det så spännande att jag har svårt att lägga ifrån mig boken.
Jag tycker särskilt mycket om hur berättelsen växlar mellan olika karaktärer. Robert och sjuåriga Agnes är två av dem jag fastnar allra mest för, men även ”pojken” och Karl väcker mitt intresse. Karaktärerna känns så verklighetstrogna och äkta att jag nästan glömmer bort att de inte finns på riktigt. Berättelsen berör mig också på ett personligt plan och väcker tankar och känslor som jag bär med mig även efter läsningen.
Miljöerna bidrar mycket till stämningen. De förstärker obehaget och gör berättelsen ännu mer ruggig.
Kaninfarmen är en välskriven, spännande och riktigt otäck spänningsroman som kryper under skinnet. Efter den här läsupplevelsen vill jag definitivt läsa mer av Johan Brännström!
 |
Om man väntar sig läskigheter av Sommaren 1986 ska man nog tänka om, så att man inte går in i boken med fel förväntningar. Men om man däremot vill läsa om övernaturligheter, sommar, 80-tal, vänskap och relationer är det här helt rätt bok!
Det här är en uppföljare till Sommaren 1985 och jag tycker verkligen om hur John Ajvide Lindqvist skildrar hur det är att vara 11 år och stå med ena foten i barndomen och den andra på väg mot tonåren. Han är väldigt bra på att skapa karaktärer som känns trovärdiga och intressanta.
De två huvudpersonerna är 11-åriga Lovisa och Melinda och jag blev så förtjust i Lovisa. Hon är en så härlig karaktär! Men jag tycker också om Melinda och de andra barnen och ungdomarna. Och så är det förstås kul att träffa Krutgubben igen!
Jag älskar de nostalgiska 80-talsskildringarna. För oss som själva växte upp på 80-talet är det lite extra kul att känna igen allt från den tiden. Jag tycker så mycket om Ajvides sätt att skriva och jag var fullständigt trollbunden av berättelsen.
Ett extra tips är att lyssna på när John Ajvide Lindqvist själv läser boken. Han gör det fantastiskt bra! Jag både läste och lyssnade och kan varmt rekommendera att göra detsamma.
 |
Det här är en charmig, rolig och alldeles ljuvlig romcom som har precis allt jag vill ha. Det är så lätt att komma in i berättelsen och sedan vill jag bara fortsätta läsa. Jag älskar både Kitty och Petter och det är så underhållande att följa dem. Dialogerna är rappa, humorn sitter där den ska och jag kommer på mig själv med att sitta med ett stort leende. Jag ville verkligen inte att boken skulle ta slut!
Samtidigt finns det ett stråk av mörker i berättelsen genom det Kitty har varit med om tidigare. Hennes bakgrundshistoria gör också att berättelsen får ett allvarligare inslag och inte bara blir en lättsam kärlekshistoria.
Det här är en bok som skulle göra sig alldeles utmärkt som film. Och blir det ingen film av den är filmfolket faktiskt galna!
Nu är jag ännu mer sugen på att läsa Alice Vånners första bok, Otur i turen. Om den är i närheten av lika bra har jag mycket att se fram emot!
 |
 |
Elddop av Carin Gerhardsen och Victor Pavic Lundberg är en efterlängtad fortsättning på en serie som jag verkligen har saknat. Trots att det har gått över tio år sedan sist känns allt så välbekant när jag börjar läsa.
Det är verkligen som att återse två gamla goda vänner när jag möter Conny Sjöberg och polismästare Hedvig Gedin igen. Jag bryr mig om karaktärerna och den värme som jag förknippar med serien finns kvar även i den här nya delen.
Jag fastnar direkt när ett luciafirande på en skola övergår i en fasansfull brand. Sedan är jag fast! Här finns också flera intressanta parallella historier som bidrar till att jag bara måste läsa vidare.
Det här är riktigt, riktigt bra! Elddop är välskriven, lättläst och har ett riktigt bra driv. Det är precis den här sortens kriminalroman som jag älskar att försvinna in i. Jag njuter av varenda sida!
 |
När Jenny börjar minnas sådant som hände när hon själv var sju år rubbas hela hennes tillvaro. Det är så hemskt att läsa om vad lilla Jenny utsätts för.
Det finns ett krypande hot genom hela berättelsen och jag vet aldrig riktigt vad jag ska tro. Vad är det egentligen som har hänt och vad pågår nu? Obehaget växer och jag dras allt längre in i berättelsen.
Jag vet att min mamma inte klarar av att läsa sådana här böcker, men ändå var jag tvungen att ventilera läsningen med henne. Det säger kanske en del om hur starkt berättelsen påverkade mig!
Det här är en spännande, berörande och väldigt välskriven bladvändare. Fruktansvärd att läsa, men samtidigt så himla bra!
 |
När Poppy tappar bort sin förlovningsring och dessutom blir av med sin mobiltelefon verkar det inte kunna bli värre. Men när hon hittar en annan telefon i en papperskorg, som tillhör affärsmannen Sams tidigare sekreterare, börjar en kedja av dråpliga händelser som hon knappast hade kunnat föreställa sig. Jag älskar hur Sophie Kinsella lyckas göra de mest galna situationerna både roliga och underhållande.
Det här är en mysig och romantisk berättelse som ger precis den sortens underhållning jag behövde just nu. Poppy och Sam är underbara karaktärer och jag tycker så mycket om blandningen av den spontana Poppy och den mer strikte Sam. Humorn är härlig och jag lägger ifrån mig boken med ett stort leende på läpparna.
 |
Jag älskade verkligen den här uppföljaren till Shield of Sparrows! Världen är så genomtänkt och full av spännande detaljer, och magisystemet är unikt. Det är så roligt att få utforska mer av det här universumet och se berättelsen ur nya perspektiv. Jag fastnar också för de nya karaktärerna.
Här finns spänning, kärlek, hemligheter och tvister. Jag tycker om hur berättelsen både ger mig en del svar och väcker nya frågor. Jag vill ju veta hur allt ska gå!
Det här är en riktigt intressant mellanbok som för berättelsen vidare och får mig att längta efter nästa del. Jag är så glad att få vara tillbaka i den här världen. Rites of the Starling är definitivt en bok som får en självklar plats i min bokhylla!
 |
Kvinnornas kamp för utbildning, självständighet och rätten att arbeta genomsyrar berättelsen. Det får mig att tänka på hur mycket som har förändrats sedan dess och hur mycket kvinnor har fått kämpa för sina rättigheter.
Jag tycker också mycket om den medicinhistoriska delen. Det har hänt otroligt mycket inom sjukvården sedan dess och det är fascinerande att läsa om hur man arbetade på den tiden och vilka förutsättningar sjuksköterskorna hade.
De fyra blivande Sophiasystrarna är fiktiva, men har drag från flera av de tidiga sjuksköterskorna. De är imponerande starka och modiga kvinnor som kämpar för att skapa sig ett eget liv. Flera av de andra personerna i berättelsen har också funnits på riktigt, vilket jag tycker är extra roligt.
Ruth Kvarnström-Jones är verkligen skicklig på att blanda fakta och fiktion. Jag tycker om att få följa människorna i berättelsen och samtidigt lära mig mer om Stockholms historia.
Nu börjar väntan på nästa del i serien. Jag är nyfiken på vilken byggnad Ruth kommer att lyfta fram härnäst!
 |
En av polisens informatörer bor på ett skyddat boende, men när någon verkar veta var han finns börjar man undra om det finns en läcka inom polisen. Vem kan man egentligen lita på? Det blir allt mer komplicerat och jag hade svårt att släppa boken.
Jag gillar verkligen att boken känns aktuell och att författarna har hämtat inspiration från verkliga händelser och samhällsproblem. Tempot är högt, men det finns också gott om humor och ironi, vilket passar mig som handen i handsken.
Och så gillar jag verkligen polisduon Wollter och Bergström. De har en härlig dynamik och jag tyckte om att följa dem.
Nu känner jag att jag har en del att läsa ikapp. Det ser jag fram emot!
 |
Man får bland annat följa Mirakelflickan, som överlevde något fruktansvärt som barn och tjugonio år senare återvänder till platsen där allt hände. Jag fastnade för hennes historia och ville veta mer.
Som vanligt gör Rebecka Edgren Aldén det så bra. Här vävs flera spännande trådar ihop på ett skickligt sätt och jag blev uppslukad av berättelsen. Jag njuter verkligen av den här serien och tycker att Grå horisont är den bästa hittills.
Det är också roligt att få återse sjöräddarna och de andra karaktärerna, som nu verkligen känns som gamla bekanta. Jag tycker så mycket om att få följa dem vidare.
För dig som inte är sugen på julfeelgood men ändå vill läsa något som utspelar sig i juletid är det här ett perfekt val. En strålande bok!
 |
Hundmannen: Apport 22 är den senaste boken i serien och här får Hundmannen minst sagt fullt upp. 22 grodyngel får telekinetiska krafter och tillsammans med en utklädd fe som tycker att allt är orättvist blir det en minst sagt galen situation. Det är precis så knasigt som det låter!
Jag tycker så mycket om humorn i boken. Det händer hela tiden tokiga saker och det är svårt att inte dra på smilbanden. Samtidigt finns det mycket hjärta i berättelsen och man kan inte annat än att tycka om Hundmannen och de andra karaktärerna.
Apport 22 är helt enkelt en riktigt härlig bok och precis så rolig, fartfylld och alldeles lagom tokig att den snabbt blev en ny favorit.
 |
Jag tyckte verkligen om Tysta leken av Ida Axelsson och Åsa Bonelli. Det här är en spännande bladvändare med riktigt bra driv. Jag fastnade snabbt och drogs in i utredningen. Vad har egentligen hänt? Och vem går det att lita på? När spåren blir det allt mer komplicerade hade jag svårt att lägga boken ifrån mig.
Det här är första delen i serien om NFO-gruppen, Nationell Förstärkningsorganisation, ett pilotprojekt inom polisen där fyra utredare från olika delar av landet samlas. Jag tycker verkligen om upplägget med gruppen och jag ser fram emot att lära känna dem ännu bättre.
I den här boken är det Anna som står mest i centrum och henne tycker jag särskilt mycket om. Hon är utredare och psykolog och expert på gärningsmannaprofiler. Anna är väldigt sympatisk och jag känner verkligen med henne när hon kämpar för att få ihop livet med både jobb och privatliv. Jag gillar också att få följa hur hon lär känna sina nya kollegor och hur gruppen börjar hitta sin plats tillsammans.
Jag gillar blandningen av spänning, utredning och privatliv, och jag tycker verkligen att Ida Axelsson och Åsa Bonelli har fått till en mycket lyckad start på serien. Nu är jag väldigt nyfiken på fortsättningen!
 |
Det märks verkligen att Ellinor Skagegård har gjort mycket research om tiden de levde i. Jag tycker att hon lyckas fånga både tidsandan och kvinnornas liv på ett trovärdigt sätt.
Det som berörde mig lite extra var huvudpersonen Lotties längtan efter att få leva sitt liv på sitt eget sätt. Hon bär med sig hemmets ideal, men drömmer samtidigt om något annat. Jag tycker att Ellinor Skagegård fångar den där kluvenheten så fint, liksom hur den påverkar relationerna till människorna omkring henne.
Vildfåglar är en roman som jag verkligen tyckte om och som fick mig att fundera en hel del över kvinnors liv och möjligheter i början av 1900-talet. Jag är väldigt glad att jag läste den.
 |
Jag tycker så mycket om hur varmt Karin Jansson skildrar människorna. Det känns trovärdigt och lätt att känna igen sig i, samtidigt som jag flera gånger satt och log åt humorn. Några kapitel utspelar sig på högstadiet under 90-talet och jag kände verkligen igen mig. Den där jobbiga tiden som jag verkligen inte längtar tillbaka till!
Och vilken härlig samling människor det är! De känns så levande att jag nästan väntar mig att stöta på dem ute på riktigt. Det är något alldeles särskilt när man känner sig så hemma bland människorna i en bok.
Jag tyckte verkligen om att vara i den här berättelsen och är så glad att jag redan har nästa bok i serien hemma.
 |
Moa Herngren är otroligt skicklig på att skildra relationer. Man får följa två vänner där den ena plötsligt inte längre vill ses. Sedan får man ta del av bådas perspektiv. Jag tyckte verkligen om att få lära känna båda kvinnorna och förstå varför de är som de är och vad som har format dem. Ju mer man får veta om dem, desto mer förstår man också deras sätt att tänka och reagera.
Det här är en bok som väckte många känslor hos mig. Jag kunde förstå den ena, för att sedan läsa den andras perspektiv och plötsligt se situationen på ett helt annat sätt. Det fick mig att inse hur lätt det är att tolka en situation utifrån sitt eget perspektiv och inte alltid förstå hur den andra personen upplever den.
Ovänner är en fantastisk berättelse om vänskap och relationer. Jag har tänkt mycket på den även efteråt.
 |
Berättelsen rör sig mellan nutid och dåtid och något jag verkligen gillar är att jag var precis lika nyfiken på båda. Det är inte alltid jag känner så när en bok har två tidslinjer, men här ville jag lika gärna veta vad som skulle hända i nutid som att få veta mer om det som hänt under andra världskriget. Jag tyckte verkligen om den blandningen.
I nutid börjar man nysta i gamla familjehemligheter och det leder tillbaka till Göteborg under andra världskriget. Där får vi en bild av livet i Göteborg under krigsåren, samtidigt som man bit för bit får veta mer om det som hände då. Jag tycker mycket om historisk spänning och här blev jag verkligen nyfiken på vad som hade hänt och hur allt hängde ihop.
Det här är lite svårt att placera i en enda genre eftersom den innehåller så mycket. Det finns relationer och familjehemligheter, men också en mordgåta, historia och spänning. Jag skulle nog beskriva den som en blandning av feelgoodroman, historisk roman och deckare. Och just den blandningen passade mig väldigt bra.
Jag tyckte så mycket om Skymningskören. Det var en sådan bok där jag gärna läste vidare bara för att jag ville veta mer. När jag kom till sista sidan kände jag faktiskt att jag gärna hade stannat kvar i berättelsen lite till.
 |
Jag fastnade snabbt för Unni och Victor och blev nyfiken på hur det skulle gå för dem. Jag gillar att deras relation känns så naturlig och trovärdig. Det är inte bara romantiken mellan dem som känns äkta, utan även dialogerna, kontorsmiljön och relationerna mellan de olika personerna. Det gör att berättelsen känns nära och lätt att leva sig in i.
Elisabeth Mellqvist skriver väldigt bra och jag tycker mycket om miljöskildringarna. Både Stockholm och Rumänien beskrivs fint och levande och jag gillade verkligen att få följa med till de två olika miljöerna.
Och titeln Out of Office passar förstås perfekt eftersom det handlar om kontorsromantik.
Det här är en varm, rolig och romantisk bok med en fin relation i centrum. En svensk romance som jag verkligen kan rekommendera!
