 |
I första delen, Tvättbjörnarnas stad, lades grunden till världen och karaktärerna, men i denna del händer allt snabbare. Hus rivs utan förvarning, kvarter försvinner och människor tvingas bort.
Klara är nu en del av tvättbjörnarnas gäng – gatubarnen som försöker rädda det som går att rädda. Samtidigt finns hennes mamma där, någonstans i staden, fortfarande letande efter Klara. Och parallellt fortsätter också konflikten med Clownerna, en annan grupp barn, vilket ger berättelsen ytterligare en nerv.
Det som berör mest är hur allt det välbekanta sakta tas ifrån dem. Hur det som är snett och levande inte får finnas kvar, utan ska bytas ut mot något mer tillrättalagt och enhetligt. Och vad det gör med de som inte passar in i det.
Berättelsen är både spännande, sorglig och obehaglig, ibland nästan lite mörkare än jag var beredd på. Och det gillar jag.
Illustrationerna är, som i första boken, en stor del av upplevelsen. Jag gillar verkligen hur miljöerna är fyllda av detaljer som bygger upp känslan av staden och berättelsen.
Det här är en bok som passar både yngre och äldre, just för att den går att läsa på olika sätt. Som ett äventyr, men också som något som väcker tankar.
Och mitt i allt finns Klara, med sin längtan efter frihet och en plats att höra till – samtidigt som allt runt henne håller på att raseras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar