Jag lever mig verkligen in i boken. Jag kan se alla miljöer så tydligt framför mig. Karaktärerna med. De engagerar.
Själva berättelsen ligger rätt i tiden i och med klimatångest och att vilja leva närmare naturen och vara självförsörjande. Jag tror vi är många som har en längtan efter att bo på landet och leva enklare. Kanske odla lite själva. Den här berättelsen plockar upp det på ett lättläst sätt.
Det som sänker betyget för mig är högst personligt. Jag har så svårt när personer gör något i berättelsen, som jag hoppas att de absolut inte ska göra. Den enda typen av böcker som kommer undan med det är deckare.
Handling: Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare. Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet. Kan ekoby-modellen verkligen vara lösningen på världens alla problem? Och han får allt svårare att tåla Adrian, byns händige grundare som Anna verkar tillbringa allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att stå pall för den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?
Betyg: +3 av 5
Förlag: Polaris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar