Visst vet Jens Lapidus hur man skapar en lockande deckarserie för barn i 6-9 års åldern. Det är roligt på det sättet att det lockar till gapskratt. Samtidigt är det spännande så att sidorna flyger förbi.
Den får plus både för att man inte får veta ett bestämt kön på Zasha. Men också för att alla karaktärer inte är stöpta i en form.
Jag tycker mycket om att huvudpersonerna blir en tjuvliga, som gör goda saker och att samhällsproblem finns med i berättelsen.
Illustrationerna kompletterar verkligen berättelsen. Ansiktsuttrycken är underbara.
Allt detta gör att jag måste fortsätta läsa serien!
Konstkuppen (del 1): Mamma tjatar på att Jonathan ska ut och hitta på något, men vad? Han har inte någon kompis i kvarteret och han sitter helst inne och mekar med sina uppfinningar. Det vill säga, tills Zasha flyttar in huset. Och börjar i Jonathans klass. Då börjar det hända grejer och vips har de bildat Dillstaligan: ett tjuvgäng - enligt vissa i det godas tjänst.
När mat försvinner från närlivs, en oskyldig kvinna anklagas och märkliga figurer syns på konstmuseet dit de åkt på skolutflykt, ja, då kan de börja lägga pusselbitarna och med smarthet och mod göra sin första kupp.
Juvelkuppen (del 2): Jonathan har alltid gillat att hänga på sitt rum och meka med sina uppfinningar. Tills han lär känna Zasha och de bildar Dillstaligan - enligt vissa ett tjuvgäng i det godas tjänst. Snart får de en tredje medlem - Bollan, som kan kasta längre och högre än någon annan!
När Zasha blir lurad på pengar och bortskämde Rick skryter extra mycket om alla sina prylar, är det dags för Dillstaligan att planera sin nästa kupp.
Betyg: +4 av 5
Förlag:BonnierCarlsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar