Det var trevligt att träffas en stund och prata. Vi satt på Chokladkoppen i gamla stan. Inte så mysigt café men det fungerade bra. Jag åt inget, drack bara en kopp varm choklad, så jag vet inte om det smakade bra där. Jag kom inte ihåg att fråga de andra. Vi pratade i alla fall om Boktjuven. Vi var verkligen ett delat läger. Tre, mig inräknat, tyckte om den och tre tyckte inte om den och hade inte läst klart den. En del tyckte om (däribland jag) att döden var berättaren och andra tyckte inte om det. Vi pratade om att boken är övertydlig. Så ställdes frågan: Vad var det egentligen med färgerna? Ingen av oss hade svaret på frågan. Vi kom fram till att egentligen var det inte så mycket att diskutera kring boken. Så en idealisk bokcirkel bok är det inte.
Vi delade med oss av lite andra boktips och pratade lite allmänt om böcker.
5 kommentarer:
tänk, jag läste lite i Boktjuven igår,
när jag såg på bibliotekarietjuven..
Oj, ja det här verkar ju bli spännande... Jag ska som sagt snart gå igång med den, men vi har lite kvar i Maj Bylocks "Celine och drottningen". Det går inte så fort när man läser högläsning...
Jag älskade den boken!! Och har rekommenderat den till många. Mina två döttrar läste den sen (en var väl 14-15 och en 11 vid det tillfället) och båda grät när de läste men tyckte att den var så bra! Men det är intressant när man uppfattar böcker så olika!
Jag gillade också "Boktjuven". Se http://systervarst.blogspot.com/2010/10/boktjuven-av-markus-zusak.html
Kanske var det med färgerna bara ett sätt att beskriva hur Döden känner/tänker - lite annorlunda än de flesta av oss levande?
Hanneles bok-paradis: Det blev ju en bra temaläsning!
Karin: Jag tycker det också är intressant när man uppfattar böcker olika och man får prata om det och höra den andras åsikt!
franziengland: Det ska bli spännnade att höra vad ni tycker!
Syster värst: Ja, kanske det.
Skicka en kommentar