Virrpetter av Johanna Wahlfisk

Det är en fin och varm berättelse, som möter läsaren när man slår upp boken. Det berättas lugnt och humoristisk, utan att ta bort det allvarliga i en demenssjukdom.

Boken handlar om en morfar som börjar plötsligt glömma saker. Han blir allt mer som ett barn. Mormor är lugn och kärleksfull mot morfar genom hela berättelsen.

Det är en bra bok att utgå från när man ska prata om barn om demens. Jag önskar den fanns när mina barn var yngre och deras farmor blev dement. Det är en bok som gör att det inte blir lika hemskt. 

Bilderna bidrar också till den kärleksfulla stämningen i boken, liksom det humoristiska.

Betyg: 4 av 5

Läsålder: från 5 år

Förlag: Lindskog förlag 

Pippi 75 år och två fina bilderböcker

Det passar ju utmärkt att ge ut Pippi firar födelsedag när nu Pippi fyller 75 år (faktiskt precis idag). 

Jag älskar denna berättelse där Pippi blir så otroligt glad över sin present och även gästerna får presenter samt att de leker inte-stöta-golvet. Tala om att föras tillbaka till barndomen. Pippi är magisk. Man blir så glad av att läsa och allt känns möjligt. 

Det är kul att man lagt till recept och kalaslekar i slutet av boken. 

Man har även gjort en seriebok av filmen Pippi på rymmen. Vilken nostalgitripp det är att läsa om Konrads kalasklister, Pippis älvtur med tunnan och äventyret med tjuren. Ibland hade jag velat ha lite mer av berättelserna. Det känns som att det är lite korthugget. Eller så är det att jag saknar Astrids berättarröst, eftersom jag är van vid den, och i denna hör jag den inte. Jag är helt enkelt ovan att läsa hennes berättelser i dialogform.

Men hur som helst är det en rätt tjock bok med flera kapitel med härliga äventyr att läsa om. Jag tror att den kommer att bli omtyckt och kommer passa dagens barn. 

Fabian Göranson har tecknat på sitt eget sätt, men det märks att han gjort det i Ingrid Vang Nymans anda.

Vingar av silver av Camilla Läckberg

Jag började läsa ”Vingar av Silver” utan några förväntningar. Jag tänkte att jag skulle läsa lite innan jag somnade. Det blev inte bara några sidor, det blev hela boken. Berättelsen har ett sådant driv att jag kunde inte avsluta läsningen, trots att jag tidigt listat ut hur det förhåller sig. Kanske var det så att det blev mer spännande för att jag förstod hur det hänger ihop och jag undrade när det skulle avslöjas.

Visst känns det även som att denna andra bok, liksom ”En bur av guld”, är inspirerad av 80-talets spänningslitteratur, som t ex Sidney Sheldon. För mig funkar det. Jag tyckte om det. 

Det jag dock är kluven till är den kallare och hårdare bilden man får av Faye, samt att jag tycker hon på ett sätt är lite aningslös.

Men fastnar - det gör man i denna bok om makt, lyx och hämd. Så gör inte om mitt misstag att börja läsa den precis när du ska sova. 

Handling: Just när Faye trodde allt var över hotas hennes tillvaro igen. Hon har byggt upp ett liv utomlands, exmaken Jack sitter i fängelse och hennes företag Revenge skördar stora framgångar. Men när Revenge ska lanseras i USA dyker det plötsligt upp ett allvarligt hot mot bolaget och Faye tvingas återvända till Stockholm. Med hjälp av en handplockad grupp kvinnor kämpar hon för att rädda det som är hennes - och för att rädda sig själv och dem hon älskar. Första delen i serien om Faye blev inte bara en av 2019 års största succéer i Sverige utan även en stor framgång internationellt.

Betyg: +3 av 5

Förlag: Forum bokförlag 

Frågor och svar med Marie-Louise Marc

Jag har fått den stora äran att ställa några frågor till Marie-Louise Marc.

(Foto lånat av Printz Publishing)

Din bok är ju landsbygd-feelgood. Vad är din dröm att uppleva när det gäller landsbygd?

– Jag vill ha doften av gräs, ladugård, kor, getter, hundar och katter ... Djuren är viktiga. Jag älskar djur och har gjort sedan jag var liten och fick vara med och handmjölka, mocka och åka hölass i Jämtland. Jag hade ”min egen” fjällko, Rafta, som jag kliade under hakan tills hon somnade. Jag minns fortfarande hennes långa ögonfransar och varma blöta nos. Kunde inte motstå att ta med det i Juni, juli, halva augusti. Sedan är jag imponerad av bönder – där kan man tala om multitasking. De ska kunna förlösa en get, ha koll på när det ska sås och sköta bokföring och inköp. Själv blir jag svettig bara av att deklarera en gång om året. Jag vurmar för de småskaliga jordbruken där bönderna kan namnen på alla sina djur och blir berörda när det drar ihop sig till slakt. Kanske har jag en romantisk syn på livet på landsbygden, men det var så härligt att få gå loss i min kärlek till de böljande ängarna och ljusa sommarnätterna och skapa en berättelse utifrån det.

Vad vill du berätta för någon som vill läsa din nya bok?

 – Den handlar om människor och relationer mellan olika generationer, om längtan efter kärlek och tillhörighet och om att våga bejaka sig själv och den man är. Tycker du om feelgood hoppas jag att du tycker om den här. 

Hur var det att skiljas från Betty och påbörja något nytt?

– Det var dubbla känslor, spännande och vemodigt på samma gång. För mig har Betty en särskild betydelse eftersom Bettys värld var min debutbok och där öste jag hejvilt ur egen fatabur. Jag jobbade i många år som journalist på bland annat ELLE och Amelia och använde erfarenheterna från tidningsbranschen som inspiration till Bettytrilogin. Särskilt första delen utspelar sig till stor del i redaktionsmiljö på en glamorös damtidning i Stockholm. Jag hade väldigt kul när jag skrev de böckerna, och Betty lever kvar i mig – hon är ju jag liksom. Samtidigt längtade jag efter att skriva något helt nytt, en berättelse som utspelades i en annan miljö, och när Jämtlandsidén växte fram förrförra sommaren i min lilla stuga norr om Östersund blev jag helt såld. Att skriva en bok innebär att tillbringa många, långa månader i samma miljö, med samma karaktärer, och det underlättar om man väljer en plats där man trivs och vill vara. I den nya boken kunde jag använda mig av mina rötter och min barndoms somrar hos min mormor på Raftsjöhöjden. Visserligen har jag döpt om byn till Storsjöhöjden och jag har fått flytta på en del gårdar för att det ska passa handlingen bättre, men det är i alla fall där Hanna träffar sin gamla tonårskärlek Mattias, getbonden. Jag har tillägnat Juni, juli, halva augusti min mormor som tack för alla ljuvliga sommarlov och jag tror hon sitter på ett fluffigt moln någonstans där uppe i himlen och vinkar stolt.

Vad kan du ge för tips till oss som har svårt att slutföra saker?

– Jag är mästare på att skjuta upp saker jag inte vill göra. Tvättkorgen kan växa, räkningarna betalar jag i sista minuten. Att skriva däremot ser jag som ett jobb och där är jag disciplinerad och plikttrogen som en gammal märr. Upp med tuppen och sätta sig vid datorn är vad som gäller. Har jag en deadline ser jag till att hålla den, det har jobbet som journalist lärt mig. Jag tror det handlar om att skaffa sig en motivation. En morot. ”Inte sugen på att träna?” Men tänk vad skönt efteråt, och du slipper få ont i ryggen. ”Ingen lust att rensa ogräs?” Men tänk vad fint det blir i rabatten när det är klart. ”Inte hågad att ringa gamla moster?” Men tänk vad glad hon blir och det i sig är en belöning. ”Ingen inspiration till att skriva?” Men tänk vad härligt när du är klar med det där kapitlet/stycket/meningen som legat och skavt som en sten i skon. Jag tror att vi alla helst väljer den lättaste vägen, men försöker man se det positiva som hägrar när det är gjort blir det mindre betungande.

Du älskar ju feelgood. Men varför tycker du att man ska man läsa feelgood?

 – Jag tycker att feelgood är som honung för själen och hjärtat. Man kan krypa upp i soffan och plötsligt befinna sig i en helt annan värld. Att låta sig uppslukas av en bra bok funkar som återhämtning. Man får vara med i andra människors liv och kan ställa sitt eget åt sidan. Särskilt i tider som nu när mycket känns ovisst och vi peppras med corona-nyheter. Då är eskapismen i en härlig feelgoodroman välgörande. Förlösande, rent av. En undersökning, jag minns inte vilken, kom fram till att människor som läser feelgood blir mer empatiska. Rena fredsduvan ju! Själv älskar jag trassliga relationer och ett hoppfullt slut. Allt behöver inte ordna upp sig, det gör det sällan i verkliga livet heller, men jag vill kunna stänga boken med ett leende på läpparna och tänka: ”Livet är rätt härligt ändå”. Sista frågan.

Vilket feelgood-tips vill du ge och varför?

 – Jag vill tipsa om en fullkomligt underbar bok, Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman. Den handlar om en ung kvinna som skapat sig fyrkantiga rutiner för att klara av tillvaron, och hon trivs med det. Tills det inträffar något som ställer hennes liv på ända och hon blir tvungen att hitta nya förhållningssätt, och därmed upptäcker hon nya sidor hos sig själv. Den är rolig, rörande, hjärtskärande, befriande och gick rätt in i hjärtat på mig. Jag vill också tipsa om Livet efter dig av Jojo Moyes, den okrönta feelgooddrottningen. Den boken tog mig med storm på en flygresa till New York. Jag hulkade som ett barn och fick servetter av kvinnan i sätet bredvid. För mig står Livet efter dig för allt en bra feelgoodroman ska ha: Härligheter, besvärligheter, svåra utmaningar och ett hoppfullt slut, om än inte det jag hade tänkt mig. Att jag strax därefter hade privilegiet att intervjua Jojo Moyes var en ynnest. Vänlig och trevlig satt hon där och berättade om sitt författande och sitt liv och jag tänkte: ”Hon lever min dröm.” Två månader senare blev jag uppsagd från jobbet på grund av en omorganisation och chockad, knäckt och med ett tilltufsat självförtroende bestämde jag mig. Det var nu eller aldrig. Jag ville så innerligt gärna förverkliga min författardröm. Och så började skriva Bettys värld ... Det kanske finns en mening med allt. 

Tack snälla för att jag fick vara med i den här intervjun.

Juni, juli, halva augusti av Marie-Louise Marc

Det här är landsbygdsfeelgood när den är som bäst. Berättelsen väcker längtan i mig. Jag vill bo i en by. Jag vill äta god getost, inhandlad på gården intill. Jag vill ha vackra lantliga vyer utanför mitt fönster. 

Det är det här som Marie-Louise Marc är så bra på. Att måla upp miljöer och sälja in det, så man älskar att vara där i läsandet och sedan vill man kasta sig på ett flyg eller tåg och resa dit i verkligheten. Vem vet vilka flyttströmmar hon skapar med denna bok.

Det är mysig läsning, men det har också sina svarta stråk. Riktigt svarta stråk till och med. Det blir en bra motvikt.

Hur som helst. Jag charmas totalt av berättelsen. Det här är boken du ska skriva upp på sommarens läslista. 

Handling: 42-åriga Hanna trivs med livet i Stockholm, men när hennes mormor skadar sig och behöver hjälp tvingas hon upp till den lilla byn Storsjöhöjden i Jämtland. Byn där hon tillbringade sin barndoms somrar är sig lik: samma ljuvliga ängar, samma vackra vyer mot fjällen ... och samma Mattias. För tjugofem år sedan hade Hanna och Mattias en himlastormande romans här. Idag är han getbonde med eget mejeri, och lever ensam med dottern Felicia. Det dröjer inte länge innan känslorna åter väcks till liv mellan Mattias och Hanna, och Hanna blir dessutom förtjust i 9-åriga Felicia. Ändå bestämmer de sig vuxet för att hålla det på en sommarromans-nivå. Juni, juli, halva augusti. Men Hanna bär på en hemlighet. Ett sår som aldrig läkt. Och plötsligt sker en olycka som vänder upp och ner på hela sommaren. Var hör Hanna egentligen hemma?

Betyg: +4 av 5

Förlag: Printz Publishing 

Svärmodern av Moa Herngren

Den här läsningen är så komplex. Den är lätt men samtidigt inte. Lätt så tillvida att författaren är genialiskt bra och har skrivit så läsningen bara flödar genom boken. Trots det svåra. Trots att det inte är en glad berättelse. Trots att det skär i en att läsa. 

Och det är en tänkvärd berättelse. Vad säger och gör du för andra? Vad gör du för din egen skull? Vad kan ses i ett annat ljus? Hur tolkar du dina medmänniskor? Hur är dina familjerelationer?

Man kan bara hoppas att ens egna barn förstår att man älskar dom. Och att det man gör inte blir fel. 

Handling: Som ensamstående mamma har Åsa och hennes son alltid varit nära. Men relationen förändras när sonen träffar en ny flickvän som snart blir gravid. Åsa gör sitt bästa för att knyta an till sin nya svärdotter, men då Åsa försöker hjälpa till uppfattas hon som gränslös. Det blir början på en konflikt som kommer att splittra hennes familj. Det blir smärtsamt uppenbart för Åsa att den viktigaste personen i sonens liv inte längre är hon själv, utan svärdottern och den nya familjen. Och när Åsas egen mamma går bort, står hon plötsligt alldeles ensam.

Vindarna viskar ditt namn av Anne-Lie Högberg

Jajamän. Redan i prologen var jag fast. Det var en riktigt filmisk början och mycket spännande. Frågorna virvlade i mitt huvud. Vem var det som grävde? Varför just nu? Varför just hon? Vad har hon för relation till byltet? 

Jag är, efter de inledande kapitlen, även helt fast i relationsdramatiken. Anne-Lie Högberg har en fantastisk förmåga att porträttera människors känslor, så att de känns och man får en förståelse för personerna. De som hon skildrar i boken är helt vanliga människor med vardagliga problem. Det gör dem lätta att relatera till. Samtidigt tycker jag att det också gör det väldigt intressant. Det blir spännande att läsa om personerna och se hur de tacklar sina problem.

Berättelsen utspelar sig i Bålsta. Jag älskar att få läsa en bok där jag känner igen mig. Det är kul att hitta de olika markörerna för platserna där. Författaren lägger dock inte in för många, så att det blir exkluderande för de som inte varit i Bålsta.

Det här är definitivt Anne-Lie Högbergs bästa bok hittills. Man varken vill eller kan släppa den ifrån sig, när man börjat läsa.

Handling: Vanja lämnar både sin hemort och sitt förflutna för den lockande tjänsten som reporter 30 mil söderut. Men när allt det som lockat visar sig vara en irriterad och otrevlig arbetskamrat och en enformig miljö börjar hon tvivla på om hon tagit rätt beslut. När hon råkar på en gammal artikel om en händelse som ingen vill prata om börjar hon i hemlighet att undersöka det som hänt. Det som ingen vill kännas vid. Allt för att förtränga det som hon själv lämnat bakom sig.

Linas liv är perfekt. Hon har Jesper, Melker, ett heltidsjobb och ett fint hus. Men det är något som skaver när småbarnslivet och vardagen går som på repeat. Hon inser att den gnista som Jesper en gång tände långsamt håller på att slockna. Och när någon annan blåser liv i hennes glöd vet hon inte om hon skall våga ta klivet ut i det okända.

Lilly var en gång ägare och grundare för lokaltidningen som alla på orten ivrigt väntade på. Då hade allt varit nytt och spännande. Nutiden skrämmer henne. Nya bekantskaper också. Så när Vanja börjar ställa frågor drar hon sig instinktivt undan. Snart gör sig det förflutna påmint, och sanningarna som uppdagas förändrar allt.

Betyg: +4 av 5

Förlag: Louise Bäckelin förlag

Leonora och glasplaneten, Leonora och Osmo 2, Leonora och TellUs, Leonora och Eos av Helen Johansson

Det här är underbara rymdäventyr som skapar läsmys. För varje bok jag läser blir jag allt mer förtjust i Leonora. Det är så spännande att läsa om alla äventyr hon råkar ut för och vilka varelser hon möter. 

Böckerna passar alldeles utmärkt att läsa högt. Det är mycket text i varje kapitel och få bilder. Bilderna är färglada och trevliga att titta på.

  

Handling:

Leonora och glasplaneten (del 1): Leonora bor på planeten Junoo, och en morgon kan hon inte motstå frestelsen att provflyga sin nya rymdfarkost. Med hjälparen Bobo som enda sällskap kraschar hon på Glasplaneten, där det visar sig att rymdpirater härjar - Hur ska Leonora någonsin komma hem igen?

Leonora och Osmo 2 (del 2): Ziggy var bara två veckor gammal när han kom bort ifrån sina föräldrar. Nu vill han flyga till planeten Osmo 2 för att leta efter dem. Men han behöver hjälp. Klart att Leonora ställer upp, hon har ju lovat. Att hitta Ziggys föräldrar kommer säkert att gå lika snabbt som ett stjärnfall - tror Leonora ja. Men Osmo 2 är en farlig plats. Marken spricker sönder av ständiga jordbävningar, det finns inga hus och det luktar illa. Samtidigt blir Ziggy alltmer underlig. Uppdraget verkar dömt att misslyckas.

Leonora och Tellus (del 3): Det bär det av tillden blå planeten Tellus och det är bråttom! Rymdpiratskeppet Galilei flyger med högsta fart genom rymden. Leonora har fått ett konstigt meddelande på sin pratograf. Lövgren, en av rymdpiraterna som är på semester på sin hemplanetTellus, har råkat illa ut.

Leonora och Eos (del 4):

Betyg: +4 av 5

Förlag: Bokförlaget Langenskiöld

Dillstaligan Konstkuppen och Juvelkuppen av Jens Lapidus och Gustaf Lord

Visst vet Jens Lapidus hur man skapar en lockande deckarserie för barn i 6-9 års åldern. Det är roligt på det sättet att det lockar till gapskratt. Samtidigt är det spännande så att sidorna flyger förbi.

Den får plus både för att man inte får veta ett bestämt kön på Zasha. Men också för att alla karaktärer inte är stöpta i en form.

Jag tycker mycket om att huvudpersonerna blir en tjuvliga, som gör goda saker och att samhällsproblem finns med i berättelsen.

Illustrationerna kompletterar verkligen berättelsen. Ansiktsuttrycken är underbara. 

Allt detta gör att jag måste fortsätta läsa serien!

 

Handling:

Konstkuppen (del 1): Mamma tjatar på att Jonathan ska ut och hitta på något, men vad? Han har inte någon kompis i kvarteret och han sitter helst inne och mekar med sina uppfinningar. Det vill säga, tills Zasha flyttar in huset. Och börjar i Jonathans klass. Då börjar det hända grejer och vips har de bildat Dillstaligan: ett tjuvgäng - enligt vissa i det godas tjänst. När mat försvinner från närlivs, en oskyldig kvinna anklagas och märkliga figurer syns på konstmuseet dit de åkt på skolutflykt, ja, då kan de börja lägga pusselbitarna och med smarthet och mod göra sin första kupp.

Juvelkuppen (del 2): Jonathan har alltid gillat att hänga på sitt rum och meka med sina uppfinningar. Tills han lär känna Zasha och de bildar Dillstaligan - enligt vissa ett tjuvgäng i det godas tjänst. Snart får de en tredje medlem - Bollan, som kan kasta längre och högre än någon annan! När Zasha blir lurad på pengar och bortskämde Rick skryter extra mycket om alla sina prylar, är det dags för Dillstaligan att planera sin nästa kupp.

Betyg: +4 av 5

Förlag:BonnierCarlsen 

Karma & Jonar: Flykten av Zelda Falköga

Den här andra boken i serien om Karma och Jonar visar att vi här fått ett fantasy-äventyr att räkna med. 

Jag blir så glad över att innan berättelsen börjar, så finns det några sidor som berättar vad som hänt. Man tänker verkligen på att fånga upp barnen.

På varje uppslag breder sig färglada illustrationer ut sig. Texten får finnas i illustrationerna.

De olika faktarutorna om de fantasifulla varelser som finns med i historien, är berömvärt insprängt i berättelsen. Det tar tillvara på barns inneboende vetgirighet och gör att denna fantasirika värld blir tydligare och verkligare.

Fängslande är det sannerligen. När kommer nästa del?

Handling: Efter att ha besegrat de onda klipptrollen har Karma och Jonar blivit bästa vänner. De umgås i smyg och all verkar vara på väg att ordna sig i Glimera. Tills en dag då Karmas lillasyster blir tillfångatagen av korkade men elaka grusgnomer. Karma och Jonar tvingas sätta sin egen frihet på spel för att försöka rädda henne. Kommer de att lyckas?

Betyg: 4 av 5

Förlag: Bookmark

Min galna mormor: Gammal men inte klok av Sophy Henn

Det går inte att låta bli att skratta åt Junis mormor. Hon är verkligen inte som andra mormödrar. Hon pendlar mellan att vara påhittig och pinsam. 

Färgskalan i illustrationerna är riktigt uppiggande. Det är verkligen starkt rosa.

Denna bok för 6-9 års åldern är som ett underbart lyckopiller.

Handling: Jeanies mormor är inte som andra gamla tanter. Att baka kakor och sticka är inget för henne men däremot älskar hon att bryta mot regler och ställa till bekymmer. Ibland är hon pinsam, men för det mesta är hon VÄLDIGT rolig. Särskilt när hon drar med Jeanie på sina galna upptåg. Alla säger att hon är gammal nog för att veta bättre men det bryr sig inte mormor om. Jeanie misstänker att hon till och med tycker att det är kul när folk blir chockade.

Betyg: +4 av 5

Förlag: HarperCollins Nordic

En duktig hund äter kakan

Jag skulle läsa denna som högläsningsbok. Det är en charmig berättelse om hunden McTavish. Lite smårolig och mysig.

Handling: Efter att mamma Peachey nästan sa upp sig som mamma, började hela familjen att hjälpa till i köket. Alla utom pappa Peachey -- tills han plötsligt får för sig att börja baka. Övertygad om att detta är hans kall, bestämmer han sig för att vinna stadens stora bakningstävling. Tyvärr tar han sig vatten över huvudet, eller snarare ... 3784 pepparkaksbitar! Det blir den duktiga hunden McTavish som får hjälpa till, som vanligt.

Betyg: +3 av 5

Förlag: Lilla Piratförlaget 

Kid spy: Det perfekta brottet av Mac Barnett

Det här är en humoristisk berättelse som man inte kan låta bli att fnissa åt medan man läser. Både illustrationerna och historien lockar till skratt, t ex hur sur Beefeater ser ut eller allt drottningen säger. 

Den passar perfekt till någon som precis kommit igång med sin läsning. Dels för att sättet den är skriven på gör den lättläst, dels för att det händer mycket saker. 

Jag förstår även att man som barn inte kan låta bli att googla saker saker som huvudpersonen berättar om. Speciellt när han säger: ”Det är sant. Du kan googla det”. Klart man måste göra det då! Det tycker jag är underbart.

Den passar perfekt till barn som går i klass 1-4. Kan även fungera lite högre upp i åldern. Boken är del 2 i en serie, som kan läsas fristående men ett tips är att skaffa båda för att surfa på läsvågen när barnet kommit igång och vill läsa mer.

Handling: Mac B är tillbaka och den här gången är en ny fiende ute efter drottningens kronjuveler! När juvelerna försvinner från ett låst rum anlitas Mac för att lösa gåtan. Hur bröt sig tjuven in? Vart tog juvelerna vägen? Spåren leder Mac till ett irländskt slott där han tvingas hantera allt från dödliga mördarkobror till bisarra isskulpturer. Och en slug plan som sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden. Kommer Mac att lösa detta låsta rummet-mysteriet i tid?

Betyg: 4 av 5

Förlag: Lilla Piratförlaget