Den frusna polisen av Ohlséni & Hansen

Sista dagen på semestern ägnades till denna bok. För mig har det blivit ett måste att varje semester läsa en bok av författarparet.

Den frusna polisen är första delen i en ny serie, men visst känns värmen och den humoristiska stilen igen.

Den här serien utspelar sig i Ystad. Man får möta den nyblivna änkemannen kriminalkommisarien Frank och hans basset Betty, Franks far Gösta och Göstas vänner samt Franks dotter. Det är ett härligt gäng karaktärer som det ska bli roligt att lära känna bättre. 

Ja, underhållande är det och man får sig ett gott skratt både här och där. Det känns dock som att den här har ett allvarligare stråk än de tidigare serierna. Det blir spännande att se vart detta tar vägen.

Det sanningen döljer av Anna Tell

Det här var en riktig sträckläsningsbok.

Jag har läst Anna Tells tidigare trilogi och tyckt om den. Den här nya serien tycker jag om ännu mer. 

För det första så föll jag direkt för huvudpersonen Hedvig Lilja. Hon är tuff och både erfaren och skicklig. Hon är en komplex karaktär som det är intressant att få följa. Men hon är inte den enda karaktären som är intressant. Även hennes unga kollega Samir och så Elin (som det andra spåret i berättelsen handlar om) gör att jag tycker om att läsa boken. Författaren är skicklig på att porträttera sina karaktärer så de blir verkliga.

Det andra är hur Anna Tell får till intrigen. Den är väl sammansatt. Berättelsen är trovärdig in i minsta del och berättas med ett språk som ger ett driv.

Så nu har jag med andra ord en ny serie att följa som Anna Tell skrivit och det känns så bra.

Röd augustimåne av Rebecka

Med andra boken ute har Rebecka Edgren Aldén befäst detta som min favoritdeckarserie. Anledningarna är många.

För det första så har hon en förmåga att få mig att leva mig in i handlingen. Hon skriver så levande och realistiskt. Hennes miljöbeskrivningar är så underbara t ex om hur havet spytt upp drivor av kletig tång.

För det andra har vi det unika att det handlar om sjöräddare. Jag älskar att följa hur dem och få veta hur deras vardags är. Med det också sagt att författaren lyckats med karaktärerna. De är både verklighetstrogna och fängslande. Hon får till relationerna så bra.

Sedan är intrigen är välskriven. Det är spännande på det där sättet som känns som att det är utan ansträngning, men som man kan förstå är ett riktigt bra hantverk bakom.

Till sist är skärgården lockande och hur författaren skriver om både skärgårdsmiljö och om att segla gör det ännu mer så. Passar utmärkt till sommarläsningen.

Så vet du inte vad du ska läsa i sommar, så är både den nya ”Röd augustimåne” och den tidigare ”Svarta segel” mina bästa tips.

Morden längs kartan: En dyrbar fångst av Christoffer Holst

Återigen har Christoffer Holst fångat mig i berättelsen så att jag förvånat stänger boken. Är den redan slut? Hur gick det till?

Författaren gör det så lätt att läsa. Det är som att han har komponerat en utsökt maträtt.

Först orden och formuleringarna. Hur han målar upp allt. Från landsvägen mitt i natten med sin skimrande asfalt till risotton med svamp och västerbottensost. Allt blir så tydligt. Mat och dryck beskrivs så man vill springa till närmaste affär, men även platsen Vadstena säljs in. Jag är nog inte den enda som googlar hotell och fantiserar om att åka dit. 

Christoffer Holst har även infogat sin fina humor i berättelsen och det bidrar till att det blir ännu mer mysig att läsa. Den och de färgstarka karaktärernas gör att man fastnar. Jag tycker om de två halvsystrarna. De är olika men kompletterar varandra. Den ena systern Louise ska hjälpa sin far att starta upp ett nytt hotell i hotellinteriörerna och den andra systern Lina driver en delikatessbutik på Södermalm. 

Naturligtvis är det inte bara mysigt. Precis som i en välkomponerad maträtt så finns där det som balanserar upp. Det finns spänning, mörker och tragik och Christoffer Holst har hittat rätt balans. I denna första del av Morden längs kartan är det en tonårsflicka som försvinner spårlöst.

Det är en riktig mysdeckare som en sådan ska vara. En riktig mysrysdeckare.

Den tysta fågeln av Mohlin & Nyström

I den här boken finns en huvudperson som jag tycker om att tillbringa tid med. Nämligen John, som tidigare var FBI agent men som numera jobbar i Karlstad som polis på länskrim. Han har en sorts charm som är oemotståndlig. Man vill veta mer om honom.

"Den tysta fågeln" är den tredje delen i serien om John. Denna gång hittas en benbit i ett fågelbo och det visas vara mänskligt. Trettio år tidigare försvann ett tvillingpar. Kommer benbiten från någon av dem?

Det är bladvändar-spännande och man kastas mellan gissningarna på vem som är den skyldige och vad som hänt. Jag får ju erkänna att jag blev lurad både en och två gånger.

Både när det gäller att skildra utredningsarbete och det komplexa småstadslivet med människors hemligheter och intriger så gör författarduon det med bravur. Framförallt uppskattar jag hur de skildrar människor och hur man får komma huvudpersonen ännu närmare. De levandegör de sina karaktärer så att man ser dem framför sig och engagerar sig i dem. Relationen mellan 9-åriga brorsdottern och John beskrivs också så fint. 

Nu förstår du nog både att jag älskar serien och varför. Har du inte läst, så börja med del 1: Det sista livet. Du vill inte missa en endaste rad av det här.

Vatten över huvudet av Frida Gråsjö

Mer Cosy Crime än så här blir det inte.

På ett sätt är jag lite ledsen att jag inte sparade boken till semestern, men å andra sidan var det precis vad jag behövde läsa nu. Mysigt med klurigheter som ger fantastisk avslappning. Underbart!

I boken finns härliga somriga miljöer. Jag vill sätta mig i bilen och åka till Dalslands kanal, där berättelsen utspelar sig. Det verkar så fint utifrån de bilder som författaren målar upp i mitt huvud.

Dessutom blev jag oerhört sugen på kakor medan jag läste. Jag rensade frysen nästan tom på schackrutor, bullar och syltkakor i rena farten.

Karaktärerna är lätta att tycka om och Frida Gråsjö beskriver huvudpersonen och hennes utmaningar fint. 

Så om vill du läsa en härlig mysdeckare i sommar ska du kolla in denna.

Den som offrar sig av Gustavson & Ventus

Boken utspelar sig i Österbotten, vilket är roligt. Jag gillar de miljöerna. De är väl beskrivna, så de är lätta att se framför sig.

Det är en spännande berättelse med obehagligt innehåll. Två brutala mord, som verkar vara rituella, inträffar i en ort i Österbotten Dessutom försvinner kriminalkommissariens dotter. Frågan är bara om det är frivilligt eller om hon blivit kidnappad.

De korta kapitel driver upp tempot. Dock var slutet lite tvärt. Jag hade gärna velat att det utvecklats lite mer. 

Karaktärerna är intressanta och jag känner hur jag vill veta mer och följa dem. Så visst kommer jag läsa nästa bok av denna nya författarduo.

Ekarvet av Kerstin Bergman

Man förflyttas till gården Bjeråkra i Östergötland. Kerstin Bergman kan det där med att skriva om miljöer. Så här skriver man målande.

Det är också en intressant handling. Fyra gamla klasskamrater ska få ärva den stora gården Bjeråkra av sin gamla mellanstadielärare Erna - OM de tillbringar fyra dygn tillsammans. Men varför valde Erna dem? De var inte nära vänner. Tala om en annorlunda klassåterträff! Efter ett tag förstår de att de också förväntas lösa en gåta. Det är bara det att de inte vet vilken.

Det blir riktigt spännande både med gåtan i bästa Agata Christie-anda och med konstellationen av personer och hur de förhåller sig till varandra. Det ger tankar om hur skoltiden, speciellt mellanstadiet, påverkar oss. Vilka roller och identiteter vi får eller tilldelas oss. Vad det gör med oss på gott och ont.  

Ekarvet är en deckare som man trivs med att befinna sig i. Som man läser med glädje och som gör .

Det dåliga samvetet av Pernilla Ericson

Erlagruppen är tillbaka med dunder och brak. Med ett jubel inombords konstaterar jag att det är bättre än någonsin.

Pernilla Erikssons förmåga att pejla in något i samhället och kritiskt lyfta det är magiskt. Det är intelligent och träffsäkert välskrivet och Pernilla Ericson visar återigen varför hon är en av våra bästa deckarförfattare. 

Boken handlar om hur en framgångsrik kvinna hittas död i sin bostad i centrala Stockholm. Det ser ut som hon begått självmord. Erlagruppen återförenas för att utreda fallet. De upptäcker att kvinnan levt ett helt annat liv i kulisserna. Sedan hittas ännu en person död i ett förmodat självmord. Är det en tillfällighet?

Av skam av Lina Areklew

Jag tyckte om de tidigare två, men denna klår lätt de tidigare böckerna.

En av de saker jag tycker väldigt mycket om är att läsa om relationer och lära känna personerna i en roman. Detta gör Lina Areklew väldigt bra. Det är intressanta karaktärer som lockar till läsning och det är spännande turer i relationerna. Författaren lyckas även med konststycket att man både kan vara irriterad på huvudpersonen och vad den gör men ändå tycka om henne. Den balansgången är väldigt svår, med det fixar författaren.

Nu är ju detta en deckare och det är en spännande berättelse på det sättet också. Från det att en avhuggen hand hittas av några ungdomar i en gammal gruva fram till upplösningen. Dessutom märks det att det är välresearchat, vilket drar upp helhetsupplevelsen av boken.

Med andra ord är detta en finfin påskläsning.

Syndabarn av Ulrika Rolfdotter

Det är mörkt och komplext när Ulrika Rolfsdotter skildrar utsatta ungdomar i sin berättelse om två döda tonårstjejer och en skadad som hittas vid Bålsjön. Just skildringen av tonåringar och psykisk ohälsa gör hon rackarns bra. Det känns trovärdigt och det berör.

Men hon lyckas även bra med de andra karaktärerna. Både Annie och Sara är intressanta och det är smart att ha en socialsekreterare som löser brott. Det sticker ut.

Hur är då själva deckarserien och intrigen kanske ni undrar? Ja, om man läser utan att kunna lägga ifrån sig den så signalerar det väl om något om hur bra det är. Det här vill man ha mer av!

Någon måste dö av Ljungdahl och Jinghede

Det behövdes inte många sidor förrän jag föll för denna välskrivna deckardebut.

Det märks att författarna vet vad de skriver om, men det krävs skicklighet att få till det. Det är den kombinationen som gjorde att jag satt klistrad vid berättelsen. givetvis också att berättelsen är så tät.

Huvudpersonen Nikki, som är polis och arbetar som spanare, bidrar till berättelsens förträfflighet. Dels är det hur hon är - smart, driven och skicklig. Dels just att hon har det jobb hon har. Det känns nytt och fräscht. Pulsen är hög när man följer henne i jobbet och i jakten på att få svar kring systerns död.

De ensamma av Anna Kuro

Anna Kuro är en av mina favoritförfattare. 

Här har vi en mörk berättelse, som känns olycksbådande från start. Det riktigt vibrerar från sidorna. Det är mycket som inte sägs rätt ut och det bidrar romanens storhet och gör den extra intressant. Författaren litar på läsarens förmåga och intelligens och det uppskattar jag henne för. Jag njuter oerhört när jag läser.

Miljöerna bidrar till att jag inte kan sluta tänka på berättelsen. De gör både att jag ser, hör och känner allt (från sommarnatten med myggornas inande till illaluktande cigarettaska som singlar ner på den fina mattan), men de medverkar också till det olycksbådande. 

Jag älskade Kiruna-trilogin, men ännu mer denna. Så om du inte har läst så se till att ordna ett exemplar och försjunk i denna hänförande berättelse. 

Blodmåne av Jo Nesbø

Det är så härligt att aldrig bli besviken på böckerna om Harry Hole. Jo Nesbø har skapat en antihjälte som fortfarande fascinerar och som man vill fortsätta följa.

Jag glädjs över hur smart skriven berättelsen är. Det finns vändningar som verkligen överraskar. Hur kan man annat än att älska det. Storyn är intrikat men otäck. Det finns ett oemotståndligt driv och jag njuter av att läsa. Jo Nesbø har lyckats igen.

I bokens början är Harry Hole är i Los Angeles för att dricka sig till döds. Men så jagas hans vän av en knarkkartell som hon lånat pengar av. Därför tackar Harry Hole ja till att bli privatsparare åt en fastighetskung som misstänks för mord. Pengarna ska han nämligen använda till att hjälpa sin vän. Men tiden är knapp både för hans vän men även för att mördaren inte är klar än.

Som vi lekte av Ninni Schulman

Med lätt hand sveps läsaren tillbaka till 1980-talet. Ninni Schulman strösslar berättelsen med alldeles lagom många tidsmarkörer, som till exempel tidningen X9 eller tv-serien Par i brott, och det gör att man kommer ihåg hur det var. Det blir en härlig och oväntad nostalgitripp.

Överhuvudtaget är det välskrivet. Ninni Schulman låter oss stifta bekantskap med huvudpersonen Ingrid, en tidigare polis som suttit på Hinseberg efter att ha skottskadat sin sambo som misshandlat henne. Redan efter de första sidorna känner man med Ingrid och man står snart på hennes sida. Hon brottas med sitt förflutna och tar sin tillflykt i Våmhus i Dalarna för att inte hennes tidigare sambo ska hitta henne. Samtidigt försöker hon återknyta banden med sin lilla dotter. Det är en hjärtknipande skildring.

Man engagerar sig även i 12-åriga Mattias försvinnande. Vissa kapitel får man honom och hans vardag ett år tidigare. Hans mamma Solveig har svårt att gå vidare och när Ingrid öppnar Siljans spaningsbyrå i brist på jobberbjudande tar Solveig chansen och ber henne hjälpa henne försöka ta reda på vad som hänt Mattias.

Det är en stark beskrivning av brytpunkten mellan barn- och tonårstiden och en fin skildring av relationerna mellan människorna i ett litet samhälle.

Det är bra, så bra!

Morden i Fleat house av Lucinda Riley

Efter att ha läst boken är jag så ledsen att jag aldrig får läsa en bok till om kriminalinspektör Jazz. Jag tog Jazz och hennes kollega Miles till mitt hjärta. Tala om karaktärer som man tycker om att umgås med. Lucinda Riley var verkligen duktig på karaktärsbeskrivningar. 

Så har vi miljöerna. De är helt förtrollande. Både den engelska landsbygden och internatskolan framträder så tydligt. Nu längtar jag till England.

Jag ska erkänna. Jag var faktiskt rädd att påbörja denna bok för jag älskar författarens andra böcker och trodde inte att skriva deckare skulle vara hennes grej, men jag hade fel. Bevisligen så kunde hon även det.

Mordgåtan är så där underbart Agatha Christie-aktig. Man får klura lite och det är spännande. Det är en välskriven härlig klassisk engelsk pusseldeckare, som man bara njuter av att läsa. 

Hemligheten av Anna Bågstam

Vad spännande att få läsa en bok som utspelar sig i juridikens värld. Anna Bågstam har verkligen lyckats skildra det realistiskt och få mig att gå igång på de miljöerna. Jag visste inte att jag var så förtjust i den tillvaron. 

Dessutom finns det en sak som jag tycker Anna Bågstam gjorde helt rätt. Det är hur hon lät handlingen hoppa i tiden i ett sjok. Först var det nutid då ramarna las ut. Alex pojkvän hittades mördad och hon börjar gräva i det. Hon upptäcker att pojkvännen haft hemligheter. Sedan hoppar det 20 år tillbaka i tiden och läsaren får bakgrunden och mer pusselbitar. Till sist kommer man tillbaka till nutid där man får de sista ledtrådarna, lösningen och allt blir snyggt ihopknutet. Just att författaren inte gjorde ett vartannat kapitel av berättelsen, utan gjorde denna variant, lyfte berättelsen. Snyggt gjort!

Jag ser fram emot fler böcker om Alex och att få lära känna henne mer. Det här är min typ av serie.

Utgiven av @norstedts_forlag 

Åskmakaren av Tina N Martin

Här har vi en bok som jag verkligen kan rekommendera de här sista skälvande minuterna på året. Recensionen skulle ha kommit tidigare men covid ställde till det då. Nåja, bättre sent än aldrig och denna bok vill jag verkligen tipsa om.

Jag njuter av att läsa en sådan välskriven och välkomponerad berättelse. Den är vansinnigt spännande eftersom författaren vet hur hon ska få till det, med bland annat kvicka vändningar. 

Handlingen tar på ett utmärkt sätt upp ett mörkt och allvarligt samhällsproblem - kvinnohandel och prostitution. Det är otäckt men viktigt.

Så kommer vi till karaktärerna. Idun är en huvudperson som jag verkligen tycker om. Hon är sympatisk. Nu måste man ju inte tycka om huvudpersonen för att tycka om boken, men Idun gör att jag gillar boken lite extra. Tina N Martin har skildrat henne så att hon känns som en verklig person. Jag skulle vilja träffa henne och prata med henne.

Jag tycker också om Tareq. Han få gärna stanna kvar i serien.

Om du inte läst denna deckare, gör det! Det är väl spenderad tid.

Dödsdansen av Maria Grund

Jag älskar boken för dess mörker. Miljön är mörk, karaktärerna är mörka och så även handlingen. När det görs på rätt sätt är det magiskt. Precis som här.

För att inte tala om den kusliga, otäcka stämningen som bidrar till att man sitter på helspänn genom berättelsen. Förutom att det är grymt spännande.

I bokens början upptäcks en naken man irra omkring i en otillgänglig skog. Samma, som nu jobbar som närpolis i en liten by, kallas till platsen. Trots att hon önskat att aldrig arbeta med våldsbrott igen är hon snart indragen i en mordutredning. 

Författaren har följt upp sin första fenomenala bok på bästa sätt. Jag är tjusad.

Ett lik för mycket av Carin Hjulström

Det är så kul att läsa en bok som rör sig i de områden man kan. Jag bor och jobbar i närheten så miljöerna får mig att le. Det är underbara miljöer som Carin Hjulström lyckas göra precis så fantastiska som de är. Jo, en del är påhittade men de har den rätta andan.

Karaktärerna är intressanta och underhållande. Det är så roligt att umgås med polisen Olle, Siri och framför allt Siris brorson Anton. De har lite av varje i sig. Jag tycker om att författaren inte är rädd för att låta sina karaktärer vara lite misslyckade men ändå skildrar dem så man tar dem till sitt hjärta.

Själva deckarhistorien är medryckande och låter läsaren fundera och klura. 

Det här är tredje delen i serien och jag hoppas på många fler delar. MÅNGA. Bara det att jag tipsat så många om boken att jag var helt säker på att jag lagt ut min recension (covidhjärna till trots) - det säger något om hur mycket man tycker om boken.

Utgiven av @bokforlagetforum