Överhuvudtaget är det välskrivet. Ninni Schulman låter oss stifta bekantskap med huvudpersonen Ingrid, en tidigare polis som suttit på Hinseberg efter att ha skottskadat sin sambo som misshandlat henne. Redan efter de första sidorna känner man med Ingrid och man står snart på hennes sida. Hon brottas med sitt förflutna och tar sin tillflykt i Våmhus i Dalarna för att inte hennes tidigare sambo ska hitta henne. Samtidigt försöker hon återknyta banden med sin lilla dotter. Det är en hjärtknipande skildring.
Man engagerar sig även i 12-åriga Mattias försvinnande. Vissa kapitel får man honom och hans vardag ett år tidigare. Hans mamma Solveig har svårt att gå vidare och när Ingrid öppnar Siljans spaningsbyrå i brist på jobberbjudande tar Solveig chansen och ber henne hjälpa henne försöka ta reda på vad som hänt Mattias.
Det är en stark beskrivning av brytpunkten mellan barn- och tonårstiden och en fin skildring av relationerna mellan människorna i ett litet samhälle.
Det är bra, så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar