 |
Berättelsen har en kuslig, sagolik ton som genomsyrar allt och skapar en nästan hypnotisk läsupplevelse. Det finns något både vackert och hotfullt i den här världen.
Världsbygget är väldigt tilltalande. Magisystemet, där korten spelar en så central roll, känns originellt och genomtänkt och ger berättelsen en egen identitet. Ju mer som avslöjas om korten, desto mer fängslande blir det.
Karaktärerna gjorde starkt intryck på mig, särskilt Elspeth. Det är lätt att dras in i hennes tankar och kamp, och jag uppskattade verkligen att man får komma henne nära samtidigt som allt inte avslöjas på en gång.
Jag tyckte också väldigt mycket om dynamiken mellan henne och Ravyn. Deras kemi är tydlig utan att ta över berättelsen och romantiken ligger där som ett extra lager snarare än som hela fokus.
Kapitlen är lättlästa och driver berättelsen framåt på ett sätt som gör att man bara vill läsa vidare. Det händer hela tiden saker som väcker nya frågor och ökar spänningen. Särskilt den sista delen av boken var omöjlig att lägga ifrån sig. Intensiteten skruvas upp ordentligt och jag satt verkligen som på nålar.
Och det där slutet… ja, vad ska man ens säga? Det gav mig rysningar och lämnade mig med en enda tanke: hur ska jag kunna vänta på nästa bok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar