Berättelsen tar avstamp i varje förälders mardröm – ett barn som försvinner. Linda Ståhl skildrar rädslan och paniken så träffsäkert att det känns i magen. Jag kunde verkligen relatera till den där oron som tar över allt, den där maktlösheten. Det är starkt och välgjort.
Samtidigt är det inte bara en spänningshistoria. Det är också en bok med karaktärer man vill följa. Jag tycker särskilt mycket om Reub, den icke-binära polisen som känns så levande och verklig. Hela teamet känns genomtänkt och intressant och relationerna dem emellan ger berättelsen extra djup.
Spänningen byggs upp skickligt. Sakta men säkert får man veta mer, bit för bit, och hela tiden drivs historien framåt på ett sätt som gör att man bara måste få veta hur allt hänger ihop. Det är en skickligt vävd historia, där varje detalj spelar roll.
Linda Ståhl imponerar – igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar