Anne-Marie Schjetlein skildrar ett aktuellt samhällsproblem samtidigt som hon ger det tydligt att världen är full med gråskalor. Det är både skrämmande och fängslande.
Hon har utnyttjat sin expertis gällande sjukhusmiljö till fullo i berättelsen och det gjorde att det kändes äkta och initierat. Hon lyfter dilemmat som sjukvårdspersonal kan brottas med -att vårda en gängkriminell som dödat. Hon skildrar även gängkriminalitet på ett sätt som gör att det känns som att det ligger timtals timmar research bakom.
Det som också bidrar till att jag är totalt fast i berättelsen är att hon gör det så otroligt lätt att se allt framför sig. Allt från sjukhusmiljön till karaktärerna.
Allt detta skapar magi och gör att jag vill läsa mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar