”Vi var vargar” är en berättelse jag aldrig kommer att glömma. Ibland så hjärtskärande och mörkt att det gjorde ont och hela tiden en stark och gripande läsupplevelse.
Förhållandet mellan pappan och sonen, sedan Liam kommit hem och hittat den 5-årige sonen under sin döende fru Ava, är komplicerat. Liam förstår att det skett en björnattack och att Ava har skyddat sonen Aru. Liams värld kollapsar. Han står kvar med en son han knappt känner efter att ha varit borta på jakt så mycket och hans älskade fru är död. När han begravt sin fru tar han med Aru på en ridtur för att lämna honom till några släktingar. Han hinner ju inte ta hand om honom och dess hus ligger flera timmar från närmaste granne.
Läsaren får följa Liams blottade och rättframma tankar. Det gör att man kommer nära. Texten är vacker i sin kärvhet. Författaren målar också upp en vild och oförsonlig natur som bidrar till läsupplevelsen.
Som sagt, den här berättelsen kommer finnas kvar i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar