Anna Kuro är en av mina favoritförfattare.
Här har vi en mörk berättelse, som känns olycksbådande från start. Det riktigt vibrerar från sidorna. Det är mycket som inte sägs rätt ut och det bidrar romanens storhet och gör den extra intressant. Författaren litar på läsarens förmåga och intelligens och det uppskattar jag henne för. Jag njuter oerhört när jag läser.
Miljöerna bidrar till att jag inte kan sluta tänka på berättelsen. De gör både att jag ser, hör och känner allt (från sommarnatten med myggornas inande till illaluktande cigarettaska som singlar ner på den fina mattan), men de medverkar också till det olycksbådande.
Jag älskade Kiruna-trilogin, men ännu mer denna. Så om du inte har läst så se till att ordna ett exemplar och försjunk i denna hänförande berättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar