Det här är Britt Peruzzis bästa deckare hittills.
Vad är det som gör att jag älskar den?
En sak är hur författaren låter berättelsen ta tid på sig samtidigt som den är spännande. Om jag skulle likna den med något så är boken som en underbar italiensk/fransk middag med vänner, där man äter, umgås och njuter i timmar. När tiden inte existerar.
Det är ingen slump att jag jämför ”Ensam ö” med en underbar middag, eftersom författaren beskriver måltider och drycker på ett sätt som gör att man längtar efter att äta. Det ger stämning till boken och gör att man förflyttas med själen till Riverieran.
Aldrig har det heller stämt så bra, som med denna bok, att läsa är att resa. Författaren tar mig med till Nice och jag spenderar tid tillsammans med Alda Luppi. När boken är slut är det svårt att återvända hem, men jag hoppas att få resa igen nästa år.
Boken börjar med att poliskommissarie Alda Luppi, på sin semester i Sverige, besöker ett kloster där en fransk blivande nunna har försvunnit. Hon blir sedan hemkallad från semestern och får ta tag i en pojkes försvinnande. Hans pappa blev mördad förra året och det klarades aldrig upp. Samtidigt har Alda svårt att släppa nunnans försvinnande.
Utgiven av @bazarforlag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar