Svarta segel av Rebecka Edgren Aldén

Rebecka Edgren Aldén fångar mig redan i prologen. En segelbåt ligger och driver på Möjafjärden. Är den övergiven eller är någon sjuk eller kanske skadad? Sjöräddaren Annika går ombord och upptäcker något som ser ut som blod.

Läsaren kastas sedan tillbaka i tiden några dagar. Handlingen pendlar mellan sjöräddaren Annika och hennes vardag och Joanna som ska ut och segla med sin storebror Zack.

Författaren målar upp både seglarlivet och livet som sjöräddare så jag kan se det framför mig och känner mig hemma i det, trots att jag inte kan något om dessa två saker. Den psykologiska spänningen ligger över berättelsen som  tryckande, dallrande åska. Det driver mig hela tiden vidare i läsningen. En annan sak som jag uppskattar med berättelsen är skildringen av de olika relationerna. Det är förträffligt skildrat och intressant. 

Och visst är det en bok passar utmärkt att läsa under sommaren. Segling. Skärgård. Heta soliga dagar och så den egna ingången: En bok om sjöräddare. Underbart!