Je m’apelle Agneta av Emma Hamberg

Jag skrattade både tyst inombords och högt åt denna underhållande och befriande roman. Jag älskade  detaljerna, som till exempel statyn vid badkaret (ni som läst den vet vad jag menar) och Bonnibelles presenter, men även hur Agneta frigör sig allt mer. Jag njöt också av alla goda ostar, vin och annat gott som drar genom berättelsen, fast hungrig blev jag allt. Det är i sanning en berättelse som fyller själen med värme.

Du som gillar att lyssna på böcker kan jag varmt rekommendera att göra lyssna på denna. Författaren läser upp den själv och gör det med bravur. 

Boken är nominerad till Årets bok 2021.

”Agneta är fyrtionio år och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för henne. Agnetas man Magnus, fågelskådare och frisksportare, anser att ”din kropp är ditt tempel” och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se på tv-serier där folk renoverar franska gårdar är hennes enda, hemliga njutning. Men när Agneta får syn på en radannons i tidningen vaknar något inom henne. Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig – varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till bar-fabien@gmail.com Några dagar senare står Agneta till sin egen och alla andras förvåning på ett ödsligt torg i en liten by i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kan sannerligen börja.”