Det är både roande och tänkvärt. Tala om att verkligen få gå i någon annans skor och lära sig något viktigt. För den här boken handlar om en sorts ätstörning, som annars inte brukar få ta plats i böcker.
Selma är en karaktär som man känner allt mer för, ju mer man läser. I början gillade jag inte henne, men i slutet var det sorgligt att stänga boken och inte få hänga med henne.
Bokens andra huvudperson, Eva-Lisa, som blivit lämnad av sin vidrige man och som kämpar med att få ihop vardagen för sig och sin tonårige son, ger ett fint komplement till berättelsen.
Så summa summarum, jag tyckte väldigt mycket om denna pärla till feelgoodroman.
Handling: Selma är inte nöjd med speciellt mycket i sin pensionärstillvaro i Motala. Ingenting alls, för att vara exakt. Hennes få vänner har dött i cancer och annan jävelskap, och hon önskar allt oftare att hennes trista karl ska gå samma väg till mötes. För att behålla någon form av livslust och uppleva spänning i livet rör hon sig lite utanför lagen.
I Borensberg två mil därifrån saknar Eva-Lisa sitt sociala nätverk. Hon lämnade Stockholm för kärlekens skull, men mannen i fråga har nu lämnat henne för grannens artonåriga dotter. Kvar blev hon med deras tolvåriga son, skammen, huslånet och ett underbetalt jobb på Motala Lasarett.
När Selma tvingas åka in till sjukhuset med akuta magsmärtor möts de två kvinnorna. En trevande vänskap växer fram och efter det blir ingenting någonsin sig likt igen.
Betyg: +4 av 5
Förlag: Lind & Co
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar