Midnattsrosen av Lucinda Riley

Jag fullkomligt älskade Midnattsrosen. Det är en helt underbar roman-roman. En sådan där som man försvinner timtals med och som man inte vill släppa. Jag älskar det exotiska i den. Det är så fascinerande att läsa om ett Indien i början på 1900-talet. Jag tycker också mycket om att läsa den spännande nutidshistorien om Ari och om Rebecka. Som sagt - underbar läsning!


När Anahita är barn möter hon prinsessan Indira. De blir vänner och Indira vill att Anahita blir hennes sällskapsflicka. Det Indira brukar vilja ha får brukar hon få. Detta leder också till att Anahita följer med Indira och går skola i England när de blir tonåringar. Hon möter Donald Astbury och blir förälskad. Han är arvinge till Astbury Hall. Långt senare, när hon är 100 år, lämnar hon sin nedskrivna livsberättelse till sitt barnbarn Ari. Hon berättar också att hon haft en son. Hon tror inte att sonen är död trots att hon har en dödsattest, utan ber Ari att hjälpa henne att hitta honom.

Detta tar Ari så småningom från Indien till Astbury Hall. Där möter han skådespelaren Rebecka, eftersom herrgården är utlånad för filminspelning. Hon hjälper honom att försöka söka efter svar.

Betyg: +4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Midnattsrosen
Författare: Lucinda Riley
Antal sidor: 586
Förlag: Bazar förlag
Utgivningsår: 2017
ISBN: 9789170284762
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, cdon