Några rader till Svartås finaste krokodil är fint skriven och jag kan förstå hur det kan bli som det blir, även om jag ibland blir ledsen för huvudpersonens skull. För hur skulle man klara sitt barns död. Vad händer med en? Vad orkar man med? Hur förändras man?
Jag förstår också Nicks behov att kartlägga den dagen hans son dör. Jag förstår även varför han är som han är, även om jag ibland kan få ångestkänslor av hans agerande å hans närmastes vägnar. För visst är det tragiskt att han inte pratar med sin fru annat än via kommentarer på FB samt att han överhuvudtaget har svårt att prata om sånt som relaterar till hans sons död.
Nu låter det kanske som denna bok är helsvart, men det är den inte. Trots svärtan är det ändå en ljus läsupplevelse. Pekå Englund skildrar det hela med fingertoppskänsla. Jag älskar hur han blandat svärta, humor och aktuella ämnen. Jag älskar hur Nick räknar hur många tänder som syns när han pratar med sin chef. Inget leende. Inga tänder. Men har han tur så syns många tänder på Lena, Svartåns finaste krokodil.
Dessutom älskar jag att få läsa slang á la rinkebysvenska. Det är väldigt svårt att förstå, men väldigt spännande att få ta del av. Jag stannar upp och funderar på hur författaren fått till det.
Mest älskar jag att Några rader till Svartåns finaste krokodil är en hoppbringande berättelse trots det mörka och att den ger mig nytt hopp om journalisters engagemang och empati.
Betyg: +4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Några rader till Svartåns finaste krokodil
Författare: Pekå Englund
Antal sidor: 432
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2016
ISBN: 9789113073125
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, Cdon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar