Flora Leas hemliga bok av Patti Callahan Henry

Det som fick mig på kroken i boken var ”Viskande skogen”. En påhittad plats som Hazel och hennes syster Flora besökte i fantasin när de var barn under andra världskriget. Både hur fint det var att Hazel  gjorde det för sin lillasyster, men också själva platsen i sig var det som fångade mig. Jag hade lätt kunnat läsa en bok om den världen.

De underbara miljöbeskrivningarna trollband mig. Det, tillsammans med värmen i berättelsen, gjorde att jag älskade att befinna mig i romanens värld.

En annan sak som jag gillade med romanen var att de två tidslinjerna var 1940-tal och 1960-tal, dvs att ingen var nutid. Det passade bra och kändes lite annorlunda. Tidslinjerna vävdes ihop fint.

Boken handlar om Hazel och Flora som evakueras från London till en liten by Oxfordshire när bomberna börjar falla över London. De får bo med den snälla Birdie och hennes son. En dag händer dock det som inte får hända - Flora försvinner. 20 år senare arbetar Hazel på ett antikvariat. De får en dag in en berättelse om Viskande skogen. En berättelse som bara Hazel bara berättat för sin syster om. Betyder det att systern lever?

Djävulspakten av Max Seeck

Berättelsen börjar onekligen spännande.

Det är en deckare med många vändningar och det tycker jag riktigt mycket om. Den skickligt ihopsatta intrigen utmanar mig som läsare och det ger romanen det lilla extra.

Jag tycker också att det är kul att få läsa en deckare från vårt grannland Finland. Något finskt finns det också över berättelsen, även om jag inte kan sätta fingret på vad.

Hur som helst är det en riktigt bra deckare och det har ju bevisats genom att den vunnit priset Glasnyckeln 2023.

Ofri jord av Claire Fuller

Ofri jord är en läsupplevelse jag inte hade velat vara utan.

Författaren skildrar relationerna mellan syskon samt föräldrar och barn så bra. Det är dysfunktionellt och intressant. Karaktärerna är välkonstruerade. 

Men det är inte bara därför jag föll för den. Den beskriver också fattigdom och klass på ett sätt som gör att man blir engagerad. Man känner för syskonen och deras situation. Författaren har skrivit en rå och svårmodig berättelse som är påverkande och minnesvärd.

Det handlar om tvillingarna Jeanie och Julius som vid 51 års ålder fortfarande bor hemma hos sin mamma. De lever enkelt och odlar sin egen mat. En dag dör plötsligt deras mamma och syskonen står plötsligt med ett berg av skulder som de inte visst något om. Mamman har haft en mängd hemligheter.

Marheim av Karin Erlandsson

Jag älskar ju dystopiska berättelse och min favoritförfattare Karin Erlandsson har skrivit en lättläst sådan om snabbväxande träd som tar över en plats som heter Marheim. Detta leder till att Maica måste fly. Hon gömmer sig i en stuga i bergen medan hennes mamma och pappas måste bege sig tillbaka till Marheim för att hugga ner träden.

Det är en berättelse på Hegas lättläst-nivå 2, dvs med enkelt språk och korta meningar. Jag tycker att det är fantastiskt hur Karin Erlandsson får fram miljö och känslor så målande med få ord. Till exempel: ”Hur kan ett hus vara så tomt? Hur kan tystnad höras så mycket? Hur kan det vara så svårt att somna ensam?”

Det här är definitivt en berättelse att sätta i händerna på den som behöver en mer lättläst bok. Barnet kommer vilja läsa nästa bok för att för att få veta hur det går för Maica och Rex och vad Härskaren gör härnäst. Jag har redan sett det ske. 

Eldhjulet av Kristina Ohlsson

Glädjen är stor när man får läsa Kristina Ohlsons nya bok för mellanstadieåldern. Som jag längtat efter en bok för den här ålderskategorin av henne. Hennes tidigare rysarserier har gått varma bland mina elever.

Visst är boken härligt läskig. Den kan absolut ge mardrömmar till den känslige, eftersom den handlar både om brända barn och har en ruskig atmosfär. Jag kommer i alla fall inte se på pariserhjul på samma sätt. Inte heller kommer jag ha någon inneboende hos mig, hur trevlig denne än verkar vara.

Kristina Ohlsson visar med Eldhjulet att hon är bra på att få till den där spänningen som ger läsglädje. Oavsett om man är vuxen eller barn läser man spänt vidare. Man måste ju bara få veta vad som händer härnäst.

En liten parantes. Som vuxen läsare tycker jag att det är roligt att handlingen är förlagd till Hovenäset, där hennes vuxendeckare i Strindberg-serien utspelar sig. Jag hoppas det kommer någon blinkning till den andra serien i någon av böckerna.

Den enda vägen ut av Susanne MacFie

Den enda vägen ut är den sjätte fristående boken i serien om De fyra elementen. Det går alldeles utmärkt att läsa den trots att man inte läst de andra böckerna, eftersom att dels gör författaren ett bra jobb med att få in läsaren i bakgrundshistorier och det dels kan ses som ett eget äventyr.

Det är spännande redan från prologen. Susanna MacFie fångar läsaren direkt och hon behåller det boken igenom. Dessutom är det skrivit så det passar målgruppen bra. 

Boken handlar om Embla som tillsammans med vännen Noel får ett livsviktigt uppdrag. Det gäller att rädda Spelet om De Fyra Elementen och förhindra sfärerna från att gå under.

Stiger man in i den här bokens värld lämnar man den inte förrän man läst hela boken. Det är en riktig Läslovsbok.

Allt du inte säger av Krillan Ahlsén

Förra året läste jag ”Faller jag, faller du” och tyckte det var en välskriven debut och bra skildring av mamman som fått demens och dottern som var hemmasittare. Nu har jag läst uppföljaren.

Även i denna bok skildrar författaren karaktärerna så man kommer nära. Jag tycker om att få lära känna Iris Lund ännu bättre och längtar efter att få träffa henne igen i nästa bok. Miljön, den höstliga Österlen, får ta plats och författaren får läsaren inte bara att se miljön utan även känna miljön.

Krillan Ahlsén får till en berättelse som är riktig spännande. Det är en mix mellan psykologisk spänningsroman och relationsdrama som passar mig som handen i handsken.

Ristmärken av Johan Theorin

Jag har väntat och längtat efter nästa bok av Johan Theorin. Det var värt all längtan.

Återigen har Johan Theorin skrivit en både spännande och fin berättelse som utspelar sig på Öland. Jag tycker så mycket om Gerlof och att få följa honom på ålderns höst. Hans delar av boken och brorsdottern Tildes delar kompletterar varandra yppermigt. Gammal och ung i olika delar av livet, men båda involverade i lösa fall. Och så tillkommer polisen Amor som ytterligare ett lager.

Johan Theorin är en riktig historieberättare. Jag läser hans berättelser med njutning.  Det finns ingen som bättre beskriver Ölands landskap och dess skiftningar. Som får en att förstå det vackra i det karga. Man känner kärleken till landskapet när man läser.

Berättelsen rör sig i två tider: under andra världskriget och 200-talet. Johan Theorin levandegör händelserna under andra världskriget. Han väcker min nyfikenhet och jag undrar fram till efterordet vad som hänt på Öland på riktigt.

Vilken lycka att ha fått läst denna bok! Tack!

Holly av Stephen King

Han har mig direkt på kroken, den käre Stephen King. När jag är tvungen att lägga ifrån mig boken, för att fixa med tvätten, så cirkulerar tankarna hela tiden kring huvudpersonen Holly, de två mördarna och offren. Jag längtar tillbaka till boken så mycket att det känns som om det är ett uträckt gummiband mellan oss. Som tur är så kommer jag tillbaka till fåtöljen och boken rätt snabbt.

Hur lyckas han då att få mig så fast? Ja, det är frågan som jag också ställer mig. Karaktärerna är hursomhelst definitivt en del av det. De är intressanta och spännande, speciellt Holly. Hon har sina egenheter och det är roligt att följa henne och se hur hon växer under läsningens gång. Det är ett speciellt förhållande hon haft till sin mamma och det finns en hel del där för henne att förhålla sig till.

Sedan finns ett spänningsmoment som kittlar nyfikenheten men som också gör att det blir riktigt otäckt och obehagligt. Det blir en dynamik i det hela. Även fast man vet vilka gärningsmännen är redan i början är det spännande, eftersom det finns så mycket runt omkring man vill veta. Det är dock värt att observera att det är en sorts deckare med ruskiga inslag. Detta så man inte blir besviken om man väntat sig skräck.

En sådan här bok resulterar i boksmälla, för vad ska jag läsa nu som jag blir så fast i?

Drakar och demoner: Uppvaknandet av EP Uggla

Är du en av de som kommer ihåg rollspelet Drakar och demoner? Det här är en historia som utspelar sig i den världen. E.P. Uggla har förvaltat detta utmärkt. Jag möts av en berättelse med en rollspelskänsla, som gör att både mitt inre nostalgiska barn jublar men också att mitt vuxna jag blir alldeles till mig. Det här kan nog få fler barn och ungdomar på läsandets krok.

Det är nämligen en fantasy-värld som är inspirerande och fantasieggande. Man möts av orcher, alver, dvärgar och svartankor. Det är spännande, fartfyllt och på sina ställen blodigt. En portion härlig humor sätter guldkant på det hela.

Man kan inte annat heller än att älska illustrationerna. Johan Egerkrans har gjort dem och de är lysande bra. De förmedlar den rätta känslan och jag bara njuter.

Boken handlar om tonårstjejen Tamea som är på jakt efter sin bror, eftersom hennes pappa vill gifta bort henne efter att  att hennes tatuering börjat bränna och komma till liv. Tamea är självständig och har en stark moral. Det handlar också om den tjuvaktiga alven Verven och svartankan Gizma som är ute efter hämnd. Tamea tvingas slå följe med dem.

Jag skulle säga att boken passar bäst från ca 11 år, men det beror ju på barnet. Dock passar boken även att läsa som vuxen, speciellt om man vill få en nostalgitripp. Hursomhelst är det ett underbart läsäventyr.

Barnvakten av Joyce Carol Oates

Det här är en berättelse som kröp under huden på mig. Obehaglig men också tragisk och smärtsam. 

Det handlar om hemmafrun Hannah som lever i Detroit på 1970-talet. Hon är hustru till en framgångsrik affärsman, men inleder en affär med en man som hon träffat på ett välgörenhetsevenemang. Det är en affär som är allt annat än sund. Samtidigt härjar en seriemördare i Detroit, som kallas barnvakten.

Det finns något hypnotiskt i texten. Jag kan inte slita mig från den, även när jag skulle behöva ta en paus. Joyce Carol Oates vänder och vrider på sätt att berätta en historia på sitt alldeles egna unika sätt. Jag imponeras (som många gånger förr) av författarens skicklighet.

Det finns mycket innehåll i romanen. Författaren skildrar klassklyftor och ojämlikheter. Kvinnans roll under denna tidsperiod och skillnaden mellan svarta och vita. Förutom detta även våld i olika former. Hon gör det med bravur.

Men det är också en berättelse är krävande att läsa. Jag känner mig helt slut när jag läst sista sidan. 

Ransom time av Lena Karlin och Åsa Schwartz

Det är inte svårt att fastna när det är så här förfärande spännande.

Författarna har skrivit en mycket aktuell krimonalroman som kretsar kring terrorhot och AI. I berättelsen händer några terrordåd vid exakt samma tidpunkt och säkerhetspolisen Alex kopplas in och tar hjälp av robotikprofessor Clara.

Jag är glatt överraskad över hur intelligent skriven den är. Jag får användning för (vad det känns som) alla mina hjärnceller för att hänga med i svängarna. Det är intressant och fängslande. Det är också skrämmande realistiskt och man inser hur sårbart vårt system är. 

Jag tyckte mycket om författarnas tidigare bok Dockfabriken men denna är ett strå vassare.

Dottern i Paris av Kristin Harmel

Kristin Harmel lyckas alltid skriva berättelser som jag fastnar i.

Dottern i Paris är en andra världskriget-berättelse utifrån mammors perspektiv. Det märks att författaren är engagerad i ämnet, vilket gör att jag också blir det. Visst lyckas jag rätt tidigt lista ut hur det förhåller sig, men för mig var inte det viktigt. Det viktiga var vad det som hände gjorde med de drabbade. Berättelsen berörde mig.

Förutom detta så är det en fin skildring av att skapa konst, både träsniderier och målande. Det fascinerade mig. Jag är riktigt okonstnärlig, men författaren lyckades få mig att förstå känslan i skapande och hos konstnären.

Det ska bli spännande att se vad författaren levererar härnäst. 

Ett lyckligare slut av Johanna Schreiber

Visst älskar man böcker som utspelar sig i förlagsvärlden? Speciellt om de är välskrivna, precis som denna!

Det här är tredje och avslutande delen i serien om Schantz förlag. Jag kommer sakna att få befinna mig i den här världen, för jag har njutit enormt. Det har varit lätt att leva sig in i den tack vare alla små detaljer som författaren kryddat berättelsen med. 

Det som också gör boken så bra är att Johanna Schreiber skriver träffsäkert och roligt, utan att för den skull göra det för sockervaddigt glatt. Det finns en allvarlig sida. I denna bok handlar det om att ha ett alkoholberoende, men även om psykisk ohälsa.

Huvudpersonerna är ekonomichefen Daniel och förlagets chef Karin och det var intressant att få följa dem och lära känna dem på ett annat sätt.

Du som inte läst någon av böckerna i trilogin har tre bra böcker att se fram emot. Det blir en härlig höstläsning för dig! Till dig som läst de andra två kan jag säga: Du har ett bra avslut på trilogin framför dig.

Kärlekshypotesen av Ali Hazelwood

Den här TikTok-sensationen till bok tyckte jag om.

Jag ÄLSKAR att huvudpersonen är en forskar-doktorand, som vill hitta ett sätt att upptäcka bukspottkörtelcancer tidigare. Det är så underbart med smarta kvinnor i litteratur, men extra mycket i romance. Men det är också själva grejen med forskning och universitetsmiljö som jag tycker om. 

En rolig detalj apropå vetenskap är att varje kapitel börjar med en hypotes. Jag ser fram emot varje kapitel och att få se vilken hypotes som kommer härnäst.

Boken handlar om doktoranden Olive och professorn Adam. Olive vill se sin bästa vän Anh lycklig, men hon vägrar dejta Olives ex av hänsyn till Olive. För att övertyga Anh om att hon redan har ett nytt förhållande på gång kysser hon första bästa man som går förbi. Det blir professor Adam, som anses vara en skitstövel. Det hela slutar, förvånansvärt nog för Olive, att hon både njuter av kyssen samt att Adam senare föreslår att de fejk-dejtar.

Jag tycker det är roande med fejk-dejting historien. De hamnar i en del roliga situationer. Överhuvudtaget innehåller berättelsen en hel del underbar humor. Men det finns också en härlig sorts kemi mellan huvudpersonerna. Man vet att de är menade att vara tillsammans. Det är bara att de inte förstår det själva. Visst är berättelsen förutsägbar, men jag skulle inte ha tyckt lika mycket om den ifall den inte hade varit det.

Kärlekshypotesen är en riktigt mysig och härlig romance i bästa Hallmark-anda.

Verity av Colleen Hoover

Det är en mörk och trollbindande berättelse. Helt omöjligt att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa.

Jag rös när jag läste den, så otäck tyckte jag bitvis att den var. Man visste inte vad man skulle tro. Vad är sanningen? Det är en psykologisk thriller i ordets rätta bemärkelse. 

Boken handlar om författaren Lowen som står på ruinens brant när hon får erbjudandet att skriva klart den bästsäljande författaren Veritys succéserie. Verity har skadats allvarligt och kan inte göra det själv, 

För att det ska bli lättare att komma in i hur Lowen ska skriva blir hon erbjuden att bo i Veritys hem tillsammans med henne, maken och sonen. Vad hon inte förväntar sig är att hitta Veritys opublicerade självbiografi, där sida efter sida är fylld av isande bekännelser.

Tillbaka till Hemsjö av Maria Wensund

När man gråter är det ett tecken på att en bok är gripande. Vad jag grät i slutet av boken!

Det är en sådan fin berättelse om en gammal kvinna och hennes hund. Bodil lämnar sin lägenheter i stan för att åka till barndomens Hemsjö när hennes labrador Bosse blir sjuk och inte förväntas leva längre än sommaren. Ett Hemsjö som Bodil trodde hon lämnat för gott för många, många år sedan.

När jag läste boken spred sig en värme i bröstet. Jag föll för den omedelbart. Hur kan man annat? Den beskriver så fint relationen mellan människa och en hund. Kärleken dem emellan. 

Jag både skrattade och grät medan jag läste berättelsen. Känslorna växlade som sommarens väder. Den berörde mig på ett sätt som gör att den är fastetsad i mitt minne. Därför förstår jag verkligen varför Helena Berglund och Colin Nutley tänker göra film på den.

Det sanningen döljer av Anna Tell

Det här var en riktig sträckläsningsbok.

Jag har läst Anna Tells tidigare trilogi och tyckt om den. Den här nya serien tycker jag om ännu mer. 

För det första så föll jag direkt för huvudpersonen Hedvig Lilja. Hon är tuff och både erfaren och skicklig. Hon är en komplex karaktär som det är intressant att få följa. Men hon är inte den enda karaktären som är intressant. Även hennes unga kollega Samir och så Elin (som det andra spåret i berättelsen handlar om) gör att jag tycker om att läsa boken. Författaren är skicklig på att porträttera sina karaktärer så de blir verkliga.

Det andra är hur Anna Tell får till intrigen. Den är väl sammansatt. Berättelsen är trovärdig in i minsta del och berättas med ett språk som ger ett driv.

Så nu har jag med andra ord en ny serie att följa som Anna Tell skrivit och det känns så bra.

Det fladdrar till i en tyllgardin av Siri Gustafsson

Vilken underbar titel! Man kan ju inte låta bli att kasta sig över boken.

Det bästa är att när man väl gör det upptäcker man att det är en helt ljuvlig feelgoodroman. Jag är helt kär. Här blandas kärlek till hästar med sommarmiljöer, men framför allt en fint skildrad framväxande vänskap. Författaren skildrar allt med en värme och kärlek som strålar ut från boksidorna. Det är en njutning att läsa.

Det börjar som en katastrof, när Rose-Maries drömbild av hur semestern ska bli spricker. Det är inget romantiskt torp och inte heller en charmig gubbe som möter henne. Hon får bo i en drängstuga i ladugården och gubben är allt annat än charmig. Ingen toalett och dusch, bara ett dass. Fast det finns en ljuvlig hage för hennes häst Rune och hem vill hon inte, så hon stannar och det är tur det.

Oavsett om du fortfarande har kvar sommarsemester att läsa på, behöver avkoppling efter jobbet eller läser den senare i höstrusket så är detta en pärla du inte får missa.

Världen från ovan av Anna Lönnqvist

Här är en feelgoodroman med mycket svärta. Anna Lönnqvist skildrar uttrycksfullt känslorna hos de två huvudpersonerna. Det är mycket smärta och sorg som finns i deras förflutna. Det känns verkligen att läsa boken och det är också det som jag tycker om den för.

Det handlar om två kvinnor som bor i samma hus och som en dag börjar prata med varandra. Den ena är Lili som växt upp i Nordmaling och var ett finskt krigsbarn. Man får följa henne mycket i dåtid, tex på 1960-talet då hon var en pilot, då när det var ovanligt med kvinnliga piloter. Den andra är Paulina som numera arbetar som skräddare, har sin dotter hos sig varannan vecka och kämpar på med sitt liv och problem med exet.

Något har hänt i båda kvinnornas liv som gjort att de övergett sina passioner. Vad det är får man fler och fler pusselbitar till.

Jag var uppslukad av denna fina berättelse och tänker fortfarande på de två kvinnorna.