Olivträdet är en av Lucinda Rileys tidigare böcker, utgiven redan 2016. Det finns starka känslor, svek och gamla hemligheter, men det är inte den där storslagna dramatiken som hennes andra böcker ofta bjuder på.
Däremot så finns den där förmågan att skapa stämning. De cypriotiska miljöerna är härligt levande. Det går nästan att känna doften av olivträden, höra cikadornas sång och känna solen som gassar. Det är lätt att drömma sig bort och önska att man också fick vara en del av denna magiska plats.
Jag gillar verkligen hur Lucinda Riley skildrar familjerelationerna och karaktären Alex är lysande. Samtidigt saknar jag lite av den där magin och nerven som gör att jag helt slukas av berättelsen. En fin läsupplevelse, absolut, men trots att jag tyckte om att läsa den så är den inte min favorit bland hennes böcker.
Fast om du vill drömma dig bort till Medelhavet, känna värmen från en svunnen sommar och följa en familj där kärleken finns, men inte alltid ser ut som man förväntar sig – då är Olivträdet en perfekt bok att krypa upp med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar