Christina Edwinsdotters roman är precis sådan också - en trevlig läsupplevelse. Man får möta polisen Cecilia som lämnat sitt jobb i Stockholm för att hjälpa sin moster med hennes butik när mostern blir allvarligt sjuk. Det är också då hon träffar Erik både på jobbet och i hans egenskap av läkare. Han gör något med henne liksom att han i sina kapitel konstaterar att hon gör med honom. Något han inte upplevt sedan hans fru dog.
Det är så mjukt och fint beskrivit, allt från Christinas kärlek till sin moster till skildringen av den sjuåriga Max, Eriks son. Även de sorgliga och svåra bitarna är skrivna med en ömsint hand.
Författaren lyckas få mig att bry mig om personerna, både huvudpersoner och bikaraktärer. Jag tycker om hur personerna utvecklas under berättelsens gång, men även hur de är och beskrivs.
Att berättelsen delvis utspelar sig i sjukhusmiljö är också en positiv del i det hela.
Jag är glatt överraskad av denna debutroman, som gav mig en fin lässtund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar