Marcus Jarl skapar magi med sina karaktärer. Han får dem att stiga ut ur sidorna och får mig att som läsare att känna hur de känner. Jag förundras av hur verkligt författaren får det att bli. Till exempel blir jag alldeles rörd över hur Bettan från förskolan fixar en avokadokärna till Julia, eftersom hon glömt det att ordna det till sitt barn Truls. Var på vippen att berätta det för min sambo innan jag kom ihåg att Bettan fanns i bokens värld.
Så har vi relationen mellan systrarna. Den är komplicerad och saker skaver. Det är precis det som författaren är så bra på. Han får till det på ett sätt som är engagerande och berörande, men även tänkvärt.
En annan sak som gör att boken blir så speciell är hur vardagen på Neonatalavdelningen skildras. Det märks att Marcus Jarl vet vad han pratar om. Jag fascineras, men framför allt har jag fått ännu större respekt för de som arbetar där.
Det är inte konstigt att Marcus Jarl blivit en av mina favoritförfattare. Han har återigen bevisar att han förtjänar platsen i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar