Det här är Anders de la Motte bästa bok. Han har hittat rätt med så mycket.
Jag älskar vad han gjort med karaktärerna. Hur de balanserar varandra och ger krydda åt historien. Naturligtvis också hur de är. De är en samling originella personer som har ett lockande djup. Redan i första kapitlet om Leo Asker lyckas författaren få mig nyfiken på henne, förälska mig i henne och få mig att ställa mig på hennes sida. På ynka 5 sidor.
Så har vi miljöerna. De förstärker handlingen. Vi har Resursavdelningen som kallas ”avdelningen för vilsna fall och förlorade själar” som ligger på plan -1 i polishuset. Dit Asker förpassas med en skenbar befordran i form av avdelningschef. Man märker att det är väl uttänkt med var avdelningen är placerad och hur den är uppbyggd. Anders de la Motte har utnyttjat möjligheten med den på bästa sätt. Ett annat exempel är hur han beskriver berget i första kapitlet. Miljön blir en del av handlingen och driver på historien. I miljöbeskrivningarna märks det också hur väl skriven boken är. Att författaren slipat på formuleringarna.
Genom berättelsen finns också en svag underliggande humor, som ger sitt till berättelsen. Det är precis som när man tar lite salt i en kaka eller en aning av något sött i en maträtt för att lyfta smakerna.
Bortbytaren är en väluppbyggd och smart skriven historia. Den är komplex och medryckande. Det är inte en bok som man vill eller kan lägga ifrån sig när man väl börjat läsa.
Det är inte ofta jag vill läsa om en deckare, men den här känner jag så med. Om inte det visar hur bra den är, så vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar