lördag 6 juni 2020

Tolv veckor med dig av Johanna Schreiber

Jag tyckte riktigt mycket om att läsa boken. Det fanns en närvaro i den träffsäkra texten, som kombineras av en skön humor. Det är lätt att läsa berättelsen, för man är så nyfiken på hur det ska gå för det här udda paret. 

Från första början föll jag för karaktärerna. De är intressanta och nyanserade. Det är skönt att huvudpersonen Linnéa är tuff och säger vad hon tycker om t ex Jacobs vänner. Så gillar jag att Jacob är jude, för det möter man verkligen inte ofta i svensk litteratur. Linnéa och Jacob är rätt olika och det blir en del kulturkrockar, vilket är spännande.

Det här är en feelgood, som inte är som alla andra. Det finns något extra i berättelsen, som gör den till en njutning att läsa.


Handling: Linnéa har alltid gått sin egen väg. På dagarna jobbar hon för en välgörenhetsorganisation och på kvällarna Tinderdejtar hon killar i tjugoårsåldern. Killar som är lika rädda för att binda sig som hon själv är, trots att hon passerat trettio. Jacob är affärsjurist på en av Sveriges mest prestigefyllda byråer, och har siktet fast inställt på att bli delägare innan han fyller fyrtio. Stressen över jobbet är lika hög som den över att kollegornas skrivbord fylls av familjefoton medan hans eget gapar tomt. Jacob och Linnéa träffas på ett bröllop som ingen av dem egentligen vill gå på. Trots deras uppenbara olikheter får de en överraskande het natt tillsammans. Båda återvänder hem med inställningen att de aldrig kommer att ses igen. Men några veckor senare upptäcker Linnéa att hon är gravid. De bestämmer sig för att flytta ihop på prov, för att ta reda på om de vill bli föräldrar tillsammans. Men deras vitt skilda bakgrunder, vänner och familjer kommer inte att göra ett svårt beslut enklare. Det blir början på en sommar fylld av kulturkrockar, outtalade drömmar och känslor ingen av dem väntat sig.

Betyg; +4 av 5
Förlag: Norstedts

1 kommentar:

Ellen sa...

Jag tyckte också mycket om den! Läste ut den väldigt snabbt för jag ville se hur det skulle gå för dem. Och som du skriver, intressant att Jakob och hans familj var judar, som du skriver är det inte ofta man läser om det i svensk litteratur, i alla fall om det inte handlar om förintelsen. Det är kul att få möta judendomen ur ett mer vardagligt perspektiv också.