måndag 11 maj 2020

Den osynlige vännen av Stephen Chbosky

Om man plöjer två böcker på mindre än 12 timmar, då är det utan tvekan bra. Jag kunde för mitt liv inte sluta läsa. Jag är helt matt inombords nu. Men matt på ett lyckligt sätt.

Osynlige vännen för verkligen tankarna till Stephen King, när han är som bäst. Det är en intrikat story, spännande och allt mer obehaglig. Man får tänka om ett par gånger under berättelsen.

Precis som många av Stephen Kings böcker är det ett barn i huvudrollen. Ett barn som har det svårt och som man tar till sig. Man ställer sig på barnets sida. Och så är det övernaturlighet inblandat i berättelsen. Precis som det ska vara.

Bara av att sitta och berätta om boken för er nu, gör att jag blir alldeles bubblig av glädje. I denna återupptäcker jag till glädjen i att läsa en riktigt bra skräckbok. Jag hoppas verkligen Stephen Chbosky tänker skriva fler böcker inom skräckgenren, för jag vill läsa mer. Mycket mer.


Handling: Sjuåriga Christopher Reese försvinner spårlöst i sex dagar. När han kommer hem igen är han helt oskadd. Men han minns inte var han har varit. Och han har förändrats. Christopher upptäcker att han vet saker som han inte borde veta. Han har en röst i sitt huvud. En röst som säger åt honom att bygga en trädkoja i skogen innan juldagen. Om han inte gör det kommer något fruktansvärt att hända hans mamma Kate, och alla andra han känner.

Betyg: 5 av 5
Förlag: Norstedts

Inga kommentarer: