Vintereld är inte en julroman i den bemärkelse att den är julig, men det är händelser i den som utspelar sig på lucia. Och vad väl en julledighet utan en bra deckare?
Vintereld är nog en av de böcker jag längtat mest efter i år. Därför blev jag så lycklig när förväntningarna mer än befriades.
Jag var totalt uppslukad när jag läste Vintereld och jag hade nog, trots att jag är väldigt snäll och fredlig, slagit till den som försökt ta den ifrån mig. När jag närmade mig slutet av boken blev jag sorgsen, för jag ville inte att den underbara känslan av att verkligen vara totalt och helt inne berättelsen skulle ta slut. Anders de la Motte har en förmåga attt skapa en berättelse som blir så verklig. Jag kan fortfarande blunda och se allt framför mig. Det är virtual reality i bokform.
Vintereld är nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa kriminalroman.
Handling: Laura får ärva en stugby av sin faster, som hon inte träffat på många år. Faktiskt inte sedan händelsen med branden på lucianatten 1987, då Lauras bästa vän dör och Laura själv skadades. Nu återvänder hon till trakten. Minnen pockar på. Någon börjar anlägga bränder och Laura förstår att hon är oönskad. Dog fastern verkligen en naturlig död eller hade hon kommit något på spåret?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar