Min intervju med Augustprisvinnaren Johannes Anyuru

Jag fick chansen att göra en mini-intervju med Augustpris-vinnaren Johannes Anyuru. Hann vann årets skönlitterära pris för sin bok: De kommer drunkna i sina mödrars tårar.

Jag hade verkligen velat ställa många fler frågor och följdfrågor till honom. Han har väldigt intressanta svar.


Jag älskar att läsa dystopiskt och din bok är ju dystopisk. Vad är fördelen att skriva dystopiskt?
- Man kan skriva ett varningsrop. När jag skrev den här boken har jag förhållit mig ganska mycket till Aniara utav Harry Martinsson. Och gjort på sätt och vis samma sak som han har gjorde med Aniara: använda tendenser.

När man skriver en dystopi tar man vissa tendenser som man ser i samtiden och så drar man dom till sin spets på något sätt. Det vill säga som jag sa på scenen - hur skulle samhället se ut om det byggde på idéen att svensk är den som alla andra tycker är svenskar, som Sverigedemokraternas definition på svenskhet. Svensk är den som svenskar tycker är svenska. Hur skulle samhället ser ut då? Vad gör man med dom människor som inte är svenskar? Vad händer när man tar ifrån människor dess medborgarskap?

Det är skrämmande men om man tittade på det sk Landsdalen som var nu i helgen, så en av de saker de sa var precis: Vi kanske måste ta ifrån människor dess medborgarskap. Vad gör man sedan med de människor som sedan är statslösa? Då får de sitta inspärrade någonstans. Det är bokstavligt talat det som händer i min bok då. Och det är naturligtvis vad som hände med judarna. Det förlorade sina medborgarskap. Vad ska man göra av dem sedan? De hör inte hemma någonstans.

Så det är väl det som är en av fördelarna med att skriva en dystopi. Man kan gestalta: Hur kommer det här faktiskt konkret att se ut? Det som man talar om idag. Det som man drömmer om idag. Hur skulle det se ut rent konkret?

Sen är också så att när man skriver en dystopi så… En dystopi är märkligt nog en konservativ genre, på sätt och vis. I betydelsen att man läser Aniara och slår ihop boken och tänker att vi måste bevara naturen. Vi måste bevara vår förundran inför universum, inför tillvaron. Vi måste bevara detta.

När jag slog ihop min bok, så att säga, när jag var färdig med skrivandet så tror jag att jag fick jag en stark känsla som jag inte haft innan. Det finns trots allt något som är värt att bevara i demokratin. Jag kommer ju annars från en miljö som många kulturarbetare kommer ifrån. Där man är sysselsatt med vad ska vi riva ner och ersätta med något bättre. Och det är också nödvändigt, men det kan också vara meningsfullt att tänka på vad kan vara värt att bevara. I synnerlighet i dessa tider.

Vad är du mest nöjd med när det gäller din bok?
- Att jag har fått en massa människor att läsa science fiction utan att veta om det.