Hur upptäckte du henne? Här är en kvinna som vi aldrig fått höra om i skolan och jag så besviken över att jag inte fått höra om henne.
– Det är ju det jag är också. Det var ju den frustrationen, att jag var så förbannad över det faktumet, som har drivit mig att slita mig igenom det här arbetet. Även om det har varit sjukt roligt. Jag kände till henne vagt. Jag visste ju att hon var Sveriges första undersökande reporter och så där. Det kände jag till sedan jag pluggade journalistik själv. Jag hade ingen aning om omfattningen av hennes helt makalösa fantastiska liv. Det hade jag inte förstått själv heller riktigt. Sedan sen gjorde jag ett längre reportage om pionjärkvinnor, en reportageserie, och hon var en av de jag skrev om. Då insåg jag att det fanns ingen biografi skriven och då kände jag att det måste ju finnas. Det är ju helt galet att det inte finns. Ja, så därför. Då fick det bli en kort och gott.
Det är ju så viktigt att lyfta kvinnor. Det är ju förebilder.
- Ja, verkligen. Det här är ju en förebild på riktigt. Hade det varit en man så hade hon ju haft fem biografier skriven om sig vid det här laget. Så det känns verkligen bara så viktigt.
Vad har du fått för reaktioner från läsarna?
- Jag har fått enormt fina reaktioner. Folk har skickat brev hem till mig och skickat mejl och just tackat för att jag har fått dem att upptäcka henne. Jag har fått så ofantligt mycket fina recensioner som jag är så glad över. På så sätt sprids ju också kunskapen om henne. Ja det är verkligen mycket reaktioner, det är det.
Är det män som också har kommit och sagt wow?
- Oh, ja. Det är inte bara kvinnor.
Hur har det varit med förlaget?
- Min förläggare Adam tyckte det lät spännande på en gång. Han har stöttat och peppat och de har varit stolta hela vägen. Så det känns jättefint. Verkligen.
Varför heter boken Ett jävla solsken.
- För att hon beskrevs så av dom runt omkring henne. Hon lyste, syntes. Så svor hon också rejält. Då kändes den titeln helt rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar