Felet med Eden av E P Uggla

Jag har längtat efter att läsa en bra dystopi och äntligen fick jag göra det.

Boken handlar om 17-åriga Ava som vaknat från den nya influensan, en dödlig pandemi. Hon vet inte hur lång tid som gått och allt är helt obegriplig för henne. Det är många som dött och överlevarna har byggt ett ställe som heter Eden. Dit kommer Ava, men det är  inte det paradis det låter som. Det är en grym värld Ava vaknat upp till.

Berättelsen är trollbindande och har som alla bra dystopier ett intressant samhällsperspektiv och är tankeväckande. Författaren har skapat en spänning som gör att läsningen går lekande lätt och sidorna försvinner i ett nafs. Om jag hade jobbat på högstadiet hade jag plockat in den i undervisningen. Just på grund av att den skapar läsglädje, förutom att den ger en hel del att prata om.

Hur som helst önskar jag dock att jag slapp vänta på att få läsa nästa del. Jag vill ju läsa den nu!

Släcka liv av Pernilla Ericson

Det är så många olika sorters spänning som trängs i denna bok att jag blir ett enda nervknippe när jag läser. 

Deckargåtan är välkonstruerad och pulshöjande. Liv och Lilly skickas upp till norrländska Skageby för att läsa ett olöst mord, men det sker fler mord när de väl är där och ovädret som dragit fram gör att elen är utslagen och det är svårt att komma fram.

Och just ovädret och dess konsekvenser har min fulla uppmärksamhet och fängslar mig. Jag kan ju inte låta bli att föreställa mig verkliga scenarior samtidigt som jag oroar mig för konsekvenserna för bokens karaktärer. Klimatdeckare är en ny favorit, speciellt om de är så välskrivna som denna. 

För att inte tala om de spänningstrådar som finns i huvudpersonernas liv. Det gjorde det svårt att sova när jag var tvungen att lägga bort boken för att få tillräckligt med sömn.

Kortfattat kan man säga att denna andra bok i serien om Lilly Hed gör att jag vill bara ha mer.

Sly av Sara Strömberg

Sly är en lysande debutroman. 

Författaren har fått till miljöbeskrivningar, karaktärer och språket på ett sätt som gör att det känns som att en mer erfaren författare skrivit boken. 

Naturskildringarna är fina och får mig att längta hem till Norr och karaktärerna känns verkliga och äkta. Jag fastnar för huvudpersonen Vera som kämpar med sina klimakteriebesvär och av att ha hamnat lite fel i livet.

Med ett språk fullt av fina formuleringar och pricksäkra beskrivningar njuter man av läsningen av denna Norrlands noir.

Det är inte det minsta svårt att förstå varför denna fick årets debutpris 2021 av Deckarakademin.

Frågar åt en vän av Sara Molin

Det är en så härligt varm och humoristisk feelgoodroman. Jag föll pladask för den.

Den handlar om Lydia som planerar både sitt bröllop och mormors begravning samt har mycket på jobbet som chef för anstalten Vinterbo. Dessutom tycker hennes sambo att hon är för oengagerad i bröllopsplanerna och mitt i allt råkar hon skicka ett sms till fel man. Det trasslar till sig för Lydia, men det blir lagom mycket trassel. Det väcker nyfikenhet, läsintresse och håller en kvar i berättelsen.

En till sak som jag gör att tycker om den så mycket för är att inte bara är kärleksrelationer utan även familjerelationer och främst syskonrelationer som får ta plats. Det är väl beskrivet och man vill inget annat än att bli en del av Lydias härliga stora familj med fyra syskon.

Det här är definitivt en feelgoodroman att plocka upp och läsa i år!

Ett dödligt tillstånd av Kjell Eriksson

Den här deckaren var oemotståndlig. Den hade en sorts lågmäld krypande spänning som gjorde att jag inte kunde sluta läsa.

Intrigen är med andra ord skickligt konstruerad och lika skickligt porträtterad är huvudpersonen. Han är mycket mänskligt och fint gestaltat.

Huvudpersonen är Sammy som har varit med om ett omfattande ingrepp och vaknar upp på thoraxintensiven. Plötsligt hör han rösten av mördaren han jagat i flera år i sjuksängen bredvid. Ingen tror på Sammy, utan de tror det är morfinet som gör honom virrig. När han till sist lämnar sjukhuset tar han upp jakten på mördaren.

Språket är vackert, precist och underbart målande. De skånska miljöerna är lätta att se framför sig. Det ligger ett vemod över berättelsen som tilltalar mig. 

Även om det är trettonde boken går det bra att läsa den fristående.

Allt för dig av Josefin Schygge

Att läsa gjorde mig både arg och förfärad. Visst är det fiktion, men jag vet ju att det finns verkliga fall som liknar detta eftersom kvinnovåld fortfarande är ett stort problem.

Författaren har tagit ämnet och förvandlat det till en berättelse som är likväl gripande som obehaglig. Hon får läsaren att känna den otrygghet och rädsla huvudpersonerna känner och gör läsaren engagerad.

Det finns ett driv i berättelsen, som gör att man måste läsa vidare. Man bryr sig om huvudpersonen Malin och kan inte lämna henne förrän man vet allt och vet hur det går. 

Min storslagna död av Jenny Jägerfeld

Jag skrattade så mycket när jag läste boken att jag har fördubblat min livslängd. Jag är så glad att vara tillbaka i Sigges liv och träffa alla igen. Jag älskade första boken ”Mitt storslagna liv”

och jag älskar denna minst lika mycket.

Sigges lillasyster Majken är helt underbar med sin attityd och självklara sätt att vara. Hon ger upphov till många skratt eftersom hon missförstår ord eller i situationer som till exempel denna: Hennes storebror Sigge säger åt henne att hon inte får tejpa marsvinet, efter att ha sett att hon tejpat huggtänder på sköldpaddan. Hon svarar då: ”Får man inte tejpa marsvin heller? Hur ska baskern då sitta kvar?” Men det är inte bara Majken som är rolig, utan humorn genomsyrar hela berättelsen.

Det är fullt med härliga karaktärer. Personer som tar plats och utmanar sätt att tänka kring saker och ting, vilket både är underhållande och givande. Jag tycker om kontrasten mellan karaktärerna, till exempel Majken som pratar högt och mycket och lillasyster Bobo som bara pratar med de hon känner.

Återigen visar Jenny Jägerfeld att hon har en fantastisk förmåga att gestalta och beskriva barn på ett realistiskt sätt. Hon har örat och ögat för hur de beter sig, hur de tänker, hur de formulerar sig och hur de känner sig. Vad deras rädslor och deras drömmar är. Det och allt det andra gör att det är en fröjd att läsa denna strålande pärla till bok. 

Boken passar från ca 9 år.

Utgiven av @rabensjogren 

100 år med Lenni och Margot

Vilken fantastisk berättelse! Skratt och gråt blandas. Ja, det blir många känslor när jag läser. Jag förälskar mig i huvudpersonerna och jag är helt tagen av berättelsen. Den tog mig med storm.

Boken handlar om dödssjuka 17-åriga Lenni bor på terminalvårdsavdelningen på sjukhuset. Hon möter den 83-åriga Margot på sjukhusets konstterapigrupp. De blir vänner och bestämmer sig för att måla 100 tavlor, som berättar om deras liv. En tavla för varje år de levt.

Tack vare historien man får höra kring varje tavla, så kommer man Lenni och Margot nära. Deras vänskap är så fin. Det är även Lennis vänskap med prästen Arthur. Lenni är en väldigt speciell karaktär, som man inte kan annat än älska. Jag kommer sakna henne.

Det är en otroligt vackert skriven berättelse. Jag slås av hur levande den är. Fastän det bara är början på året så är jag säker på att jag kommer räkna denna som en av årets bästa böcker 2022.

Frestelser av Lex Croucher

Man möts av 1800-talsmiljöer och blinkningar till Jane Austen. Men till skillnad från Jane Austen finns här dekadenta fester och ungdomar som bryter mot reglerna. Det är mycket dramatik och tankarna går definitivt till Mean girls.

När jag läser märker jag att författaren har plockat in detaljer som en 1800-tals författare inte skulle ha haft med, t ex personer som är homosexuella och ett multikulturellt samhälle. Detta förstör inte den historiska känslan, utan gör att det känns som ett uppdaterat 1800-tal. Att författaren beskriver det mer sanningsenligt.

Jag roades mycket av berättelsen, även om jag stundtals blev irriterad på huvudpersonen. Å andra sidan vore det konstigt att inte bli det, för det är ju meningen att hon ska växa som person.

Jag hoppas författaren skriver fler böcker som utspelar sig i 1800-talet, för jag vill gärna läsa mer.

Sluta aldrig fly av Harlan Coben

Jag kunde inte annat än att sträckläsa, för berättelsen uppslukade mig. Det är spännande med en komplex handling och oväntade vändningar. Harlan Coben är en mästare på att få till det. Dessutom har berättelsen den där Harlan Coben-humorn, som jag tycker så mycket om. 

Jag är glad att anti-hjälten miljardären Will (vän med Myron Bolitar) har fått en egen bok. Han är en fascinerande och underhållande person. Trots att han har sina sidor, han är bland annat arrogant, har han ändå det där som gör att man gillar att läsa om honom. Det blir ett särskilt driv i berättelsen med honom som huvudperson.

Med andra ord så startades detta nya bokår på bästa sätt. Tack Harlan Coben!

Inne i spegelsalen av Liv Strömquist

Återigen får Liv Strömquist mig att reflektera. Den här gången kring besatthet av skönhet och mimetiskt begär. Det är lysande skrivet i sin skarpsynthet. Teorier, historia och samhällskritik blandas på bästa sätt med analyser och humor. Hon är en mästare på att åskådliggöra teorier och visa på olika sätt att se saker och ting i både text och bild.

Jag läser, tänker och pausar en stund. För att sedan läsa en bit till och därefter fundera vidare. Mycket känner jag igen, men sättet som Liv Strömquist gör det på gör att det blir något annat. 

En engelsk romans av Niina Miro

Boken innehåller en ovanlig kombination. Romantik och gotiskt mysterium blandas med litteraturhistoriska referenser, vilket gör att nörden i mig bara myser.

Att vara med huvudpersonen Nora gör mig lätt till sinnes. Hennes kärlek till det engelska smittar av sig, liksom hennes passion för litteratur inspirerar. Det mystiska försvinnande hon inte kan låta bli att undersöka, kan jag inte heller låta bli att läsa om. Allt detta gör att man haft en riktigt mysig lässtund, när man stänger boken.

Det handlar om Nora som bor i Finland och är en anglofil. När hon får en inbjudan till sin systers bröllop i Oxford tackar hon motvilligt ja. Hon är rädd för att bli besviken om hon åker dit. När hon kommer dit njuter hon av allt, men hon kommer också ett mystiskt försvinnande på spåren. 

Serien Herravälde av Ana Porss

Serien Herravälde, som bygger på Ana Porss släkthistoria, har växt för varje bok. Författaren lyfter kvinnohistoria från 1813-1960 på ett trollbindande och levande sätt. Det är böcker som väcker starka känslor.

Första boken ”En kvinnas straff” fångade min uppmärksamhet, men den var snudd på för tragisk och grym för mig. Trots att det bitvis kändes så, gick det inte att sluta läsa och jag tänker att det är bra att det känns så mycket som det gör. Det är bra att påminnas om hur det var för kvinnor på den tiden och hur lite betydelse kvinnor hade.

När jag läste andra boken ”Uppbrottet” blev jag ordentligt fast. Man fortsätter följa olika personer i släkten, framför allt Edla som flyttar från torpet till staden med sin man. Det är en ljusare historia, men den fortsätter lyfta kvinnohistoria och vad kvinnor fått kämpa med.

Tredje boken ”Vägen dit” kastade jag mig över och det är den jag tycker mest om. I den får man följa Anna som emigrerade till Amerika. Hon hamnar först som hembiträde hos en förmögen familj i Chicago. Det blir inte riktigt som hon föreställt sig. Liksom de tidigare två är det en engagerande läsning.

Det har varit fantastiskt att få följa kvinnorna i böckerna.