Återigen får Liv Strömquist mig att reflektera. Den här gången kring besatthet av skönhet och mimetiskt begär. Det är lysande skrivet i sin skarpsynthet. Teorier, historia och samhällskritik blandas på bästa sätt med analyser och humor. Hon är en mästare på att åskådliggöra teorier och visa på olika sätt att se saker och ting i både text och bild.
Jag läser, tänker och pausar en stund. För att sedan läsa en bit till och därefter fundera vidare. Mycket känner jag igen, men sättet som Liv Strömquist gör det på gör att det blir något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar